S Diös

[x] diös förstör alla roliga historier om honom

[ ] tråden är fortfarande rolig

Men om det ska vara roligt måste det ju vara roligt på riktigt. Jag har min trovärdighet att tänka på och då går det ju inte att gå omkring och vara rolig.

Shortstacka - defensivspela

 

Inga är speciellt omtyckta men kan, om de är bra, tjäna på att spelstilen just tiltar.

 

... anses oftast som spelförstörande.

Det är jag! Det är jag!

OK, då känner jag dig kanske inte även om det finns en klar chans att jag skulle känna igen ditt namn. Då förstår jag att du var med på 50-årstävlingen (i slutet på 80-talet har jag för mig), när jag redan hade varit borta från stan några år.

Jag fick för mig att det var 70-talstävlingen du pratade om. Då kände jag betydligt fler. Ursäkta att jag frågade. Jag går igång på nostalgi, det bara är så.

Stockholms Bordtennisförbund fyller 50 år -------- Det visades bilder från 40-års jubliléet

Innan nån annan påpekar det kan jag skrida till ditt försvar: Du har helt rätt även om du till synes är otydlig. Jubileumstävlingar med jippoklasser arrangerades både till Stockholmsförbundets 40- och 50-årsjubileum. Vid 50-årsjubileet hade jag lämnat Stockholm men blev ändå specialinbjuden att komma och delta, vilket var en stor ära.

Mitt minne av din högersandal: Stockholms Bordtennisförbund fyller 50 år och man har massor med lustiga grenar "dubbel med en racket" och "spel med annat än racket". Det visades bilder från 40-års jubliléet i förbundets tidning "Stefan Diös spelade med en sandal". Vet inte hur du placerade dig? Kommer själv inte ihåg vad jag spelade med.

Det stämmer mycket bra. Jag ställde upp med sandalen i många plojtävlingar av den typen. Första gången var det en "plankcup" där egentligen bara gammaldags träplankracketar utan svampgummi var tillåtna, men jag brukade få dispens för att spela med sandalen. Vinnaren fick en plankstek serverad på dukat bord i tävlingshallen.

Därefter kom några "spel med annat än racket"-klasser av den typen du nämner. Alla fick komma före tävlingen och visa upp sitt vapen för tävlingsledaren, som satte ett handikapp efter vad man spelade med, inte hur skicklig man var. Handspeglar och annat med racketliknande handtag förbjöds så småningom.

En gång sas det i förhandsreklamen att den som valde att spela med en flygbiljett skulle få 19-0 i handikapp mot vem som helst. (Detta var förstås på den gamla tiden då man spelade till 21). Det var det ingen som nappade på, men jag minns att Erik Lindhs bror spelade med en Märklinskena och att en annan spelare använde ett par kalsonger (enligt "fjongmetoden").

Jag brukade få ganska lågt handikapp eftersom sandalen är så bra att spela med, men en gång gick jag till kvartsfinal i alla fall, det minns jag. Då hade man kanske vunnit 2-3 matcher först.

Emellertid blev jag nyligen ordentligt utklassad i en utmanarmatch på minibord av en redaktör på Poker Magazine. Men då vill jag som sagt betona att det inte går att få tag i riktiga pingissandaler nu för tiden. Samt att minibordet var väldigt litet.

Trevligt med nostalgi! Jag antar att jag känner dig, MJ, eller åtminstone känner till dig. Är det ofint att fråga vem du är?

Om jag måste hålla mig till ämnet stämmer det säkert att relativt många bordtennisspelare är pokerintresserade. När jag rör mig på turneringar i mina närmaste distrikt träffar jag ofta spelare som vill prata poker, och jag hör talas om ännu fler. "Vet du att den-och-den spelaren i den-och-den klubben har vunnit si-och-så mycket på poker?" Sånt skvaller hör jag ganska ofta. Och på poker-SM i Tallinn förra året deltog minst två pingisspelare med meriter från elitserien/superettan.

Däremot tvivlar jag på att bordtennisspelare generellt har förutsättningar att bli bättre i poker än andra idrottare. Ägnar man sig seriöst åt sport och spel i någon form har man väl ett visst mått av tävlingsinstinkt, som lätt kan spilla över till andra slags utmaningar. Kanske är det mer tydligt bland individuella idrotter, men jag vet inte om just bordtennis utmärker sig särskilt eller i så fall varför. Vi säger ofta att "ja, inbitna pingisspelare är minsann ett speciellt släkte av egensinniga personligheter", men det är säkert likadant inom andra sporter. När idrottare umgås utanför banan är nog spel ett kärt ämne att diskutera och utöva. Inte bara renodlade idrottare, för den delen. Det finns ju många pokerspelare, även bland eliten, som har ägnat sig mycket åt andra tankespel som schack, backgammon osv. Det är nog ännu tydligare och jag tror att denna överlappning är ett ganska naturligt fenomen.

Men det är ju trevligt att träffa människor med gemensamma intressen även i mer "oväntade" sammanhang. Det är nog min egen främsta reflektion om saken.

Slutligen ska jag väl, för undvikande av missförstånd, betona att jag själv aldrig har varit speciellt lysande vare sig som pingis- eller pokerspelare. Däremot har jag med stort intresse ägnat mig åt båda spelen mycket länge och de har gett mig stort nöje i livet. Men vad jag än gör är jag betydligt bättre på att arrangera än på att spela.

Phil Hellmuth lär vara ruggigt bra på pingis:-D

Det vet jag inget om, men Tom McEvoy var i många år aktiv bordtennisspelare i Michigan, om vi nu ska sprida skvaller. Att döma av det jag sett av hans ratingtal nådde han inte några högre höjder ens med amerikanska mått mätt, men han reste runt och tävlade en hel del innan han satsade mer på pokern. Amerikanska pingisspelare brukar ibland fråga mig om honom och jag har sett honom besöka pingistävlingar i Las Vegas.

Min syster har massor av roliga Diös-historier, eftersom de reste mycket tillsammans under pingistiden. Hon var grym på bordtennis på den tiden, kanske ska lära henne att spela poker?

 

Stefan har tydligen en tur-blandning som han smaskade på inför tävlingar. Om jag inte har helt fel så bestod den av jordnötter, russin och zoo-tabletter. Sounds delish!

Oj-oj-oj. Kära nån. Ack, ack, ack. Jag kan bekräfta att HeFos syster har varit elitspelare i bordtennis för den klubb där även jag spelade (på en betydligt lägre nivå), men det känns ju synnerligen instabilt att sprida felaktiga godisrecept på det här viset. Godtrogna läsare kan ju bli förgiftade. Det har hänt i Matmagasinet, så varför skulle det inte kunna hända här?

Äkta Diösblandning består av vakuumpackade, saltade jordnötter till vilka tillsätts proportionerliga delar Tutti Frutti- resp. Salta Katten-tabletter. Själva blandandet (och serverandet) utförs i en brittisk teburk av bleck enligt en särskild ritual vars detaljer jag inte kan gå in på här.

Denna legendariska blandning åtnjöt ett oöverskådligt intresse i spelarbussarna (ända tills jordnötter förbjöds pga nerskräpningsrisken, vilket på intet sätt var mitt fel). Särskilda ransoneringsåtgärder fick ofta införas, annars fick jag inte smaka något själv. Om Diösblandningen gav några framgångar i själva idrottsutövandet är däremot inte utrett. Ärligt talat ställer jag mig tveksam till den tesen.

En enklare variant (i glasskål i stället för bleckburk, vilket ger en något sämre effekt) kan för övrigt än i dag stundom återfinnas här på skrivbordet intill mig. Den senaste batchen tog slut i natt.

Men alltså, russin. Zootabletter. Ack, ack, ack. Kära nån. Ojojoj. Quelle mésalliance!

Jag har läst denna tråd med intresse, men hade inte riktigt tänkt att kliva in. Jag tycker egentligen att jag helst vill prata poker på ett pokerforum. Men vid närmare betraktan kan det vara på sin plats att reda ut en del grava missuppfattningar här. Vi är ju trots allt i en "off-topic"-avdelning.

Den skönaste historien är hur Stefan Diös spelade pingis med sin toffla mot någon i USAs damlandslag i Vegas för herrans massa år sedan.

Ack ja, du Ola. Det var visserligen duktigt att du visste det, men det är helt fel naturligtvis. Du blandar ihop minst två episoder och ingen av dem är speciellt intressant (i det här sammanhanget i alla fall).

Förresten var det ingen toffla utan en högersandal. Den var utmärkt att spela pingis med eftersom den hade praktiskt taget samma gummibeläggning som den antiloopracket jag använde på 70-talet. Tyvärr tillverkas inte den rätta sortens sandaler längre, vilket har lett till stora problem för mig både på promenad- och idrottsfronten. Det sista paret jag hamstrade vid sekelskiftet slets ut för något år sedan. Mycket allvarligt. Det går bara utför med världen.

OK, jag kollade inte tillräckligt noga på vad du citerade. Sorry, och tack för klargörandet.

En annan nackdel med erat system är att om spelare D just har satt sig vid bordet eller har suttit ut ett tag men nu vill hoppa in i spelet, så blir han tvungen att vänta ett helt varv eller posta i cutoff.

Hm, det har om jag förstår dig rätt inget med "skip blind"-systemet att göra, utan så är det alltid. Ny spelare måste betala en stor mörk innan han kan få kort, antingen på sin ordinarie tur i varvet eller hoppa in ("posta") med en extra mörk på en senare position. Har man suttit ut och missat stor och/eller liten mörk måste man betala dessa i annan position om man inte vill vänta in sin ordinarie tur.

Eller så menar du något annat.

Diös:

Du skriver inte ofta här, men när du gör det är det kvalité!

Tack för komplimangen. Jag skriver sällan därför att jag sällan har något att säga, och det är bara några få forumavdelningar som jag alls läser. Ibland tänker jag "det här håller jag med om", som t.ex. när jag läste den här trådens första inlägg. Jag tycker att ämnet är viktigt och intressant, men det kändes inte så substantiellt att bara skriva och säga "jag håller med".

Däremot blev jag inspirerad när jag såg termen "forward moving button" användas på ett i mitt tycke felaktigt sätt, och jag blev samtidigt förvånad när det antyddes att Stars-metoden förekommer i etablerade livepokerrum. Det lät som ett missförstånd, även om jag inser att tiderna förändras. Då skrev jag mitt inlägg.

Fredrik: Tack för din utläggning. Det känns skönt att få bekräftat att "forward moving"-systemet fortfarande används på det sätt jag minns. Jag kan acceptera argumentet med att knappen bör flyttas i varje giv, men inte att någon spelare ska kunna missa sin mörk. Vill man att knappen ska flyttas använder man "forward moving button" på det riktiga sättet. Vill man hellre komma snabbt i rätt fas och minska mängden krångliga situationer, särskilt i turneringar, använder man "dead button".

Något annat borde aldrig förekomma. Jag tycker inte att PokerStars bör kalla sin metod för "forward moving button", eller ens en variant av "forward moving button", eftersom den termen betecknar ett helt annat system. Kalla det hellre "skip blind"-systemet, eftersom det är den effekten ni uppnår och som är den stora skillnaden mot andra system.

Och jag tycker fortfarande att det är felaktigt gentemot pokerns idé, om än inte mot Stars egna regler. Jag vet att detta har funnits länge på Internet, inte bara på er sajt, och jag gissar att det först uppstod därför att en sajts programmerare, möjligen till och med ägarna, inte kunde tillräckligt mycket om poker. Sen kan andra sajter ha tagit över det eftersom de i sin tur tittade mer på konkurrerande sajter än på livepoker, osv. (Jag vet minst en sajt som verkligen startades och utprovades av pokerspelare och där var det knappast tal om något annat än "dead button".)

Sen kan man ju spekulera, naturligtvis utan att säga något specifikt om PokerStars, om varför sajterna inte ändrar systemet när de blivit uppmärksammade på felet. I början kan det ha varit för dyrt eller krångligt för en liten sajt att skriva om sina program, men det tycker jag inte bör gälla längre för de stora i branschen. "Lika för alla" är tyvärr inte heller ett tillräckligt argument för att behålla en svag regel. (Det vore lättare att kalla det en undanflykt, men jag vill inte ägna mig åt pajkastning. Jag är på intet sätt ute efter att smutskasta PokerStars eller dess förträffliga personal; tvärtom har jag länge varit imponerad av hur noga ni representanter bevakar den här tråden och hela tiden ger vettiga, sakliga och tålmodiga svar. Det är inget tvivel i mina ögon om att PokerStars tar seriöst på sin kundkontakt.)

Pokerstars Karl:

På vilket sätt skapar "Dead Button" underliga situationer? Kan du ge exempel på det?

Är det inte självklart att alla ska posta en big och en small blind per varv?

Den frågan fick bestämt inget svar. Men det behövs kanske inte heller. Jag kan hålla med Karl om att det kan bli grötigt på ett cashgamebord när många kommer och går med kort varsel och bord snabbt blir avfolkade utan att för den skull stängas. Det är ju stor skillnad på spelaromsättningen på nätet gentemot verkligheten. Men även om man tillämpar "dead button"-systemet borde det inte bli väldigt mycket värre än när nya spelare hoppar in under ett varv och får posta en sen mörk.

Det bästa svar vi har fått är förmodligen att kontakta supporten och framföra vår mening. I så fall skulle jag som sagt vilja rekommendera att man inför "dead button"-systemet framför allt i turneringar. Det borde finnas i cashgame också, men jag tycker att det rådande "skip blind"-systemet oftast gör mer skada i turneringssituationer. Om det är bättre att kontakta supporten via separata mail än genom att samla åsikter till representanterna i den här tråden, så får vi väl göra det.

 

Vi använder oss av "forward moving button" (framåtflyttande dealerknapp) istället för "dead button" systemet. Det används vanligtvis i många pokerrum i tex Kalifornien.

Hm, nu ska jag först medge att jag inte har rört mig särskilt mycket i pokervärlden på åtskilliga år. Jag får därför acceptera om mina erfarenheter och åsikter ses som föråldrade. Men det jag har lärt mig om "forward moving button" stämmer inte alls med hur det tillämpas på Stars.

"Dead button" och "forward moving button" beskriver två olika sätt att hantera situationen som uppstår när någon som skulle ha haft lilla mörken har lämnat bordet. Den viktigaste regeln är att ingen någonsin får missa sin stora eller lilla mörk, och det finns alltså två metoder att lösa det. "Dead button" innebär att lilla mörken försvinner och man får spela en giv med bara en mörk (den stora). Det betyder också att knappen får ligga kvar på samma ställe i nästföljande giv (= "dead button").

Man kan argumentera för att sista position är så viktig att ingen borde få ha den två gånger samma varv. Systemet med "forward moving button" tar hänsyn till detta, men naturligtvis kan ändå ingen missa sin mörk. Därför får man med detta system ett par givar med tre mörkar (två stora och en liten resp. två små och en stor). Ibland hamnar lilla mörken på knappen. Detta system är vid första anblicken lite krångligare, men ingen missar sin mörk och ingen får ha knappen två gånger.

Det stämmer med mina minnen från 90-talet att "forward moving button" tillämpades här och där, framför allt i Kalifornien. Och det var stora diskussioner i t.ex. Card Player om vilket system som var mest rättvist. Kontentan brukade nog bli att "dead button" ansågs bäst i turneringar och "forward moving button" ansågs bäst i cashgame. Att "dead button" var det system som överlevde bäst får väl också skyllas på att det är mycket enklare och kommer "i fas" snabbare. Om t.ex. spelare försvinner under flera givar i rad kan det bli riktigt grötigt med "forward moving".

MEN: Ett system där man avsiktligt låter spelare missa sina mörkar hade jag aldrig hört talas om innan Internetpokern kom. För mig, som är av den gamla stammen, är blotta tanken absurd - jag kan inte tänka mig annat än att systemet först har uppstått av ren okunnighet, eller i bästa fall genom ett missförstånd. Om du säger att "Stars-metoden" i dag rutinmässigt tillämpas i pokerrum t.ex. i Kalifornien, så kan jag naturligtvis inte säga emot dig eftersom jag inte har spelat poker i Kalifornien på mer än tio år (och knappt någon annanstans heller); men det är absolut inte "forward moving button"-systemet så som det först var avsett. Om definitionen har ändrats genom åren, och om den nya tolkningen verkligen förekommer i livespel, gissar jag att det har införts av "Internetgenerationen", dvs att arrangörerna har lärt sig spela poker t.ex. på PokerStars och sen tagit efter alla detaljer i tron att de är de rätta.

I mina ögon är det fullt relevant att inte bara kalla den här metoden annorlunda, utan också rent felaktig. Naturligtvis, vilket också har påpekats här, är det inte formellt fel så till vida att Stars har rätt att använda de regler de själva vill på sin egen sajt. Men att man över huvud taget kan missa en mörk tycker jag strider allvarligt mot pokerns (särskilt turneringspokerns) ursprungliga idé. Jag håller fullständigt med Gdaily i trådens ursprungliga inlägg, och jag skulle verkligen vilja vädja till PokerStars att införa ett korrekt "dead button"-system åtminstone i turneringsspel. Ju fler livearrangörer som tar efter er metod, desto sämre.

I övrigt tycker jag mycket om att spela turneringar på PokerStars. Just därför sticker det lite extra att en sajt som är så bra på alla andra områden inte kan rätta till den här lilla detaljen också. Om man upptäckte samma sak på en pellejönssajt skulle det kanske inte kännas lönt att klaga ens, men på en riktig sajt förväntar man sig inte pellejönsregler.

Känner du några "pokerskatteexperter" som kan vara intressanta att kontakta?

Nej, inte alls.

Jag vill instämma i alla lovord till Per för hans ytterst omfattande, välformulerade och lärorika rapportering. Det är en ära för mig att bli omnämnd på ett hörn. Och som själsligt ombud för Kaos Olsson törs jag hälsa från hans våta grav i Mekongfloden att han skulle ha hållit med.

Tack, men jag skulle inte ha något att tillföra i ämnet alls.

Därmot har jag, liksom många andra, läst denna tråd med stort intresse och tackar varmt för de kunniga inläggen.

Colderose: OK, jag vet naturligtvis inte allt som har hänt i Christers karriär, tvärtom mycket lite. Jag råkade känna till en annan episod, men det kan ju ha hänt i WSOP också. Jag har ingen direkt anledning att tvivla på Ken i det fallet.

Hjort: Jag fick fundera en stund, vilket stör min uppfattning om min egen nördighet - jag skulle naturligtvis ha kommit ihåg det genast! Jag vet ju mycket väl vilka doktor och fru Stern är. Åtminstone Max har jag spelat mot många gånger.

Jag reagerade direkt när du skrev Feduniak. Vad jag minns från min tid så hade de ett mycket gott rykte. Om de kunde läsa den här tråden skulle de kanske ta illa vid sig av en sådan anklagelse, men låt oss anta att de inte har gjort det!

Finns det ingen citatknapp inne i Besvara? Det är där jag tycker att den borde finnas, kanske för att den finns där i ett liknande forum där jag är medlem.

Typ trycka på knappen "citera"?

Åh - jaså. Det finns en SÅN knapp. Jag som var dum nog att trycka på BESVARA.

Tack för hjälpen. Alltid lär man sig nåt, tills man glömmer bort det en kvart efteråt. Och tack för berömmet, Ignatius.

Hm, det är bäst jag modifierar mig genast. Jag ser nu att den lista som citerades tidigare i tråden inte gällde före detta WSOP utan mitt under. Så mycket "olistat" vet jag inte om Chris hann vinna på 90-talet, så han kanske inte har tagit täten förrän nu nyligen. Det är svårt att säga, men min poäng var i alla fall att han har vunnit mycket mer än vad som syns.

Jag har tittat igenom den här tråden och kan möjligen tillägga ett par saker, apropå en del av inläggen. Jag hittar inte funktionen som markerar citat så fint, men det kanske går bra ändå.

"Ken Lennaard svamlade i Ken Lennard Invitational om att Chris Björin skulle ha haft minst ett bracelet ytterligare, om han inte hade gjort en deal heads-up där han fick större delen av pengarna och den andre fick braceleten. Stämmer detta verkligen att Björin i princip gav upp heads-up och i så fall, när skedde detta?"

Det känner jag inte till, men jag har hört talas om en liknande situation på en tävling i London för ganska många år sedan. Kanske menade Ken det tillfället?

"Jag tror det var Maureen Feduniak vars man köpte ett bracelet åt henne i ett event hon kom HU i. Vart en massa tjafs om det på rgp."

Här tror jag att du kanske tänker på Maria Stern, som gjorde en deal med Adam Roberts att få vinna en seven-stud år 1997. Jag minns också uppståndelsen, fast jag var tvungen att slå upp det nu för att se vilket år det var. Poängen var att maken Max redan hade vunnit ett armband det året, och de tyckte att det skulle vara så gulligt att ha var sitt.

Slutligen angående resultalistorna på Hendon Mob, så är ju de alldeles fantastiska. Jag är imponerad av hur fullständiga de verkar för de senare åren och hur djupt man har grävt för att få fram gamla resultat. Där finns mycket mer nu än när jag tittade senast för några år sedan. Jag förstår att dessa listor innehåller mycket prestige, och de är säkert det närmaste man kan komma "officiella" karriärresultat som man har inom andra, mer organiserade sporter. (Jag vet inte om ordet "officiell" nämndes i den här tråden, men jag såg det i något annat sammanhang nu apropå Björins framgångar.)

Men Hendons listor är ändå långt ifrån fullständiga, utom kanske för WSOP, när det gäller 90-talet och tidigare. Christer har tävlat väldigt mycket och väldigt framgångsrikt i väldigt många år, och om alla resultat skulle finnas med, så tror jag säkert att han låg före de andra svenskarna redan före detta WSOP. Jag känner själv till resultat för Christer som saknas i listorna och det finns säkert många fler.

Och visst är det JÄTTEKUL att det går så bra för honom i årets tävling! Det kunde inte hända en trevligare person, som man brukar säga. Heja heja!

Edit: Fixar till citaten /gdaily

Det räknas väl inte heller som "officiellt finalbord" förrän man är nere på "normalt" antal spelare, även om man numera ofta placerar spelarna vid samma bord redan när det är tio man kvar i en hold'em-turnering (för att slippa hand-by-hand i all evighet). Skulle Phil åka ut som tia i natt kommer han inte att få ett finalbord till i statistiken.

Om jag har fattat det hela rätt.

Filmen som det talas om ovan är väl "A Big Hand for the Little Lady" från 1966, gissar jag.

Jag blir lite förvånad över att Brad Daugherty pekas ut som den sämste världsmästaren före "tok-boomen". Han var säkert inte den bäste heller, men så som jag har fattat det var han han en välkänd turneringsspelare då han vann och ett relativt etablerat proffs.

Den uppfattning som jag har läst mig till är att Hal Fowler (1979) var den självklara pretendenten till denna tvivelaktiga titel. Fowler var en PR-man från Norwalk (Los Angeles-området), visserligen med lång erfarenhet, men ändå den enda amatör som lyckades ta titeln på väldigt många år. Den tidens pokerrävar lider fortfarande djupt med den strävsamme Bobby Hoff, den "rättmätige" segraren som efter ett antal plågsamma potter berövades sin plats bland sina likar på mästarlistan. I sista given synade Fowler en stor bet (ca halv pott) på floppen med bara ett hålstegedrag, därför att han "kände på sig" att en fyra skulle komma och dessutom medgav att han var för trött för att spela vidare och ville få slut på det. Då hade han nyligen tagit markerledningen efter en stor pott där båda prickade bakdörrsfärg - nöt mot nästnöt med båda färgkorten på hand. Omöjligt att slinka från heads-up.

(Det mesta av detta har jag snappat upp i boken "The Poker Kings of Las Vegas" från 1982 av Raymond Smith.)

Första gången jag stötte på termen "straddle" i pokersammanhang var i en brittisk bok från 1962: "Poker - Game of Skill" av Terence Reese och Anthony Watkins. En ytterst välkammad och gentlemannamässig skrift, utgiven av ett etablerat förlag. När jag läste den för 15-20 år sen hade jag, såvitt jag minns, ännu inte sett detta uttryck i någon av de amerikanska pokerböcker jag läst.

Det betyder naturligtvis inte att det är ett brittiskt uttryck från början. Den saken kan jag inte svara på. Men jag tror inte att det traditionellt sett är något som helst obskyrt med uttrycket. Det skulle förvåna mig om någon skulle höja på ögonbrynen om man använde det på ett brittiskt kasino, eller någon annanstans heller för den delen.

Men man vet aldrig, tiderna förändras, språket utvecklas och ord ändrar värdeladdning. Ordet "overblind" är kanske infört av en (amerikansk?) kommitté för politisk korrekthet, och då kanske det finns anledning att anpassa sig? Ja, vad vet jag.

Kan tilläggas att jag helt köper ditt resonemang om att syna en eventuell slutbet med ditt lilla par, eftersom potten spelats så konstigt. Om idén med att han börjat med tre höga kort stämmer, så kan hans slutknack tyda på att han parat på sista och därför har något att visa upp. Missar han sista kortet också kan han mycket väl beta som en bluff (hans enda chans att vinna, och chansen är inte orealistisk); därför är det vettigt för oss att syna där.

Apropå att beta som en blådåre i början och sen knacka ner, och apropå jämförelsen med hold'em, kom jag att tänka på något jag läste för många år sedan. Det kan ha varit i Card Player eller möjligen på 2+2, jag minns inte riktigt och är heller inte säker på alla detaljer. Det handlade i alla fall om en pott som hade spelats i ett highstakes shorthanded limit hold'em cashgame, rimligen på Bellagio. Och den som skrev analysen började med en ovanlig brasklapp. Han skrev ungefär att han drog sig för att alls ta upp situationen i ett allmänt forum, eftersom detta koncept var så extremt avancerat att bara ett ytterst litet fåtal spelare i världen skulle förstå det. Och det skulle egentligen vara meningslöst att presentera det för vanligt folk, för ingen skulle fatta det, hur noga man än förklarade, och så skulle de bara ställa en massa dumma frågor utan att någon blev gladare.

Låter som ett sedvanligt amerikanskt poker-ego. (Nej, det var inte David Sklansky som skrev. Jag minns inte alls vem det var. Och om det var ironiskt menat, så uppfattade jag det inte.) Men om nu det konceptet är så avancerat, kanske det kan platsa här hos oss!

Jag minns inte hur satsningen gick före floppen, men det blev bara två man kvar av de kanske 4-6 som satt vid bordet. Den ena hade typ JT och den andra typ QT. Och nu kommer floppen med tia hög, inga drag.

Då säger vår hyperavancerade expert att det korrekta spelet från båda parter är att gå till sju betar på floppen (tre höjningar var). Därefter är det korrekt för båda att knacka både turn och river, vilka kort som än kommer, OM INTE någon av dem prickar sin kicker (typ knekt resp. dam). Då blir han tvungen att beta en gång till och den andra måste syna.

Det ser ju märkligt ut och folk som såg det hade undrat. Men skribenten gjorde ett hederligt försök att förklara på ett sätt som jag inte klarar att återge i detalj. Det bör väl ha haft att göra med hur spelet vanligen går på den nivån, hur spelarna känner varann och hur det är normalt att beta aggressivt på alla floppar för att ta befälet i potterna, och vad var och en av de sex höjningarna (plus ursprungsbeten) betydde på deras speciella pokerspråk som de båda behärskade så väl. Jag vill ha potten - äsch, du har ingenting - äsch, inte du heller - jo, det har jag visst - jaha, men det har jag med - jaha, men jag har mycket bättre - du kan hålla käften - min advokat kan klå din advokat ... ja, jag tappar räkningen.

Och sen när de till sist har löst denna egomätning på floppen så ska de alltså visa varann så mycket respekt att de knackar ner resten, för vid det här laget fattar båda att den andra verkligen har något. Som bugande sumobrottare. Eller nåt sånt. Jag får återigen, mycket tydligt, reservera mig för minnesfel, men jag tror och hoppas att huvuddragen i spelföringen är någorlunda rätt återgivna. Och jag tyckte nog att jag hängde med en bit i analysen, men säkert inte hela vägen. Så var jag inte heller en av världens bästa handfull spelare. (Och jag hade ingen lust att ställa frågor.)

Kanske har en av dessa gamla mästare hamnat på ditt 1-2 stud-bord, Bjorn? Fast du bangade ur fem höjningar för tidigt?