10/1 Sng. Tidigt. Blinds 20/40.
Sitter på knappen. Får TT (off, har aldrig fått ett enda suited par...) . Svårspelade tycker jag, floppen brukar ju komma med överkort. Men på knappen så kör jag, om ingen raisat innan.
Alla lägger sig utom Fi, en lös calling station som haft tur men varit med i nästan varje hand. Han synar som vanligt.
Jag, som borde ha en TAG image efter enbart två spelade händer som jag vann aggressivt på floppen efter preflopraise, raisar till 120
SB och BB foldar.
Fi synar (givetvis).
Drömflopp: T 8 4 rainbow.
Fi checkar.
Jag höjer till 300. Vill inte riska några "runners" så här tidigt, så jag bettar aggresivt.
Fi synar. "Oj då" tänker jag. Överpar? Jaja, jag har nötterna.
Turn: 7
Fi checkar.
Tänker att "va f-n kan han ha? J9? Näe? inte hade han synat pre-flop med J9, ens om han trott att jag bluffade. Inga flushdrag på bordet. Överpar? 88? AT? 44? Oavsett vinner jag, har ju nötterna just nu. Bettar 900 i tron att han skall lägga sig. Vill ju inte riska så här tidigt, är nöjd med pottens storlek.
Fi synar omedelbart. "- Men va sjutton har han? säger jag högt till mig själv". Han måste ha 88 eller möjligen 44!
River: 6
Fi bettar 300 och är all in.
"Eller hade han J 9 ändå? Eller rent av fiskfavoriten A9? Jag synar. Måste ju se hur han spelade och min triss kan ju fortfarande stå sig.
Fi visar upp K5o... en stege 4-8...
Och mamma som lärde mig att aldrig satsa på en hålstege!
Och ja, jag vet, jag borde gått all-in på turn, jag täckte ju honom. Och raisen pre-flop kunde varit till 160. Men vem vet om det stoppat denna fisk. Fast jag täckte honom tillräckligt för att kunna fortsätta och SnG'n - ja den vann jag. En arbetsseger från ett tufft läge efter denna hand.