Jag kan säga att jag upplevt alla moment gällande högtider och nederlag i poker men nu efter att ha spelat upp mig till 200.000 kr från ingenting och sedan bränt allt har jag väll nått klimax. Det känns märkligt att plötsligt behöva slita i sin vardag och jag betraktar de flesta människorna i min omgivning som ordinära idioter med vilka jag delar intet. Det enda som gör att man orkar ta kampen igen är min underbara tjej som älskar och förstår en trots den enorma idiotin som det krävs för att elda upp 200000kr på en månad. Depression är bara förnamnet.De mest drastiska åtgärder funderar man över innan man inser att det är minst 1 års omänskligt slit som väntar en (igen). Tack för kaffet ,god dammit:cry: