Lundin89

1 timme sedan, säger Markus800 :

Vidhåller att det är inkorrekt. Finns ju facit.  95 bb-stackar. Du vann ju handen iofs.

Äsch, det är 2-4kr på svs, tycker man får spela lite som man vill där, det finns utrymme att både spela lite för tight och lite för löst i många spots och ändå vara vinnande med fin marginal.

Ärligt talat tycker jag det är charmen med svs över huvud taget, att man inte måste vara en mänsklig dator för att kunna göra stålar.

14 minuter sedan, säger Markus800 :

Kan nån mod ta bort pepparkakorna? 😀

Det finns bara en mod, men han fixade det nu

Vet inte om jag tillhör kategorin yngre förmågor eller inte, men har aldrig läst något av vare sig Leo eller CDS (CDShiva?). Var hittar jag det?

Kung Markus alltså, fan vad trevligt, alltid gillat när du skriver. Sen tycker jag det är roligt att det är så mycket hjärta i din gatupoker. 

Ser ut som en riktig heartbreaker med, kan inte haft det lätt tjejerna genom åren

8 timmar sedan, säger bomanlol :

stötte btw på ett renodlat ruggigt pluswhine idag och det kändes verkligen som att det inte var igår och att folk är ganska försiktiga med det. men det var en fisk så det var ingen biggie 

 

 

Syftar du på JNandez när han bara kom fyra i den där 10k PLO-turren eller?

Den 2021-04-11 kl 18:15, säger Markus800 :

Superkul läsning. Fräscht att nån fortfarande styckeindelar 2021. Verkar som att du har något bra på gång, till skillnad från oss Svensson-grinders. Snygg också. 😀

❤️

Livet blir vad man gör det till Markus, grinda på så kan du också ta flyget!

19 timmar sedan, säger ludvvig :

Du fick mig att logga in efter några års inaktivitet! Kul att läsa dagboken, keep it up 😃

Haha, vad sjukt. Trodde aldrig du skulle ramla in på PF igen. Hoppas allt är fint med dig kompis, och att du inte börjat prata som en stockholmare  

8 timmar sedan, säger bomanlol :

jag vet inte 85bb djupt, CO slog upp 2,5x, sb syn, jag bb syn. flop går xxx, turn betar small blind 6 och vi synar efter, river betar sb 10bb in i 26, jag synar och co slår upp 40. sb steksynar, vi har fan 40bb bakom om vi bara synar och vi är täckta av båda för bounty

6 timmar sedan, säger brusig1 :

Sköna thailändarna som bjuder på pasta med någon gryta och bassets till efterrätt.

Grytan var typ deras svar på spagetti och köttfärssås, givetvis kycklingsås istället. Dom där bassetliknande grejerna däremot, usch. Provade en och det var typ som att du tänker dig att det gula är en ostbåge som legat på golvet en vecka och sen nån sliskig söt sörja i mitten. Riktigt vidrigt.

2 timmar sedan, säger stefanovic :

Kul läsning och hoppas du kommer trivas i Thailand. Funkar verkligen 4G grinden på svs? Laggar man inte ut stup i kvarten? 

Tjena tjena, kul att du gillar! Helt klockrent funkar det ju inte, men det tycker jag inte det gör i Sverige heller tbh. Skulle gissa att jag snittar kanske en dc var femte timme eller något. Men det är ju varians, vissa dagar får du dc varannan timme och andra kan du ha sovit tio timmar med klienten öppen och du har fortfarande inte dc:at när du vaknar. Så knappast perfekt, men tillräckligt bra för att kunna lira imo. 

Tjena boys

Sitter i min lilla lägenhet här i Jomtien nu. Firar en vecka som fri man imorn. Som ni vet satt jag inlåst på ett litet rum i typ 16 dagar från 19:e mars. Planen var att bara skulle slå upp datorn och grinda ihjäl mig eftersom jag ändå inte skulle ha något annat att göra. Så blev det istället inte alls...

Anlände till hotellet på eftermiddagen, fick ta tempen, checka in genom ett plexiglas hos en herre som inte behärskade engelska så värst bra. Dom kollade igenom min bunt med papper två gånger innan dom stack åt mig ett nyckelkort och eskorterade mig upp till tredje våningen och mitt rum. Väl där inne var jag lycklig, riktigt lycklig. Äntligen hade jag gjort resan över halva världen och var i rätt land, jag var hemma. Nu skulle jag bara ta mig igenom dom här dagarna. Simple as that, eller?
Lite bilder:

Rätt så spartanskt och enkelt. Men duger i krig. Typ allt utom internet. Just det... internet. När jag connectade till hotellets internet så blev jag genast varse om att jag troligen hade varit bättre off med en gammal tegelstenstelefon med 2g eller liknande, katastrof. Så inga dataspel och ingen grind. Var det alltså så jag skulle tillbringa all den här tiden? Nog för att jag tog med mig hela serien Lost på sex säsonger men för fan, jag skulle ju bli galen. 

Som tur var så lyckades jag lösa ett mobilt wifi med 4g som blev levererat till hotellet typ två dagar in på vistelsen. Thailändska internetlinor är enligt min erfarenhet sällan pålitliga, men deras 4g-nät brukar funka riktigt bra. Jag och Kingen har ofta använt oss av just mobila bredband när vi varit på här tillsammans förut, och det funkar verkligen halvt ute i bushen med, eller har i varje fall gjort för oss. Så lägg det på minnet om du hamnar här och inte har vettigt nät för grind. Så livet i karantänen var alltså räddat, snacka om att ducka en kula. 

Sen kommer vi till nästa vägbula; maten. Eftersom jag inte direkt är loaded valde jag ett av dom billigaste alternativen för karantänhotell, 29k baht kostade det. Range för ASQ-hotell, som det heter, är typ 27-55k baht, så ni ser ju var nånstans i spektrumet jag befinner mig. Så på mitt hotell fungerade det så att man fick käk tre gånger om dagen, kl 08, 12 och 17. Man fick helt enkelt den rätten som var på menyn. Jag sa till när jag checkade in att jag inte kan äta vare sig skaldjur eller stark mat (jaja, jag är en vekling, jag vet...), så det var ju bra att jag kom ihåg att säga det så jag inte får nån sån mat, eller hur?

Eftersom vi är i Thailand så bestod i princip varenda måltid av kyckling och ris i olika variationer. Hade man tur fick man stekt kyckling med lite vitlök och ris, torrt och tråkigt men fullt ätbart och man blev relativt mätt. Hade man mindre tur så var det typ soppa med ris och en liten kycklingbit i, inte särskilt mättande eller gott, iaf hotellets variant. Däremot, om man hade otur, så fick man extremt stark kyckling, med ris, utan någon form av sås. Och eftersom det var omöjligt att byta ut en rätt så fick man helt enkelt skippa att äta den och be till gudarna att nästa var ätbar. Så det var lite skräckblandad tiltförtjusning varje gång klockan närmade sig matdags, eftersom jag inte visste om jag skulle kunna äta eller inte. Tänk t.ex. att försöka grinda när du är arg för att du inte kunnat äta din mat, det håller inte.

En gång fick jag faktiskt en svinstark räksoppa, just precis exakt det jag var tydlig med att jag inte kan äta. Då ringde jag ner till receptionen, fick snacka med nån som först inte förstod vad jag snackade om, men skulle fixa nytt käk till mig. Jaja, jag väntar väl då. En timme går, ingen mat. Jag ringer igen, den här gången får jag istället snacka med en ny kvinna, som förstår mitt problem och säger att hon ska ringa upp fem minuter senare. Jag väntar. En halvtimme går. Lagom irriterad ringer jag igen, inget svar. Fortsätter ringa upp var femte minut i ytterligare en halvtimme, äntligen svarar någon, det är snubbe nummer ett igen som säger att jag redan borde fått min mat. Jag upplyser honom vänligt om att jag inte fått någon mat. Han ska fixa det genast. Bra, tänker jag, äntligen. Tick tack, tick tack, det går 45 minuter till. Det brinner. Jag är så tiltad att jag skulle kunna explodera.

Men i Thailand får man absolut inte höja rösten mot någon, eller skälla ut en thailändare, för då "förlorar dom face", och det är ungefär lika pinsamt som att en svensk skulle vakna upp naken mitt på stan efter en blodig utekväll på krogen. Big no-no helt enkelt. Så jag börjar åter igen ringa, nästan med gråten i halsen för att de nu gått tre timmar och jag är så hungrig, ensam, uttråkad, berövad på det enda lilla nöje jag har varje dag. Får nu snacka med snubbe ett igen, och jag tror han hör hur förtvivlad jag är, för han säger att han ska gå iväg blixt och hämta mat åt mig personligen. 15 minuter senare knackar han på min dörr och jag får lite mer kyckling och ris. Har klagat mycket på den ensidiga kosten, men efter den farsen för att få äta något, så var det bland det godare jag ätit. Tack snälla receptionisten, även om jag tvivlar på att du kommer läsa detta.
Mer bilder:

Som ni förstår var energinivån väldigt blandad på grund av instabiliteten i födointaget. Knappast fördelaktigt för tung grind. Men det var inte bara det heller. Första två-tre dagarna gick det ändå skapligt att spela. Var relativt fresh. Sen började jag bli uttråkad. Jag tänkte ofta på att det var så väldigt långt kvar i karantän, och då kändes det bara ännu längre. Speciellt när min polare räknat i kalendern att jag faktiskt inte skulle sitta 14 dagar, utan 16, det var inte kul när jag insåg att han hade rätt. Men regler är regler. Så jag började känna rastlöshet mest hela tiden. Jag loggade in på World of Warcraft, sprang runt i en kvart, lessnade, gick in på Flashback och scrollade lite, slog ihjäl 20 minuter. Vidare till att göra lite hemmaträning med vattenflaskor i min laptopväska, för att sedan gå ut på min lilla balkong med endast betong som utsikt, sitta där tio minuter. Gick in igen, satte mig vid datorn, läste på Expressen (avskyr egentligen skvallerblaskor). Stängde ner laptopen, la mig i sängen, tittade lite på Instagram i telefonen, inget nytt där denna gång heller. Slog på teven, endast thaikanaler och typ Al Jazeera, eller vad den heter. Även det väldigt ostimulerande.

Men jag tror ni förstår vart jag vill komma, att när jag slog upp mina lobbys och några bord så blev det att man satt och trummade med fingrarna, stampade med foten upp och ner hela tiden, hamnade lätt i D-mode vid borden. Tiltade lättare, klarade bara korta sessioner. Det är inte så att jag tycker karantänen var ett helvete på jorden liksom, men det var helt enkelt ingen bra miljö för att försöka grinda mycket, för mig. Nu upplever säkert andra det helt annorlunda än vad jag gjorde, men jag har alltid föredragit att spela mindre eller inget alls om jag inte är i balans. Helt enkelt för att jag är back en jäkla massa lifetime på att spela ändå trots att jag känner att det inte är läge. Samma där, så är det självklart inte för alla. Men det blev långt ifrån så produktivt som jag tänkte mig.

Ovan skrivet är lite extremexemplet, på hur de dagarna där jag var som mest uttråkad kändes. Det blev mycket lättare när det var kanske tre-fyra dagar kvar, när jag kunde se ljuset i tunneln liksom. Dom gick i ärlighetens namn ganska fort. Jag var så jävla glad när jag äntligen fick packa väskan och checka ut, fick mitt certifikat att jag genomgått karantänen, klev in i taxin och var påväg till mitt nya liv, i Jomtien. 

Min broder Bernhard1 mötte upp mig, visade mig lägenheten och gav mig nycklar. Vi drog ner till stranden och åt eftersom jag inte ätit någon frukost och var vrålhungrig. Det var nästan lite så att jag inte kunde begripa att det var sant. Att jag äntligen var ute och det var nu det skulle börja, att jag skulle kunna åka dit varje dag, när jag vill. Men, det var sant. 

Senare på kvällen tog Berra med mig ut på en jävligt flott och trevlig restaurang inne i Pattaya, han hade lovat bjuda mig på en redig jävla köttbit min första kväll i frihet, och givetvis några järn. Vi åt nån riktigt fin wagyu som bara smälte i munnen, man behövde liksom ingen sås eller nå sånt till, det var godare utan sjukt nog. Ser inte så dumt ut va?:

Det har varit mycket som hänt sen jag kom ut. Vi gick på en krogrunda dag tre i frihet och det slutade med att det flyttade in en tjej i min lägenhet i två dagar (ej bartjej, som sagt, inte min cup of tea), och det var jag inte alls bekväm med. Men den storyn tar vi nästa gång. 

Hur som, dagboken heter Comeback till #vinnarlivet. Och visst fan är vi tillbaka, #vinnarlivet is back. So long grabbar, vi hörs!

10 timmar sedan, säger bomanlol :

Phetbump

Tjena boman!

Jag lever, någorlunda i varje fall. Tog mig ur karantänen helskinnad även om det inte var särskilt långt ifrån att jag behövde tvångströja. Landat lite i nya lägenheten också, det är helnice. Igår blev det några stänkare eftersom polarns fästmö har bjudit hit sin bästa kompis från Bangkok så idag sprakar det lite mellan öronen.

Har helt enkelt inte orkat skriva nån ordentlig sammanfattning än, vi får se när det kommer

49 minuter sedan, säger ölkaka :

Sen igår har jag fått varningar som "Anslutningen till Pokerforum.nu är inte säker". Vilket jag inte fick tidigare, så jag undrar när blir det åtgärdat?

Får också det, skickade precis iväg ett meddelande till admin. Återkommer om jag får veta något mer.

52 minuter sedan, säger Folke Rosvall :

Behöver verkligen Svenska Spel stänga av pokern så ofta "för underhåll"? I går morse över en timme och i dag samma sak.

Svenska spel har ingen representant här, du når kundservice på 0770-11 11 11, fråga där. 

1 timme sedan, säger Katt3n :

Asså ni som vet:

 

Kan nån förklara för en gammal man hur man bär sig åt för att spela nätpoker nowadays?
Fick feeling för ett tag sen och försökte spela på Pokerstars men det var dödfött. Vill minnas att den ville att jag skulle uppdatera klienten sen kom jag inte längre där för den hänvisade till svenska hemsidan och där lyckades jag inte skapa konto eller hur det nu var.

Och nej, aldrig Svenska Spel om inte något galet drastiskt positivt hänt där de sensate fyra åren.

 

 

 

Tjena kissen, kul att man ser lite livstecken av dig. Går man inte in på pokerstars.se och tankar ner klienten, och sen loggar in med Bank-ID eller något i klienten?

17 timmar sedan, säger brusig1 :

Kul läsning, keep it up! Dock är jag  nyfiken på vad ditt val av mat är utanför corona om du hatar på max. Personligen äter jag nog skräpmat likt dessa kedjor ganska ofta.

Kalla mackor från starbucks och 7eleven är obv typ det sämsta som finns och det kan man bara äta om man är döende. Samma med deras varma mackor/pizzor/whatever.

Sen nästnötlåg är imo all former av restauranger/barmat, att beställa in en köttbit här eller egentligen någon form av barmat är alltid samma visa. Extremt kassa råvaror, överprisat, beställer du kött är det oftast överstekt, kass service och sen är maten oftast i min mening kall eller dyl. Beställer man typ ist en hamburgare känns det som regel att man får bröd som är flera dagar gammalt. Trots allt detta tycker jag knappast det reflekteras av priset för den delen  heller, Consistency existerar inte i det här formatet öht.

Lounge-mat känns lite hit or miss, vissa lounger tycker jag har helt ok mat andra har mat som inte är ätbar. Men ibland finns det inte lounger, en har ej lounge eller en reser i större grupp och whatever.

Snabbmatskedjornagår oftast fort, det är väldigt snarlikt oavsett vart du är och det är sällan man blir liksom svinbesviken över något här. Har man turen att flyga från en flygplats som har en av de finare snabbmatskedjorna i.e chipotle eller shake shack och dyl så är det ju nuts.

Är obv passionerad inom ämnet flygmat efter att ha flygit orimligt mycket senaste 8 åren eller något sånt. GTO är ju att äta innan eller fasta, personligen har jag ganska svårt för att fasta.

Troligen inte på din nivå, men har också flugit en hel del de sista sex-sju åren. Vad gäller random restauranger på flygplatser så tycker jag sällan det är nice att käka på dom, som du säger, överprisat och sällan bra mat. Precis som du så brukar jag käka oftast käka på snabbmatskedjorna när jag flyger, om jag inte bara tar en kaffe och en bulle eller något. Beror lite på, ska man flyga längre vill jag gärna ha ätit något som är mer mat än fika/mellanmål in case maten på flyget inte verkar nice. 

Maten på BK/McD/Max etc GÅR ju att äta, men jag tror mitt ogillande av det bottnar i att något av en hobby jag har när jag besöker nya platser är att jag brukar försöka leta på det bästa hamburgerstället i stan. Jag älskar burgare, och när man då käkar på t.ex. Max som i det här fallet så känns det som att äta burkmat mer eller mindre. Dock sticker jag inte under stolen med att det ofta är där jag hamnar till slut ändå på flygplatser. Det är billigt, går fort, man vet vad man får. Äter generellt bara inte så mycket när jag reser, och då föredrar jag att just veta vad jag får istället för att betala mer än dubbelt så mycket och troligen bli grinig för att maten är så dålig och jag blir rånad.

Tjena grabbar

Eftersom jag sitter i mitt rum på 20 kvadrat kör vi en lite längre variant om resan hit. 

Larmet ringer 08.20, en två timmar innan tåget går känns lagom, då hinner man packa ner det sista. Bestämde mig för att inte montera ner datorn förrän samma dag jag drar, för då skulle jag ju inte ha något att göra kvällen innan om resfebern skulle hållt mig vaken. Fick ju inte med mig den stationära burken så jag tänkte att jag tar min större skärm på typ 29" eller så och kör ner den i den större resväskan, och sen den nya lappisen så klart. Redan när jag skruvat av stativet märker jag att det här kommer bli tight, skärmen är typ lika stor som öppningen i väskan. Jag kör en större vildmarkssportbag som resväska istället för dom här plastvarianterna alla använder. Efter lite pulande får jag igenom tre hörn av skärmen, men det sista vill inte. Helvete, tänker jag. Vad fan gör jag nu liksom, man kan ju inte grinda seriöst på en 15.6" laptop, det blir ju pannkaka såvida man inte två-tablar. Så bara slår det mig, lite som att en glödlampa tänds ovanför huvudet på mig. Springer ner i hallen och greppar farsans skohorn i stål. Och tro fan det fungerade, jag fick ner skärmfanskapet efter lite våld. Att sen få igen väskan var också ett projekt, som krävde två man, men det gick. Nu var det bara hoppas att inte thailändska tullen ville in i väskan och gräva, för jag ställer mig mycket tveksam till att dom skulle lyckas stänga den igen.

Tänker knalla iväg till tåget, utan jacka så klart, behöver ju ingen jacka i thai. Dock upplyser morsan mig om att det fortfarande är kallt i Sverige, och det är ju en valid point. Så tar nån fleece-tröja som hon säger att farsan inte kommer märka är borta förrän jag gått på planet, haha. Pinnar iväg med min större ryggväska på 20kg, och laptopväskan med två laptops. Tycker inte det är så fasligt kallt faktiskt, och det tar bara några minuter att gå till stationen. Väl där har jag lite tid innan tåget kommer, men jag orkar inte gå in i byggnaden, lite trappor hit och dit etc. Då börjar det snöa som fan, och då kändes det ju lagom rock'n'roll att stå där i bara en fleecetröja. Men så fick det bli. 

Tåget till Arlanda tar en timme. Jag tog en biljett så jag skulle vara där fyra timmar innan avresa, egentligen brukar jag vara ganska liberal med att komma i tid till flyg, men bolaget hade meddelat att man ska vara på plats senast tre timmar innan pga alla papper som ska undersökas. Fair enough. Så jag får stå där framför incheckningsdisken i närmare två timmar, i vänta på att dom ens ska öppna för incheckning, inte okej. Det är ändå rätt så mycket folk som ska med planet, fler än jag väntat mig. Dock verkar det som att alla utom jag ska till Iran (dom byter också i Qatar), uppenbarligen semestrar man dit som vanligt under pandemin. Damen som ska kontrollera mina papper behandlar mig ungefär som ett barn, pratar med mig som att jag inte begriper nånting och trots att hon har alla mina papper i handen ska hon ändå fråga mig om jag tagit med this and that. Självklart har jag det. Min mate i thai, som är Bernhard1 här på forumet, upplyste mig i efterhand om att det kanske kan vara så att det möjligtvis inte är alla som har med sig alla sina papper i ordning och att hon oftast får prata med pappskallar. Och det får man ju sträcka sig till att hålla med om att det kanske kan finnas spår av sanning i...

Nåja, vidare igenom säkerhetskontrollen, inga konstigheter förutom att dom tror jag förvarar droger i min laptop så den måste undersökas med nån apparat. Säkert nån stickprovskontroll. Eftersom jag sen har några timmar att döda tänker jag att det är dags att leta på nå käk, skippade frukosten eftersom jag sällan äter något mina första vakna timmar. Det är lite som en spökstad faktiskt. Är van med att det är folk överallt som sitter på bänkar och vandrar i butikerna, men de flesta butiker och restauranger är stängda. Rätt så skönt tbh. Det enda jag hittar som kostar under 150kr och iaf med lite modifierad sanning kan kallas mat är Max, så det får bli att äta där. Usch, kommer inte sakna varken Max eller Donken, käkar sällan på sådana ställen men när man reser får man ta lite vad man hittar om man inte är rik. Sen en två timmar vid gaten innan vi får kliva på planet.

Naturligtvis har jag torskat 33%-flippen och hamnar i mitten på min rad, mellan en dam som ska till Pakistan och en herre som ska till Iran. Att sova på planet blir det alltså inte tal om. Planet är till min förvåning fullbokat. Men eftersom det är Qatar Airways, och inte Norwegian eller Ryanair så är det faktiskt inte så jättetrångt ändå. Vill du ha en drink, öl, vin, whiskey etc så är det bara säga till, allting är gratis, trots att jag satt i economy class. Dock tog jag bara en svart kaffe istället. Sen tyckte jag servicen var utöver det vanliga. När det serverades mat sa jag tack, men nej tack, brukar inte käka på flyg. Då frågar hon om jag skulle vilja ha en till kaffe istället, frågar inte den här gången om jag vill ha mjölk eller socker. Så hon pausar matvagnen och går och hämtar kaffe till mig. Någon timme senare när jag ska uppsöka the mens room frågar hon mig om jag fortfarande inte ätit något, nix svarar jag, då säger hon att det är bara säga till henne om jag blir hungrig så fixar hon något åt mig. Hon har troligen ansvar för minst 50+ passagerare, men kom ändå ihåg att jag dricker kaffe svart, och att jag inte ätit något. Det är service för mig. Rekommenderar verkligen Qatar Airways.

Filmbiblioteket visar sig vara riktigt stabilt. Första flyget är på fem timmar i runda slängar. Första filmen jag ser heter "The Blind Side", handlar om en ung, svart kille som är hemlös och blir inbjuden att sova hos en överklassfamilj. Han är verkligen en prestigelös, snäll och fin kille som aldrig tar något för givet och som inte haft det lätt. Med deras hjälp så krigar han för att ta sig igenom skolan och bli duktig på amerikansk fotboll. Hade jag varit filmkritiker hade jag nog knappast kallat den en milstolpe i filmhistorien, men jag som glad filmamatör vill påstå att det nog är en av de bästa filmer jag sett sista åren. Tyckte den var riktigt, riktigt bra. Att den sen är baserad på en sann historia och att man i eftertexterna fick se bilder på den riktige Michael Oher fick mig faktiskt att fälla en tår, och det kan jag nog räkna på min ena hand hur många gånger jag gjort i vuxen ålder pga film. Efter den hittade jag "Remember the Titans", en riktig klassiker om ett amerikanskt fotbollslag i high school, som är ett av dom första att blanda svarta och vita spelare, också riktigt bra. Tror dom flesta sett den, men den var helt klart värd att se igen. Törs nog kalla den en klassiker. När den var klar återstod under en timme av resan, så tiden verkligen flög iväg (  ). 

Landar på Hamad International Airport i Doha. En rätt stor flygplats, tycker den är nice, trevligare att spendera tid på än bra många andra. Där är inga affärer stängda och det är folk överallt. Men som i flera av arabländerna där folk har mycket pengar, så är det lite dyrt. Det finns en hel del restauranger men jag vill bara få i mig något som jag vet vad det är utan att det kostar skjortan så jag käkar en kycklingburgare på Burger King, också detta var inget att hänga i granen. Så fyller efteråt på med en kaffe och två bullar, vilket givetvis kostade mer än maten på BK, men vafan, det är som det är. Något ska man väl unna sig. Slår ihjäl en tre timmar vid gaten sen, reflekterar inte ens över att tiden går och jag inte gör något, är bara glad att jag äntligen är på väg. 

Plan två, till Bangkok, är det inte alls mycket folk på. Har en tresitsrad för mig själv. Sen finns det några fyrsitsrader i mitten som är helt tomma. Glor på en riktig B-film om någon gammal basketspelare som har alkoholproblem, totalt bortkastad tid. Men kände mig inte riktigt trött trots att jag hade varit vaken ett gäng timmar vid det här laget. Efter den nyper jag en filt och lägger mig raklång på en av mittenraderna och lyckas till min förvåning slagga nästan fyra timmar. Vaknar när en flygvärdinna petar på mig och säger att jag lär på med bältet. En snabb landning senare och vi är i Bangkok grabbar!

När vi klivit av planet blir det lite som ett löpande band med olika stationer. Det står soldater/polis lite överallt, hur mycket flygplatspersonal som helst. Och i princip alla har på sig blåa pullover suits i plast, även militärerna, så dom ser inte alls lika respektingivande ut som annars. Men dom bråkar man inte gärna med ändå, när någon official på en thailändsk flygplats pekar eller säger något är det smile and wave som gäller grabbar. Tror dom kollar mina papper iaf en tre-fyra gånger innan jag får komma till immigration, där jag får fylla i ännu mer lappar än vanligt. Saknar en adress jag behöver fylla i, och då är securitytjejen så pass snäll att hon delar nätet från sin lur eftersom flygplatsnätet inte fungerar, det hade då aldrig hänt i Sverige. Vidare till kassan vid immigration, naturligtvis som den sniper man är lyckas man pricka den enda kassan med någon snubbe som hade upplärning. Han får göra om hela processen två gånger innan hans coach tog över och städade av det lite snabbt. Men det gör mig ingenting att det tar tid, när man passerat immigration är man i mål!

Till min förvåning har ingen grävt i väskan heller, så jag, snuset och skärmen klarade oss alla helskinnade genom flygen. En taxivan stod och väntade på mig när jag hämtat väskan, en liten trip på 30 min och nu är jag på plats på mina 20-25kvm där jag ska leva två veckor! Eftersom detta blev lite långt så skriver jag mer om karantänhotellet med internet, mat och procedurer vid senare tillfälle. Bra krigat om du tog dig ända hit kompis!

Det här är taget på min lilla balkong.

4 timmar sedan, säger okocha :

Du har säkert redan skrivit det, men vart i Thailand ska du bo? Du kan skicka ett pm om ni har vägarna förbi Hua Hin!

Jomtien, ligger en 10 min från Pattaya som jag förstått det. Aldrig varit där men min polare har talat så gott om det så det blir nog nice. Aldrig varit i Hua Hin heller, men hamnar jag där så hojtar jag givetvis!

Gjorde testet idag, var riktigt nasty att få en sticka så långt in i snoken att jag blev orolig att hjärnan skulle bli punkterad, och sen en annan långt bak i svalget (tur jag inte åt frukost...). Men det är gjort iaf. Nu har jag suttit hela dagen och uppdaterat min inkorg flera gånger i timmen, trots att jag vet att jag inte kommer få besked förrän imorn förmiddag. Trots att det inte hjälper ett dugg att oroa sig, eftersom jag ändå inte kan påverka det, är jag ändå satans nervös alltså.

Har bara spelat lite grann de här två dagarna pga nervig, men har belönats med fint spring på mina få händer och nu är vi bara ~10k sek i make up. Känns fint! Så peppar, peppar, ta i trä osv, hoppas på lika fint spring imorn i inkorgen!

4 minuter sedan, säger bomanlol :

äh hur fel kan det bli med typ https://www.proshop.se/Bildskaerm/AOC-31-Bildskaerm-Q3279VWFD8-Svart-5-ms-AMD-FreeSync/2662943?utm_source=prisjakt&utm_medium=cpc&utm_campaign=pricesite

En nördig gamer hade vägrat ha den eftersom den har 5ms responstid, men jag hade lätt kunnat ha en sån där. Fixar 2560x1440 och upp till 75hz, 60hz räcker gott och väl för mig. Jag tror den där skulle funka alldeles utmärkt till det jag tror du kommer vilja använda den till boman, men jag reserverar mig för att någon som kan mer om teknik än mig kanske kommer in och kallar mig för pappskalle

44 minuter sedan, säger bomanlol :

yes så nu är det dags för en sekundär skärmmmmmm, är lite kämpigt emellanåt med en 27". kan nog dessutom ha avtiltande effekter med en ytterligare. 

nan som har rek? 27"-32", inte 144 härts🙂 min första är från ASUS. vill typ inte sätta ner mer än 3500skr.

Vad vill du ha för upplösning boman? jag tycker jag kan ha i 12 bord utan problem på 2560x1440 (tror jag det är jag har)

Tjena grabbar

#vinnarlivet närmar sig med stormsteg. Under veckan som varit har jag packat ihop mitt liv i Göteborg. Hade funderat på vad fan jag skulle göra med allt jag äger, eftersom jag inte har bil längre och omöjligt skulle kunna släpa iväg allt på ett tåg. Men när jag snackade med farsan i telefon sa han bara rakt upp-och-ner att han kunde åka från Gävle och hämta mig och mitt bohag i Göteborg, så kunde jag stasha det lilla jag har av värde hos dom tills vidare. Det gjorde ju helt klart saker och ting enklare. Så igår satte han sig i bilen 05.00, brände ner till gbg, där jag redan packat och ställt allt som skulle med i hallen. Det tog nog bara en 30 min innan vi var påväg tillbaka. Så vid middagstid landade vi hemma och morsan hade lagat mat. Det är långt ifrån alla som har föräldrar som är beredda att göra sådana här grejer så jag är jävligt glad och tacksam för det. Menar liksom, vem fan kan tänka sig åka 110 mil på en av sina få lediga dagar bara för att vara snäll, nog för att jag är hans son, men ändå. Det ska man inte ta för givet.

Så nu sitter jag alltså här i det lilla rum dom har till övers utifall någon av grabbarna vill komma hem och hälsa på, inte ett bekymmer i världen. Har spenderat dagen med att hjälpa till med lite grejer här hemma eftersom farsan har dåliga axlar, armar, händer osv, men det är ju verkligen det minsta man kan göra som tack. Blir kvar här till på torsdag då planet går. Men innan dess ska jag bränna ner till Uppsala på tisdag och göra ett s.k. PCR-test, dvs ett expresstest för covid, där jag får resultatet inom 24h för att visa upp på Arlanda. Annars kommer jag inte på planet. Så det är ju lite nervöst, det får jag villigt medge, trots att jag varit isolerad sen en tio dagar i varje fall.

Sen hade jag planerat att skicka min dator i en låda med DHL till thai, en polare har gjort det innan och det var inga problem. Men hur jag än har letat så har jag inte hittat någon passande kartong eftersom mitt chassi är för stort. Så efter mycket funderande kom jag fram till att jag helt enkelt får slänga ut pengar på en ny laptop. Egentligen absolut inget jag hade räknat med i min lilla budget, men det kan inte hjälpas. Min gamla laptop skulle kunna brinna upp när som helst. Då kan jag ju inte arbeta, vilket troligen blir ännu dyrare än de tusenlappar jag får lägga ut nu. Och för att inte tala om att jag i så fall skulle behöva spendera två veckor i karantän med endast thailändsk tv som sällskap, noll chans att man är riktigt frisk i huvudet efter det, no ty. Som tur är så är ju Webhallen historiskt sett väldigt snabba med att leverera, så den bör landa imorn eller dagen efter.

I veckan har pokern gått okej, men jag har inte spelat så mycket eftersom jag fått röja runt i huset och greja. Sen av förklarliga skäl har ju majoriteten av helgen också försvunnit. Provade lira lite nu på kvällen också men hade inte skallen med mig riktigt så jag stängde ner tidigt. Var sak har sin tid, blir lite mer spel imorn.

Så som sagt, #vinnarlivet närmar sig. Ni får hålla tummarna för mig på tisdag, slänger in en liten notis här på onsdag efter jag fått resultatet så ni vet om ni hittar mig på Arlanda eller i Gavleån. Vamos.

Använder i princip inte sociala medier alls, men loggade in på facebook idag för att få ta i några gamla betalningsuppgifter som fanns i en messengerkonversation. Då dök denna treminuters-film upp till höger på något som heter memories, den är från senast jag var i Thailand. Den trippen blev bara på tre-fyra veckor eftersom jag var vrålkär i en tjej som fanns hemma, och hon droppade bomben precis innan jag drog att hon kände likadant. I alla fall, jag spelade in en liten strandpromenad jag tog där jag berättade lite om livet i Thailand till mina dåvarande klasskamrater hemma i Lund. Någon uttråkad tjomme som finner lite nöje i att få följa med på memory lane finns det säkert så jag delar med mig. Blev ju inte mindre taggad nu när den här dök upp 

Varning för massor med drygt bakgrundsljud.

Tjena boys.

We're back. Det är går lite längre tid mellan uppdateringarna än jag egentligen hade önskat, och egentligen vettefan om den här tråden ens räknas som dagbok. Jag behandlar den ju mer som en blogg, med färre men längre texter, nästan som om jag vore någon sorts krönikör. Hänger säkert kvar från de dagar jag bloggade för poker.se. Men det är väl mitt sätt att skriva, I guess.

Men hur som. Slutet av februari och början av mars har inte varit så spännande egentligen. Har inte spelat så mycket, av olika anledningar. När jag uppdaterade senast var vi någonstans norr om 30k-strecket ner, sedan dess har vi varit ner på 55k rött och vänt, nu är vi runt 20k ner tot, inte så farligt. Det kan man ju vinna på två bra dagar liksom. Resultaten kommer, jag är inte ett dugg orolig för det. Mina kollegor piskar mig att studera och bli bättre, varje dag är dom på mig om att jag ska vara med och det är jag väldigt tacksam för. Jag själv är en latmask, jag tar inte lika mycket initiativ själv som jag borde med teorin. Så har det alltid varit med mig och alla former av studier, inte bara poker. Så jag är jävligt glad att jag har dom, hade troligen inte fått in hälften så många timmar under 2021 solo. Har haft tur som fan som hamnat i ett så bra arbetslag, både kollegorna och pappa coach.

Har börjat riva runt lite här hemma också. Bland allt skrot och skräp jag samlat på mig. På lördag flyttar jag mitt bohag till Gävle, har lyxen att kunna ställa allt hos päronen till den dag jag kommer tillbaka till Sverige. Sen är det ju bekvämt när planet går från Arlanda. Skulle egentligen dragit dit igår, men både morsan och farsan testade coronapositiva, båda tagit sig igenom och mår bra som tur är. Vill ju heller inte bli smittad, för blir jag det är det tvärnit på Arlanda. Spelar ingen roll om man inte har några symptom, testar du positivt flyger du inte, punkt slut. Och det vore ju förjävla tråkigt. Men enligt sjukvården ska dom vara 100% smittfria från och med imorn så, bör kunna ducka. Faktiskt lite orolig att jag ska åka på det ändå på något sätt, för det skulle paja allt. Men samtidigt, jag har slutat gå ut, mer än solopromenader. Och kommer sen när jag är i Gävle vara riktigt nitisk med handsprit osv och hålla mig isolerad till det är dags. Kan inte göra mer än så. Men det ska nog gå bra. 

Min mate som åkte före mig till thai för att ställa allt i ordning tills jag kommer (  ) har blivit frisläppt nu, och har bjudit på lite bilder och videos samt en rundtur på videosamtal. Jag blir så jävla taggad alltså, är så avundsjuk. Men samtidigt blir jag så full av energi och glad när jag får grejer av honom, så jag både älskar och avskyr honom för det, han är en gris. Men vi ska ha satans trevligt i Thailand sen. Käka lunch eller middag några dagar i veckan, träna, utforska området på mopparna, ta ett järn, bada i havet, leta på utsiktsplatser. Vi ska göra allt. Kommer må så bra där borta. Ska terra er med bilder osv sen när jag landat också, det är ett löfte.

Brukar ju försöka ha videos till låtarna jag slänger in, och denna har ingen, men den är speciell för mig. I början av sommarn var jag fattig som en kyrkråtta, höjdpunkten på veckan var när jag och en barndomsvän brukade sätta oss på stan på fredagar på ett litet café i solen. En varsin kaffe för 27kr och bara titta på folk i några timmar, och det här är låten vi körde på repeat under sommarn. Missförstå mig inte, vi var ändå jävligt glada och mådde bra, trots att vi inte hade så mycket. Nu, nio månader senare, har jag pengar på banken och ska till Thailand.

Men låten är lika bra nu, som den var då. Enjoy boys.

Välkommen till forumet!

Nej, det finns inget som stoppar det. Men på svs lägsta nivå behöver du absolut inte oroa dig för det. Sen är min erfarenhet att folk på svs överlag inte tenderar till att studera hårt, de allra flesta spelar bara vidare som de gjort i alla år och vinner ändå.

Wow! Kan inte annat än lyfta på hatten, keep it up!