Anlände alltså igår till en orimligt liten stad belägen någonstans norr om Uppsala, tror jag.
Mottogs av en hurtig receptionist och skrev in mig, hon växlade kraftigt mellan extremt kärleksfull - nästan moderlig, och iskall. Har fått för mig att det är ett småstadsfenomen att polarisera sitt humör 100%: Astrevlig eller en fitta, om vart annat.
Första körlektionen beskrivs nog bäst som ett jävligt oplanerat skott. Låg med hela rullen på bordet och ställde varje hand, i princip. Har kört bil tre gånger innan kursen varav två gånger på parkering och efter 20 min körde jag i rondeller och på landsvägar.
Andra, tredje, fjärde och femte lektionen var också super-skott men något lugnare och med mindre dödsångest.
Min körskolelärare är också en sådan typ av människa som receptionisten, fast utan de kärleksfulla dragen. Blev idag utskälld, alltså verkligen utskälld av snubben. Vi stod på en parkering och jag la i backen utan koppling, vilket såklart inte är asbra. Men hur kan man lacka som lärare på en sån grej?
Blir inte så mycket poker tyvärr, köttar körkortsteori mellan körningarna vilket hittills har varit ett skämt.
Tar gärna input på olika linjer mot körskoleläraren förresten. Jag spelade handen riktigt vekt och c/f dirr. Funderar på att re-raise:a nästa gång han börjar skrika, alternativt syn. Tappat bort mig lite i metaforträsket, men funderar på att försöka byta handledare. Vad säger fölket? Är jag för känslig och är det en standard-spot eller är han en retarderad råfisk?