Mycket sorgligt att OS är över. För min del börjar nu en inre kamp. Om ett tag börjar paralympics och jag har alltid funderat på att det skulle vara roligt att vara en såndär riktigt elak äcklig människa som sitter och skrattar åt när världens handikappelit lämnar gruppboendet för en vecka och med stort engagemang hasar sina rullstolar över is och snö. Det skulle eventuellt kunna förgylla min vardag och få mig att glömma min abstinens efter "riktiga OS".
Tyvärr är sanningen den att jag är en alldeles för bra och snäll människa för att på ett innerligt vis kunna glädja mig åt andras olycka.
Detta, kan jag meddela, är inte första gången min genuina godhet har stått i vägen för min egen lycka. En gång fick jag idén att smeta jordnötssmör på postens alla brev och iaktta allergiker som slickar i sig livshotande substanser. Även detta avstod jag pga min förbaskade medkänsla. Tänk vad roligt jag kunde haft.