Har tre sköna grejer som hänt polare till mig:
1) Min brorsa (Oscar), hans polare (Anton) och Antons tjej (Charlotte) var på stan å kollade lite i affärer. Charlottes morsa skulle komma och hämta henne och de skulle mötas på stan. Grejen var den att min bror aldrig träffat hennes morsa och inte visste hur hon såg ut. Aja, de tre är iallafall inne i en smyckesaffär när Oscar utbrister "Haha, det står en ful, fet jävla kärring å vinkar som ett cp där!" och pekar ut genom skyltfönstret, var på Anton förklarar "Hrrm...det e Charlottes morsa". Blev lite pinsam tystnad efter det.
2) En polare hade precis blivit ihop med en brud och hon sov över hos honom för första gången. Han vaknade tidigt på morgonen av solen lyste in genom fönstret, så han gick upp för att dra för persiennerna. När han reste sig ur sängen kände han hur en fis var på väg, och tänkte "Ah skönt å få släppa ut lite nu när hon sover" (han hade hållt inne en hel del när de umgåtts kvällen innan) så han lägger av en fis, som visar sig vara lite mer än bara luft. Det kommer en rejäl klick som rinner ner för benet på honom, och han blir lite lätt handlingsförlamad. Innan han hunnit göra nåt så vaknar bruden och ser honom stå där med skiten rinnandes längs benet, hon tittar lite konstigt på honom och låtsas somna om igen. Han skämdes iaf en del efter detta.
3) En lumpengrej. När vi hade befattningsutbildning så satt vi o lyssna på nån kapten från ett annat förband som visade hur nån radio fungerade. Han skulle förklara hur simpel den var och sa "den här klarar vilken Gris-Karlsson som helst av att sköta", och menade att vilken dum basse som helst skulle klara det. Det som var roligt var att vi hade en dryg RO-fänrik med oss, som just precis hette Fk Karlsson. Hädanefter blev detta det interna smeknamnet på honom just "Griskarlsson" bland oss.
Några veckor senare hade vi nån övning där det var en hel del officerare från andra förband med, och Fk Karlsson tog varje tillfälle i akt att verka hård å tuff inför dom, och körde med oss så mycket det bara gick.
Iallafall så står han och diskuterar med två andra officerare när en polare till mig frågar honom vad det är för lösenord på en dator som han ska logga in på. "Det e mitt smeknamn" säger Fk Karlsson väldigt nonchalant till min polare. Polaren tänker till en sekund och utbrister frågande "Gris-Karlsson??" och får se två väldigt förvånade officerare och en Fk Karlsson med väldigt röd ansiktsfärg. Jag höll på att pissa på mig av skratt men lyckades kväva det med nöd å näppe.
Fotnot: Fk Karlsson heter Henrik i förnamn och smeknamnet han syftade på var "Henke"