Del 2 osv...
Skräckens natt. En näst intill felfritt skött resa skulle spåra rejält första natten. Efter en hel dags sightseeing började det givetvis rycka i pilsnertarmen och Prags uteliv skulle prövas för första gången. Vi inledde som vanligt med ett par öl i lägenheten, där Izy allt som oftast fick agera trubadur på kungkroons vis. Ett par sjuka låtar senare var det dags att kliva och bege sig ut i pragnatten. Ölhak på ölhak betades av och på ett caféliknande ställe valde vi oss att slå oss till ro under ett par timmar. Vet inte senast jag hade så roligt som just där, och historier utbyttes och skrattsalvorna flög. Att stället serverade 1litersöl på fat var en succé. Det sista jag minns från stället är att bartendern kommer fram och ska ta en ny beställning. Izy vaknar till liv och sänker sin öl precis smo att han vill ha en ny. Bartendern frågar "one more?", varpå Izy torkar sig runt munnen och vräker ur sig "I'm good. Do you think I'm sexy?". Minns inte vad hon svarade men jag skrattade tills jag dog. Tror vi mer eller mindre stängde stället innan vi begav oss vidare...
Vi gick förbi Duplex som Starfitter hade rekkat, men det var inge vidare den kvällen så vi vände i dörren. Vi hamnade på nåt riktigt sjukt ställe som hette Chapeau Rouge. Stället påminde lite om Babasonic vid Mariatorget i Stockholm om man ser till lokalen. Stället var i en källare, och umgänget där var ett riktigt sjukhus. Extremt mycket folk och luften därinne var något annat än syre iaf. Väldigt underground hursom, men minns inte mycket mer än att det shottades becherovka i baren. Tillslut gick vi därifrån och det var dags för fyllekäk. Sexyterrans bror IRLMikael klev tidigt på kvällen då han skulle "plugga under morgondagen". Han var den enda med nyckel och lovade att öppna för oss när vi skulle anlända. Efter fyllekäk på donken där det bara fanns nattmenyer(pissdyrt i tjeckiska mått, och man var tvungen att beställa typ 2 stora hamburgare och deluxemenyer), tog vi taxi hemåt. Alla blev mer eller mindre rånade, och taxametern tickade 10kronor i sekunden. Efter att ha tjafsat lite med chauffören bad vi han stänga av och vi fick ändå betala ett fast ockerpris. Hjälplös deluxe, men vad ska man göra...
Väl framme vid porten ringer vi IRLMikael. Inget svar, och samma scenario 73 samtal senare. Extremt slitna och frussna i den kalla pragnatten kändes livet helt plötsligt meningslöst. Klockan kanske var runt 5 och det är svårt att vara kreativ i detta läge. Vi började hursomhelst vandra, och hittade ett vandrarhem längre upp på gatan. Ganska bra standard på stället, och dom hade lyckligtvis receptionen öppen 24/7. Vi bad om att få hyra några rum, men allt var tyvärr fullbokat. Tillslut fick vi ändå erbjudandet om att spendera natten på sofforna i lobbyn, vilket ändå kändes ganska glamouröst sett till andra alternativ. Extremt obekvämt, men samtidigt var alla så såpass slitna att det gick vägen. Vid 9-10snåret vaknade Izy till liv och ringde IRLMikael som faktiskt svarade, och vi blev äntligen insläppta. Måste varit top3 värsta nätterna i mitt liv, och jävlar vad mör man var under hosteltimmarna...
Nyår dagen efter och krutet laddades om. IRLMikael bad om ursäkt, och skräckens natt var bortglömd. Gängets kreativa gav sig ut för att boka restaurang och köpa biljetter till nattklubb, medans övriga stannade kvar i lägenheten för att jamma. De restauranger som IRLAnton kollat rekomenderat var tyvärr uppbokade. Vi var ju inte ute i tid som vanligt, men allt löste sig ändå perfekt då vi hittade ett tjeckiskt ställe i närheten av Karlsbron, där 12slaget var tänkt att tillmötesgås. Vi fick ett stort bord då vi var 9 personer, och lyckades även köpa biljetter till Centraleuropas största nattklubb, Karlovy Lazne. Ett 5 våningar högt hus, med dansgolv och hela faderullan på varje våning. Kändes som ett självklart val på förhand, att spendera nyårsnatten just där, och biljetterna för 1000Kruna(350kr)/st införskaffades. Även förkrök och tolvslagsdryck köptes. Inhemska saker givetvis...
Efter en liten eftermiddagsnap och en dusch började samtliga få upp partyhumöret. Izy ackompanjerad av IRLKrabban körde som vanligt sin lilla föreställning med sjuka låtar på gitarr. Stämningen trappades upp, och några southparkavsnitt, en runda bismarck och ett par öl senare började vi röra oss mot nyårsrestaurangen.
Fördrink på tjeckiskt vis, med någon hemsnickrad ginvariant beställdes in, och förrätter beståendes mestadels av korv, soppa och grisen i säcken utgjorde början på nyårssupén. IRLMikael drog snapsvisa på snapsvisa och en mycket lyckad middag var snart tillända. Nära att missa tolvslaget skyndade vi oss till Karlsbron som turligt nog låg nära till hands...
Om man jämför med Riga och Reyjkjavik vill jag påstå att fyrverkerimässigt var det ganska dåligt i Prag. Man är ju givetvis aldrig i sitt sinnes fulla bruk när det sker, men det kändes ändå som att firandet på Karlsbron var ganska lame. Kan ha varit för att det var världsrekord i antal människor på bron som gjorde att det blev så iofs. Hursomhelst fick vi i oss den inhemska skumpan och IRLMikael fick hälsa nästa år välkommet med att peka finger åt tolvslaget. Vidare till Karlovy Lazne för en festnatt man sent skulle glömma...
Extremt mycket folk och jag driver inte när jag säger att det var som att stå längst fram på nån svettig koncert när man skulle försöka lämna in jackan. Alla puttade på alla, och stämningen var inte optimal. Massa osköna spaggar o britter tjafsade med allt o alla, och paniken var ett faktum. Hursom lyckades man ändå klara sig undan helskinnad, förutom sexyterran som fick ett slag i magen helt oprovocerat. Karlovy Lazne var ett väldigt skumt ställe denna afton. Stället består av en smal trapp, som går upp till alla våningar. Fanns typ inga ordningsvakter, folk låg däckade till höger och vänster, och det finns ungefär 0% chans ens i helvetet, att ett liknande ställe skulle vara godkänt på många ställen i världen. Vågar inte ens tänka på om det skulle börja brinna i byggnaden. Där var vi hursomhelst, sent in på småtimmarna. Sexyterran och Izy bytte klubb o hängde på nån brittisk tjej som hette Petra, för dom tyckte stället sög, medans vi andra raggade tjeckiskor för fulla muggar. Givetvis utan resultat. Vid 5-6snåret började alla få nog av stället och vi begav oss hemåt för efterfest. När vi kliver ur taxin hörs det musik från en random dörr vi kollar vad det är frågan om. Detta är precis utanför vår lägenhet, och stället var en nattklubb vid namn Pilot. Vi får nya krafter och man vet att det är fest när man lämnar in jackan 06.00 och stänger stället 2 timmar senare. Väldigt inhemskt med bara tjecker på plats. Sjukare blir det inte. Tror festandet nådde sin kul runt 9-10 och det blev således en ganska lång sovmorgon. Hej 2011...
Dagen efter nyår gjordes väl inte särskilt många knop. Folk fyllde i varandras historier om vad som hände under gårddagen, och vi lökade mest i lägenheten. Sista kvällen i Prag skulle dock ha sitt och vi gick till en bra restaurang som hette Mosaicka. Jag vill nog påstå att laxen jag åt där med persiljepotatismos var den godaste jag nånsin ätit. Extremt bra kvalitet och lite semichockad över att jag fick avnjuta den på just denna resa. Efter middagen skulle vi dricka drinkar på ett ställe som hette Hapu, men det var tyvärr stängt. Vi hamnade på en nattklubb som hette Akropolis där vi utgjorde majoriteten av befolkningen. Vi hade hursomhelst pisskul trots den magra publiken. Jag och IRLAnders lyckades övertala Izy om att han var fullt kapabel att flippa en full drink ett varv, varpå han givetvis tror sig kunna det. Slutade i en väldigt episk fail. Det hela spårade tillslut när vi var dom enda kvar på stället och började bygga mänskliga pyramider...
Ett väldigt grabbigt men roligt avslut på resan och Prags uteliv. Något annat går inte att säga om denna resa än att den var just grabbig. Alla har vi gjort liknande resor förut, och att resa ett grabbgäng på 9 personer kan inte sluta på annat vis. Man vet på något sätt vad man får, men man blir ändå alltid lika chockad över vilket sjukhus man faktiskt umgås med till vardags. Krävs givetvis rehab efter en sån här resa, och det tar några dagar att ställa om och komma tillbaka till verkligheten. Man blir ju rätt skadad både fysiskt och psykiskt sas. Tackar dock samtliga medverkande för en grym resa och jag längtar redan till nästa års utsvävningar...
Mvh,
Jaromir Jaguar