Det har inte alls fått för stora proportioner. Var man på plats i Fredrikstad och såg när han slog in straffen och sen sprang direkt till klacken för att fira förstår man. Stod man på södra när han ensam slog gnaget med 2-0 och man såg hur det brann i hans ögon förstår man.
Han är, hur man än vill vända och vrida på det, den spelare med störst passion, glöd och hjärta vi har haft i Hammarby de senaste 10 åren. Och han har uttalat sin (påstådda) kärlek till klubben om och om igen. Man bedrar inte den man älskar med deras värsta antagonist, då är man en fittig jävla människa.
Alla minnen, alla mina upplevelser, allt fint han gjort för Hammarby är nu bara falskt och äckligt.
"forza bajen siempre" sa du? Hijo de puta, säger jag....