Hej på er allihopa.
Det var ett tag sen jag skrev något i dagboken men tycker att gubben sköter den biten så bra själv (är väl det enda han klarar av själv). Men kände att jag nog var tvungen att skriva persoligen och tacka för allt stöd ni ger oss. Jag tror inte att ni förstår hur mycket det betyder för mig just nu. Jag kan heller inte fatta vad vi gjort som förtjänar all denna värme från så många som vi aldrig träffat på riktigt så att säga. Vi har ju bara "mötts" här på forumet.
Som ni säkert har förstått så har jag inte mått så bra sista dagarna men idag känns det faktiskt som om det finns en framtid. Jag vill oxå säga att gubben har nog haft det ännu värre för han har ju dessutom fått utstå mina raseriutbrott och att han inte lämnat mig är väldigt konstigt. Jag har varit en ríktig satkärring och hittat fel på allt hos honom.
Alltså. Tro inte att han har nått med uppfostran av våra barn att göra. Nä nä, det är jag som fått göra grovjobbet medan han flutit runt och hållt på med diverse annat.
Vi tycker det är roligt men förstår inte att ni gör det.
Kommer nog dagliga rapporter. Första följer längre ner.
Skulle inte tro det. Jag kan inte lira live för jag har INGET pokerfejs. Tex. så blir jag så upphettsad att jag börjar skaka om jag två karlar. På korten alltså. Livespelet lämnar jag åt gubben.
Idag klockan 07.30 satte vi oss i bilen och styrde kosan mot Köpenhamn. Gubben hade fixat ett rum på Scandic Webers. Efter diverse raster kom vi fram vid 12 (jaja, efter ett besök i Höganäs oxå om det är så viktigt). När vi checkat in så åkte vi upp och då såg jag till min stora överaskning att min lilla snuttegubbe hade bokat brölloppssviten åt oss. Inte nog med det. Det stog ett helt fång med röda rosor (25 st) på ett av borden med ett kort där det stod:
- Jag älskar dig i nöd och lust. Du får skälla hur mycket du vill på mig, jag älskar dig ändå.
En flaska skumpa av bättre kvalisort bjöd hotellet på då den sluge gubben sagt att vi skulle fira 20-årig bröllopsdag. Tyvärr får jag inte smaka då den medicin jag nu äter inte passar bra ihop med alkohol . Men gubben slurpar i sig minnsann.
När vi packat upp så begav vi oss ut på stan. Vi promenerade faktiskt runt på ställen vi inte varit tidigare. Vi har säkert gått ett par mil idag. Vi njöt av att bara vara och inte ha några krav eller måsten. Vi hann oxå prata väldigt mycket. Vi hitta även ett mysigt fik där de hade en av gubbens favoritbullar. Han kallar den "Sockerbomben", en kanelbulle täckt av sockerglassyr , brrr.
Efter några timmar så befann vi oss vi Amalienborg (visst heter slottet så). Så då passade vi för första gången på att utforska det lite närmare. Till slut så hamnade vi på en liten restaurang som severade italiensk mat.
Lufttorkad Parmaskinka med melon till förrätt, en vitlöksmarinerad lammfilé med potatistoppar som varmrätt och så självklart en Panacotta och expresso som avslutning.
Är väldigt stolt över mig själv idag. Har inte shoppat en enda sak. Och det efter en hel dag i den här stan. Nu sitter vi som två pensionärer och funderar på om vi ska släcka för natten så vi orkar med morgondagen. Jag funderar på att lura gubben till Casinot i morgonkväll. Jag vet att han skulle tycka det vara skitroligt. Han brukar vilja gå dit varenda gång vi är här men denna gång har han inte nämnt det med ett enda ord.
Så om bara den fullständigt otekniska Ängeln får igång kameran till i morgon så ska vi nog kunna leverera lite ointressanta bilder oxå.
Så till nästa gång vi hörs (nu får gubben fortsätta skrivande) ett
MEGATCK
för ert stöd och ta hand om varandra för det är roligare än att vara osams.