jag är inte helt med på vad ni diskuterar, men för tydlighetens skull är min ståndpunkt följande. jag tror att majoriteten av alla barn hade haft en lyckligare barndom om de inte utsattes för en läroplan eller bedömningar. istället kan de umgås i blandade åldrar och följa sina individuella intressen.
i slutet av tonåren är det dags att skaffa sig de kunskaper och provresultat som är nödvändiga för att anställning eller utbildningsplats.
allmänbildning är det vi får när vi dagarna i ända ges tid att prata och diskutera och umgås med andra människor. allmänbildning ska inte förväxlas med innehållet i de knappt 7 000 timmar som ingår i grundskolans läroplan.
vilka kunskaper kräver rote memorization?
jag har svårt att motivera skoltvång för alla mellan 7 och 16 år, 30 timmar i veckan, med argumentet "det är allmänbildning att ha ett hum om svenska kungar och om jag inte tvingar i dig den här informationen så är det på gränsen till misshandel."
klart att barn inte kan ta ansvar för alla sina val. men av det följer absolut inte att det är rätt att sätta dem i skolan och lära ut en särskild läroplan.
personligen hade jag mycket roligare på fritiden i högstadiet när vi hackade turbo pascal. om jag hade fått ägna mina dagar åt att förkovra mig i det så hade jag haft roligare dagar och eventuellt varit yrkesverksam som 16-åring.
och jello, vad måste du exponeras för i en viss ålder förresten? jag är nyfiken för jag har bara hört det innan när det gäller gluten och spädbarn.
---
det verkar som att ni har bestämt er för att skolan är det bästa sättet för barn att tillbringa sina dagar?
1) bara för att skolan är status quo betyder inte det att det är rätt.
2) är det inte taleb som brukar säga att det ska krävas starkare bevis för att införa via positiva? skolplikt är mos def via positiva.
---
edit: ni får gärna sätta era barn på statliga kinesiska skolor, jag vill bara inte att mitt barn tvingas till det. dels för att jag inte tror att det är det bästa för barnet dels för att det är tvång.