Jag är dålig på poker. Det finns jättebra och bra pokerspelare, habila pokerspelare liksom dåliga sådana. Så finns straxt under dåliga, jag och några till.
Och så som brukligt är så skall den som har, varda givet. Det är guld och silverstjärnor novor och annat himmelskt jox.
Men för oss som dväljs i betydligt hetare regioner, ekar tiltskriken och gråten ohört. DETTA trots att vi beklagansvärda genom vår uschla existens och lättsnodda mynt, s.a.s. är förutsättningen för ett liv i sus och dus bland stjärnorna. Usch usch usch!
Jag önskar mig därför, att det hos er startas ett projekt.
"The prefish pokerprojekt" (För de som anser att det inte är socialism ni ska ägna er åt så kan ni presentera det som ren lyteskomik. vi är vana vid det och ler tacksamt nät olympen bevärdigar oss med ett "sorry buddy")
"The prefish projekt" skall ta sig an de sämsta av de sämsta och om möjligt göra pokerspelare av dem.
Kan en kalkylektiker (jag) bli en bra pokerspelare t.ex? Vilken rusning till pokerborden om detta kunde bevisas! Kan en spelare vars ögon (mina) poppar ut ur kraniet av förvåning vartenda gång fyra klöver(varav ett på handen som man sett fel på och visar sig vara ett märke på skärmen) inte blir en färg, bli en iskall analytiker? Tillika psykolog i bedömningen av motståndare som envist vägrar lägga sig trots att man går allin...flera gånger?
Och är det möjligt, att den som förnekar att pocketpar i 3:or förmodligen är slaget (jag) när det ligger fem hjärter på bordet och som en (i hjärtat utan jämförelse i övrigt) titan,(undertecknad) reracar sig till undergång.Är det möjligt frågar jag mig, att denne kan ändra sig?
Är inte detta en vacker och lönsam(?) tanke för pokerrummet? Risken finns förstås att den stackars sate som skulle leda oss fördömda ut ur eländet, kommer att kräva ett ansenligt risktillägg...
Ja det var väl allt. Tack för mig.
J
