MatteH

ja jag skall verkligen försöka att inte kontakta henne å så. Men sjukt svårt. Ja mkt öl kommer de definitivt bli men känns nog bäst att lugna sig lite med de iaf så jag inte får sne fylla å ställer till med massa scener =). De som är fruktansvärt jobbigt är att vi bor på ett litet ställe med ca 20k invånare lr nått sånt. Och finns typ ett stort ställe ditt man går ut på freda å lördagar. Och att se henne ute på fyllan blir nog verkligen ingen hitt. Plus att hon är sjukt sjukt snygg gör de inte heller så mkt lättare då halva stan kommer passa på att äckla sig med henne . Jaha så ut å resa funkade inge vidare eller? Har tänkt på de en del själv. Ty för alla tips, hjälper faktist mkt å läsa från andra som vart med om samma sak.

nu har jag läst igenom den här tråden för tredje gången, känns riktigt bra att läsa den på nå vis. Någon som har nått bra tips på andra sidor eller trådar som skulle skulle vara bra att läsa i ämnet. Jag är fortfarande helt förstörd och jag blir verkligen inte klok på tjejen ifråga. Igår morse ringde hon och var lessen och sa att han hon hade saknat mig väldigt mkt och att hon älskade mig. Självklart gjorde detta mej helt överlycklig, men på nått vis kä'ndes de bara som hon bara kände sig ensam lr nått för stunden. Vi pratade väldigt länge och allt kändes ganksa bra för en stund. Sen senare fram åt kvällen så kändes de som vanligt igen, hon var ignorant, ville helst itne prata med mig osv. Vad menar hon egentligen? Känns som att hoppet är ute, men de är just de där lilla hoppet som gör att jag ens orkar gå upp ur sängen. Nånstans inne känns de som de vore bäst att bryta allting på nå vis. Men förstår inte riktigt hur jag skall lyckas med de. Alla råd hur jag skall göra är verkligen välkomna. Albert om du orkar ge gärna några tips hur du lyckades komma över henne lite iaf.

Skönt och höra att mår bra idag iaf, då kanske man själv kan må bra nån gång i framtiden =). Men just nu känns de väääldigt långt borta. Vill bara ringa å tjata att jag skall bättra mig osv men de funkar ju inte så. skall försöka håll mig från att stressa å tjata på henne. får väl bara låta henne vara den tiden som hon vill för sig själv. Men de är ju lättare sagt än gjort.

precis detta har just hänt mig nu. Tjejen som jag haft i nästan 4 år och som sambo i 2 år säger att hon skall flytta för å få var själv ett tag. Å att hon inte orkar med att jag iten bryr mig och festar för mkt osv. Har sett varningsklockorna ett tag men inte trott på dom riktigt. Man ångrar verkligen att man tagit allt för givet och att man har samma tur som dej att hon tar en tillbaka. Ni är väl fortfarande ett par hoppas jag?

Riktigt bra tråd. Sitter i exakt samma situation som Albert gjorde för nästan exakt 1 år sedan. Jag är 20 år och har varit tillsammans med min flickvän i ca 4 år. Vi har även varit sambos i över 2 år. De har varit lite knackigt de sista månaderna. De är faktist mkt pga mig då jag har väldigt skev dygns rymt å lirar en hel del poker. Dock är de är de mitt jobb och har vart de lite över ett års tid så de är ju ändå ett måste. Hon har gett mig lite hints och så att hon vill flytta för hon mår så dåligt och så men jag har aldrig tagit de på allvar, trodde aldrig att de skulle kunna hända på riktigt. Hon säger nu i efter hand att de var just för att jag skulle bry mig mera om henne å så där. Jag har verkligen tagit allt för givet som de säkert är lätt att göra efter 4 år tillsammans. Men nu så har de blivit på riktigt och jag är helt förstörd. Hon säger att hon måste flytta för de går inte längre å att hon inte vet vad hon känner för mig längre. Sen dess har jag verkligen varit helt förstörd inte ätit på 2 dagar å verkligen varit jätte knäckt. Ser verkligen inte hur jag skall kunna å leva vidare å sånna saker. Sen idag när vi träffades böla jag ut som vanligt snälla lovar å bättra mej å jag tar ett uppehåll från pokern å bla bla bla. Hon säger just "Vi kan väl bara ta de lite lugnt å vara i från varandra ett tag". Och de känns verkligen som de är helt kört att de skall kunna bli någonting seriöst igen. Och att hon bara är rädd för å såra mig ännu mer genom att säga rakt ut vad hon egntligen vill. Men ändå säger hon att hon älskar mig innan vi gick i från varandra idag, gör hon så bara för att göra mig lite gladare? Vet intee vad jag sakall ta mig till. Å de kändes faktist väldigt bra å läsa den här tråden. Väldigt skönt å läsa om andra som har vart med om samma sak å se att dom faktist lever efter nått år. För just nu käns de verkligen iten som man kommer leva efter nått år. Tack till alla som har gett sina tips. Och sen till själv huvudfrågan. Hur mår du idag då Albert? har du kommit över henne än? Känns som du satt i eaxkt samma båt för ett år sedan så hoppas du mår bättre idag iaf.