parre

Och ifall jag ligger efter har jag max fem outs. Känns ju halvdant när jag fortfarande har en bra stack med flera shortstackar vid bordet.

Jo. Jag var ju också jävligt sugen på att syna. Jag menar, visst, han kan ha gjort något skumt spel med JJ/QQ, men det känns ju förbannat konstigt att spela KK/AA på det viset. Men problemet är ju det att jag inte kan hitta någon vettig hand där som jag slår, i alla fall inte ordentligt, för jag hade svårt att tänka mig att han helt plötsligt psykar loss med typ 55 eller något sådant. AK? AQ? Orkar han verkligen dra av jättebluffen för 2xpott med en sådan hand? Med tanke på min range när jag slår om preflop så känns det ju tokonödigt att göra en sådan bluff, då är ju check-raise ett klart bättre bluffalternativ, alternativt bet typ 20k för att sedan omvärdera på turn.

Det är lite intressant, det här med svininfluensan. Jag känner flera personer i Sverige som haft den, drack till och med öl med en av dem så sent som för några veckor sedan i Stockholm, men ingen här i Lettland. Antalet dödsfall är ungefär lika många, antalet insjuknade är mångdubbelt fler i Sverige, men svininfluensan här har överstigit epidemigränsen flerfalt. Vad dödsfallen beror på vet jag inte riktigt, antagligen en kombination av att sjukvården är sämre och att folk inte söker vård i tid. Men hur som helst, det verkar inte saknas svinsjuka människor här i Riga, men än så länge är det ingen i min eller flickans bekantskapskrets som erkänt sig insjuknad. Det är förvisso enbart positivt, men ändå. Lite småkonstigt. Och nej, det är inte så att mitt sociala kontaktnät här är direkt litet, om ni nu tror det. Jag menar, även här behöver ju folk någon att mobba, eller hur? Typ peka finger och säga "ha-ha-ha, haha-haha-haha, AHAHHAHAHHAhAHA, SOPA". På så sätt är letter och svenskar lika. Annars då? Jotack. Förutom att jobbet fortfarande inte betalat ut traktementesersättning (plus lite annat, typ taxiutgifter och dylikt) för typ fem dagar så är allt underbart. Arbetsmotivationen är ju självklart i det närmaste noll på grund av detta (att få lön 2,5 veckor efter löningsdagen är ju inte heller det kul), men men, det är väl bara att bita i det sura äpplet och inse att ens härliga och inte alls egoistiska planer på att ge flickan horiga underkläder i julklapp ser ut att haverera... Just det, på lördag är det homegame hos oss. Då jävlar ska jag vinna storkovan. Satsar på minst +50 SEK!

Och det är väl förmodligen inte särskilt kul att läsa om poker. Förmodligen inte om FM heller. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska skriva om. Mitt jävla vanliga svenssonliv i Riga? Ääääh. Orka.

Och ja, jag hatar turneringspoker.

Och så lite pokerinnehåll. För några veckor sedan besökte jag Gamblerz, främst för att träffa sköna slaskare från Svitentiden, men även för att spela deras deepstack-turre. Med 20k i startmarker och blinds på 25/50 var det som upplagt för sorti i den första perioden. Hur som helst, något gick jävligt snett och jag slutade på sjätteplats (av 26 spelare), precis utanför pengarna, vilket tjänade som en påminnelse om varför jag hatar turneringspoker. Man kan dessutom inte whina ordentligt, "jag spelade som om jag hade set och bluffade på alla gator, ÖVERPOTT på river, och fittjäveln synade ner mig med tredjeparet, och jag var ju såklart tom, men hur fan kan han syna" funkar ju bara om man sitter på ett cashbord, och det klassiska s.k. turneringswhinet är ju bara patetiskt, jag menar "fick in degen med AQ, mötte AK, åkte, shit happen", "AA mot QQ, dam på rivern, åkte" eller "var shortstackad och ställde med 66, bigstack steksynade med AT och hittade en tia på floppen" är ju inte ens något whine, det är ett tafatt skämt. Hur som helst, från början torskade jag en del marker, men sedan började spelet stämma och markerstapeln bara växte. För att inte tråka ut er med en lång radda intressanta händer presenterar jag här de kanske intressantaste händerna. Just det ja, jag hamnade på ett sjukt trevligt bord. Jag i pos 1, iller i pos 2, phid i pos 3, bengan i pos 4, bison i pos 5... respekt för höjningar? Hahahaha! I alla fall. Minns inte exakta stackdjup, men här har vi några händer: 1) Höjer upp med AhQh, iller och bison synar. Flop 977, ett hjärter. Bison checkar, jag checkar, iller checkar. Turn hjärter 3 (irrelevant lågt hjärter), Bison betar 1500, jag synar, iller synar bakom. River - hjärter K. Bison checkar, jag betar 3500, iller ställer för ca 11k tot, bison viker. Ooooops. Här förbannar jag mig själv över att jag värdebetar färg på parat bräde. Det enda jag egentligen slår är ju en bluff, J-hög färg är väl inte en så trolig hand för iller (orkar han verkligen värdepusha den? JhTh är ju inte omöjligt, men, som sagt, pushar han rivern?), så det som är kvar är en väldigt slöspelad nöt eller nästnöt, eller en ren bluff. Hur som helst så steker jag ett bra tag, är på vippen att kasta, men potten är stor och jag har rätt mycket (typ 15k) kvar även om jag synar och har fel, så till slut kvidsynar jag och tar hem potten mot illers bluff. Hur som helst är jag fortfarande lite tveksam om jag ska ta synen där eller inte. En lägre färg viker jag förmodligen ganska omgående, likaså en mängd trissar. Det är liksom bara nötfärg som jag kvidsynar, självklart synar jag alla kåkar, men men, jag viker ju en stor mängd av min range där. 2) Den enda gången före finalbordet som jag var all-in mot någon som täckte mig. Minns inte exakta detaljer, men jag slog upp det från CO med 97s. Phid slog om från knappen, till kanske 3,5k tot eller så. Phid är ju en aktiv rackare, och jag har för mig att jag gett upp rätt enkelt mot honom ett par gånger, så jag valde att ta synen. Jag har runt 35k bakom efter syn, Phid täcker. Floppen kommer 966. Jag checkar, Phid betar 5k, jag synar med planen att utvärdera på turn. Turn kommer 5, så jag plockar även upp holken. Checkar, Phid betar 10k, jag funderar ett tag och kommer fram till att han förmodligen inte har det han reppar (överpar), om han har det han reppar har jag (iaf lite) FE och, vid syn, i alla fall sex outs. Jag slår om till 29k tot (ai), Phid stekfoldar (till min glädje). 3) Första handen på finalbordet. Jag har 100k (snitt runt 55-60), en spelare har ungefär lika mycket, en annan är chippie med kanske 120-140k. Chippien höjer ur mittpos till 7k (1k/2k/200), jag har AT. Vad göra? Syn finns ju inte, finns bara omslag eller vik. Väljer efter ett tags betänketid att slå om till 23k. Ta hem potten här och nu. Men till mitt förtret väljer chipleadern att kallsyna. Wtf? Flop T87. All-in. Va? Jo. Han ställer in mig direkt. Rakt av. För nästan 2x pott, 80% av hans marker. Det är ju gravt skumt, men det kan ju vara något mystiskt spel med typ JJ/QQ (vänta på essfri flop och ställa rakt av), det kan ju vara något annat sjukt, men fan, jag har ju TPTK... jag steeekfoldar till slut, det känns som om jag kommer få bättre lägen även om jag leder, även om jag tycker att spelet är grymt skumt. (Efter turneringen frågade jag vad han hade - han svarade 99, men även om han vänder handen face-up är det tveksamt om jag bör ta syn där. Tror inte att jag leder mot hans range, den är väl inte nog viktad mot AK/AQ-händer, va? 4) 7 kvar, 4 får pengar. 2k/4k/500, kanske 8-10 min till blindshöjning. Jag är nere på 53k eller liknande (oflyt i tajmningen, inte haft bra steal-lägen), så det börjar bli lite ont om marker (snitt på 67k om jag minns rätt). Tittar ner på TT och slår upp till ca 13k. En shortstack ställer för ca 30k tot och jag slickar mig om munnen (TT borde ligga fint till mot en kortstacks range här). Då börjar chipleadern (samma snubbe som i handen ovan) steka, han ser grymt svag och synovillig ut, men till slut kallsynar han trots allt. Nu har jag ett tufft beslut. Min read på bigstacken är att han är svag (typ 77-JJ, AJ/AQ), så mot honom leder jag förmodligen eller har en coinflip. Shortstacken kan ju ha lite vad som helst, typ AJ+ 55+ känns ju rätt vettigt, så där är det väl inget snack om saken. Vid en första anblick kanske det känns som en fold, men fan, viker jag har jag ca 40k kvar, är i all-inmode preflop alltså. Vid förlust mot lillstack och vinst mot storstack har jag samma 40k kvar, alltså har vi ingen skillnad där. Vid vinst mot bägge stackarna tar jag över chipleaden med runt 130k i marker och har en mycket bra chans att vinna hela skiten. Ja, vad gör ni i det läget? Jag valde som sagt att ställa. Shortstack hade QQ, bigstack AJ, bigstack scoopade, jag åkte som sexa och satte mig i baren och drack öl i goda vänners lag.

Beror väl lite på hur mycket man krökat under helgen. Men käka onyttig mat, ligga, lyssna på söndagsmusik (Johnny Cash - Sunday Morning Coming Down och Pulp-Monday Morning är två låtar som jag kommer på direkt), vila, ta en eftermiddagspromenad?

Och om ni undrar hur jag mår - ruskigt fint. Inte blivit något lir på sistone, jag gulade mina pengar då jag, som vanligt, inte orkade lira seriöst, utan började actiontorska på spel som 2/4 HU FL 7CS och sådant. Eller, vi har ju kört tre homegames, eller om det var två, och jag ligger tokplus - typ en hundralapp eller så. I och för sig är det väl något tusental big blinds, men men. När det gäller spel i stort är väl sanningen som sådan att jag aldrig har pengar över som jag kan avsätta till spel. Vill liksom fortfarande testa Rigas livescen, men jag har helt enkelt inte den där laxen som jag har lust att spela bort. Känns liksom som om det är klart mer värde på att göra annat för pengarna. Som semester i Marocko, till exempel. Sjukt intressant, ruskigt fint, riktigt trevliga människor, men det kostade ju bra mycket pengar också. Biljetterna för två pers hamnade till slut på runt 3k (på grund av RyanAir-strul), sedan slösade vi kanske 100-150 euro i Frankfurt och typ 6k i Marocko under en veckas tid. Ja, både jag och tjejen är ruskigt bra på att bränna pengar så fort lönen rinner in på kontot. Förra månaden, till exempel, drog jag in mer än jag kan minnas att jag gjort på år och dar, runt 20k efter skatt, men med Marocko och diverse spenderande så sitter jag här några dagar innan löning, tvungen att låna pengar för att köpa cigg. Men ja. Den ekonomiska krisen i landet (senaste siffrorna vittnar om nästan 20% öppet arbetslösa) är inget som jag känner av. Har såväl fast jobb som diverse sidojobb, det är till och med så att jag måste tacka nej till en hel del översättningsjobb på grund av tidsbrist eller brist på ork. Så jag kan liksom inte klaga. Har i övrigt återgått till mitt säsongsberoende - FM2010. Det är väl mer eller mindre självklart att man blir FM-beroende när ett nytt spel kommer ut? Lirar med Juve, första säsongen kom jag trea i ligan och torskade UEFA-finalen, andra säsongen tvåa i ligan och torsk i CL-finalen. Nu är det försäsong, hoppas kunna utmana Inter om ligatiteln och komma långt i CL även detta år. Bara min nyinköpte tyske striker levererar så ska det nog inte vara några problem, Amauri och Iaquinta var helt enkelt lite för ojämna och långsamma för att jag på allvar skulle kunna utmana om ligaguldet. Visst, jag hade kunnat spela ett annat spelsystem än mitt 4-2-3-1, men då tappar jag för mycket på att jag måste peta för många riktigt bra mittfältsspelare. Men detta år har jag en stor och snabb tysk som ska se till att spetskapaciteten finns där, samt två riktigt bra backups i Amauri och Iaquinta. Just det, om "kvaliteten" på mitt anfallsspel vittnar väl det att min offensive mittfältare Simon Vukcevic (köpt från Sporting för ca 70 millar säsong 1) vann den interna skytteligan. Och diviga Diego har fått lämna nu inför säsong 3 efter ett storbråk med mig, skeppade iväg den otacksamma fittan till Milan för 197 millar. Föryngringsprocessen i Juventus har också gått bra, från att infö säsong 1 haft Serie A:s äldsta lag har vi nu, inför säsong 3, ett av de yngsta, men samtidigt med tillräckligt många veteraner för att laget inte ska vika sig under press i stora matcher. Ja, inför säsong 3 har Trezeguet och Zebina avslutat sina spelarkarriär - Trezeguet har jag anställt som coach (planen är att han ska bli assisterande säsong 4, jag är inte nöjd med Torben Storm som jag anställde inför säsong 2) och Zebina som scout. Nu sitter jag på jobbet, så jag tar min bästa (i mitt tycke) elva från huvudet: Buffon Christian Molinaro - Marc Muniesa - Giorgio Chiellini - Sebastien Corchia Claudio Marchisio - Tiago Eljero Elia - Simon Vukcevic - Yoann Gourcouff Tysk striker, minns ej namnet. Och ja. Elia är ett lite osäkert kort, möjligt att jag kastar om där. Glänste i alla fall inte förra säsongen. Vi får se helt enkelt. Men men. Nu har jag babblat nog. Ha det bra!

Om jag skulle hitta tiotusen spänn på gatan och om jag kan ta ledigt från jobbet så. Alltså - nej.

Nope. Det har jag inte.

Men lol. Får ett PM från en moderator om att "det är för mycket dagboksnivå" på min dagboksrubrik "för närvarande". Det var det inte för två månader sedan när jag började skriva den här dagboken, eller? Men jag gillar min nya rubrik. Mindre stötande - mer dagisnivå - Parre.

Eh. Det är två dagar till lön. Jag har knappt kapital nog till att köpa en limpa bröd...

Sitter och funderar på det här med spelmissbruk. Lämnar missbrukarmentaliteten någonsin en missbrukare? Jag vet faktiskt inte. När det gäller alkohol är det på något sätt så sjukt mycket enklare, dels för att man faktiskt mår fysiskt illa av för mycket sprit, dels för att man faktiskt vet att alkohol dödar. Levercancer, fylleolyckor, hjärtproblem, you name it, det finns liksom så mycket som spriten förstör inte bara mentalt, så på något sätt känns det som om kontrollmekanismerna trots allt är mer utarbetade, på något sätt känns det som om de är enklare att återskapa, att ta hänsyn till, än vad det gäller spelmissbruk. Spelmissbruk dödar inte. Jag tvivlar faktiskt på att självmordsfrekvensen för spelmissbrukare är högre än för exempelvis alkohol- eller drogmissbrukare, även om jag kan fel. Nu är det som så att jag under 2009 håller (förutom när det gäller semester och dylikt) på att dricka alkohol max två gånger i veckan och det är väl rätt sällan som jag är full oftare än kanske en gång varannan vecka. Det lockar liksom inte. Visst, ibland känner jag att jag vill supa till rejält, och då gör jag det också, det är liksom inte mer med det, även om definitionen på supa till rejält har ändrats rätt så radikalt under detta år. Nu brukar jag dricka en 10-12-14 bira och bli rejält packad, men några rejäla minnesluckor har jag inte haft på länge, bakfylleångesten är oftast minimal och några direkta dumheter har jag heller inte ställt till med, i alla fall om man jämför med förr i tiden. Men på tal om dumheter - har ni någonsin frivilligt suttit i en urinpöl? Det har faktiskt jag gjort. Till mitt försvar måste jag självklart tillägga att jag var jävligt full, och att jag faktiskt inte var medveten om att jag satt i just en urinpöl förrän efteråt, men hur som helst - det var en vanlig jävla fredag, jag var ledig och det var någon stadsfestival här i Riga. Tjejen var på grinigt humör från första början, men hur som helst så urartar det hela från måttlighetsdrickande till krökande rätt så fort, då vi går förbi en restaurang mitt på dagen där mor min sitter med en vännina. Vi hälsar, mamma säger att vi ska slå oss ner och dricka vin, vi tackar självklart inte nej, sedan sitter vi där i ett par timmar och då är det ju dags att möta upp vänner på en annan uteservering, och då beställs ju redan öl, men ingen av oss har speciellt mycket pengar, så vi drar till en vännina och köper en massa alkohol på vägen och sätter oss där och dricker och snackar skit, och sen så blir en av mina bästa vänner rätt så full och vill gå ut, och han vill att jag ska med, och till slut övertalar han mig med löften om att han ska bjuda på öl då jag själv inte har pengar så vi går ut. Träffar på en inte alltför glad flicka några timmar senare (hon mötte upp mig på hemvägen), vi börjar bråka, jag orkar inte gå hem för att jag är full, hon vill inte ta taxi, hon går hem och jag blir skitsur och går in på närmaste krog för att ta en bira, varpå jag skickar något patetiskt fylle-sms, och nån kvart senare ringer hon och undrar vart fan jag har tagit vägen, jag svarar något härligt i stil med "vad fan bryr du dig om det?", mår rätt kasst, går ut för att förflytta mig närmare hemmet, men måste ju såklart gå in på något sjabbigt tak för att ta en öl till. Då har också flickan min hunnit upp mig för att få hem mig, varpå jag drabbas av ångest för att jag betett mig så sjukt dåligt, och så vill jag bara sätta mig ner för jag är trött och mår skit, så jag sätter mig ner på en trottoarkant. När jag reser mig upp märker jag att mina byxor är blöta. Jag luktar även ganska så fränt, för att inte säga jävligt illa, och vi kommer fram till att jag av misstag råkat sätta mig i en urinpöl. Ganska symptomatiskt för mig om jag får säga det själv - sträckan som vi gick är väl max en kilometer, under den tiden lade vi inte märke till en enda urinpöl, förutom den jag satte mig i då. Tur, någon? Hur som helst, byxorna tvättades redan nästa dag och det enda som blev kvar av hela denna händelse är en smårolig anekdot som vi då och då berättar för vänner. Men det var ju inte det som denna text skulle handla om. Spelmissbruk, ja. Jag vet inte - sedan jag lärde tjejen spela poker (vi har börjat spela diverse kortspel som tidsfördriv då och då, poker är ett av dem) har jag då och då tänkt på poker. Läst lite på forum. Kollat resultat från WSOP. Lyckades slaska upp 50 gratisdollar till nästan 200 innan jag bustade också. Men vad som skrämmer mig nästan mest är att mitt tankesätt, mina tankebanor, byter spår så sjukt enkelt, till det naiva speltorskspåret. Även innan jag började tänka på poker och småspela lite då och då kom jag ibland ihåg diverse potter jag spelat. Eller diverse turneringar. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på någon hand jag spelat, på någon turnering jag nästan vunnit stort i, på hur det hade varit om jag hade vunnit, hur det hade varit om jag inte hade gjort den där onödiga riverbluffen när alla vid bordet visste att motståndaren hade nötterna, hur det hade varit om jag inte fylletiltat just den gången, och så vidare, och så in absurdum. Och så har vi dessa idiotiska drömmar om storvinsten. Om att jag ska på något sätt klonka in mig i WSOP och sedan tura mig till en vinst. Eller att jag lyckas hitta megarushen och förvandla 50 dollar till 50000 dollar. Och sedan till 5 miljoner. Och sedan gula durrr och vad fan nu alla de där nätproffsen heter. Och vara rik och berömd och inte behöva oroa mig för pengar. Men sedan så vet jag ju rent objektivt att det bara är illusioner, att det bara är min hjärna som söker efter några kickar som den vet att den inte kommer att få. Jag vet ju själv att nätpoker tråkar ut mig tillräckligt fort för att jag aldrig ska kunna spela särskilt seriöst, i alla fall inte oftare än i några cashgames då och då, i någon turre då och då. Jag vet ju själv att jag aldrig kommer orka följa bankrullekrav, även om det gäller livespel som faktiskt är kul. Jag vet ju själv att det alltid kommer finnas ett större spel, en dyrare turnering, något pokerparti där insatserna faktiskt betyder något, eller där de betyder alltför mycket, och att lockelsen blandat med självbedrägeri och rationaliseringar kommer ta överhanden, kommer få mig att sätta mig med en alltför stor del av rullen vid det där saftiga cashgamet, kommer få mig att ta upp den andra delen av rullen när jag blivit utköpt, och det finns verkligen noll chans att jag kommer orka sitta och spela 4-8 bord ABC-poker (eller GTO är väl visst det nya ABC?) bara för pengarnas skull. Men ja. Trots att jag vet allt detta lockar pokern. Den lockar fortfarande, trots att jag knappast har några illusioner om att vara en vinnande spelare. Nu har jag återigen 50 dollar på en sajt, jag vet inte hur lång tid de kommer att vara kvar (om jag känner mig rätt så inte alltför länge), jag ska nöjesspela för dessa pengar, vinner jag något ska jag ta ut en del av vinsten, kanske försöka kvala till någon liveturre. För att lockelsen finns där fortfarande. För att jag fortfarande tycker att det är kul att lira då och då. För att jag ju gillar själva spelet och den bakomliggande mekaniken. För att det är ett rätt skönt tidsfördriv ibland. Jag vet inte - det känns inte som om jag för tillfället löper någon större risk att hamna i träsket som jag var i för några år sedan, det känns faktiskt som om jag har kommit över det mesta av det som skulle kunna knuffa ner mig i missbrukarkvicksanden igen, men trots det så känner jag en lockelse, även om sådana som jag aldrig kan vara helt säkra. Men ja. Jag känner fortfarande en lockelse att spela. Och nu på kvällskvisten, någon halvtimme innan jag går hem från jobbet, tänker jag en stilla tanke - kommer lockelsen någonsin att försvinna?

Riggat. Vad mer kan man säga om nätpoker? Nej, men en gång i livet ska jag faktiskt vara ärlig. Kombinera lite otur med dålig table selection och usel anpassning efter spelarna, lägg därtill lite klassiskt tiltande, så förstår ni snabbt att jag gulade. Visst, det går att bomba varje pott oavsett hand tills man får motstånd. Om motståndarna är benägna att lägga sig. Om de istället är benägna att syna pre och checkraisa i princip varje flop man är tom, men lägga sig varje gång man har något, ligger ju tilten nära till hands. Då räcker det ju i princip med att ett set blir utköpt eller att ens drag inte kommer för att man ska orka klicka bort några inköp till bara för att. I korthet så slaskade jag alltså bort de drygt 100 dollarna jag hade på AP och Stars. Inga konstigheter! Sedan dess har jag inte orkat liar nätpoker, mot slutet var det inte ens kul längre och då är det inte ens någon mening. Igår ville tjejen att jag skulle visa hennes vännina hur nätpoker funkade, spelade bort typ 5 dollar på 0.01/0.02 - åkte på två bad beats på NLT och förlorade en större pott i PLO, sedan tröttnade jag. Omahapotten var i och för sig för omväxlings skull intressant, även om nivån är så pass låg, men men, jag har inte HH:s här på jobbet, så jag orkar inte. Dessutom så suger ju HH:s, eller hur? I övrigt är det olidligt varmt här. Kvavt och vidrigt. Och jag jobbar till midnatt. Men ja. Allt i mitt liv flyter på bra jävla fint. Och jag har 25 dollar på Party som jag kan slaska bort. Just det, en snubbe (runt 40-45) som jag brukar spela zole (ett lettiskt kortspel som påminner lite om tyska Skat) med frågade om jag inte ville dra och lira live någon gång. Han själv har jobbat inom casinobranschen i ett antal år när han bodde i Storbrittanien, vi har snackat poker förut, men ja, jag hade ju några bira i organismen, så jag sa såklart att vi visst ska dra och spela live någon gång. Så jag började kolla upp möjligheterna för livespel. Hittade något som hette Lettlands Pokerförbund, de har visst någon klubb också, och uppenbarligen kör de liveturrar tor-lör. Fredagsturrarna verkade vara intressanta, lagom billiga (25 LVL, vilket motsvarar runt 400 svenska) och med vettig startstack (2500, blinds 25/25). Dessutom är det visst en double chance-freezeout, så man har 5000 att slaska med från start om man nu väljer det. Så någon gång framöver ska jag försöka kolla upp hur livescenen är här i Riga, har ju slaskat ett par gånger på Olympic Voodoo Casino i Hotel Latvija, men deras billigaste turrar kostade (typ för något år sedan) 50 LVL och deras cashgame är Texas/Omaha PL med mörkar på 2/2 (alltså 30/30 SEK), de två gångerna jag spelade spelades det djupt och rätt slaskigt, och nej, jag har inte råd att sätta mig med hela lönen vid ett cashbord. De dagarna är liksom förbi, och konsekvenserna vill jag inte direkt uppleva igen - men jag har inte spelat ens semiseriöst live på evigheter och det kliar i pokernerverna, så en billig turre ska jag väl ha råd att klonka hem, eller hur? Trots allt är ju livepoker så sjukt mycket intressantare och roligare än nätpoker, och i Bobby's Room spelas livepoker, och jag är bäst i världen (fast ingen vet om det än) och blivande livepokermiljonär, så det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen och spela live, eller hur? Nu är det hur som helst dags för en rökpaus. Jag är förresten sjukt jävla ölsugen, men det blir ingen bira för min del ikväll. Använde mina alkodagar (just det, jag dricker max 2ggr/vecka sedan 2009) i måndags och tisdags, dessutom jobbar jag till midnatt. Även om +25 och äckelkvavt gör att öllevern pulserar.

Vad jag har hört så tar de 5 lat nuförtiden, vilket också är maxbeloppet. Det var tal om att höja böterna men ingenting verkar ha hänt angående det, men ja, nu kostar det typ 80 svenska för att åka utan biljett