Läste inlägget om spaghetti över bruden, stackars tjej=)
Gjorde en rolig sak med spaghetti i grundskolan, tror det var femman eller sexan. Matsalen var möblerad på så sätt att det är lånbord för ca 16-20 pers.Hela matsalen hade plats för säkert 200 pers.
I alla fall. Vi killar i klassen brukade skjutsa våra talrikar längs borden om man kom från ena änden och skulle sitta längst bort t.e.x.
En vacker dag var det allas favoritmat, spaghetti med köttfärssås, jummy=)
Vi är kanske 6-8 stycken som är på väg med överfulla talrikar till bordet längst in i matsalen. Jag kommer dit först och tänker sätta mig vid bortersta änden av bordet. Jag siktar in mig och skjutsar iväg tallriken längs bordet och timar hastigheten så att den ska stanna precis där jag ska sitta. Tyvärr hade man inte så mycket innanför pannbenet vid den tiden.
Som de flesta vet dryper nämligen skolans paghetti av vatten, köp in durkslag kanske!?!. Vilket leder till att all min mat, och det var inte lite ska jag säga, glider av tallriken i en vacker sträng längs hela bordet. Tallriken stannar perfekt vid min blivande plats, tyvärr helt tom. Shit tänker jag, vad fan gör jag nu. Resten av killarna kommer fram till bordet och alla inser vad som hänt. "Schh, säg inget, tysta" säger jag distinkt. Jag ska slippa undan det här tänker jag, har lite smått panik. Borden närmast vårat är tomma och ingen annan tycks ha sett vad som hänt. Det gäller bara att vara tyst tänker jag......
En mattant, vackert ord=), dyker upp till vårat bord: 8 grabbar, och en lång sträng av spaghetti med köttfärssås längs hela bordet. "Jaha, vem har gjort det här då?, frågar hon", alla är knäpptysta. Då dyker en hjälp-lärare upp, en dam som ALLA hade respekt för. "Ja, vem har gjort det här? frågar även hon. Det är helt knäpptyst. Killarna kan knappt hålla sig för skratt medan jag är skitskraj. Läraren ser att min talrik är tom och frågar om det var jag, "Jag åt inte så mkt, inte hungrig", svarade jag. Kallsvettandes. Kompisen bredvid mig kan inte hålla sig för skratt så han börjar helt plötsligt knyta sina skor för att dölja ansiktet. Ingen säger iaf ngt och mattanten börjar till slut torka upp maten på bordet och läraren kollar surt på oss.
Kanske inte låter så märkvärdigt, men i den åldern var man inte speciellt kaxig när man klantade sig. Som tur var slapp jag skulden och bäst av allt, jag slapp torka upp. Tyvärr fick jag inte i magen den dagen...