Ni efterlyste pappatips häromdagen. Tänkte lite på det medans jag var på gymmet idag och här kommer mitt stabilaste tips till pappor I alla åldrar, men såklart främst för dom som har det framför sig.
"Prata med dina barn"
Låter rätt enkelt va? Jag ska förklara tanken bakom. Det du vill åstadkomma är en trestegsraket; när barnen är små vill du ge dom språket, det grundläggande verktyget för att underlätta din och barnets vardag resten av livet. När barnen är lite store vill du utmana dem att tänka själva, en grund för att klara av det begynnande vuxenlivet. När barnen är i tonåren vill du att barnen ska lita på dig så att du kan hjälpa dem i den kanske tuffaste tiden i ens liv.
Hur gör man då?
När dom är små så kommer dom att lära sig av allt dom ser och hör omkring sig. Missa inte detta genom att härma dom. Finns inget värre än föräldrar som jollrar med sina ungar. Prata med dom som om dom vore riktiga människor värda att respekteras. När ungen säger "Ha nan-nan" så sager du inte "Häää komme naaan-naan"- du säger såklart "Vill du ha en banan? Här kommer din banan". Genom att tala till barnet lär du det vad det riktiga ordet är, korrekt meningsbyggnad, korrekta tonfall för frågor och svar osv. Allt utan att idiotförklara eller rätta ungen.
Det är så fantastiskt mycket lättare när en treåring säger "Jag har ont i magen" istället för att bara gallskrika rakt ut för att det gör ont. Genom detta enkla trick kommer du dessutom få barn som kan prata som folk vilket är rätt skönt faktiskt.
När dom är lite större kommer dom att vilja lära sig allt om världen och det gör man såklart bäst genom lek. Alldeles för ofta ser jag föräldrar som pliktskyldigt asat med sina barn till en lekplats och sen sitter med näsan i sina mobil och surfar på fejan och annan skit. När ungarna kommer fram till dom och berättar om sin lek svarar dom med grymtanden och "mmhmm" eller det alltid lika förhatliga "Åååååh vad du är duktig, du är såååå duuuuktiiiig!!!". Tro mig, det är inte det barnet vill höra. Dom vill ha bekräftelse på att det dom gör är viktigt och att du bryr dig. Du är trots allt deras stora idol.
Mitt tips är att lära barnen leka med lego från en tidig ålder (såklart ska dom klänga på lekplatser och annat också, missförstå mig inte). Trickset är att istället för att lite nonchalant mumla "ååh, jaa, va fiiint" när barnet kommer för att visa sin senaste mästerverk så släpper du mobilen, tittar på vad barnet har byggt och ställer frågor. Här kan du vara precis hur outlandish somhelst, barnen kommer att älska det. Fråga ingående om bilen/båten/flygplanet dom byggt. Fråga vad den där grejen är som sticker ut. Föreslå saker "Hade det inte varit coolt med ett garage till bilen?". Det kommer att ta fem minuter så har barnet byggt nästa grej, och nästa.
Samma idé går att använda i helt vanliga samtal. Barn har många funderingar, fråga dom vad dom tror och tycker, utmana dom att tänka. Och en viktig sak: Du får aldig svara "Jag vet inte" när ditt barn frågar dig om nånting. Det är din förbannade skyldighet att ta reda på svaret. Google that shit biaaatch!
Förutom att du utvecklar deras förmåga att tänka och vara kreativa kommer du att skapa ett band med dina barn. Dom kommer att lita på att du tar dom på allvar och att du lyssnar på dom. Dom kommer att komma till dig när dom har en fråga eller ett problem och dom kommer att vara ärliga. Klantar dom till det (vilket ungar gör om och om igen) så skäll aldrig på dom och straffa dom. Uppmuntra dom att vara ärliga och berätta vad dom har gjort och resonera med dom om varför det var fel. Beröm dom för att dom kommer och berättar om dom råkat skjuta en fotboll och vält en tavla. Det kostar en kemtvätt eller två men du har igen det sen. Uppmuntra dem att tänka till innan dom gör nåt. Såklart kan man ju sätta upp regler om att man inte får ha bollar inomhus osv, men det är beside the point här.
Gissa när det du lär dom i ovanstående stycke kommer till nytta?
Japp, i tonåren. Vem som förälder vill ha en unge som mår skit och skär sig och är allmänt taggig mot allt och alla? Har du gjort förarbetet rätt så är det så mycket lättare för barnet att berätta om alla pinsamheter som händer, alla idioter som jävlas med dom och framförallt: Nog vill du väl att du är den första dom ringer när dom ställer till det för sig? Visst vill du hellre att dom ringer dig när dom blivit lite för fulla än att dom försöker dölja det och inte hör av sig alls?
Pratar dom med dig kan du hjälpa dem med tricks för att tackla situationen.
Så. Sorry för massa text, men när jag väl börjat är det svårt att sluta.
tl;dr:
Prata med ungarna, utmana dem att tänka, lär dem att lita på dig.
