Gå till innehåll

eurythmech

Members
  • Innehåll Antal

    14 094
  • Gick med

  • Besökte senast

Forum Inlägg postade av eurythmech

  1. Jag håller på och dummar mig med en egen visualisering av rankingen. Upptäckte då som ren bonus att Olas ranking felaktigt sätter LillRobbaN som placerad 81 istället för 82. Har täppt till de fel med min ranking jag hittat hittills.

     

    http://uekkd3f09ede.estomagordo.koding.io/

     

    Det är något av ett fulhack, men det kan nog bli rätt bra för att visualisera topp 5 av de som ej varit topp 3, när vi kommer längre fram i tävlingen och saker blir aningen mindre lättöverskådliga.

  2. Det känns otroligt odemokratiskt att ha dylika regelverk. Dels blir människor under 23 år automatiskt diskvalificerade. Vilket man naturligtvis kan se som en tillgång rent intellektuellt. Men principiellt känns det jävligt snett att ha en massa krav på människor, utöver att de har röstats fram på demokratisk väg. Likaså är det rejält tveksamt att så uttalat inte ge lika lön för lika arbete. Om en Riksdagsledamot deltar i voteringar, arbetar i utskott och skriver motioner är hen inte värd 10 gånger mer om hen nyligen varit VD eller GD, snarare än LO-arbetare.

     

    Jag förstår vad du försöker uppnå, och dagens de facto-system är sannerligen inte optimalt. Men det är åtminstone inte lagstadgad orättvisa.

     

    Sedan detta med att sparka ut politiker efter ett visst antal år. Återigen så förstår jag syftet. Men lösningen kan inte vara ett system som omöjliggör att vi tar till vara på personer med erfarenhet och kunskaper och lämplighet.

     

    Jag kan förresten tänka mig att det skulle föra med sig en hel del oförutsedda konsekvenser (det är inte alls säkert att de vore olyckliga) om vi bröt upp politikerkarriärismen på ett markant vis. Det skulle rimligen minska det politiska organiserade arbetet rätt markant i alla led med måhända trevliga följder (färre partister som delar ut flygblad och bjuder på kaffe på torget) men säkert också sämre följder (svårare att hitta personer som kan göra det faktiska politiska arbetet ute i kommunerna).

  3. Jag ser det inte som en ofolklig grej att ha engagerat sig sedan målbrottet. Visst är det i sig jävligt problematiskt att det i Sverige är svårt att vid 30 eller 50 bestämma sig för att ge sig in i politiken, och lyckas. Jag säger inte så mycket mer än att jag upplever det vara än snedare när det styrande skiktet har kraftig demokratisk slagsida åt ekonomisk och akademisk elit.

  4. Rent generellt är jag mer förtjust i den svenska modellen, vad gäller varifrån ur befolkningen ministrar och andra toppolitiker hämtas, än många andra länders. Någonting säger mig att övriga tyska ministrar skrattar bakom ryggen åt den pellejöns som endast innehar dubbla doktorsexamina. Typ. Att hon, *fuskgooglar* Hellmark Knutsson saknar akademisk exaken är på något sjukt vis inte särskilt förvånande, men likförbannat illa. Det handlar ju om domänkunskap.

     

    Man tillsätter en finansminister som kan nationalekonomi och om man bemödar sig att ha en minister med titeln "minister för högre utbildning och forskning" så tillsätter man en person med forskarbakgrund. Det är inte skitsvårt.

  5. Trägårdh skulle näppeligen passa in i L, C, V, MP. Säkert heller inte S.

     

    Angående professorer i Riksdagen känns det som en jävla svår sak att kombinera. Hur många timmar gör ens Bengtsson i Linköping? Det vore intressant att veta.

     

    Googlade lite (härlig livekänsla i kommentaren, va?) och han jobbar tydligen 34%. Eller gjorde så häromåret. Är det verkligen optimalt för skolan? Ett sidospår, på alla sätt och vis, men ändock ganska intressant imo.

  6. Det där låter ju lysande. Hur går det till steg för steg när man skaffar sig kortet? Jag är på den nivån att jag inte ens vet hur man köper en aktie, även om jag naturligtvis kan lista ut hur. Men säg att jag har de där 200 aktierna. Skriver jag ett mail till supporten med rubriken "Enkle undersåte" och signerar med "Eder ägare"?

  7. Nej. Bara nej.

     

    En lista bedrövligheter utan ansats till att vara uttömmande:

     

    • Två klöverfemmor
    • Vi har ingen aning om vad mörkarna ligger på
    • Därmed är det svårt att veta vad beten på floppen betyder
    • Vi vet ingenting om position, men visst, du bör väl inte skriva dokumentärt heller.
    • Han har ett set. Han är inte orolig. Annat än för en omgiv pga ogiltig kortlek då.
    • Varför vill han att folk ska lägga sig? Han har ett set.
    • Så han har 11k, kan riskera "drygt en tredjedel" och har betat 1500? Så säg 500 limp preflop, betar 1500 in i 2000 och får nu omslag all-in till 4k, med set, och steker?
    • Han förlorar inte mot nån kung, en kung ger honom kåk.

     

    Jag kan inte begripa varför du vill skriva om poker.

  8. Gud, nu blev jag nästan sugen. Sist jag var på Åland måste ha varit senast jag spelade livepoker någotsånär seriöst. Det var senvintern 2008 och jag försökte i möjligaste mån återanpassa mig till ett liv i Sverige, efter sex månaders dygnsrytms- och levermisshandel vid Tallinns dukförsedda bord. I vanliga fall har jag ett minne som en solig dag tävlar med det hos en guldfisk som just träffats av tolv golfbollar signerade Dan Glimne, men Tallinnresan minns jag som ägde den rum igår. Beror det på äran? Beror det på skratten? Nej, jag tror det beror på att jag tillät mig själv att leva för en stund.

     

    Ni förstår, jag hade, efter några olycksaliga turer i den industritorktumlare vi kallar Stockholms andrahandsmarknad flyttat mitt bohag (14 tunga väskor med kläder, samt en laptop och en Nintendo DS) till ett rum i en större lägenhet i Skanstull, ovanpå Ringen centrum. Jag var inneboende hos en ragata utan dess like och varje timme innanför de fyra väggar jag kallade "hem" var en plåga. Så att få sova borta, om så bara för en natt och inte på någon mer storslagen plats än Mariehamn var en gåva. En trillingnöt i tillvaron.

     

    Ett långt dygn av båtresa, grogg, kina och - slutligen - pokerturnering följde. Jag minns Bollens förvånade ansiktsuttryck då vi - Svitengänget - till hans överraskning också fanns på båten. Jag minns nästan orden jag sa till Kenneth - min gamle hockeypolare jag inte sett på flertalet år och aldrig i närheten av en kortlek, när vi sprang på varandra på casinot. Jag minns inmeddegen, denna fantasivarelse, och hur han bustade ur turneringen innan en endaste kepsförsedd yngling pratat om sina "påkkets", men fann lyckan vid banditerna. Men jag minns ingenting av själva spelet. Inte inköpet, inte turneringens namn, ingenting. Utom möjligen då att jag bustade med JJ och hamnade på prisplats. Jag antar att det var själva resan, själva sammanhanget som var behållningen.

×
×
  • Skapa nytt...