Antar att anledningen till att jag fortfarande älskar dem är att de påminner mig om känslan man fick när man läste dem i mellanstadiet, snarare än det briljanta skrivandet.
Ang mitt minne, så är det nog rätt mkt bättre än avg men låångt ifrån fotografiskt. Liv hade jag nog lika mkt som andra ändå, trots HP-läsandet. Tog väl det på samma tid som klasskamraterna tittade på Sunset Beach, så tycker jag vinner vem-har-mest-liv-tävlingen där
Edit: Med bättre än avg minne menar jag typ sifferminne och liknande (bra på att komma ihåg saker jag läst ordagrant. Ship medical term plz). Memorerade 100 decimaler av pi en gång och bragade på mattelektionen
Men glömmer ofta att jag ska ringa hit och dit. Kan ta en minut att komma på vilken dag det är osv.