Hej alla. Första posten och jag tänkte skriva lite om min historia och avslutar med lite frågor jag hoppas någon kan svara på eller iaf kommentera, bara vetskapen om att någon annan vet precis hur jag känner gör väldigt mycket för välmåendet.
Jag har spelat några år (endast nätpoker) och mestadel av tiden har jag haft ett hälsosamt förhållande till pokern. Bara spelat någon timma då och då och endast för småpengar. Flickvän, familj och fritid har alltid gått först och pokerintresset var inte så stort att jag kände spelsuget när jag gjorde annat.
Jag vet inte exakt hur det eskalerade för mig men iom en storvinst för ca 1,5 år sedan började jag spela mer, förlora mer och sätta in mer.
Efter en tid var spelberoendet komplett. Jag spelade på nätterna och fick sjukskriva mig för att ta igen den förlorade sömnen om dagarna. Jag betalade räkningarna och spelade sedan bort det som vart över. Jag tog smslån och lånade pengar av kompisar för att spela bort ännu mer pengar.
För 6 månader sedan insåg jag mitt spelproblem. Jag satt hemma själv en lördagnatt, kontot helt tömt, stora skulder till vänner och bekanta och kreditkortet maxat. När sista kronan försvann i en hopplös giv började jag gråta. Det var då jag insåg att jag behövde hjälp.
Jag hade totalt dragit på mig NYA skulder för ca 30 000, och förlorat ytterligare 30 000 som jag hade sparat sedan tidigare.
Det svåraste jag gjort, någonsin, var att erkänna för min familj och min flickvän att jag behövde hjälp. Och de första dagarna efteråt gick jag runt som ett spöke, full av skam och skuld.
Men jag fick hjälp och löste samtliga av mina skulder på ett enda lån som jag nu får betala av under en tid framöver. Jag har förlorat 60 000 som jag aldrig får igen, visst det känns inte bra, men jag vet att det kunde vart mycket MYCKET värre. Det finns folk vart liv blir helt förstörda pga spelandet, men jag har fått tillbaks mitt liv. Jag har inte spelat en giv på över 6 månader nu.
Men det är här min fråga kommer. Jag känner fortfarande spelsuget. "tt bara slänga in några hundra kan väl inte skada?" Jag VET att det kan skada, men jag kan inte sluta tänka på poker. Jag har många fritidsintressen som jag aktivt utövar, men så fort det kommer en kväll eller dag som jag sitter hemma så kommer det hemska spelsuget krypande. Jag är så livrädd att falla tillbaka att jag lämnar hemmet och far ut o kör en sväng bara för att komma bort från datorn.
Jag saknar spänningen och den rena charmen, blandningen av tur och skicklighet som poker medför. Trots att jag vet att jag inte vinner, och trots att jag vart på gränsen till fördärv pga skiten så saknar jag att sitta där framför skärmen med en kaffekopp i handen...
Försvinner detta sug någonsin? Vad kan jag göra för att slippa känna såhär? Jag är evigt tacksam att jag lyckades ta mig ur skiten innan det vart riktigt illa, innan jag förlorat mer än bara pengar, men jag är livrädd att jag inte ska kunna stå emot. Att jag en kväll börjar om på nytt.
Det vart en lång tråkig historia.detta forum har hjälpt mig oerhört de sista 6 mån och jag är tacksam för alla svar som kan tänkas skrivas.