Elitloppet

Verkligen en av de absolut mest bisarra sakerna jag upplevt i hela mitt liv... Horgubbe.

Tyty Ja man får väl tacka... Sjukaste ITM:n nånsin.... Men den räknas den också : ) Ikväll blir det nog lite grind för första gången på länge, blir spännande. Måste rejka på lite så att jag säkrar min lilla bonus som jag gnetat på ett tag. Hörs till kvällen!

Söndag Våran sista heldag på plats i Nuevo Vallarta har kommit. Jag är uppe tidigt igen, bara ett par timmar efter det att Tobbe kommit hem. Om han var vaken sent eller om jag gick upp tidigt? Who knows.... Ner till poolen som vanligt, efter att ha intagit min bufféfrukost på egen hand. Slöar på som aldrig förr, innan Tobbe gör mig sällskap ett par timmar senare. Slöandet fortsätter i princip dagen igenom, men på eftermiddagen utspelar sig en rolig scen. Vancouver-Island killen som härjade på discot kvällen innan slår sig ner bredvid oss och börjar snacka, inledningsvis om gårdagen. Kvällen hade för hans del lett till en strandpromenad med en av Missouri-tanterna, som efter ett tag stallt den sällsynt raka och ärliga frågan "Well are you going to take me to your room and fuck me or what?" Svaret hade blivit jakande och de hade spenderat natten ihop. Ämnet flög snart istället in på pengar, arbete och livet i Mexico. Han berättar om en rik gubbe vid namn Marty som bodde på våran resort, och om hur sjukt rik gubben skall vara. Han har tydligen gjort smarta investeringar i fastigheter och land back in the days, för att sedan starta upp den världsomspännande eskortservicen eros.com Enligt Vancouver-snubben ska gubben vara god för hundratils miljoner, DOLLAR. Bara några minuter går innan våran Vancouver-vän plötsligt ropar till. "Hey Marty, hows it going?" Bakom oss kommer en gubbe runt 70-strecket iklädd ett par plufsiga blåa badbyxor och en grå turistkeps knatande med ett stort leende på läpparna. Han riktar sig direkt till mig och Tobbe. "Shouldnt you guys be out hunting babes?" "No thx doing fine, shouldn´t you?" "No I buy them" (Blixtsnabbt svar) Tobbe och jag brister ut i ett litet skratt, men han avbryter oss fort. "No no I seriously do. Last night I had two girls from the hotell, paid them 200 bucks each. One sucks my cock and the other sticks her tounge in my ass" Gubben slår nu ut med armarna, lägger huvudet på sned och utbrister i eufori "Never thought I´d like it!" Tobbe och jag tappar typ andan och vet inte riktigt om vi ska skratta eller gråta. Gubben maler på med sitt snack om att köpa och sälja brudar och en människosyn vidrig som fan lyser igenom rätt brutalt. Han knallar snart vidare, och vi förvånas över hur sjuka människor det finns, och hur sjukt karln verkade se på livet och människor. Blir man sådan av att ha så mycket pengar att man kan få precis vad han vill? Dagen går emot kväll och vi håller oss på hotellet. Vi ser en show, fyller på vätskeförrådet och drar oss sedan till karaoken. Tobbe avrundar semestern med en klockren "Paranoid" innan vi intar diskoteket för sista kvällen. Det är ganska dött, men en gräslugn amerikansk pokerspelare och hans flickvän gör oss sällskap för kvällen, och vi lämnar inte discot förrns vid stängning, för att sedan ta oss till vårat rum, och våra sängar. Going home Efter en sista vemodig tur till den vackra stranden checkar vi ut, något som på ett hotell i ett normalt i-land vanligtvis går på en minut eller två, men inte i Mexiko inte. Här ska det skrivas ut papper, skrivas på, ringas samtal, häftas ihop en massa papper och fan vet allt. Efter en tiominuters procedur kommer vi i alla fall iväg och det bär av emot flygplatsen. Fan vad dåliga dom är på organisation i Mexiko... Det har blivit tydligt om något under denna resan. Från Puerto Vallarta flyger vi i ett minimalt flygplan som är så litet att man får böja sig för att kunna stå upp till Mexico City. Där har vi en planerad väntetid på sju timmar, mumma. Tobbe visar sig ha tappat sin immigrationslapp, så vi letar upp immigrationsverkets kontor för att skaffa en ny. Detta tar sin lilla tid, så efter att vi gjort detta samt käkat två gånger återstår ändå inte så enormt mycket tid att döda. Bara en 3 timmar sådär. Vi kommer på planet något försenade, men det skulle visa sig bli mycket värre. Mexico Citys flygplats ligger på en höjd som gör att motorerna är svårstartade, varför man måste starta planet på något speciellt sätt. Man lyckas inte med detta på ett bra tag, utan vi blir kvar på marken mer än en timme längre än planerat. Själva flygningen går bra, men våran connection från London till Köpenhamn är long gone när vi landar, timmen försenade, i princip i samma stund som våran nya flight skulle lyfta. Ny kö, ny väntan och ny trötthet. Vi kommer äntligen fram och BA fixar in oss på en flight bara två timmar senare än den ursprungliga. Denna flygning är faktiskt helt i tid, och våra väskor är snabbt på plats. Tåg till Lund, där jag blir kvar över natten då inga tåg fanns som kunde ta mig hemåt. Tidigt nästa morgon knallar jag genom Lund, hoppar på X2000 och kl 09.43 blir jag hämtad av min mor på Mjölby tågstation. Vid 10.30 Onsdag förmiddag, sådär 39-40 timmar efter det att vi lyfte från Puerto Vallartas flygplats, är jag åter hemma i min lägenhet. Trots att vi stött på i princip allt möjligt strul den här resan, med allt från missade flyg, försvunna formulär och en inställd pokerturnering kan inte resan betecknas som något annat än en succé. Det har varit helt underbart med lite sol, och hotellet var helt otroligt på alla sätt och vis. Jag är verkligen glad att jag kvalade in, och att jag fick Tobbe med mig som resepartner. Det har verkligen varit skitkul!

Lördag Håller samma morgonrutin som om jag skulle spela kl 12, chansen finns givetvis att det blir så och då vill jag vara ordentligt uppladdad. Frukost, sedan chill vid poolen och hinka vatten. Mycket lugn förmiddag innan jag knallar bort emot spellokalen vid tolv-snåret. Vi blir hänvisade bortåt till "Theatre"-salen, där stars höll sin välkomstfest. Direktörerna för Stars och LAPT håller ett kort möte där de informerar oss om vad som skett. Enligt deras utsago har man i planeringsfasen av LAPT Nuevo Vallarta kontaktats av ett mexikanskt tredjepartsföretag som erbjudit sig att skaffa fram den licens som krävs för att få arrangera en turnering. Stars accepterade detta, och fick så småningom papper på att licensen förskaffats, undertecknad av den mexikanska spelkommissionen. Under första dagens spel hade denna kommission kommit för att bevaka spelet, diskuterat i sju timmar innan man slutligen besluta sig för att dra in licensen man tidigare skrivit under och utfärdat då man misstänkte att det mexikanska tredjepartsföretaget som skafat licensen åt Stars gjort detta på ett sätt som inte följer stadgar och regler. (Mutor I suppose) Företagets advokater satt nu i möte och försökte förhandla med mexikanarnas advokater för att få igång turneringen. Vi välkomnades tillbaka till salen klockan 17 för ett slutgiltigt besked om huruvida turneringen skulle fortsätta eller ej. Tillbaks till poolen för min del, och vid det här laget känns det rätt självklart att turneringen inte kommer fortsätta. Slappar ännu lite mer vid poolen, ackompanjers nu även av Tobbe som vaknat till liv. Vi käkar lunch innan jag vid kl 17 återigen beger mig till salen för att delges mer information. När jag äntrar salen har man satt upp lappar där de olika borden skall sitta och man förstår givetvis omgående att något spel lär det inte bli tal om. Borden fylls upp och allt eftersom de gör det bildas även en samling utanför lokalen. Det var endast spelare som var kvar i main som tilläts komma in, och utanför samlades arga mexare som tyckte sig vara förtjänta av att få sina pengar tillbaka. Vid något tillfälle tröck sig nån mexare förbi dörrvakterna i ren ilska för att konfrontera en LAPT-direktör men det hela lugnades snart ner. Stars-direktörerna informerar om att vi inte kan spela vidare vilket inte förvånad någon. Man informerar även om att alla spelare kommer få minst 5k$ från prispoolen, och att resterande pengar delas ut beroende på chipcount. Dessutom skjuter stars till med 500$ för boende för de två nätter då inget spel äger rum. Jag landar totalt på 7k$, vilket är i princip lika mycket som jag fått vid en ren chip chop. Småstackarna gör vinstaffärer medan storstackarna blir blåsta på uppemot 15k$. Jag lämnar snabbt mina uppgifter och beger mig tillbaka till poolen och påbörjar min ölkonsumtion. Vi ser en vacker solnedgång innan vi går till rummet och gör oss i ordning. Kvället inleds med en lustig dansshow, middag och sedan bär det av ner till lobbyn där ett liveband spelar. Stämningen är på topp och efter bandet med 49-årige Reggie som frontfigur slutat spela bär det av till discot, där det för en gångs skull är proppat med folk. Våra gamla Missouri-tanter är i gasen som aldrig förr och det verkar ha nappat för de flesta, bland annat ser en helskön äldre snubbe från Vancouver Island ut att ha över halva inne på hela gänget. Han är sjukt full och mellan dansvarven försöker han idogt få mig att stöta på den mexikanska personalen, men jag avböjer vänligt men bestämt. Efter discot vankas det utgång men jag bangar i sista stund, tröttheten har åter satt in och jag slutar ännu en kväll i min säng runt midnatt. Otroligt lamt kan tyckas, men kroppen var helt enkelt inte på humör, och istället för att dra ner stämningen för alla andra som skulle med drog jag mig istället tillbaka för kvällen. Fortsättning följer.....

Haha I know, kände mig fett taggad inför limbon men jag var pinsamt dålig. Grinder-rygg I suppose... ;P

För att förtydliga min och Tobbes (justcall) lilla konversation här ovanför: Det absolut första som hände på det absolut första utestället vi gick till på bartouren var att vi satte oss i baren. Inom typ en minut kommer två halvskabbiga servitriser fram och erbjuder två tequilashot för 30 pesos. Vi är game och förväntar oss lite glas eller nåt men istället så lutar de tillbaka våra huvuden och börjar hälla i oss tequila rätt ner i halsen. Efter varje shot de häller i oss blåser de dessutom i nån visselpipa. Efter SEX shots slutar de, lyfter upp huvudena och drar de nu istället intill deras byst och gnuggar runt i typ en sekund. Sedan tar de tillbaka huvudena och nyper tag i bröstvårtorna istället i typ en sekund till. Detta var inte trevligt eller upphetsande på något sätt, snarare ganska äckligt och man blev helt sjukt paff och tagen på sängen och man kom sig liksom inte ens för att säga ifrån. Enda man hann tänka var liksom "Vad fan händer?!?!??!?" innan allt var klart. Betalade gjorde man givetvis för sex shots. Sofia var en söt mexikanska som jobbade på hotellet och på stars welcome-party var hennes uppgift att vara sådan här tequila-flicka, fast minus all kroppskontakt givetvis Sjuka traditioner dom har i det där landet... De gillar sin tequila

Fredag Dags för spel! Jag vaknar som vanligt tidigt och i sängen bredvid ser jag Tobbe ligga face down ovanför täcket med gårdagens outfit fortfarande på. Måste varit en hård utgång... Jag käkar min vana trogen frukost, innan jag hittar poolen för ett par timmars sol innan spelet drar igång. Intar spellokalen med fem minuter kvar till spel, ingen har ännu satt sig, verkar som om det är pinsamt att sätta sig ner först. Jag letar upp mitt bord, och är typ tredje personen i hela lokalen som satt sig ner. Efter att jag slagit mig mer tar det ungefär två minuter innan bordet är fullt. 10k startstack och 25/50 i blinds. Jag ägnar första perioden åt att se billiga floppar och försöka få lite koll på min motspelare. Det får jag också. De SUGER. Värdet är helt crazy, det är som att spela i en 10$ turre på nätet. Spelet rullar på men inget går min väg, jag blöder chips och tappar en stor pott med TT emot KJ på Jxx med två klöver där jag isolerar till 700 pre (50/100), c-bettar flop, check/synar turn och checkar ner river. FI har KJo. Nere på 6k innan jag slår upp till 450 med AA på 75/150. Syn av en mex-firre som jag checkar till på floppen 987. Han skjuter in 1500 i potten på dryga 1k, jag ställer och han viker. Uppe på 8k. Blödandet inleds igen. Torskar alla potter jag deltar i, mest tappar jag när jag höjer upp 5h 6h och floppar färgdrag på hålpipa på J73. Barrelar på en offsuit Q men blir checkraisad för stacken och viker. Blöder lite till innan jag börjar pusha så fort det viks till mig. Plockar ett par potter och tightar upp liiiite granna. Blöder igen och är nu nere på drygt 10bb på 150/300. Är villig att pusha först in varje gång men det är alltid raise innan, och tillräckligt med marker för re-shova har jag inte. Till slut limpar en fisk in på CO, fisk complete i sb och jag pushar in mina 3k från bb med KTo. Första limpfisken synar med orden "I have to take one for the team" och visar K8s. Jag floppar hyfsat, AQJ och håller upp. Booooyaaaah. Vinner en del småpotter, bland annat pushar jag en dubbel hålpipa på flopp efter att ha raisat pre. Befinner mig över 10k strecket när jag får QQ, slår upp till 1600 på 300/600, får en syn varpå en shorty ställer från sb. Jag väljer att bara syna då limparen tidigare visat tendenser att gå bananaz i tomma sidopotter. Han synar och floppen kommer J97... Check/check.... turn parar J och jag bettar varpå han blixtsynar. River Q, jag pushar och han viker. Jag håller upp obv. Trampar på gasen ännu lite till innan dinner break. 3-bettar AJo från knapp emot CO open och gör ett stort spel med KQ ruter på 8xx med två ruter där jag checkraisar flopp efter att ha öppnat pre och pushar all-in på turn emot killen som synade min push med K8s. Han viker och vid middagsbreaket är jag uppe i 28k. Efter pausen tappar jag en ganska stor pott efter att ha slagit upp 22 och tagit en onödigt brant syn när mex-skådisen pushat. Han har 88 som floppar en åtta, jag turnar en tvåa men river ger mig inte min sista out. Sick?! Tar sedan tillbaka det jag tappade i den potten då min 88 får stå emot AQ från en shorty. När jag vinner potten får jag plötsligt ovationer från ett gäng 50+ railare som jag inte överhuvudtaget känner. Vad är det med mig och folk över 50 egentligen? Blir snabbt flyttad till ett nytt bord. Börjar vid det här laget känna mig äckligt trött, och detta bordet ser dessutom mycket tuffare ut. Raisar upp en QJo sådär 10 min innan en 10 minuters paus är planerad. Får en syn av stooooorstack från Tyskland och bestämmer mig för att check/vika 972 med två ruter. Kände hur ofräsch hjärnan var och bestämde mig för att inte göra några dumma spel innan breaket, utan försöka piggna till ordentligt då istället. Foldar mig fram till break, går till rummet, vaskar av mig i ansiktet och hinkar en flaska vatten och en Twix. Tillbaka med ny energi plockar jag någon pott, men tappar också någon och har vid det här laget 25k i marker, blinds 500/1k. Plötsligt annonserar personalen att vi alla måste gå ut ur rummet i cirka tio minuter, då de har ett "announcement" om en liten stund. Ut går vi men några tio minuter blir det inte tal om. Tar flera timmar innan de ropar tillbaka oss, men vi får inte gå in i spellokalen igen utan samlas på en öppen yta precis utanför. Vi får order om att dela in oss i de bord vid satt vid, samtidigt som vi får lite info om vad som händer. Mexikanska spelkommisionen har kommit, övervakat spelet och diskuterat i sju timmar innan de beslutat sig för att dra in den licens som man tidigare utfärdat för att arrangera turneringen. Vi får lämna namn, sätesnumret samt ungefärlig chipcount innan vi får lämna med uppmaningen att komma tillbaka vid lunch nästkommande dag. Jag är sliten och går och lägger mig. Tobbe har spenderat kvällen med att bli packad med ett par sköna dudes från Utah, så de hittar diskot medan jag hittar sängen. Vid det här laget fanns fortfarande hopp om att turren skulle fortsätta spelas för min del, så utifall att det blev så ville jag vara utvilad och fräsch inför dag två.... Fortsättning följer....

Haha jo hon såg bra ut, men ingen kroppskontakt där inte. Jag är ju gift! Jag tänkte mer på de äckliga servitriserna på utestället..... bläääääää

Skitsöt mexikanska? Hur full var du egentligen? Såg ju fan inget roliga ut Hade jag vetat att de skulle börja tafsa på mina bröstvårtor hade jag fan inte beställt några shots

Onsdag Bartouren var spikad till kvällen, så dagen ägnades åt att sega vid poolen och "grunda" inför kvällen. Touren skulle kosta 40$ men då ingick entré på tre olika klubbar samt 6 drinkar under kvällen. Bussen hämtade upp oss vid hotellet och det bar av nedåt "downtown". Gruppen bestod av kanske ett 20-tal personer mellan 18-65 år, män och kvinnor, men till våran förvåning saknades våra kanadensiska polare från tisdagen. Det var en glamorös bussresa, våran ledare Miguel hade med sig en PET-flaska med ett litet hål i korken som vi fick dricka ur, innehållet var någon slags tequila-blandning. Söt o sliskigt men helt acceptabelt ur dryckessynpunkt, men att sitta på en halvskabbig mexikansk buss och dricka sprit ur en borrad PET-flaska kändes inte helt lyxigt. Tobbe, som var rätt så ordentligt packad redan innan vi klev på bussen gör sitt bästa för att flaskan ska vara tom innan vi anländer till stan, huruvida han lyckades eller ej, det förtäljer inte historien. Väl framme vid det första stället är det rätt dött. Det dröjer dock inte länge innan det blir dags för lite tävlingar. Det hela inleds med att våran grupp skall utmana ledarna på ölhävartävling. Tobbe och två andra frivilliga ställs emot tre mexikanska hävarproffs och någon vinst blir det givetvis inte tal om. Som tröstpris får alla dock lite tequila, stor skräll. Våra ledare fortsätter underhålla. Tillsammans med lite folk ur personalen ger dom en show åt några av de tjejer som var med på touren som dessa sent lär glömma. Iklädda brandmansoveraller bjuder dom på en stripshow-light, inklusive en lapdance och ett move där de lyfter upp tjejerna och juckar så att hela scenen skakar. Vidare till nästa bar och det är fortsatt halvdött. Alkoholen fortsätter dock att flöda så egentligen bryr man sig inte så mycket. Hela gruppen är uppe på dansgolvet och det är ungefär här nånstans jag hör en gammal 55+ tant viska i mitt öra "There´s a nice little body you´ve got there"..... Usch o fy o blä o uuuuuuuurk, jag lämnar dansgolvet. Mer alkohol förtärs givetvis, vi anrundar besöket på "Senior frogs" med en tequila-shot innan vi drar vidare till nästa ställe, det stället som på förhand skulle vara det sista. Här är det fullpackat med folk och man kan knappt röra sig på dansgolvet. Man förverkar sina sista drink-biljetter för kvällen och har faktiskt riktigt roligt. Tiden går fort och snart ropar Miguel och Papi att det är dags att dra hem.... Trodde vi... På vägen till bussen lyckas vi ta oss in på ännu ett ställe, trots att jag tappat den illgröna tröja man fick på bussen in och som skulle fungera som entrébiljett på alla ställen vi skulle till. Tror bestämt att det sista stället var Hard Rock Café, hursomhelst var det riktigt mycket folk även där, men vid detta laget började både Tobbe och jag känna oss riktigt slitna. En lång dag, en lång fylla adderat med att klockan var bortåt 9 på morgonen svensk tid ledde till att vi ägnade resten av vistelsen åt att ta det lugnt och invänta hemfärden, och sedan blev det bums i säng för två trötta svenskar. Torsdag Vi vaknar och mår båda två förvånansvärt bra. Vi käkar frukost, drar ner till poolen men bestämmer oss för att ta en promenad längs stranden för att få igång systemet lite. Nån timme senare är vi tillbaka vid poolen och där spenderas också resten av dagen, om man bortser från en liten stund på eftermiddagen som vi ägnar åt en bartender-lektion. Att kalla det bartender-lektion är väl egentligen något ambitiöst då det enda man egentligen gjorde var att blanda en drink som man sedan drack upp, men det var ganska roligt och definitivt gott i vilket fall som helst. Vid kl 19.00 var det dags för PokerStars Welcome Party. Genom historien har jag hört att dessa partyn brukar suga ganska hårt, men eftersom det var första gången jag kvalat in ville jag leva hela inkvalningsgrejen fullt ut. När vi äntrar salen fullkomligt bombarderas vi av servitörer och servitriser som slänger på en alkohol. Planen var egentligen att vara helnykter eftersom jag skulle spela på fredagen men denna plan stöp ordentligt. Innan dess att första drinken druckits ur var servitörerna framme igen. "Three more sir"? "No thanks, I´m good" "Ok only one then" Sen försvann de raskt och återkom med nya beställningar, samma beställning kom dessutom in flera gånger på bara ett par minuter, antingen hade de ingen koll på vad som gått ut eller inte, eller så ville de bara supa ner folk så mycket som det gick. De få minutrarna som stars-folket ägnade på scen var inte speciellt underhållande, det var mer själva minglandet bland allt pokerfolk som ändå gjorde festen helt ok. Här träffade vi bland andra Zak som rest jorden runt och bott lite här o där under 18 månaders tid som pokerproffs. Zaks bror var tydligen nån halvkänd mtt-spelare som hade finalbordat EPT Monte Carlo och blivit femma där. Inte heller på starsfesten klarade man sig undan tequila-shoten, strax innan vi skulle bege oss till restaurangen åkte vi dit, men den smällen fick man ta. Vi åt, och sedan skulle Tobbe lira en SNG-satte till main. Jag drog mig bortåt ena lobbyn där det skulle sjungas karaoke, och anslöt mig till de kanadensiska killarna som satt vid ett bord nere i hörnet. De berättade att de hade kommit hem sent från en tur till ett zoo dagen innan och därmed inte hunnit hem i tid för att boka bar-touren, trots idoga försök att ringa till ledaren osv. Förrutom Adam & Liam satt vid bordet ytterligare en Adam, samt dennes flickvän, även dessa två från Kanada. Adam 2 var riktigt på lyset och när karaoken drog igång dröjde det inte många minuter innan han stod på scen och skrålade. Första låten gick någorlunda normalt men när han klev upp på scen några minuter senare och sjöng "Bohemian Rhapsody" med Queen tillsammans med en kille ur personalen, ja då tog det inte ens till andra versen innan skjortan både åkt upp och av. Hans flickvän satt mest och skakade på huvudet, men vi andra njöt i fulla drag och jag till och med för mig att Adam&Liam fotade det hela. Tobbe anlände strax efter att ha bustat satten emot en mex-firre, sådana fanns det gott om. Klockan närmade sig midnatt och Tobbe samt kanadensarna bestämde sig för att röra sig nedåt stan tillsammans med en ledare från hotellet. Jag var sugen, men bestämde mig för att vara en seriös pokerspelare så när de andra satte sig i taxin nedåt stan gick jag faktiskt och la mig. Nu var det dags att tagga upp och vila inför morgondagens spel, förhoppningen var att bli sittandes ett tag så det gällde att vara utvilad och fräsch. Fortsättning följer....

Ja då var man till och med hemma i lägenheten igen då, efter många timmars resande. Ska försöka mig på en reserapport, finns en hel del att rapportera så jag kanske delar upp det hela i olika delar, beror på hur långt det blir. Söndag Jag hoppar på tåget ner till Lund där jag möter upp med min resepartner för resan, Tobias "justcall". Vi beger oss hem till hans lägenhet och efter att ha käkat samt inhandlat lite grindsnacks så lirar vi oss igenom natten. Jag backar ungefär 3k och sargar novemberresultatet en aning. Måndag Flyget skulle lyfta vid 08.xx från Köpenhamn, så vid 5.30 snåret befann vi oss på Lunds tågcentral för att ta oss vidare till Kastrup. Trötta som tusan gjorde vi vårt bästa för att hålla oss vakna för att kunna sova av så mycket som möjligt på den längre flighten som väntade senare under dagen, första målet på resan var nämligen London och Heathrow. Väl i London var tröttheten total, vi åt en helengelsk frukost och fick i oss lite vätska innan vi satte oss på nästa plan, det som skulle ta oss till Mexico City. Boarding gick smärtfritt men sedan började problemen. Nån passagerade hade inte dykt upp och dennes väskor skulle därför tas bort ifrån planet. När detta var gjort hade någon i planets personal råkat ut för något strul med något dokument vilket gjorde att han inte fick flyga med, och en ersättare till honom skulle nu inkallas. Detta tog givetvis sin lilla tid och vi var över en timme sena när vi till sist lyfte från brittisk mark. Trots att ingen av oss sovit ordentligt på hela natten eller morgonen skulle det visa sig vara svårt somna även på detta planet. 10 timmar och många tv-serier senare var vi äntligen framme i Mexico City. När vi kom av planet var det ungefär en timme efter planerad ankomsttid, och när vi kom in i rummet där det Mexicanska immigrationsverket höll till förstod vi att våran flight till Puerto Vallarta om 30 minuter inte var att tänka på. Kön ringlade sig igenom hela rummet och det tog minst 1,5h innan vi var igenom. Tragiskt, då hela proceduren man köade till tog typ en minut per skalle. Vidare till Mexicanas (flygbolagets) disk, och en ny kö. Deras personal var ungefär lika effektiv som precis allting annat i detta underutvecklade land, och vi blev stående ännu en lång stund. All denna härlighet ackompanjerades dessutom av att en grupp Mexikanska arbetare stod och slog upp en del av golvet ungefär två meter ifrån oss, med ett härligt och ljudligt klang som effekt. Lägg därtil att vi sovit 2-3 timmar sedan söndag morgon och succén var total. Väl framme vid disken får vi veta att nästa plan går 08.50 nästkommande morgon. Inte mycket att göra, mer än att leta upp första bästa flygplatshotell. Sagt och gjort, och efter snabb incheckning på Hilton kunde vi äta en god middag innan vi däckade omgående i hotellsängarna. Tisdag Klockan ringer 06.00 kommande dag, och det är nu 32 timmar sedan vi lämnade Lund. Vi checkar in i god tid och letar upp gaten för att inget ska kunna gå snett, och dessbättre gör det heller inte det. Vi lyfter i tid, landar i tid och dra på trissor, till och med vårat bagage har letat sig hela vägen till Puerto Vallarta, fantastiskt! Vid utgången möts vi av 20-talet taxichaufförer som skriker efter kunder för glatta livet, samt något ack så efterlängtat, nämligen solen. 20 minuters taxifärd senare och vi är äntligen framme på Marival, som skall bli våran hemvist de kommande sex dagarna. Vi kommer in i den ljusa öppna lobbyn och jag smälter direkt av utsikten, nedanför lobbyn finns poolen och strax bakom den ligger havet. Efter en synnerligen långsam incheckningsprocess (eller så kändes den bara lång eftersom jag var kissnödig) lämnar vi av väskorna på rummet innan vi beger oss ner till en av hotellets sex restauranger och käkar frukost. Nästa hållplats blir givetvis poolen, och poolbaren. Varsin öl blir snart tre, utan att man ens behöver säga till bartendern, och så fortsätter det resan igenom. Dagen rullar på och sällan har man njutit så mycket av solen som nu, det var längesen den syntes till här hemma i vintern. Vi intar varsin solstol varsin ett gäng 50+ tanter. Efter att vi legat ett tag hälsar en av tanterna på oss med ett glatt "How y´all boys doin today?" Konversation inleds och egentligen minns jag inte mycket av vad som sades mer än att hon hade jobbat som logoped i 28 år (min flickvän utbildar sig till logoped), att de var från Missouri och att hon en gång under samtalet tröck in frasen "You like it rough don´t you" till Tobbe. Dagen blir till kväll och vi går nedåt stranden och hamnar nere på stranden där det vankas aktivteter för barn. De leker lekar i stranden, vi dricker öl och tittar på. Plötsligt blir det tydligen de vuxnas tur att leka, och det krävs fem tjejer samt fem killar från publiken. Vi blir genast uppdragna av personalen som sätter oss i varsin stol tillsammans med tre snubbar från Vancouver. Det vankas tydligen lekar även för de vuxnas del, killarna emot tjejerna. Det hela inleds med limbo. Varannan tjej, varannan kille skall under ribban som hela tiden blir lägre och lägre. Jag är snabbt utslagen, Tobbe kommer strax efter och vi killar får se oss krossade i detta första delmoment. Del två går ut på att sjunga. Man måste komma på en ny låt som inte redan sjungits, på kortare och kortare betänketid. Jag är kvar hyfsat länge, men får total brainfreeze och åker ut med 4-5 pers kvar av totala 10. Tobbe hänger i hela vägen och fixar tillsammans med en Vancouver-kille en pinne till killarna. SÅJA!!!!!!! Nästa gren är springa med bricka på huvudet. Det är svårt i vanliga fall, men efter en heldags ölkonsumtion är det inte direkt enklare. Vi blir återigen krossade och nu står det 2-1 till tjejerna, aj aj aj. Först till tre grensegrar gäller. Kniven på strupen nu när nästa gren inleds. Här gäller det att stå på rad, och utan händerna flytta en apelsin från ena personen till nästa, genom hela raden och tillbaka, utan att apelsinen föll till marken. Efter ett par härliga "hångelscener" lyckades vi iaf vinna grenen och ställningen därmed 2-2 inför den avgörande grenen. Avslutningen är storslagen. En och en skall man först på stället snurra fem varv, sedan springa baklänges fram till en personalmedlem som håller i en pinne. Där skall man först svepa en tequila-shot, för att sedan snurra med huvudet på pinnen, tio varv. Därefter springa baklänges igenom, och avslutningsvis krypa igenom benen på sina lagkompisar. GLHF GG WP TY. Behöver väl knappast säga att det som händer hädanefter är mest en enda dimma, fram tills dess att det står klart att vi vunnit och därmed står som segranade lag i denna enorma tävling av prestige! Priset blir (självklart) en flaska tequila till varje lagmedlem. Vi bestämmer träff med våra lagkompisar från Kanada i lobbyn. Ett par öl med dom senare byter vi till den andra lobbyn där det sjungs karaoke. Där möts vi av våran bekanta Missori50+logoped-tant som skriker när hon ser oss äntra baren. "Heeyyy guys, I just laughed so hard I peed in my pants and had to go change!!!!!!!!" Så man raggad i Missouri kanske? Anyways, blir ett par öl till med kanadensarna (Adam & Liam) och det pratas om en bartour kommande dag. Efter ett tag sätter tröttheten in och vi går till sängs efter en lååång dag, men en ack så trevlig en. Fortsättning följer....

Ongame ja

Hemma i Svedala igen nu, orkar nog inte nån större resrapport just nu, får nog ta det imorn. Jag var kvar i turren när den bröts, hade 25k vilket i princip var average. Alla spelare tilldelades som sagt 5k$ som minimum, resten av prispoolen delades upp beroende på hur mkt chips man hade. Varje marker blev värt 6 cent, så det landade på 6,5k för mig, sen gick stars in och pröjsade 500$ (yippi) till alla för att täcka hotellkostnader för de två nätter då det inte blev nåt spel. Jag hade fått typ exakt samma vid ren chipchop eftersom jag låg i princip på average, men storstackarna blev väl blåsta på typ 10-15k$. Utförligare rapport får komma imorgon som sagt. Ha det!

Tackar tackar

Jo det är det absolut, är dock min första månad på Nl1k så har inte jättehöga mål ännu, försöker mer stabilisera mig. Har uppat ungefär 18k men hade ett par pissdagar när jag spelade riktigt illa, så borde varit mer. Skulle jag snitta 18k i månaden vore jag nog hyfsat nöjd på 5/10 dock Tytyty

Ingen mer PF:are som ska över till LAPT-turren ?

Ikväll bär det av neråt Lund där min resekamrat Tobias "justcall" möter upp. Blir grindnatt hos honom innan vi tar oss till Köpenhamn imorn bitti och sedan flyger iväg emot Mexico. Framme måndag kväll mexicansk tid så tidig tisdag svensk tid. Ska bli riktigt härligt. Ruschade lite online förra veckan, byggt upp ett riktigt stabilt månadsplus nu, bara hoppas det inte förstörs av kvällens grind Vore skönt att kunna notera en sexsiffrig månad igen (i kronor obv)

syn

Bettar du turn kan du ha en mängd händer som inte är speciellt starka, såsom floats, passivt spelade drag eller veka ess. Checkar du bakom turn och bettar river istället känns det som att du har extremt mycket halvsvaga 1parshänder i din range. Detta är förvisso lite sett utifrån mitt eget spel, och jag raisar ju ett set på flopp 200bb djupt på dragig bräda typ 100% där, och raisar jag inte flopp så bettar jag definitivt turn med det, känns som jag tappar värde annars. Som du skrev själv hade du synat en CRAI på turn p.g.a. alla drag och jag tror faktiskt man får in det riktigt bra på turn här ofta. Man ligger ju bra till emot alla drag osv, så tycker pottkontrollen är lite överdriven.

Gillar precis som alla andra en turnbet för att balansera upp de gånger du floatar flopp tom och försöker ta hem den på turn, vilket jag antar att du kommer göra en del emot nån som 3-bettar 15% och ni är 200bb djupa? Angående river tror jag att han sätter dig på en något sämre hand än den du har just p.g.a. turnchecken, tror han förväntar sig att du bettar ett starkt A där. River lär ju knappast ha hjälpt dig så din hand ser nog ut som ett halvsvagt A som går för tunnt värde. Tror definitivt han kan försöka sig på ett move här och han reppar fan ingenting överhuvudtaget...... En bra spelare kommer nog visa typ nuts här ofta just för att han inte reppar nåt men en halvtaskig spelare kan nog göra nåt muppmove här då han vet att du aldrig är jättestark så jag lutar nog åt syn.

Jag tror det är rötmånad, ahöhöhöhöhöhöhö

Andra avenyn ffs! Skådespelarna är så löjligt dåliga att man skrattar sig igenom vartenda avsnitt, trots att själva handlingen suger.

Njaaa högst 12,111111198%

5-6k räcker imo. Snapsyn emot push.

Nää kan jag inte påstå, jag synar ju inte med AJ för att träffa TPTK direkt. Spelar ju tillbaks på flera floppar som jag tror kan missa eller när jag har garanterat rena outs osv. Får ursäkta min trångsynthet här, men om det finns två möjliga alternativ: 1. FI pushar, vi viker 2. Fi foldar, vi tar hem potten Hur kan det gå spela nån roll om vi har A6 eller AJ? Blir ju aldrig showdown. Däremot är det ju stor skillnad om vi synar trebetten med A6 eller AJ, eftersom AJ floppar bättre och det finns antagligen fler floppar vi kan spela tillbaka profitabelt på. Givetvis 4-bettar man lösare för värde emot nån som trebettar jättemycket, men 4-bet/folda för värde, går det ens? Försöker verkligen inte vara dryg på något sätt här, hoppas det går fram. Förstår bara inte riktigt resonemanget.