thekid

Den röda tråden är att du inte har en aning?

Öppen- och smygrasism existerar säkert inom flera väljargrupper, men det torde vara större andel inom väljargruppen som tyr sig till sverigedemokraterna. Det är väl föga förvånande? Man skäms ju ögonen ur sig att det faktikst finns 4% av väljarna som anser att sverigedemokraterna är det minst dåliga alternativet.

För det första måste du inse att allt inte är roligt hela tiden här i livet. (läs Trygghetsnarkomanernas land av Eberhard om du inte kommer till insikten själv) Det du beskriver låter som nidbilden om en 80-talist, som kräver konstant intressant stimuli och "vill jobba inom media, liksom". Det är helt rätt att ha drömmar det är helt rätt att jobba hårt för att förverkliga dem. Men för guds skull, inse att det kommer att vara långa tråkiga stunder på vägen. Sammanfattning: Vilken utbildning du än väljer så är det mycket grindning/nötning som inte är så kul, det gäller att ta sig igenom det. Är du inte redo för det, väx upp. Formulera ditt mål för dig själv, sedan är det bara att jobba hårt. Förbannat hårt. Förbered dig på att ha en massa tråkigt och en massa roligt.

Njae, svårbedömt faktiskt. Vore intressant att veta om han blåste nån promille eller om det fanns spår av etanol i blodet överhuvudtaget. Han har ingen typisk alkoholintox-bild, pratar alldeles för tydlig för det. Poliserna gör ett bra jobb, frågar efter EP bland annat. Kan ju vara allt från narkotika, till någon märklig "seizure" typ EP eller Transitorisk global amnesi, även om just de (TGA) inte brukar vara så motoriskt oroliga. Mannen upprepar samma meningar hela tiden, vilket är intressant.

Tyvärr bara 1,01 gånger pengarna på den.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/28/darfor-ar-allt-tillatet-i-konsten Och så lägger vi ett till vedträ på elden.

wp. Jag tror att många som röstar på kristdemokraterna i denna omröstning begår ett stort misstag. Det är givetvis teoretiskt möjligt att de skulle ha den högst snittkåtheten, men de har så mycket som talar emot dem. Det må finnas några riktiga "monsterkåtingingar" i denna grupp men de skulle med lätthet raderas ut av den stora fromma skaran av äldre kd-väljare. Gissningsvis har kd-gruppen den högsta snittåldern, och troligtvis förväxlas kåtheten med perversa böjelser. Det vill säga att man ryggar tillbaka när man hör om någon äldre herre med blöjkärlek, därefter antar man att denne är extremt kåt. Jag svårt att se att ett kd-konvent slutar i ett swingersparty. Men jag har haft fel förut.

Haha Hjort, jag älskar ditt rationella tankesätt! Ska jag vara ärlig så resonnerar jag mer utifrån ålder. Jag gissar mig till att vänsterblockets väljare är yngre, mer frigjorda och hence kåtare.

Hjort, nu är jag smålost igen. Med kvalitetsjusterade år menar du år med bra livskvalitet i, eller hur? Själva livslängden tycker jag inte är så intressant, just eftersom den påverkas av så många andra faktorer som du nämner. Däremot är livskvalitet under längre tid ett viktigt mått för mig. Här finns förstås många andra faktorer än just sjukvård också som påverkar, men borde gå att korrigera för. (livsstil etc.) Jag tror faktiskt att om man bytte ut Kongos sjukvård mot svensk sjukvård skulle man definitivt höja antalet levnadsår med högre livskvalitet i Kongo. Och omvänt i Sverige. Vi har ett helt annat rehabsystem för folk med smärtproblematik och andra funktionsnedsättningar som kraftigt påverkar folks uppfattning om livskvalitet. Sedan hur pass ekonomiskt effektivt det är att ha en sådan approach, tåls att granskas.

Det är nog ingen slump att det ska vara nakendemonstrationer mot pälsindustrin och fuck-for-forestprojekt om ni förstår vad jag menar? Ni förstår vad jag menar.

Jag tror definitivt du är inne på rätt spår Jennez. En del resonerar säkert kring att det finns en hel del uppdämd kåthet bland exempelvis kristdemokrater, men jag tror att det är högre snitthåthet i vänsterblocket.

Hej! Läste just igenom en tråd på flashback som behandlade det viktiga ämnet om hur pass kåt Kjerstin Dellert är (känd svensk diva, operasångerska, med i stjärnorna på slottet bl a). Kjerstin har alltid slagit mig som en borgerlig dam, och det leder mig osökt in på frågan om det finns ett samband mellan ens partipolitiska läggning och ens kåthet. Jag antog att det fanns ett sådant samband (jag blev själv chockad över detta). Nu är min fråga till er: Vilken grupp av väljare anser ni vara kåtast? När man gör sitt val bör man först beakta följande: Först och främst måste man definiera kåthet för sig själv. De allra flesta har en god bild av vad de anser vara kåthet. Vad är egentligen att vara kåt? Hur anser jag en person vara kåt? Mina subjektiva antagande bakom bedömande om en person är kåt begrundar sig i dessa stöttepelare: - Man måste nå en viss grad av sexuell upphetsning, förmåga att känna lust - Frekvens av denna känsla, hur ofta är man kåt? - Benägenhet att engagera sig i sexuella akter och konsumtion av porr etc. Dessa är några av hörnstenarna då jag bedömer hur pass kåt någon är. Det viktiga är att ni själva skapar en egen bild, även om det skulle såklart vara bäst med en gemensam konsensus för hur man ska bedöma detta. OBS! Det är alltså en genomsnittskåthet, inte inom vilken väljargrupp man hittar de absolut kåtaste. OBS!

Hjort, jag kanske missförstår ditt resonnemang, men tycker du att livslängd per krona är viktigt? Livskvalitetsjusterade år är mycket viktigt, håller jag med om. Sjukvården är inte ensamt ansvarig för att öka livslängden hos folk. Det finns flera saker som påverkar den. Utveckla gärna vad du menar, det är säkert bara jag som är trött.

Heh, TotalFarsa, den viktiga debatten kommer inte att utspelas här, utan i media. Det enda positiva som skulle kunna komma ur den här dumheten är ju en ökad insikt i psykvården. Önskvärt hade varit att hon skulle skrivit en knivskarp insändare i DN eller dylikt. Folk kanske även här är mer intresserade av att diskutera kulturbidrag, å andra sidan. Personligen önskar jag hellre att hon straffas, och att inte konstfack behöver klä skott för hennes dumhet. Fast nu gick ju Glemme ut och backade upp henne, så jag antar att det är varje man för sig själv nu

Jag vågar nog påstå att det debatterats mer än så, men visst har du fångat essensen med din flyktiga hjärna

Om syftet var att på något sätt uppmana till diskussion om psykiatrisk tvångsvård så är det inte heller nytt eller något stängt ämne. Fast man får väl aktivt söka upp information om det. Senast på tapeten angående tvångsvård var en diskussion om alkoholmissbrukande gravida kvinnor, som är så färsk att jag läste om det i metro för bara några dagar sedan.

Kanske är det väl bara jag, men brukar inte de flesta medialt bevakade vansinnesdåden leda till viss diskussion om psykvården? Klart att det går att missa dessa debatter och diskussioner, men jag anser nog inte att den debatten varit stängd de senaste 15 åren. Det är inte möjligen så att Anna Odell i själva verket ville promota sig själv, på ett rätt fult sätt, för en senare karriärpush? Detta är ett rent spekulativt resonnemang, men hennes idé om att detta är ett bra sätt att öppna upp en diskussion om "den stängda psykvården" känns bara för korkad. Jag tror nog att debatten kommer att landa i "Skall vi stänga konstfack?" eller "Behövs det verkligen kulturstipendiat?", när det gäller den verkligen effekten. Inte en nogrann granskning av den svenska psykvården. För dig som inte har följt svensk psykvårdsdebatt de senaste 15 åren så handlar det mesta om de massiva nedskärningarna under 90-talet. Man gick från 5000 vårdplatser till ca 500 vårdplatser bara i stockholm. Mer av den slutna psykvården övergick till en öppenvård (tänk vårdcentraler fast där psyksjuka gör besök för att t ex få sina mediciner). Folk skulle börja bo och klara sig själva i hemmet trots svåra psykiska sjukdomar. Mer resurser fördelades till arbetslivsträning och specialanpassade hemhjälpsprogram. Detta genererade en mindre säker psykvård, till ungefärligt samma kostnad, vilket enl kritikerna lett till ett ökat antal "vansinnesdåd" som uppmärksammats i media (Anna Lindh-mordet, bilmassakern i gamla stan, små barn som blivit knivhuggna m fl) samt folk som lever som hemlösa/i misär. Detta hävdar den ena sidan. Den andra sidan säger: Det finns inga pengar. Ökad frihet är alltid bra och värdigt. Och ungefär sådär fortsätter det. Obs! Grov förenkling av en stor och omfattande debatt som rasat under en lång tid.

http://communitiesonline.homestead.com/dealingwithtrolls.html

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=877532 Såg nyss inslaget på tv också, där Olof Glemme, chef för institutionen för konst vid Konstfack backar upp kvinnan. Tanken bakom var bland annat att öppna upp diskussionen om den slutna värld som psykvården är. Har jag missat något här? Har svensk psykvård inte granskats och diskuterats de senaste tio-femton åren? Med det inte sagt att det inte bör debatteras, men kan man "öppna" en redan pågående diskussion? För övrigt så anser jag att Anna Odell och i förlängningen Olof Gemme gjort kultursektorn en stor björntjänst i och med detta. Opinionen lär ju inte vara särskilt positivt inställd till mer medel till denna sektorn inom kort. Däremot att Anna Odell får sina 15 minuter av ökändhet, ja, det får man väl ge henne. Å andra sidan kan man undra hur många psyksjuka som låtsas vara konstnärer?

Jadu, hade det inte varit för uniktnamns textmängd hade man kunnat ana troll i mossen. Det utesluter förstås inte trollteorin.

Uniktnamn: Dina upplevelser är fortfarande enstaka subjektiva upplevelser. Du ser inte det som i engelskan kallas för "the big picture". Om du hade använt din cancersjuka mamma som hade fått bra omhändertagande och därefter dragit slutsatsen att svensk vård är lysande hade det också varit fel. Nu orkar jag inte diskutera detta mer, och det beror inte på att argumenten är slut, det beror på att det är alldeles för tidskrävande och tråkigt att få dig att förstå hur man kan dra objektiva slutsatser om den svenska sjukvården. Mitt exempel med rasisten, var inte att försöka utmåla dig som en hemsk människa, det var ett exempel på hur jag tycker att du tänker fel när det gäller dina tankar om vården i stort.

HataB2B: Jag förstår inte hur du orkar, du kommer inte lyckas. Låt mig göra ett sista försök. Uniktnamn: Du är för påverkad av din personliga sorg och frustration för att kunna tolka statistik och tänka klart verkar det som. Du drar slutsatser ifrån enstaka subjektiva berättelser, där din åsikt i frågan är baserad på din personlig upplevelse. För mig är din åsikt att jämföra med en person som blivit rånad/överfallen av ett invandrargäng en gång. Därefter gått ut på nätet och läst om flera som blivit det. Därefter dragit alla över en kam och blivit rasist. Det finnns ingen här som inte anser att ditt personliga öde är beklagligt. Det var en hemsk tragedi. Och fortfarande håller vi med dig om att saker och ting kan förbättras. Vi håller bara inte med dig om att det råder katastrofläge, eller att det skulle vara så mycket bättre någon annanstans. Och för att undvika att det skall kännas som ett personligt påhopp med rasistexemplet så är det inte det att jag inte förstår din frustration och sorg. Det är bara det att din personliga upplevelse gör diskussionen om den svenska vårdapparaten ointressant för att den är alldeles för jävig för att kunna vara det minsta objektiv. Dina inlägg i debatten är mer passande i en ny tråd som skulle heta något i stil med "Min kontakt med den svenska sjukvården".

Uniktnamn: Jag upplever inte att folk i den här tråden säger att vården inte kan effektiviseras. Däremot sägs det att sverige producerar bra resultat per BNP spenderat på vård. Din "känsla" av att det är mycket effektivare i andra länder verkar just vara en "känsla". Svensk vård kan absolut effektiviseras anser jag. Landstinget är en administrativ organisation där man skulle kunna ändra mycket. Det är alldeles för omfattande och tråkigt och gå in på det här. Vi har ett mindre lyckat system där ju äldre, bättre och mer erfaren läkare du blir, desto mindre sysslar du med patienter och undervisning och desto mer med administration. På enheten där jag arbetar har vi några av världens absolut bästa doktorer inom ett speciellt sjukdomsområde. Dessa två doktorer arbetar endast 50% med vård, resten är adminstration som klinikchef och bitr verksamhetschef. Inom svensk vård är forskning en stor del av vad som driver fram klinikerna. Svenska professorer spenderar en stor del av sin tid till att jaga anslag istället för att handleda andra forskare och själva producera material. Det skulle eventuellt kunna vara effektivare om läkarna och professorerna fick vara just läkare och professorer. Teoretiskt on the top of my head skulle man kunna anställa vårdchefer som genomgått en speciell utbildning där ledarskap och medicin integreras. Denna utbildning finns inte idag. Eller varför inte speciella "forskningsanslagsjagare" såsom man har i många andra länder. Jag tror det skulle vara nyttigt på många nivåer, då framstående läkare inte alltid är framstående klinikchefer/verksamhetschefer. Läkare är utbildade i medicin, inte ekonomi och juridik vilket på många håll märks i landet.

Benny81 De stora nedskärningar som är aktuella inom svensk sjukvård, framför allt i stockholm beror inte på de aktuella skattesänkningarna, men de försvårar förstås att man skulle kunna skjuta till pengar till vården nu. De indragningar och varsel som behöver göras på Karolinska Sjukhuset (Solna och Huddinge) beror på att man inte lyckats hålla budget, utan missat med en sisådär -800 miljoner eller så. Det finns höga krav på vårdgaranti och en förändrad akutprocess som inte riktigt går ihop med de medel som finns tillgängliga där. Det finns pågående smärre kriser inom flera landsting och sjukhus i Sverige, men eftersom de ovannämnda sjukhus ligger i Stockholm och är stora får de mest utrymme i media. (Hela staden ligger inte i kris, Södersjukhuset i Stockholm höll budget, till exempel) Det man kan lasta alliansregeringen för i den här soppan, är Vårdval Stockholm. I lövrigt får man nog anse att konjunkturen, felsatsningar från sjukhusledningar och den kontinuerliga undervärderingen av att vård faktiskt kostar pengar är boven i dramat. Sedan kan det effektiviseras en hel del inom svensk sjukvård framför allt när det gäller ledarskap och adminstration. Själv anser jag att det skett för stora nedskärningar inom svensk sjukvård sedan 1980-talet. Nedskärningarna har till stor del varit nödvändiga men de har gått hand i hand med krav på ökad tillgänglighet och kvalitet, vilket förstås inte går ihop. Ex: I en stad som Stockholm, som växer varje år, hänger inte utvecklingen med när det gäller t ex vårdplatser på sjukhusen.

Korta tankar över ämnen som tagits upp i tråden: - Läkarutbildningen skiljer sig givetvis i olika länder, och det är motiverat med prövningar för att få vara verksam läkare i sverige om man läst utbildningen i ett land där läkarutbildningen kraftigt skiljer sig från vår. Det betyder inte nödvändigtvis att läkare är sämre utbildade i andra länder, de är utbildade mot ett sjukdomspanorama som skiljer sig från vårt. Fiktivt exempel: Läkare i Sydamerika är garanterat mer utbildade inom infektionssjukdomar och dylikt jämfört med svenska läkare, medan svenska läkare är mer inlästa på hjärtkärlsjukdomar. - Medicinsk utveckling från 1950-talet har skett i så rask takt att politiken inte hunnit med, när det gäller finansiering och samhälleliga vårdplaner. Det finns något bevingat ord, sagt av någon kuf som låter ungefärligt såhär: Utvecklingen inom modern medicin är så bra att det snart inte finns någon som är frisk längre. Det ligger en del i det. - Hjort gjorde en klok iakttagelse när det gäller väntetider på en akutmottagning. Att använda en akutmottagning för sina vårdcentralsproblem är inte kostnadseffektivt i ett samhälle. - Svensk vård håller hög klass inom en del grenar internationellt sett, inom andra grenar ligger vi på efterkälken. Som allt annat handlar det om hur pengar fördelas, dvs hur saker och ting prioriteras. - Svensk vård är inte skitdålig för att någon fått vänta 10 timmar på en akutmottagning. I framtiden kanske man kan ha ett krisgruppsmöte någon gång i veckan för alla som fått vänta så länge. (För Aspergerläsare kan jag meddela att detta är ironi) För övrigt tycker jag att man bör läsa "I trygghetsnarkomanernas land" av David Eberhard. Den är inte bra när det gäller vissa av de somatiska iakttagelserna, men i övrigt ett intressant inlägg i en viktigt debatt, om svenskar och om dagens Sverige. Det var mina två cent. Min politiska sympatier ligger inte hos högerblocket, om det nu var någon som kände att det var intressant att veta.