Ängeln17

Schiztofreni?

Då hade jag jublat om det varit mig det drabbat.

Årets värsta badbeat, dock inte pokermässigt tyvärr.

Grattis.

Åsså säger de att en annan börjar bli gammal och ser illa .

Du kanske ska byta till HU-lir istället för SH?

... och har inte tid med livepoker heller

Grattis.

Ola B 1 veckas paus på egen begäran.

Tack. Har du byggt ut????? Tyckte det va fullt sist jag va där och då va vi 25 tror jag.

Alltihopa no fee . JENS!!!!!!!

Två frågor: 1. Hur många "shoppinggalna" frugor ska med till Tallin och bränna hela vinsten från turneringsdeltagarna? 2. Vad kostar ett paket om man vill ha dubbelrum och två resor Jens? MVH Lite sugen

Genom att höja till $9 på flopp ger du honom alldeles för bra odds för att vika nått egentligen. Jag hade inte höjt för info utan för värde på flopp.

Mike!! MSN

TY. Jo det är väl inte den hand jag är stoltast över under alla mina pokerår .

Nån donk från västegötland . TY. Räckte till en andraplatts.

Jojo. När först J8s får dra ut AK och sen JTs vs 22 så är det lätt att vinna HU . Men grattis. Du lirade bra.

Du har PM

En välmående man med andra ord. YXEL!!!!!!!!! Inget besök idag?

Åsså beskyller folk mig för å va tajt tidigt i turneringar .

Först vill vi säga att vi hade bestämt oss för att stänga ner den här dagboken iom vårt förra inlägg. Men idag hände något som gör att jag måste skriva det här. Sen vill vi säga tack för allt det stöd från er som skrivit här sen jag fick mitt besked. Ibland händer det saker som man inte hade en susning om att de skulle hända. Ibland är det ovidkommande saker. Ibland är det tråkiga saker. Ibland vardagliga saker och ibland saker som gör en så enormt lycklig och glad att man inte vet vart man ska ta vägen. Vi har alltid ansett att medmänsklighet kan man inte ge för mycket av. Vare sig det är i stort mått eller små gester. Vi har alltid försökt finnas där för den eller de som behövet stöd från oss. Vi har aldrig krävt något i gengälld utan lyckan att se någon bli glad är tillräckligt för oss. Vi är tillräckligt gamla för att inse att vi har haft ett priviligerat och för det mesta ett lyckligt liv som kanske inte alla har/har haft. Därför har vi alltid gärna delat med oss till de som behövt eller funnits där som stöd när det behövts. Idag hände något som fick oss båda att bara sitta och titta i över en timme med tårarna rinnade nerför kinderna. Inte på grund av att vi var olyckliga utan av glädje. Det ringde på dörren vid 11.30 och när jag öppnade dörren stog där ett bud från en blomsteraffär här i stan. Tillsammans med honom var det största blomsterpaket jag någonsin sett. Det var enormt. När vi sen öppnade paketet så var det min älsklingsblomma orchiden. Inte bara en utan två dubbelstjälkade megastora orchideér i en väldigt vacker kruka. De var de finaste orchideér jag någonsin sett. Att sedan öppna kortet som var med och inse att inget av namnen var någon som jag egentligen känner personligen (vissa av namnen har jag bara träffat vid ett enda tillfälle när jag skötte serveringen vid turneringen i juni) gjorde att jag blev alldeles varm inombords av både glädje och förundran. Att det finns så mycket medmänsklighet gör mig enormt glad. Ängeln har ju träffat flera av er flera gånger men även för honom så var det flera namn som han aldrig träffat ansikte mot ansikte utan bara via nätet men även han blev alldeles stum, och det är inte ofta det sker. Det var då vi ställde upp blommorna på bordet och bara satt och njöt och grät av lycka. Vi sa inte ett ord till varandra på hela tiden. Så eftersom jag inte vet hur jag ska återgällda denna enormt uppskattade gest så vill jag egentligen bara skriva det här: TACK för att ni finns :h: och för ert enorma stöd som detta innebar. Ni vet allihopa vilka ni är. På återseende eller i alla fall återhörande. Jag ska klara av det den här gången också! Hälsningar Motfallskärringen

Jag har nu haft den här dagboken i 2 år 9 månader och 5 dagar. Här har jag delgett de som orkat följa den hur det gått med mitt pokerspel. Fast mest har den handlat om min och mina kärastes vanliga och ovanliga vardag. Just nu sitter jag vid datorn och skriver med tårarna rinnande nerför min kinder. Jag svär och frågar den fan däruppe vad vi gjort som förtjänat detta? Ni som orkat följa med på denna långa resa har fått dela våra glädjeämnen i vardagen. Ni har också fått dela våra mindre och större problem. Ni har fått läsa om min och vår familjs kamp mot sjukdomar och tokiga chefer. När jag startade den här i februari 2007 så hade jag inte en tanke på att någon egentligen skulle läsa den, än mindre att den skulle leva så här länge. Jag startade den mest för att kunna gråta ut över utdragningar och förhoppningsvis kunna få en del råd från bättre pokerspelare än mig själv. Jag har under resans gång skrattat hjärtligt många gånger. Jag har blivit varm i hjärtat många fler gånger än år jag är gammal. Alla ni som stöttat oss under våra svåra perioder har hjälpt oss att komma vidare. Jag älskar att det fortfarande finns så många som bryr sig om andra, även fast man aldrig träffat dem. Ni allihopa som gjort detta i denna dagbok ska veta att ni alltid kommer att ha en speciell platts i våra hjärtan. Jag är också tacksam för att jag genom dagboken och forumet fått möjlighet att träffa så många ödmjuka och genomtrevliga människor som jag troligen aldrig annars skulle ha träffat. När jag dessutom efter en tid blev tillfrågad om jag ville bli moderator här på forumet, blev jag mäkta förvånad. Vad skulle ett pokerforum med en man i övre medelåldern till? Jag har aldrig hävdat, vare sig innan eller senare, att jag är en fena på poker. Jag har varit nöjd med att casha in en del slantar som gjort att jag kunnat sätta guldkant på vardagen för mina käraste. Fast moderator blev jag till mångas förtret. Jag har alltid försökt vara konsekvent i min moderering och alltid lagt mina personliga åsikter åt sidan. Både vad det gäller ämne och person. Jag har alltid försökt moderera utifrån de postningsregler som finns uppsatta. Självklart har jag säkert gjort felbedömningar och eftersom det överallt finns skrivna regler tolkat vissa saker på ett sätt som andra tolkat på ett annat sätt. Dock står jag för mina modereringar och de avstängningar jag gjort. Jag har då och där tyckt att de följt reglerna. Till slut kommer man till en punkt där man känner att man bör välja. Man känner att på grund av rådande omständigheter, har man inte tillräcligt med energi för mer än en sak. För mig kom den punkten idag då vår/hennes doktor berättade att vi blivit badbeatade av en 5%. Min allra bästa kamrat, käraste och bästa vän. Den person som jag för så många år sedan lovade att älska i nöd och lust, den person som jag högaktar mer än något annta här på jorden, den som jag älskar mer än mitt eget liv, har återigen en lång och besvärlig resa framför sig. Det är min skyldighet, önskan, vilja att finnas där bredvid under hela resan som gör att jag känner att jag inte längre har energi att lägga på den här dagboken. Jag gör bara saker ordentligt. Inte till hälften vilket skulle bli resultatet om jag inte avslutade den här och nu. Jag kommer att vara kvar som moderator, åtminstode tills vi ser vart resan är på väg. PK Engeln kommer att fortsätta finnas till och vi kommer att spela turneringar som tidigare. Klubben kommer att bli det enda andningshål som jag kommer att tillåta mig att ha. Jag har också skickat iväg några mail om att jag drar tillbaka min ansökan till dessa jobb som skulle inneburit att jag hade behövt bo på annan ort under veckorna. Så till er som orkat plöja er igenom denna långtråkiga textmassa vill jag bara skicka en ros och några mer eller mindre goda råd för hur jag ser på hur man får äktenskapet och kärleken att vara länge, länge: Du kan ge utan att älska, men du kan inte älska utan att ge. Ett lyckligt äktenskap kräver att man förälskar sig många gånger och varje gång i samma person. Tack för mig och Motfallskärringen.

Monsterdrag sitter aldrig på SvS . Definitivt inte.

Stänger denna och hänvisar reten av diskussionen till rätt tråd: Allt om CC Gbg

Meh??? Ensam mamma söker... tog väl slut i veckan???? Edit: Mammas pojkar????