MegaTilt

Fan. Jag vill tacka Loudmouth, romanista, stef och maskinisten för helt underbara inlägg. Jag vaknade idag men en sjuk bakfylla och ångest. Låg och skakade i sängen när jag tänkte på alla pengar som är borta. Tyvärr måste jag iväg över helgen och kommer att återkomma i denna tråd, speciellt till maskinisten som verkar vara i precis samma situation. Men jag ville ändå säga att det var en underbar läsning och jag blev oerhört berörd av allt stöd och alla fina råd. Jag kommer att försöka att ringa spelberoendelinjen idag. I alla fall testa och se vad som händer. Även om det känns för jävligt just nu. SOm sagt, tack för alla inlägg hittills. Ni anar inte hur mycket det faktiskt hjälper att läsa sånt här. Ni är faktiskt de första som får höra min mörka hemlighet. Ps. Maskinisten, det verkar som om jag och du har gått precis samma hemska väg när det gäller onlinepoker. Din historia är fruktansvärt lik min. Jag vet att det inte är någonting att betala av 2-3000 i månaden. Det klarar jag också. Problemet jag har är att jag har kasst tålamod som jag skrev. Jag tittar på mitt sargade sparkonto och inser att jag kunde varit rik genom att BARA spara. Istället har jag tiltat bort allt. Mitt tålamod säger då att jag inte orkar ta mig tillbaka på ett "vanligt" sätt, utan måste ta till drastiska åtgärder. Ja, antagligen tänker jag som en missbrukare redan här. Något annat du nämnde som satte sig var det att spela live kontra nätet. Fan, har själv lirat live med polare och haft 300 i potten. Den sammanlagda potten lirade vi för hela kvällen. På nätet kan man klämma in samma summa typ var 3:de minut. Helt jävla sjukt när man tänker efter hur många händer man faktiskt spelar på nätet. Har aldrig tänkt på det så. Vi hörs efter helgen allihopa, och tack för era tankar. Jag återkommer som sagt. Och nej, jag har inte tillgång till dator i helgen, vilket är bra, för annars hade jag kanske åkt dit.

Hej Ängeln och tack för din tanke. Spelberoendelinjen har jag varit inne på. Dock är jag lite av den blyga typen och har svårt för att verkligen ringa. Vet inte riktigt vad det skulle ge. Vad dom säger, etc. Någon som ringt får gärna skriva. Det som också grämer mig så mycket är att jag tappat respekten för pengar totalt. Jag blåser mer på poker än vad folk får in i månaden som sliter dag ut och dag in. Det skäms jag för som fan. Jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka mina pengar. Men jag kan ändå inte smälta det. Det stör mig så mycket. Jag kunde haft kul för de pengarna, unnat mig något bra. Men icke. Jag antar att jag är en människa som tänker på nuet och inte på framtiden, vilket är illa med tanke på mitt dåliga tålamod. Varje månad försöker jag spara pengar för att komma i fas igen, men så fort jag får lite extra är det poker som gäller. Och det går som sagt alltid åt helvete. Ofta sitter och tänker att jag har ofantlig otur. Det har jag också. Senast idag tryckte jag in flera tusen på en kåk och killen får fyrtal på river. Jag vet att det är poker. Men efter 1000 utdragningar så har min hjärna svårt att köpa det helt enkelt. I princip är det ju också så att jag är en för dålig pokerspelare och har svårt att acceptera variansen. Men ändå. Nej, jag vet inte vad jag gör. Dricker whisky och käkar lugnande och vet inte var jag ska ta vägen. Ringa någon linje nu går ju inte heller. Nu väntar en semester som inte ens är betald än. Och jag har inga pengar kvar. Och ingen vet vad jag håller på med. Skäms så jävla mycket helt enkelt över det jag har gjort. Jag skäms så mycket att jag hellre försvinner än berättar för mina nära och kära vad jag håller på med. Hur fan kan man låta det gå så långt? Varför slutade jag inte tidigare? Varför är man så efterklok? Fyfan.

Har lirat poker i snart 4 år. På gott och ont kan man säga. Jag fastnade väl i den där pokerbommen för X antal år sedan, och eftersom jag alltid gillat spel så kunde jag inte låta bli. Men det var också på den tiden då poker var relativt nytt, och nätverken kryllade av fiskar. En god vän introducerade mig, och sedan var jag fast. Gjorde en del enkla vinster, vilket triggade mig att spela ännu mer. Men i grund och botten var jag en speltorsk och rätt så kass på spelet. Boven i dramat stavas: tålamod. Jag har nämligen inget. Och när jag förlorar tiltar jag ordentligt. 20-30.000 kunde jag blåsa utan problem på en kväll, och vakna kallsvettig nästa morgon. In med 10.000 till. Hey, det är ju bara siffror liksom. Varje gång tänkte jag: "Fan, den här gången ska jag inte gå upp i nivå. Den här gången ska jag lira efter bankrulle-krav, yadda yadda. In på ett NL50 bord, och tjoff badbeaten var där. (&%%&¤/¤#%&¤. Upp en nivå, en till, etc. 10.000 borta. Vaknar kallsvettig nästa morgon igen.. Varför händer det just mig? Varför floppar jag triss när den andra alltid floppar högre triss? Varför håller aldrig min färg oavsett vad jag gör? Varför klonkar andra mot mig? Varför är jag en sådan looser? In med 10.000 till... Grejen är den att jag har ett bra jobb. Jag tjänar bra med pengar, men jag har knappt något på sparkontot. Allt har gått till pokern. Jag har en underbar flickvän och en ännu underbarare familj. Ingen vet dock om mitt problem. När min flickvän sover, tror hon att jag jobbar. Men det gör jag inte. Jag spelar. Jag tiltar. Jag gråter framför datorn varje gång jag stoppar in mer pengar som jag vet att jag kommer att förlora. Eftersom jag tjänar så mycket tror naturligtvis min flickvän att jag har gott om pengar. Detta dilemma löser jag genom att jag lånar pengar och låtsas som om jag har. Men jag spelar även bort dessa... En ond spiral utan slut. Faktum är att jag nog tiltat bort kring > 200.000 under dessa år. Jag klarar inte av att veta detta. Jag vill ha tillbaka dem. Samtidigt vill jag ha tillbaka mitt liv, men poker har förstört mig som människa. Jag har blivit innåtvänd. Överviktig. Otränad. Jag röker 2 pack cigg om dagen. Jag har ont i lungorna... Jag bara tänker på pengar. Vid varje lön så räknar jag ut hur mycket jag måste spara etc, men allt åker in ändå. Ni vet... "Denna gången ska jag inte lira på för höga nivåer...". In med 10.000... Jag spelar upp dom till 20.000.. Jag svävar på moln. Alla kort träffar. Jag vinner som fan. Jag kysser min flickvän, bjuder henne på middag, köper en present. "Inatt ska jag jävlar upp i 30.000!", tänker jag. Istället... Ja, ni fattar. Jag vet att poker inte är till för alla. Inte för mig heller för den delen. Men jag tror samtidigt att vissa människor är födda med oflyt. Jag har alltid haft oflyt i spel. Utan att gå in på detaljer om min spelstil, så är jag inte så kass egentligen. Men jag har sjuk otur, och jag har inte kunnat hantera den, och efter det kommer ju tilten... Det är så det fungerar. Så jag sitter här nu. Ensam hemma. Flickvännen borta. Familjen borta. Jag vet inte om jag orkar mer. Jag retar mig på att mina pengar är borta. Jag vill ha tillbaka dem. Ska jag spela tillbaka dem(jag har 20.000 kvar på kontot...). Ska jag ta en blanco-lån(har i prinicip fyllt i formuläret), ska jag... Jag vet inte om jag orkar längre. Det sorgliga i hela sammanhanget är att jag har blivit så deprimerad och frustrerad att jag inte vet om jag vill leva längre. Jag trodde ALDRIG jag skulle komma dit. Att gå från en människa som mår bra, vältränad, lycklig, gott om pengar, livet leker.. till detta vrak jag är idag.. Fyfan. Jag kan inte ta mig tillbaka. Jag kan inte smälta mina pengar. Kör in allt på svart, och ser vad det leder till? Eller så käkar jag upp de 200 sömnpillrerna jag har framför mig och avslutar eländet. Fyfan vad jag mår dåligt. Vill bara prata av mig. SKäms så jävla mycket. / En kille som farit väldigt illa av pokern....

Vill återigen tacka allihopa för era synpunkter och tankar. Det hjälper mer än vad ni tror. Det som har hänt är följande... Jag har ej berättat för min flickvän. Jag har heller ej ringt någon stödlinje. Jag har dock ägnat mycket tid till att fundera kring mitt liv. Dagen efter jag skrev mitt första inlägg, gjorde jag det jag inte skulle göra. Jag la in lite pengar och spelade. Jag lyckades tredubbla det jag la in, och cashade ut direkt. Efter det har jag inte spelat. Jag har avinstallerat alla klienter, spärrat mina kort osv. Visserligen räcker inte detta kanske, men jag försöker så gott jag kan. I skrivande stund är det inte själva suget efter att spela som gör ont, det är alla pengar jag förlorat. Jag kan på något sätt inte smälta detta. Jag vet att jag inte kan vinna tillbaka det, och att det bästa vore att bara glömma skiten och gå vidare, men det gör fan ont ändå. Jag kunde gjort så mycket annat för all den cash jag blåst bort. Jag funderar dock fortfarande, trots allt, att berätta för min flickvän. Dels för att slippa ett återfall och dels för att min förlust kanske känns lindrigare om någon mer än jag själv känner till mina förluster. Eftersom jag varit så uppslukad av pokern, fick jag ett ryck och köpte en ask choklad och blommor till min tjej. Det förtjänar hon med tanke på att jag varit otrogen och älskat någon annan(pokern) mer än henne. Jag tackar för alla råd och allt stöd. Det värmer. Återkommer och berättar hur det gick med flickan.

Jag måste tyvärr få lite sömn i kroppen och kommer inte svara mer för idag. Men jag tittar in imorgon igen. Har lurkat runt på pokerforum lääänge nu, och detta var min debut. Vilken sjuk sådan egentligen. Jag uppskattar dock era tankar och ord. Hade jag inte skrivit härinne, och fått läsa lite av det ni svarat, så hade jag nog suttit uppe hela natten och försökt korrigera mina misstag. Detta medan min flickvän redan ligger och sover och tror att jag jobbar. Tack!

Hur löjligt det kanske än må låta, så är det just sånt där jag behöver höra/läsa. Det är fan så mycket mer värt än att sitta upp hela nätterna, och tilta. Det värsta är att jag inte ens tycker det är kul att spela poker(inte nu längre iaf), och ändå gör jag det. Vill ha mina pengar tillbaks. Jag kommer att ringa det där numret imorgon tidigt. Jag behöver helt enkelt hjälp innan det slutar illa.

Jo, du har rätt i det du skriver naturligtvis. Ska jag ha henne kvar får jag nog berätta. Och om jag inte gör det, så känns det ändå fel. Hon borde ju veta, oavsett om jag lägger av med det nu. Det sista du skriver är nog med slående. Hur man inbillar sig själv att man är duktig i poker när det i själva verket är så jävla svårt och avancerat. Man skyller hela tiden på otur. Men är det verkligen det? Snarare är man kass på det men har svårt att acceptera att det är så. Sen gör det inte saken bättre att alla man pratar med vill få det att framstå som om det är "easy money"! Skitenkelt att gå plus, när i själva verket majoriteten går minus. Men det är det som är problemet för mig. Jag har överskattat mig själv. Och det tog för lång tid att inse detta helt enkelt. Det gör fruktansvärt ont att veta att det är så mycket jag vill göra, köpa, etc, men kan inte pga. de misstagen jag gjort. Ett helt år åt skogen som jag kunde haft mycket roligare för istället. Jag tackar för dina ord, det värmer. Just nu behöverj ag höra det.

Tack för era svar, det uppskattas. Kan någon peka mig i rätt riktning ang. nummer till stödlinjen? Hittar ej detta. Kan vem som helst ringa dit och prata?

Hejsan allihopa! Här kommer ett långt inlägg, och jag antar att ni läst liknande flera hundra gånger innan, men varje fall är ju unikt på sitt sätt. Jag behöver verkligen skriva av mig och jag behöver verkligen någon som lyssnar/läser det jag har att skriva/säga. Just nu är detta enda alternativet för mig pga. en hel del anledningar som jag kommer till senare. Ville först börja detta med att säga att jag inte är spelberoende. Eller.... Jo, det är jag nog. Men jag är duktig på att förneka det. Jag har alltid varit en speltorsk. Alltid alltid. Jag har aldrig haft tur i spel helt enkelt oavsett. Vad detta beror på, om det är så att jag är en kass gambler eller att det helt enkelt inte är meningen att just jag ska vinna, vet jag inte. Jag vet inte heller om jag bryr mig egentligen. Brukade innan lira på oddset o dyl en gång i veckan, kanske för 2-300 spänn, men det tycker jag är helt normalt på ett sätt. Vändningen kom naturligtvis med nätpokern, som för många andra. Jag är egentligen en väldigt medioker spelare. Jag har lärt mig spela den hårda vägen, inte genom böcker och dylikt, men genom att titta på andra som spelar samt spela själv.... och givetvis förlora en del pengar på vägen. Men jag har definitigt kunskaperna för vanlig ABC-poker, utan tvekan. Problemet är att det har, det senaste året, tagit över mitt liv nästan helt. Jag TILTAR nåt enormt. Jag lyckas emellanåt dubbla min insättning x5, men lyckas tilta bort det direkt. Jag har noll disciplin. Och varje gång det händer sätter jag in nya belopp, och samma sak sker igen. Det senaste året har jag förlorat säkerligen minst 100.000 SEK på detta vis. Genom små insättningar som blivit större och större med tiden. Och ju oftare det sker, är jag fast besluten att lägga in nya pengar och gå upp i nivåer för att snabbt vinna tillbaka pengarna igen. Någonstans i min sjuka(?) hjärna så tror jag att i och med att insatserna är högre så kommer jag snabbt vinna tillbaka det jag förlorat. "Fan, jag förlorade 2000, och om jag sätter in 1000, och bettar hårt, och cashar ut när jag hamnar på 2000, så mår jag bättre igen!". Problemet är att jag förlorar de 1000 också, och sätter in nya 1000. And so it goes... Ibland har jag givetvis flyten att vinna tillbaka det, men då får jag storhetsvansinne och tror jag ska bli miljonär. Och förlorar allt igen. Så har det hållt på. Länge. Och ingen i min umgängeskrets vet om det, då jag är skicklig med att dölja det. Jag flyr ofta hem, när jag är med min familj, vänner o dyl, och klagar på att jag har mycket jobb. Istället spelar jag, för att vinna tillbaka mina pengar. Jag har en flickvän som ingenting vet om detta, och som jag knappt engagerar mig i, som är fascinerad i hur mycket jobb jag har. Jag mår verkligen psykiskt dåligt. Idag gjorde jag samma sak igen, tiltade bort 2000 på nolltid och nu har jag inga pengar kvar. Jag har kastat mig själv in i en ekonomisk situation som är ohållbar för någon med min inkomst(jag tjänar över medel). Mina vänner har kul, går ut och festar, jag har inte råd; dels eftersom jag spelat bort allt, och dels för att jag måste vinna tillbaka med hjälp av den lilla slant jag har kvar. Jag vet inte om någon orkar läsa allt detta, eller om jag är otydlig och svamlar på nåt sätt, men jag sitter här med tårarna nerför kinderna eftersom jag plötsligt insett att jag spelat bort så mycket pengar som jag kunde gjort så mycket roligare för. Dessutom är jag rädd för att jag kommer att förlora min flickvän, som jag älskar så mycket, pga detta. Jag vågar inte berätta. Jag vill inte att hon ska veta. Jag skäms så jävla mycket.... Jag kommer aldrig att få tillbaka mina pengar igen och tanken av det gör så jävla ont bara. Jag kunde utvecklats på mitt jobb, fått en mycket bättre position/lön, om jag gjort det jag skulle göra istället för att spela poker varje dag och kväll. Jag är kort sagt inne på en väg som leder till förödelse och till helvetet. Fan jag har till och med funderat på att ta mitt liv pga. en skam jag känner. Jag vet inte om någon kan ge mig nåt tips innan jag går under ännu mer. Just nu kliar det fan i fingrarna att stoppa in mer pengar för att jag tror jag ska vinna tillbaka, i alla fall liiiiiite, av det jag förlorat. Fan.