Jag är 21 (som många här iofs vet) och började väl spela seriöst dagen jag fyllde 18. Har pluggat konstant hela livet och jag mår fan bara bra av att spela poker till det, så länge man inte misärbackar obv.
Tror dock som många säger att det knappast skulle vara så om man inte haft de rutiner skolan, lagsport, flickvän osv ger. Om pokern är det enda "viktiga" som händer i livet så är det väl inte så konstigt att man mår som variansen i det. Numera tänker jag bara poker typ när jag spelar och kanske max ett par timmar efteråt. Sedan nya fokus och pokern är klar för dagen liksom. Även dagar jag inte spelar så har jag bestämt mig för att jag har bättre saker för mig och således helt enkelt inte ska spela oavsett vad som händer. Spelar sedan endast när jag tar mig tid för det och så gott som allt annat vettigt i livet går före.
Antar att problemet för så många heltidsgrinders ligger i att när man inte har något som direkt fyller dagarna, så att man istället får så extremt mycket pokertid att det måste bli svårt att sätta gränsen för när man är klar för dagen. Tror helt ärligt enda sättet att lösa det är att antingen älska poker ala masuru eller se till så att pokern inte blir så himla stor del av livet.