...man är ju inte något i närheten av de unika egenheter andra verkar ha...
Men i början ropade jag alla klassiker som
-KOM IGEN!!
eller
-Håll
Eller
-STÅ FÖR FAN
Men på senare tid ropar jag innan jag ens sett flop
-klart den inte ska hålla......
Sedan skakar jag på huvudet hela vägen till rivern...
Vad jag inte förstått däremot med många av mina vänner, är hur en flopp kan ge segerjubel. Om jag någonsin skulle ta ut segern på flopp, är det enkelt för att den andre skulle ha 0 outs.
Framför allt livespel är det märkligt hur mina QQ, möter AK, och K eller A kommer på flopp... hur de skriker YES, de knyter näven och skakar lite på den i brösthöjd medan de pressar ihop sina läppa, och utbrister något poetiskt som... - Det är så det ska se ut....
Men sedan fullständigt slår med båda handflatorna rakt ner i bordet så i princip samtliga markerstaplar liknar det lutande tornet i Pisa när Q dimper ner på Riv, eller hur esset gav mig running stege... och utbrister
-Klart den ska komma...
eventuellt kommer den eviga ramsan något inte kan vara sant, trots att det är sant.....
Hur kan man känna sig som en vinnare när man är favorit..???
Jag lider jämt av pokerius utdrageriousos vilket på svenksa kan förklaras med något i still med utdragningshypokondriker (ganska hyfsat långt ord)
Kan det komma så kan det... även om flop 883 ser bra ut med mina 88, och jag stirrar in i fi KK...