Mitt liv är förstört

[oleby]

Vet inte varför jag skriver detta här, men jag antar att det är ett sätt att bearbeta det som hänt.

Jag har aldrig varit så här ledsen i hela mitt liv, visste inte átt man kunde bli så ledsen att man kräks.

Det som hänt är att min sambo berättat för mig att hon inte vill leva med mig mer, utan att hon och vår son ska flytta.

Tårarna tar inte slut och fy fan för allt

[heltok]

har inga egna råd, men kolla vad folket på

http://www.pappaliv.se/index.php?board=4.0

säger.

[Uppenberg]

fy faan, jag lider med dig. Hoppas att allt löser sig och jag önskar dig lycka till!

[Matteprof]

Vi lider med dig...

 

Hoppas bara att det inte var pokern som ställde till det...

[Albert]

Riktigt ruskigt tråkigt. Men håll ut bara!

[oleby]

Tack för era vänliga ord!

Vill vara stark, men börjar inse att jag inte är det. Kommer sakna dom båda så in i helvete..

[The Grand Bark]

Vad du än gör så se till att du inte tappar kontakten med sonen i röran. Se till att få delad vårdnad, kanske ni kan bo hyfsat nära varandra även om det känns jobbigt nu, så att ni kan ha honom varannan vecka.

 

Om du känner att det behövs så skaffa en advokat som är specialiserad på familjerätt. Han/hon har inga känslor, ser det hela objektivt och kan ta hand om den juridiska delen i separationen. Vet inte hur ditt psyke funkar, men nyckeln till din överlevnad ligger i hur snabbt du kan gå vidare utan att sörja ihjäl dig. Hata inte, hämnas inte, det stjälper mer än hjälper. Förlåt henne även om du tycker att det är hennes fel, för din egen skull annars blir du knäpp till slut.

 

Och ge tusan i spriten!

 

Kram ta mig fan!

[poddan]

Delad vårdnad är given. Går inte att ta ifrån fadern bara för en separation.

 

Tipset jag kan ge är att bita ihop och umgås massor med barnet.

Vårdprocess är bara att kasta pengarna i sjön. Men om du vill gå den vägen, kolla om hemförsäkringen täcker.

[oleby]

Något i det du skrev fick mig faktiskt att må lite bättre, det vill jag tacka dig för.

 

 

 

Vad du än gör så se till att du inte tappar kontakten med sonen i röran. Se till att få delad vårdnad, kanske ni kan bo hyfsat nära varandra även om det känns jobbigt nu, så att ni kan ha honom varannan vecka.

 

Om du känner att det behövs så skaffa en advokat som är specialiserad på familjerätt. Han/hon har inga känslor, ser det hela objektivt och kan ta hand om den juridiska delen i separationen. Vet inte hur ditt psyke funkar, men nyckeln till din överlevnad ligger i hur snabbt du kan gå vidare utan att sörja ihjäl dig. Hata inte, hämnas inte, det stjälper mer än hjälper. Förlåt henne även om du tycker att det är hennes fel, för din egen skull annars blir du knäpp till slut.

 

Och ge tusan i spriten!

 

Kram ta mig fan!

[adde_snoppskalle]

Som skilsmässobarn så kan jag väl säga att det bästa du kan göra är att fortsätta vara vän med din fd. Skit i att du är kär, hon har lämnat dig och det finns en anledning. Det finns antagligen inget du kan göra för att få henne att ta dig tillbaka. För din son är det absolut bästa om ni kan fortsätta vara kompisar. Har sett alltför många kompisar med skilda föräldrar som agerat slagpåsar och budbärare mellan föräldrarna. Tackar gudarna för att mina föräldrar fortsatte hålla kontakten och vara vänner. på det sättet blev skilsmässan positiv.

[The Grand Bark]

Något i det du skrev fick mig faktiskt att må lite bättre, det vill jag tacka dig för.

 

 

 

Vad du än gör så se till att du inte tappar kontakten med sonen i röran. Se till att få delad vårdnad, kanske ni kan bo hyfsat nära varandra även om det känns jobbigt nu, så att ni kan ha honom varannan vecka.

 

Om du känner att det behövs så skaffa en advokat som är specialiserad på familjerätt. Han/hon har inga känslor, ser det hela objektivt och kan ta hand om den juridiska delen i separationen. Vet inte hur ditt psyke funkar, men nyckeln till din överlevnad ligger i hur snabbt du kan gå vidare utan att sörja ihjäl dig. Hata inte, hämnas inte, det stjälper mer än hjälper. Förlåt henne även om du tycker att det är hennes fel, för din egen skull annars blir du knäpp till slut.

 

Och ge tusan i spriten!

 

Kram ta mig fan!

 

Jag hoppas du har lite vänner du kan prata med, men känner du dig vilse i pannkakan trots det så föreslår jag en bok av Dr Phil "Relationsakuten", Skall förmodligen läsas innan det går åt helvete men det finns mycket nyttigt i den, framförallt om man själv är så upptagen av sina känslor som man är i din situation. Svart på vitt, full med äckliga sanningar om man är ärlig mot sig själv.

 

Godspeed!

[Gila01]

Vet inte varför jag skriver detta här, men jag antar att det är ett sätt att bearbeta det som hänt.

Jag har aldrig varit så här ledsen i hela mitt liv, visste inte átt man kunde bli så ledsen att man kräks.

Det som hänt är att min sambo berättat för mig att hon inte vill leva med mig mer, utan att hon och vår son ska flytta.

Tårarna tar inte slut och fy fan för allt

 

Fy fan vad surt...

 

Läste ditt inlägg och tänkte att det kanske var dags att själv visa lite uppskattning till min sambo. Så jag gick faktiskt och köpte en bukett rosor. Hjälper ju inte dig tyvärr, men du fick mig att tänka efter, fast jag har ett bra förhållande.

 

Och du, om det skiter sig... Se då bara till att bli världens bästa 50% pappa. För det är ändå det som betyder nå't.

 

Puss & Kram

[Dollarturist]

[Och du, om det skiter sig... Se då bara till att bli världens bästa 50% pappa.

Word på den!

 

 

Och hoppas att det löser sig!

[Jennez]

Hall dig flytande! Aven om det inte kanns sa nu sa kommer livet att kannas lattare en dag. Sager som de andra: Hall kontakten med din son!

 

All the best!

[Bein]

Vet inte vad jag ska säga, skulle kunna säga något om allt tragiskt som hänt mig med diabetes osv. Men på något sätt känns allt mitt så fjutigt när man ser att människor ibland har de så mycket jävligare än mig. Kan bara säga att du ska stå på dej så kommer det bli så bra det möjligen kan.

Skickar en fylle kram

[rai]

hör inte denna tråd hemma i bad beat tråden

 

 

 

 

Ne men synd, hoppas att det ordnar upp sig och då börjar må bättre!