Göran Persson var fenomenalt effektiv och lyckades framgångsrikt genomföra sossarnas politik trots att de var i minoritet under alla sina år. Hans personlighet är väl hur irrelevant som helst i sammanhanget? "Han" föll inte, för han hade redan tänkt sig bort från politiken. SAP föll för att de gjorde missbedömningar inför valrörelsen.
Hur kan du förbigå Ingvar Carlsson som var en av de mest intellektuella och omtyckta partiledare som SAP haft?
Mona Sahlin har enormt stor erfarenhet, även hennes moståndare inser att det betyder en hel del. Hon är en omvittnat god och omtyckt chef bland annat från sina poster som statsråd. Hon är en erkänt slipad debattör och har valt ett arbetssätt i förnyelsen av den socialdemokratiska politiken som baserar sig på kritisk diskussion, nytänkande och internt demokratiskt samarbete. Man får tycka illa om Mona likt många gör, men var ärliga och säg att det grundar sig i ett personligt ogillande istället för att försöka smutskasta henne på ett sätt som hon inte förtjänar.
Och för övrigt tycker jag att det är så typiskt småsint och kontraproduktivt med grund i något mindervärdeskomplex att den här diskussionen alltid flyter upp. Låt henne åka var fan hon vill om hon har råd att kasta pengar på det. Vill man ta en diskussion om löneskillnader är det väl bättre att börja i den änden? Vad vill man åstadkomma med att ifrågasätta att en "arbetarledare" åker på "lyxresa" när andra riksdagspartier som kallar sig arbetarparti hade folk på samma fest? Hur kan man så glupskt svälja tidningslöp utan att reflektera?
