Söndag 31/10-09,
Den största matchen inom allsvensk historia skulle gå av stapeln. En direkt avgörande match, vilket inte hänt sedan man spelade slutspel i Allsvenskan. Detta mellan två av Sveriges mest klassiska och största lag, och även mellan två av Sveriges största städer, STOCKHOLM och göteborg. Rivaler med stort R, och upphaussningen var av aldrig skådat like...
Jag bestämde mig sent för att åka på denna match. Redan under dif-derbyt i slutet av Maj, tjatade kompisar om att vi borde fixa biljetter, som då kostade 100-250kr. Skrattade mest och sa att AIK inte kommer vara i närheten av guldet, och att den matchen kommer vara obetydelselös. Jag fick fel, och har suttit med dumstrut sedan för 3-4 omgångar sedan, då det stod semiklart att denna match skulle bli direkt avgörande, och biljetterna var slutsålda. Ett av mitt livs största misstag, att strunta i att köpa biljetter när jag har chansen, för ynka 150kr. Mycket klantigt, men otroligt standard då jag som alltid varit en mycket pessimistisk AIK-supporter...
Inte mycket annat än att gilla läget, och jag tillsammans med mina AIKsympatiserande vänner gjorde nu vad vi kunde för att få tag på biljetter. Blocket uppdaterades var 5:e minut under hela veckan, dock med många komplikationer. De göteborgare/AIKare som sålde, hade minst sagt makten i sina händer, och "överpriserna" eskalerade ju närmre matchen led. Dessutom var det få som ville sälja till AIKare, vilket är förståeligt som bittra rivaler. Tillslut lyckades jag ändå, via Tradera.com vinna en auktion om 3st säsongskort på långsidan, tillhörandes göteborgare. Fick lägga mellan 1175-1250kr styck för dessa biljetter, men känslan efteråt var otroligt skön. Sedan dess har jag bara gått och tänkt på söndag. Söndag, söndag, söndag...
Då buss var uteslutet, och flygen fullbokade, återstod bara det enorma AIK-tåget som hade chartrats. Jag och 2 av mina vänner köpte således också biljetter till detta tåg, som skulle fylla hela 1013 man. Även biljetter till den potentiella guldfesten, som i år skulle äga rum på Ambassadeur, inhandlades via ticnet. Nästan samtliga av mina närmsta AIKsympatisörer, förutom Izy, men shahin som hans ersättare, lyckades klonka en biljett till denna elitfest. Endast 500biljetter fanns till förfogande, och då var 170 redan "förbokade" av AIKs kategori c följe...
Då min lockdowndygnsrytm varit trasig ett tag, var det i princip omöjligt att gå och lägga sig vid 01.30, men jag gjorde ett försök. Gick som väntat och låg o vred mig till 3-snåret då jag tittade på klockan igen. Bytte ställning för 311:e gången och lyckades tillslut somna, för att sedan bli väckt av en polare som ringde och härjade på fyllan vid 4-tiden. Inte bästa förutsättningarna när man kl 07.00 klev upp för att bege sig in mot Centralen. En fruktansvärd magsmärta(Aldrig varit med om liknande och kan inte sätta fingret på anledningen), och med 3-4 timmars sömn i kroppen, begav jag mig tillslut in till Centralen, för att ta plats på tåget. Vi hamnade i vagn 10, och lyckades klonka en bordsplats vilket är mer än man hade förväntat sig. Väldigt osugen, men samtidigt inte, börjades det intas jesu blod(öl) och jesu kropp(chips), redan vid 9-snåret. Stämningen var mycket bra, och ramsor ljöd frenetiskt. Jag som följt laget, hockey som fotboll, i väldigt många år nu, börjar ju känna igen nästan alla som går på matcherna. På detta tåg vågar jag påstå att 95% av alla "profiler" inom AIKs supporterled befann sig. En skara mycket udda personer, men samtidigt fantastiska...
Tågresan gick otroligt snabbt, och bekvämt var det också. Då ingen av oss hade körkort, var valet givet, men så här klockrent trodde jag inte att det skulle bli. Väl framme på göteborgs centralstation mötte polisen upp tåget. Vi ledsagades i en enorm klunga mot arenan, och AIKsektionen, som en flock kossor. Bara varit med om detta en gång tidigare, och det var även det i gbg(2006 GAIS-AIK, en match med nästan samma förutsättningar). Flockens front pryddes av en fantastisk "Hata hata Hata Göteborg"-banderoll, och bengalröken visade vägen fram. Efter 5minuters marscherande skådas ett bekant ansikte. Glenn Hysén går med sällskap precis bredvid oss, och "Tobbes farsa har inga pengar" skanderades som aldrig förut. Tragikomiskt flydde han fältet. Tajming ftw. För att skilja de olika lagens supportrar åt hade stadens gator spärrats av för dagen, med stora barrikader av polisbilar, och får lov o säga att det var mycket bra jobbat av farbror blå. Detta var givetvis ett måste för att undvika konfrontation till den mån som gick, och vi anlände lika taggade, och även helskinnade till arenan...
Utanför AIK-sektionen hittade jag dagens förste pfare i form av Cyntax, som jag växlade några ord med. Även han hade infunnit sig i Göteborg för att stötta sitt kära AIK. Vi hade som tidigare skrivet säsongskort på långsidan, men då vi kände att det var bäst för allas vägnar bestämde vi oss att försöka göra ett försök att ta oss in på AIKsektionen. Efter 5minuters argumentation med polisen och säkerhetsvakter, tyckte även dom som oss, och vi släpptes in utan några större problem. Väl inne på arenan träffade jag ett par bekanta ansikten som påstod att det förekommit en invasion en timme tidigare. "Vi var typ 1000 pers som sprang in utan biljetter... Vi bara sprang..." Även här kan man ju med viss skepsism till siffror, anta att detta var en enorm överdrift, men delvis sanning var det iaf. Tvivlar dock på att det var fler än några 100. Sektionen var hursomhelst överfull...
Till vår glädje mycket AIKare på plats, och nu inväntades matchen. En match som vi alla ville se, men samtidigt gärna skulle få vara över blixt. I min pessimistiska hjärna funderades det förtvivlat. Jag mådde helt seriöst jättedåligt. Så dåligt man kan må fotbollsrelaterat. Tron sa förlust, hoppet sa oavgjort, drömmen sa vinst. Vågade dock inte drömma eller tro nånting. Göteborg satte fart från början. Hysén gjorde som han alltid brukade och var ständigt farlig. AIK var inte dåliga, men släppte till alldeles för mycket onödiga hörnor/frisparka, och tillslut gjort ifk rättvist 1-0. Allt kändes hopplöst, och resten av halvleken var ren misär. Fyfan, aldrig skulle jag få uppleva ett guld...
Tänkte på banderollen som prydde AIK-sektionen när spelarna äntrade planen innan matchstart. "Besanna Våra Drömmar - Bli Odödliga" Odödliga var precis vad dom skulle bli, i alla AIKares hjärtan, om dom gjorde det omöjliga, som givetvis var omöjligt i mina ögon. Att ligga under borta mot Sveriges bästa hemmalag, och vara tvingade att göra mål, är inte något man bara gör. Årets AIK däremot, har i princip haft stolpe in hela året, och så även idag. One time liksom. Årets överrasskning och fantastiska AIK-profil Martin Mutumba meckar upp en fet på kanten, och slår in bollen till Flavio som kvitterar. Chocktillstånd...
Om jag mådde dåligt vid ställningen 1-0 mådde jag om möjligt ännu sämre vid ställningen 1-1. Hade mitt livs värsta minuter framför mig. Jag kunde inte sjunga utan jag stirrade likt min vän Jonas, bara helt ut i tomma intet. Vad fan var på väg att hända? AIK hade guldet, men det var 30min kvar. Jävligt långa minuter. Mirakeltränaren Mikael Stahre har visat fingertoppskänsla ett antal ggr med avgörande effekt denna säsong. Nu bytte han ganska standard in dom båda rivjärnen och hjältarna Daniel Tjernström, och Kenny "Millwall" Pavey. IFK fortsatte pressa på, skapade nån halvchans här o där, men inte mycket mer än så. Sen så plötsligt händer det. Ifks Selakovic skjuter i innerstolpen vid ställningen 1-1, och det är precis det som har signerat hela AIKs anno 2lax9. Jag reagerade inte ens. Det fanns bara inte. Ingenting fanns...
AIK fortsatte kontra och fick sin belöning när Dulee Johnson lyfte bollen till AIKs lagkapten Tjernström, som tryckte in bollen. Hans första mål på år och dar, vilket bara det är sjukt. Den största ikonen, åldersmannen, hjälten u name it, han fick avgöra, och föra guldet till AIK. Himmelskt!
Sista 10minuterna mådde jag ATH dåligt på riktigt. En kombination av utmattning, alkohol, eufori, glädje och trängsel. Trodde flera ggr att jag skulle svimma, vilket jag aldrig gjort tidigare. Tillslut blåste domaren av, och planen invaderades. mådde fortfarande ATH dåligt fysiskt, men psykiskt ATH-bra. Folk kramades och kysstes. Manlig kärlek utan dess like. Spelare, ledare supportrar, och poliser. Guld!
En polare fick Miran Burgic tröja, folk pissade på mittplan, gjorde nätbrynjor av fotbollsmålen och slogs för Jos Hooivelds benskydd. Fick flashback från Västerås 2005, när AIK vann Superettan och 10lax gnagare invaderade planen. Fick då Daniel Hochs tröja men nu var det skitsamma. Detta var ingen uppflyttning utan det var guld. AIK var bäst i Sverige...
Visst var jag AIKare även när guldet vanns 98, men inte alls på samma sätt som nu. Då följde jag inte matcherna mer än någon enstaka på tv. Fick aldrig uppleva Champions League, utan såg endast kvalmatchen mot AEK Athen på plats. Det var först efter detta, jag på riktigt började engagera mig, gå på matcher etc, som jag började hålla på AIK, på riktigt. Jag har fått uppleva degradering, förlorade cupfinaler, bittra uefacupförluster, sett både bajen och dif vinna SM-guld, och hockeyn ska vi inte ens prata om. Fått uppleva ytterst lite framgång, trots att jag varit regular på AIKs matcher i ett decennium. Jag och alla andra AIKare var fruktansvärt värda detta, efter så många år i misär...
Firandet verkade aldrig ta slut, och de ca 5000 gnagarna inne på Gamla Nya Ullevi var i ett tillstånd jag aldrig beskådat. De göteborgare som tillhörde de mer hårdföra gjorde kamikazeattacker mot AIKs dito, och korta slagväxlingar skedde överallt inne på och utanför arenaområdet. Ingenting kunde dock stoppa festen och euforin. Bara för ifk att bita i det sura äpplet. I år var det AIKs tur...
Tillbaka på tåget till sthlm, som skulle ta oss till guldfesten på Ambassadeur. Vi var lite sena så vi fick inga platser bredvid varandra, men det kunde man ju köpa nu när glädjen var total. Vi red dock fortfarande på en framgångsvåg och hittade strax därpå en enoutare. Bakom restaurangvagnen kände vi på en dörr som visade sig vara öppen. Därinne fanns en biosalong(!?). Sjukt sköna stolar, kanske 15st, en projektor etc. Vi gjorde diverse inköp i restaurangvagnen, och sedan låste vi in oss i salongen. Stolarna var såpass bekväma att vi tog en 2-timmarsnap för att återta krafterna. Detta var givetvis en omöjlighet på något annat ställe på tåget...
Det var dags för pisspaus och jag begav mig ut från salongen mot toaletten. Plötsligt skriker någon "vegas" och jag vänder mig om. Det var slipknot1, och en otroligt sliten whoosa + gf, som hade spottat mig. Aldrig träffat dom förut, men antar att dom har sett mig på nån bild här i dagboken. Fick iaf idel hyllningar för vår fantastiska db, och det var kul att snacka lite skit. Tyvärr var whoosa inte kontaktbar utan hans flickvän ficksköta snacket åt honom. Lite kul att hon inte hängde på pf, men ändå visste allt, från Izys skuldsatthet till IRLsucks high stakes karriär...
Bortskämd som man bör vara när man vunnit guld, lyckades vi ordna så att min syster, tillika Martinnuts flickvän, mötte upp oss vid centralen för att ge oss lite nya fräscha kläder till guldfesten. Vi svidade snabbt om till skjorta och begav oss till kungsgatan där spelarna mötte upp. Hela kungsgatan var avstängd, och inte bara de gnagare som befunnit sig i gbg var på plats, utan alla som stannade hemma och såg matchen på tv infann sig även dom. Shahin hittade dit, och nygnagare som han är var han mycket chockad över hur stor detta verkligen var. Tränare Stahre höll ett magiskt diktatortal uppe på bron inför alla supportrar, som hängde i skyltfönster, stod på polisbilar och uppe på byggarbetsställningar. Det var för mycket folk...
Kaos utbröt sedan när folk skulle in på Ambassadeur, då alla obv inte hade biljetter. Insläppet tog väldigt lång tid, men vi kom iaf tillslut in. Guldfesten var ruggigt rolig. Fick ju ett litet smakprov på vad som komma skulle, när vi för 3 veckor sedan, var ute med kontoret, och lyckades tajma in AIKspelarnas utgång på Solidaritet. Detta slog dock den utekvällen med hästlängder. AIK har ett så otroligt profilstarkt lag med Mutumba, Bojan, Jos, Pavey, Dulee etc, och dessa grabbar är ju erkänt grymma festprissar. Mutumba kom givetvis ihåg att shahin bjudit honom på tequilashots, ska creddas. Något annat som bör hyllas upp är Mutumbas dum/ballerdristighet att tatuera in SM-Guld 2lax9 på bröstet 2 dagar innan matchen mot göteborg. Han ba kör...
Festen nådde sin kulm när den fantastiska kvinnan, Jane Timglas från Mammas Pojkar äntrade klubben och började skaka rumpa. En helt fantastisk dag och helt klart bland de bästa i mitt liv. Tågresan, matchen, guldfesten, ALLT! Få fira med alla supportrar, spelare och ledare, men även gamla AIK-profiler. Gary Sundgren, Krister Nordin, Patrik Englund, Stefan "Hatten" Söderberg, ja t.om Lennart Johansson himself infann sig på Ambassadeur. Jag och min gode AIK-vän Anders tog helt slutkörda taxi hem vid stängning och såg Kapten Tjerna gå hand i hand med en riktigt snygg tjej. Det är han värd...
Drömmen om guld besannades, Drömmen om kvadruppeln lever: SM-Guld, Cup-Guld, degradering bajen, degradering dif...
SM-Guldet 2lax9 tillhör AIK, för ni är djurgårdsjävlar...
Bortom blickpunkten:
Bajarnas bussar bajsades bruna.
