FreePlopp

Jag tror jag har en lösning på dealerfronten. Känner ett gäng med BJ-dealers som gärna ställer upp. Kan inte skicka PM till dig då du är för ny på forumet. Men keep in touch!

Fick mig att tänka på den här klassikern. 0:47 !

Tack! Jag har inte lagt ner. Det är nu jag tagit tag i bloggandet på allvar. Är jag inte känd Sverige runt innan nyår så kommer jag tillbaka till PF. Var så säker.

Förflyttar mitt liv från PF, och kommer numera att husera här; Vägen till Vegas. Bloggen kommer användas som en rehab. Håll till godo, eller något... Pokern drar snart igång igen på allvar, men jag har lovat mig själv att ALDRIG mer blogga samtidigt. Morsning!

Wikipedia is your friend!

Visst har Rafa gjort några dåliga värvningar a'la Keane etc., men det känns som att han bygger laget inför, kanske inte nästa säsong, men nästa igen. Enda sättet för Pool att kunna ta några titlar. Hur nöjd som helst med vad dom har presterat den här säsongen, synd att Gerrard inte fått vara skadefri bara. Robbie Keane passar inte in Pool's taktik. Han är för slö. David Villa hade varit det ultimata bredvid Torres imo...

Där var det slut.

"Min pappa är bättre din pappa..." Hatar det citatet, men tillämpar det ändå. Skärpning!

Det är en grym spelglädje man ser i laget, inget snack. Visst, Chelsea är nästan alltid farliga så fort de sätter siktet mot mål, men Pool har det där lilla extra när det väl gäller. Är nöjd. Inte exalterad. Men nöjd. YNWA!

My last dime on Liverpool tonoooojjt. YNWA!

Take me with you or I will shoot my way in. Trust me!

Ett sätt att ta itu med problemen. Pokerforum är väl inte det bästa forumet att blotta sig på, längre, men jag har huserat här så pass länge nu att det kändes rätt helt enkelt. Jag hatar att prata om mina problem IRL. Internet är bra på så sätt.

Var är filtret för idioter?

Jag hoppas att vi kan ses en gång till, OlleP. En drake lyfter i motvind, är det inte så?

"Han ser sig själv igår Han ser sig själv idag Han dricker tills han stupar Det är allt han klarar av O flaskan är hans hopp O flaskan är hans vän Han ser sig själv i spegeln Jag är drabbad av djävulen Och hans darrande händer greppar flaskan en gång till Han dricker fast han inte vill Allting man ser Lyckans vindar kommer aldrig när man ber När man ber Han ser på sina händer Hans kropp har druckits döv Han försöker allt stå stilla Men han darrar som ett löv Han hatar sin spegelbild Han hatar hur han ser ut Han krossar inte spegeln Tömmer kvartingen på stup Och hans darrande händer greppar flaskan en gång till Han dricker fast han inte vill Allting man ser Lyckans vindar kommer aldrig när man ber När man ber Allting man ser Lyckans vindar kommer aldrig när man ber När man ber" Simpel text. Stort budskap. Jag vill dock inte detta.

Jag är onykter, jag vet. Just nu försöker jag övertala en kvinna om att hon ska ingå i ett köttsligt äktenskap med mig. Svårt. Jag är dock rätt bra på att övertala. Det är väl en av mina "starka" sidor kan jag medge. På sistone har jag varit inne i dimman en del. Funderat på livet. Känt på livet som en pundare, livsnjutare eller verklighetsskildrare. Morsan fyllde 50 år idag. Jag är inte så mycket för gratulationskort. Det är hon. Vi människor är olika, så är det bara. Fastän att jag är fattig, lever som en parasit på människor jag knappt känner och känner att varje dag är ett helvete, så är jag ändå lycklig på något sätt. Jag älskar mig själv och mina tankesätt. Det känns dock lite overkligt att jag, just jag, skulle vara något speciellt att hänga i den berömda julgranen. Jag försökte se på min framtid idag. Det var tomt. Inte sådär tomt som Calle, 18 år, hade känt när han gick ut gymnasiet. Han har ändå ett val. Studera eller jobba. Anpassa sig till samhället eller överleva. Jag passar inte in i något av dessa fack. Jag vill varken anpassa mig till samhället eller överleva. Jag vill bara vara. Finnas till, men ändå inte. Jag hade en vän en gång. Han ville varken eller. Jag vet utgången och slutet för denna vän. Jag vet inte riktigt om jag vill ta den vägen ännu. Det känns som att jag har lite mer att ge. Lite mer att visa världen, innan jag till slut tar min morgontofflor och går hem. Utåt sett ser jag ut som en helt vanlig kille i 20-årsåldern. Inga speciella defekter. Perfekt ansikte med en perfekt hårtuss på hjässan. Innanför detta skal döljer sig en mörk gestalt. Det kan jag erkänna. Jag vet inte riktigt om jag är beredd att meddela mina närmsta medmänniskor om detta. Det känns som att mina virtuella "vänner" får ta del av detta först. Dags att ge sig iväg. Hungern förvandlas till hat.

Spelade Ronaldo igår eller?

Snacka med Cyntax.

Adoptera mig är du snäll.

Tack för svaret Grand. Väl valda ord från en vis man. Jag hade nog tagit åt mig av vad du sa om inte detta hade inträffat ikväll; Jag är på väg till en släktträff, har feber och kärleksfrossa, och det sista jag vill är att träffa välvilliga släktingar. Under bilfärden drar min ömma moder fram ett brev ur handväskan, samtidigt som hon kör med en smått nervös min. "Här", säger hon, och räcker brevet. På brevet finns ett sigill märkt "Kronofogden" och jag fattar direkt vad som är i görningen. Det fik jag huserade på i somras har äntligen svarat på mina motargument angående en indrivning på 79K. En tjock bibba ramlar ut ur kuvertet och jag ser direkt att mina högsta önskningar verkligen inte slagit in. Caféägarna kräver en muntlig redovisning från mig och alternativt min advokat, (som jag inte har). Det rör sig alltså om en rättegång som jag inte kan vinna. Det är ett dött lopp. Matchen är inställd p.g.a. regn så att säga. Detta förstörde hela min kväll, och jag har funderat, under intag av smörgåstårta och prinsessbakelser, att nu jävlar är det dags att gå till handling. En rättskaffens man hade tagit tag i saker och ting. Ringt rättsskyddsbolag och liknande. Men inte jag. Jag är för stolt. Jag förbereder i detta nu en flyktplan... Bil finns till förfogande och cash så att det räcker till att ta en enkel till London. Eller så stannar jag helt enkelt. Det är detta som kallas "ödets väg". Denna gången får jag dock själv bestämma vart jag ska gå. Godnatt.

Känner att jag behöver skriva av mig lite, igen, för att sedan försvinna in dimman ett tag. För det första; Att jag bor granne med "Gröna skylten" är ödebestämt. Jag är väl inte den störste vinpimplaren i stan, längre, men det känns som att livet testar mina gränser. Det ironiska i sammanhanget är att jag skall på en anställningsintervju på, just det, Systembolaget. Sökte några randomjobb i den håla jag just nu bor i, och visst, det enda "företag" som hörde av sig var just statens syltat och saftat. Lite som att slänga in Dynamit-Harry på Spendrups lagerhus. Jag har kommit till insikt om några andra saker under veckan som gått. Förresten är förhållandet med tjejen slut. Jag gjorde det mest gentlemannamässiga ting jag gjort i hela mitt liv. Jag talade om för henne att det finns bättre män där ute. Jag VET att jag hade dragit in henne i något dumt, alternativt farligt, eller helt enkelt slutat bry mig om henne. Det är något jag är bra på. Sluta bry mig. Jag är en av dom som har ett sjuhelvetes engagemang och entusiasm i början av olika aktiviteter. Spelar ingen roll om det handlar om jobb, förhållanden, poker osv. Jag bara är sådan. Folk säger åt mig att söka hjälp, då jag trots allt är en rätt begåvad grabb i mina bästa år. Jag hade bokstavligen kunnat bli vad jag vill. Bara jag hade orkat hålla ut ända till upploppet. Man kan säga såhär; Jag har då aldrig sett något målsnöre, mer än i skolan. Det var dock nära att jag snubblade till på rakan. Utan dig hade det inte gått. Du finns dock inte längre. I alla fall inte för mig. En annan sak jag har märkt på sistone är "Vart f-n tog alla vänner vägen?". Jag vet till 110% vilka jag kan lita på, men så finns det dom som kommer när det går bra för mig. När jag har något sånär med pengar. När livet ser ljust ut. Då kryper dom fram ur sina hålor och suger ut den sista must som jag lyckats skrapa ihop. Det är ett av livets onda ting, men så är det. Jag är rätt vanskapt i hjärnan har jag kommit på. Jag har allt, men ändå inget. Förr trodde jag att det var ödet. Nu vet jag bättre. Meningar som "Det löser sig." och "Ta det lugnt, jag har koll på läget." tog över min vardag och till sist ljög jag för mig själv. Jag tror att jag är odödlig. Det känns så i alla fall, men i själva verket är jag en ganska osäker kille som antingen dricker eller gråter sig till sömns. Jag har ALDRIG låtit någon kommit mig inpå livet. Där har vi felet. Inte ens Josefine. Allt kändes bra, men när det kom till tunga, tråkiga och deppiga samtalsämnen så flydde jag undan. Hon kändes sig kränkt och jag kände mig stolt. Idiotiskt. Jag är redan kär. Igen. Är jag kär i kärleken kanske? Eller är det så att den här gången, då jävlar. Återstår att se. Den person jag älskar mest är mig själv. Jag sa detta till min ömma moder för några veckor sedan, just det mödrar verkligen inte vill höra efter svåra tider. "Jag är en egoist, det är sådan jag är, och kommer alltid att vara." Tragiskt, men magiskt. Jag kan inte koncentrera mig längre. Förr var jag stark, nu svag. Nu ska jag dock vara helt ärlig. Det som får mig att leva vidare utan att klaga nämnvärt är just friheten till att träna. Jag älskar att träna. Helst för mig själv, i skymundan. Jag är stolt över mig själv, och det är faktiskt första gången jag orkat pressa mig så pass hårt och ÄVEN fortsatt på samma bana i en lång tid. Magiskt, men tragiskt. Anledningen till att jag blottar mig själv här, just på Pokerforum, är att det är pokern som är anledningen till att jag mår såhär. Inte pokern i sig. Jag älskar poker över allt annat. Inte pengarna i sig. Slår man ut alla vinster/förluster under åren så är det nog ungefär plus/minus noll. Utan det är självgodheten som får mig knäckt. Jag tror att allt löser sig. Visst, går jag plus några kvällar i rad så är livet en dans på rosor, blir det tvärtom, ja, då vet ni svaret. Dags att sluta nu. In i dimman. Bort från allt det dumma. En liten stund till bara. Sedan löser sig allt.

Då jag inte håller på något Allsvenskt lag så ska jag helt enkelt dra lott ikväll om vilket lag jag ska favorisera den här säsongen. (Räkna inte med; AIK, Djurgården, Elfsborg, Hammarby, Göteborg eller Malmö.) Detta för att ge Allsvenskan en chans en gång i livet. Punkt.

Känns som att dessa fans håller sig i skymundan dock.

Att folk ens håller på Chelsea fortfarande. . .

Ja, det är inte lätt.