frol01

OK tack för svaren. Man är ju bara livrädd att bli tvingad tillbaka till jobbet för tidigt när man redan nu har svårt att klara av det. Men visst är det väl en sanslöst konstig sjukdom? Den är ju så bedräglig så till vida att man vissa dagar tycker att det funkar ganska hyfsat medan man andra dagar känner sig typ blind. Det är konstigt tycker jag. Sedan så är ju informationen skrämmande dålig - det här har varit den bästa informationskällan som jag hittat och det säger väl det mesta. Min prognos ser i vart fall god ut enligt läkaren. Han tror att jag kommer kunna se i princip lika bra som vem som helst med glasögon efteråt, vilket känns heelt fantastiskt. Jag har ju dock förstått att det kan ta ett bra tag innan det blir ordning på grejorna men det är väl bara att bita ihop. Såg också tidigare tråd om försäkringspengar. Jag har den här sjukdomen anmäld hos Trygg Hansa (morsan och farsan hade en sån där barnförsäkring) och det verkar inte uteslutet att jag kommer få någon slags ersättning därifrån. De har ju dock velat att jag ska vänta till operationen är genomförd för att därefter fastställa hur dåligt jag ser. Vore ju najs om man fick några loppor därifrån!

Hej alla! Vad skönt det känns att det finns andra i samma situation som jag. Tänkte berätta lite om vad jag varit med om med keratoconus så här långt. Fick diagnosen när jag var 16 (är idag 26). I början gick det bra att justera synfelet med glasögon men nånstans i 20-års åldern började det gradvis försämras. Läkaren rekommenderade mig att börja med hårda linser och jag fick tips om en optiker som skulle vara duktig på området. Besökte denne optiker kanske ett hundratal gånger och provade det mesta som finns. Alltifrån små hårda till större mjuka, klack, partiellt mjuka osv. Fick ett par hårda som funkade drägligt ett tag men efter en tid uppstod en skada på en av linserna så jag rispade upp en massa sår i ena hornhinnan. Det gjorde vansinnigt ont och efter det så vägrade jag använda den typen av linser mer. Optikern blev då lite sur och jag bestämde mig för att köra med glasögon men se ruttet istället. Orkade inte hålla på mer. Gradvis försämrades synen än mer och jag fick kontakt med en annan optiker i en annan stad som började prova ut på samma sätt som den tidigare. Hon insåg dock ganska snart att det var ett hopplöst fall och jag remitterades till sjukhuset. Jag har alltså kört med glasögon i stort sett hela tiden men haft en ganska rutten syn. Klarar inte av linser så det har inte funnits något alternativ. Fick komma till nån slags überläkare på Umeå Universitetssjukhus som direkt förordade transplantation. Jag hade pratat med mina andra läkare om det tidigare också men man ansåg att jag var för ung. Om fyra veckor transplanterar jag min högra hornhinna för att sedan ta den vänstra när man sett resultatet. Har ett par frågor till er som gjort denna operation (inte laser och annat bjäfs). Jag gör också en partiell transplantation - alltså man byter ut "centrum" av hinnan. 1. Hur länge kan jag räkna med att vara sjukskriven? Jag sitter vid sex dataskärmar och kan inte jobba med endast mitt vänstra öga. Hur länge tror ni jag kommer behöva vara borta? 2. Har man ont efteråt? Får man nån slags smärtstillande med sig hem eller är det bara droppar som gäller?