Rompstomp

Har som sagt aldrig sommarjobbat o planerar inte att göra det som läget ser ut idag heller. Jobbat för pengar skulle man nästan kunna säga att jag gjort ändå. Allt började väl när jag masserade farsan i över 100h (nån timme då o då förstås), för att senare med besparingar för en väldigt lång tid köpa en xbox för 5000 kr. Då var jag 11 år. Efter detta "jobbade" jag som fotbollsdomare ett par somrar i rad, och detta hade jag utan tvekan fortsatt med om det inte vore för pokern. Nu spelar hundringarna för det helt enkelt ingen roll längre. De pengarna jag jobbat ihop då har dock inte direkt fått mig att sätta bättre perspektiv på pengar ändå. Tror det är omöjligt att behålla det i längden som pokerspelare i princip. Visst vet jag att det är mycket pengar, men det har nu gått så långt att jag tänker de mesta småutgifter som big blinds. Är det inte värre än ett CB kvittar det liksom. Småsjukt men så e det

Du missar att mellan gymnasie och jobb så är det ofta många år studier. Jag själv planerar läkarstudier utomlands. Studier går ofta att kombinera med mycket poker. Sen gillar jag inte att du tilltalar Hager som "ni", och tydligt syftar på mig också. Jag har aldrig nämnt att du skulle vara avundsjuk på mina pengar, eller något ens i närheten. Det är uppenbart att vi har olika mål med pokern, och då får det väl vara så helt enkelt. Jag håller dock fast vid att poker är ett spel efter bankrulleregler, och så länge man har rullen, och edgen, så är man på den säkra sidan. Angående skatten så tycker jag den är vidrigt hög i Sverige. Jag kommer hinna betala nog med skatt genom livet, om jag blir den höginkomsttagare jag hoppas. Men det är en helt annan diskussion. Som 16000 kr/mån bidrar man ju inte heller så mkt. Annat är det med min far som skattar över 50 lök i månaden (över 50%). Det om något är sjukt. Hager, du frågade något om vad jag spelar, och jag håller till på NL400 och uppåt. Dock aldrig högre än NL1000. Händer rätt sällan det också.

Alltså. Det du säger först är helt galet. Jag tvivlar på att någon som helst människa i världen skulle ta 100 inköp i snitt per månad, ens på NL$10 (nl100SEK i ditt fall). Och nej, det är inte många som tjänar de summorna på den nivån. Lite högre däremot, inga probs. Jag hantarar inte pengar som godis. Godis slänger jag inte bort. Skämt åsido. Jag hanterar pengar på det sätt jag anser mig tjäna mest på. Finns väl inget galet i det så länge jag har edge? Förstår inte varför jag skulle ner i nivåer bara för att det är mycket pengar. Jag slår ju spelet, och jag har ju tillräckligt med pengar för att aldrig gula i längden, så länge spelarna är på den nivån de är idag. Poker är ett sjukt spel, men jag menar, det är ingen som kommer o säger åt Patrik Antonious att han borde gå ner i nivå för att han spelar om över miljoner kronor varje gång han spelar. Han slår ju spelet. Det är vad poker handlar om. Min inställning till pengar ÄR förskräcklig. Jag håller med. Jag synade bort 300$ förut (2100kr alltså), trots att jag visste att jag var slagen. Jag tiltade, men det är sånt som händer, och värre har hänt. Jag tänker inte mer på det. Det är en del av spelet, och pengarna på nätet är inte annat än just pengar på nätet. Men vad ska man göra åt det? De som är miljonärer (vilket jag nästan är för min ålder om man ska se till hur vuxna miljonärer jämfört med vuxna vanliga människor lever), lever väl inte snålt bara för att det är fult att spendera pengar, eller man helt tappat greppet om pengars värde? Jag säger inte att det är något bra i det direkt, men pengar kommer alltid vara värda olika för folk. Skulle jag ge en uteliggare en 500ing är det ju en förmögenhet. För mina polare likaså typ. Jag rycker på axlarna. Avtrubbad, något annat ord finns väl inte. Att jag skriver att du haft tur när du vunnit nu har att göra med det jag skriver först. En normal månad för mig är jag + 20-30 inköp. En bra 40-50. En mindre bra spelar jag +-0. Vinner du över 100 inköp på en månad har du haft tur. Det bara är så. Liksom jag har tur om jag vinner 50 inköp en månad, men då förnekar jag det inte heller. Du hade spelat poker i 2 månader sa du? You'll see what I'm talking about.. Det där med tips kan du väl ta rätt lätt på. Men jag ser inte varför en vinnande spelare skulle vilja tjäna mindre än vad den egentligen kunde gjort om den spelat lite högre. Låter ju helknasigt. Det där med att aldrig vara nöjd är något som krävs i längden tror jag. Ingen som spelat riktigt mkt kan sitta och grinda samma nivå dag ut o dag in. Utmaningen försvinner, och allt blir bara segt. Att aldrig vara nöjd må låta som något som en spelmissbrukare säger, men ska man lyckas inom pokern så är det ett måste. Sen är jag nog lite spelmissbrukare också, men det är nog alla grinders på ett eller annat vis. Finns ingen lögn i det jag säger. Ni har 2 exempel på såna som börjat ungt o kommit bra långt upp i toppen i Jhonny Lodden och Erik Sagström. De är ju lite värre än mig, men vem vet. Kanske blir jag som dem, kanske hamnar jag i rännstenen. Jag siktar någonstans mittemellan.

Visst är det oerhört mkt pengar det handlar om, men det är något man släppt för längesen som pokerspelare. Man tänker det inte som pengar. Ska man sitta o göra det så blir man helt förstörd tillslut. Det är ju inte direkt så att jag sitter och tänker "ikväll kan jag spela bort 16000 för det har jag råd med. Inte alls. Det är snarare bara en risk det innebär att sätta sig vid ett pokerbord. Ibland förlorar man, o ibland vinner man. Därför ser jag alltid till att ha över 50 inköp för den nivån jag spelar. Jag har aldrig spelat högre än jag varit komfortabel med, och skottar aldrig. Skulle jag förlora VET jag att jag har diciplinen att gå ner ett tag. Jag har gjort det förr nämligen. Men som sagt, med 50+ inköp i rullen är det ingen fara på taket. Dessutom när man har mer att stoppa in om det kniper. Jag riskerar ingen ekonomi eller någonting. De pengarna jag spelar poker med är helt avskiljda från allt annat, och jag är mer än medveten att jag kan förlora. Jag kommer nyligen från en ganska tung period där jag inte vunnit mkt, men då har man alla andra månader att luta sig tillbaka på, då jag tjänat bra. Mina föräldrar är väl medvetna om vad jag gör, och mamma blir lite småknäckt av att jag sittero spelar om hennes lön över någon dag sådär. Men hon vet att jag har koll på det, och jag har hållt på så länge nu att hon litar på mig. Sen påminner dom mig lite då och då att ta det försiktigt, men ska jag vara ärlig har dom inte mkt att bidra med vad det gäller det. Poker lär man sig här, bland annat. Av andra, kunnigare och bättre. Mina föräldrar har egentligen inte en aning om vad de snackar om. Mina kompisar är självklart jätteavundsjuka, men har vant sig. Jag går en tuff linje på gymnasiet och skiter inte i skolan på något sätt. Tvärt om, jag har stora planer. För att förverkliga de planerna är det bra att ha pokern som stöd i ryggen. Jag är mkt väl medveten om att jag någon gång kommer tappa denna inkomstkälla. Vore befängt att vara så trångsynt att man ger upp allt bara för att man dragit in några hundra tusen när man är tonåring. Kort och gott handlar pengar och risk helt enkelt om vad man har att röra sig med. Att tänka "jag nöjer mig här för det här är mycket pengar för mig" är döden för en pokerspelare. Man ger upp mycket pengar då, för det är ju vad allt handlar om i slutändan. Ev alltså (expected value). Jag skulle vilja säga att i princip vem som helst kan med coachning bli vinnande på NL200 och göra en fullgod månadslön. Så basic är det. Så ett litet tips till dig. Nöj dig inte. Spela med din bankrulle som enheter. Håll den på nätet, lär dig, och spela där du har högst Ev. Sen är 10 000kr / mån knappast hållbart på NL100 kr. Du har haft tur.

Hej. Jag är liksom hagern minderårig och spelar poker. Tillräckligt högt för att jag ska kunna vinna och förlora mammas månadslön på 1 kväll. 500 kr för mig är i princip ingenting. Det är sjukt, men så är det. Jag har tappat all respekt för pengar, och slaskar in allt jag kan tänkas vilja ha utan närmare eftertanke. Kan väl låta som någon sorts dröm för de flesta ungdomar, men jag travar hela tiden på en tunn lina där minsta snedsteg skulle kunna leda mig i fördärvet. Jag lirar iofs med goda bankrullemarginaler, och har god kontroll på tilten, men poker kommer alltid vara farligt, och man kommer alltid kunna drabbas av en lång otursstreak, och då vet man aldrig vad som händer. Jag tror heller inte detta är bra för mitt framtida liv. Jag har oerhört svårt att tänka mig att sitta och knega för 100kr i timmen, när jag som 16 och 17 åring haft ett snitt på över 700kr/h. Och då har jag ändå räknat det de lägre nivåerna jag spelade som ung 16 åring (NL100 och NL200). Vad fick mig att börja spela poker? Ett hängivet intresse. Jag föddes sån att ska jag börja med något så ska jag bli bäst i det. Annars kan det lika gärna kvitta. Nu tror jag inte att jag har potential att bli bäst i världen på poker, men fortfarande tillräckligt bra för att slå de flesta nivåer. Jag började genom att spela i min brors namn, och har spelat upp ett par hundra till åtskilliga hundratusentals kronor idag. Nyss fyllt 17 som sagt. Det är sjukt egentligen, även om jag sällan tänker på det så. Jag känner mig som vilken annan som helst. Ålder är något som står på ett papper. Jag har hela tiden i mitt liv förbannat att jag ska vara så ung, och fått stå över grejer mina 1 och 2 år äldre kompisar gör. Jag har aldrig identifierat mig med de i min egen ålder helt enkelt, och sällan umgåtts med de i min egen ålder heller. Det har inte funkat. Jag skulle vilja kalla mig ett extremfall vad det gäller mognad vid tidig ålder, och det har alldeles säkert att göra med att jag puberterade i 3an, och oskulden rök innan jag var 13. Det är inte många som är som jag, och det finns så ruskigt många där ute som inte skulle klara av det jag tagit mig igenom. Jag har hittat några likasinnade som mig där ute i pokerrymden, men vi är få... Hur som helst är det något jag kan se hos oss alla, och det är en mognad. Jag rekommenderar ingen minderårig till att spela poker. Egentligen inte äldre heller, men de gör ju som sagt som de vill i vilket fall. För att lyckas krävs det en väldig massa egenskaper, och det är få som besitter dem. "överårig" som minderårig. Också detta ligger bakom siffran vinnande/förlorande som är så starkt övervägande åt höger.