theocto

Tack, och du ska ha cred för feedbacken. Pecis likadant för mig, 18 bast kliver in på SvS and made money. Nu är läget annorlunda, och på efterhand önskar jag att jag tagit samma beslut som du. Inte försent än, lägger av nu. Även om det kanske kommer förekomma ett och annat livespel med polarna.

Snyggt, hellre dessa resonemg en folk som inte har en aning om vad det handlar om. (dålig dygnsrytm, mat och motion) - låter väldigt bekant, även om jag motioner finns inte motvationen till det eller något annat. Man matar istället beroendet av pokern med mängder av energi och det förstör den varadag som skulle vara betydligt trevligare. Tack, för inlägget.

Ja, det är mest skrattretande att han fortsätter med dessa argument. Jag menar det är som att lära någon besserwiesser som inte har några som helst erfarenheter eller kunskaper inom ämnet - vad som är nedlåtande och drygt. Och efter det försöka intala honom att han själv måste läsa på ämnet, kanske till och med föröska sätta sig in i personens ifråga problem och helst av allt läsa storyn - än att dra egna slutsater om hur situationen egentligen är. Nu syftar jag på "heltok" som föröskt få sitt resonemang att slå i detta forum.

Tack. Vem har sagt att jag är en dålig spelare? De som kommer med dessa argument kan läsa story´n igen och samt känna sig träffade av anekdoten. Jag har själv utvecklat ett beroende och försöker ta mig ur det. Även fast jag kommer sakna pokern när man är sysslolös. Luddigt citat, ville mest bara tacka dig.

återigen, det handlar inte om att man är en dålig spelare. Som någon ovan nämnde, ett beroende kan förekomma hos dem som också cashar in väldigt mycket pengar.

Du förstod inte riktigt. - Visst kan man göra en spelare som är bra, ännu bättre och så vidare. Det är nästan lite drygt, oempatiskt sagt, eftersom du inte har någon som helst kunskap inom området spelberoende - och säga "att kunskap skulle hjälpa". Först och främst, borde du sätta dig in mer i ämnet spelBEROENDE (inte missbruk - även om jag själv av misstag skrivit missbruk) innan du kommer med argument om att kunskap skulle hjälpa en som "mig". Jag visste att jag lätt skulle bli dömd som en svag person, missbrukare, som inte är bra på poker och heller inte besitter de kunskaperna som krävs. För det gör jag, du kan också läsa min anekdot i texten som känns mest ämnad för dig. Jag är bra första timmarna vid borden, då kan jag kamma hem vinster (och nu för att återknyta till det du faktiskt säger) skulle någon lära mig sluta vid den tidpunkten av spelet skulle jag - för att spela över totalt: Kunna försörja mig på pokern. Men det är där det inte går att sluta - adrenalin, dopamin, endorfin kalla det vad du vill, det kroppen utsöndrar och urartar i tilt eller gör en till lite av en tomte runt bordet. Jag vet själv när det slår till, men kan inte behärska det. Och om du, av någon anledning undrar hur det går för mig nu? Så går det si så där, spelar inte så mycket längre och de gånger jag spelar bär jag mest på ett dåligt samvete, då jag lovat mig själv att sluta. Kanske vinner är ett par sit and go, men det ger inte samma kick som när jag vann de större turneringarna. Nu har jag hålt upp i snart en månad. Det känns mest onödigt at måla ut mig till någon som kommer med motargument - där du själv inte har en aning om vad det handlar om. Någonstans önskar jag ju att det var så enkelt som du säger, eftersom jag fortfarande tycker om spelet poker och har med tiden blivit duktig på det, jag är mest besviken på att det gick som det gick.

haha, tack Per.

Exakt, tack så mycket. - Jag är glad att någon la märke till det, att jag faktiskt insett problemet och försökergöra något åt det. Men i de flesta citat dömer de mig som den missbrukare jag kunde gått och blivit - om jag inte insett problemet i tid. Nu talar jag inte bort att det är och var ett missbruk - men det kan gå som mycket djupare om man fortsätter i samma bana. Många av dem som svara lite nedlåtande och kommer med dryga idéer påminner mig om vad jag hade haft för argument om poker - och spel i övrigt när jag själv var nyförälskad i spelet poker.

snyggt och bra sagt.

Jag känner att jag blir dömd som den grövsta missbrukaren nu. Och som sulla säger, man kan ändå vara bra på poker - även fast det har blivit ett sorts beroende och värdet i pengarna övergår från att vara något man lägger på fritidssysselsättningar, kläder till att endast vara spelmarker. Nu var jag jävligt luddig i uttalandet. Men många som valt att citera mitt inlägg pushar på, men kan ändå försvara sig själva i sin situation. Jag är mycket väl medveten om att några av er känner precis likadant. Även om man inte erkänt att det är ett beroende på låg - eller hög nivå.

Givetvis inte, man är ju samma dumma konsument om det så gäller livsmedelsvaror - till spel. Men jag nämnde bara hur mediorna hjälpte till att föda dessa lustar.

Jag satt inne med samma argument som du - en gång i tiden..

Pokermarker och en schysst kortlek flög in i svenssonhemmet. Det blev en skön sysselsättningen med polarna. Det var från början otight och roligt. Det gjorde heller inte ont att förlora en Pot, mot en polare, på 40 kronor. Vart är vi idag? Jo, på det betydligt mindre sociala bordet, där blindsen är högre. Nu är det en dealer som delar 100 ggr fler händer i timmen, du ser heller inte dina motståndare som kan vara alltifrån den galnaste till den tightaste. Att förlora en pot på 100 dollar / 80 euro / 700 kronor är inte kul. Ännu värre när det sker ytterliggare en gång till, bara någon minut senare. Det bästa och det värsta är att det är så lätt att kasta in lite mer pengar, direkt från sitt VISA. Anekdot: Nu handlar det inte om att någon nöjd, finnig unge ska säga: Det betyder att du är dålig på det. - Nej, det är jag inte. Däremot så har djävulen tagit mig och många andra. Trenden ser inte bra ut, och att sluta med hjälp av behandling skulle för många vara pinsamt, ingen skulle väl våga stå för att de faktiskt är spelberoende? Det är ju så tabubelagt. Det är grymt mycket pengar, eller - marker och pot's som går från ena spelaren till den andra: Just nu. Den som råkar läsa det här, är ju lika medveten, om inte mer medveten om hur nätpokern funkar. Så jag behöver inte säga mer om det men här.. Jag kan snabbt dra min story: Nämde ovan, hur smidigt pokern förtrollade oss: Vi upplevde det som ett trevligt sällskapsspel, som man kunde ha lite trevligt tillsammans med polarna. Samtidigt kanske vinna en liten nätt summa på. Reklamerna, nyheterna om 6 siffriga pokervinster.. bla bla. Allt det där gjorde oss nyfikna, vi reggade oss på site efter site för att hitta fiskarna vi kunde ruinera. Fan det gick ju sjukt bra för mig i början, jag spelade på 0,50/1 borden i början. Då var det fortfarande kul och det gick bra. Sen började nedåt spiralen. Jag klarade inte av en enda bad beat, när någon fiskat in något skit på rivern. Tiltet blev som en bekant känsla efter cirka tre timmar av pokern, jag kunde ibland ha kammat hem 500:- (o.b.s fortfarande 0,50/1 kronors bord) under de tre timmarna. Man känner att man ska lägga av, man har ju trots allt plussa't. Men det går bara inte. Man fortsätter (ska inte säga "man" och generalisre er andra) - Jag fortsätter och vill snabbt hitta en hand som jag kan köra över någon med och ta tillbaka de stålar jag förlorat. När jag tillslut loggar ut, stänger av datorn lägger mig sängen - grämer jag mig något förbannat över de pengarna jag hade i handen, som nu är borta. Och istället har jag backat 500:- Jag fortsatte ändå med pokern. Jag blev bättre och bättre, men sämre på att sluta i rätt tid. Stakes vart högre och högre ju mer jag spelade. En månad hade jag lyckas gå ut och plussa't cirka 4000:-. Låter inte mycket för er som säkert spelar på högre stakes, men om man tittar på min bankroll. Var det mycket pengar. Nästa kontoutdrag, kunde jag konstatera att jag gått back de 4000:- plus ännu ett par 1000 lappar. Så fortsatte det, upp och ner, framförallt ner. Jag började inse att jag måste göra något, jag måste sluta. Jag tog tillslut upp det med mina polare och sa hur mycket jag omsatte i poker varje månad. De förstod aldrig riktigt allvaret i diskussionen medans de själva låg kvar på 0,50/1 borden och drog in lite, för mig: Struntsummor emellanåt. Jag gjorde några försök att skära ner spelandet, men så fort man var sysslolös och öppnade datorn så satt man där, på ett 1/2 dollarbord. Samma visa... Kommer nyss från en omgång poker, efter att hållt upp ett tag och skärt ner betydligt så har jag spelat lite då och då och lyckades här om dagen spela, lite, för en gångsskull och sluta när jag låg 1000:- plus. Sen smack - suget var där igen. Jag ville ha mer - nästa dag, som är idag: Sitter jag här och har istället backat 3000:- .. ja, jag kommer nyss från en 50 euro sit and go tourney, där jag kom tvåa: 75 euro. Som jag sedan tripplar upp lite på Black Jack. Sitter då med 2000 :- och ligger endast 900 minus, som hade varit acceptabelt att ta.. Då hade jag åtminstone haft 2000 över till julklappar Nej, istället söker jag en storvinst på det äckliga 50/50 spelet Black Jack och stället in allt. Förlorar. Vart ville jag komma? Jo, att man påverkar ju inte bara ekonomin när man håller på så här. Man mår ju förbannat dåligt av skiten också. Jag vet, att jag skulle må så mycket bättre om jag slutade. Och jag VET, att det finns så många där ute som känner likadant, som ständigt upplever den här känslan när man spelar. Sen finns det hajar, som det går riktigt bra för, sen finns det de som skulle skratta åt skiten jag skriver, som inte förstår problemet som står framför dem.. som smäller till en dag. Och man vet inte vart man ska ta vägen... Jag fixade det nästan själv, att lägga av. Jag vill inte söka hjälp av den enkla anledningen att jag inte vill bli dömd som någon missbrukare. Men det är ett missbruk, det vet vi, som är där - vi som bär på det här problemet dagligen. Nu ska jag inte spela, förutom när polarna frågar om en toruney vid vardagsrumsbordet. För då vinner jag I övrigt så är inte pokern ett nöje längre, det är ett beroende. Fråga en rökare varför den ifråga röker, vanligaste svaret är: Det är gott. Fråga en pokerspelare varför...?