asbestos

Tjong i ballongen! Okej, bakgrunden hittar ni här http://pokerforum.nu/forum/viewtopic.php?t=31583 i all korthet; har aldrig spelat en hand live el. online, men studerat kvalitetslitteratur rätt så rejält. Herr Asbest var 30 bast, när ballen brast, nu är alltså oskulden tagen! Idag satte jag in 200 SEK på Svenska Spel. Valde ut FLHE 10/10 bord 0,5/1,0 SEK med låga slutpotter, men med många spelare/flop. Detta med tanken att det rimligtvis borde betyda en massa som inte klarar att lägga dåliga starthänder, men likförbannat ska vara med. Vet inte om antagandet är rätt, men för tillfället så måste jag helt enkelt bli van med gränssnittet och extremt basala saker, och snarare under tiden minimera förluster iställer för att sikta på att vinna. I varje fall så konstaterade jag följande efter en "enorm" datamängd om 2,5 timmar, rätt eller fel: 1. Varje bord hade 1-2 klart bättre spelare 2. Höga kort och eller/par med kickers är inte klena händer, utan snarare vad som avgör många potter. I böcker fokuserar man på färg/steg/kåk-whatever drag, men högt kort är inte så tokigt. Rainbowfloppar är mer vanliga än i böcker, klart att man inte vill förklara "mongopoker" i en dyr bok, och folk bettar som om de hade värsta fetdraget (på en rainbow...) eller en made hand då det inte ens går. Visst om de satt på A, KK el. AK, men de gör ju inte detför det mesta. 3. FLHE 10/10 är kanske inte min grej. Men, svårt att avgöra nu förstås. Men jag verkar vilja ha ett snabbt och extremt dynamiskt spel, satt och trummade mig neurotisk av att lägga mig 8-9 ggr av 10. Körde en en enkel tumregel nu såhär i början; lägga mig med alla händer som inte motsv. 21 el. mer i blackjackrankingoffsuit el. ej. Iaf så såg jag ganska många potter vinnas av 25o etc., hehe, any two cards can win. Men faktum var att de gången jag gick in i spelet, så vann jag potten. Jah höjde oavsettposition max, om korten tillåt det. Visst, jag kan bli uttdragen av någon med 36o, men att spela stabila kort aggressivt verkade fungera denna korta stund. Sessionen slutade med 42 SEK i vinst. I morgon är en ny dag, med nya äventyr! Nu väntar Morphei famn, men dessförinnan litet läsande i en bok om

För det första; byt ut "hon" mot "han" i mitt aningen raljerande snack här ovan. Jag har inga empiriska erfarenheter, men jag är väl inbegripen i det faktum att män minsann oxo är små martyrdramaqueens ibland. Till pokern. EV+. Ett vanligt exempel är miljondollarspotten som du av någon anledning finns med i vid rivern. Du får oavsett vilka skitkort du än har, sådana odds att du helt enkelt inte kan lägga dig. Men låt säga att du istället om du förlorar handen, blir skjuten i huvudet. Ska du då ändå följa principen om EV+? Knappast, man chansar givetvis då oavsett oddsen. Därmed borde den mer chansartade aspekten av spelet bli tydlig precis innan man kvalar in mot slutborden i turneringar? Lyckligtvis har jag aldrig hört talas dödspoker, men för diskussionens skull. Det måste ju förr eller senare, i vissa specifika lägen (i synnherhet turneringar) vara så att en spelare måste chansa, och i vissa händer och lägen fullständigt frångå principen om ett spel med positivt väntevärde? Låt säga att vi har en "perfekt" spelare, som utifrån den mänskliga förmågans gränser, extrem skicklighet, förmåga att läsa spel såväl som spelare, alltid spelar ett korrekt spel i enlighet med principen om positivt väntevärde. Kommer denna spelare att sakta men säkert nöta sig mot toppen, och givet tiden slutligen hamna någonstans där? M.a.o., finns det spelare på ganska många ställen, som är minst lika skickliga som storfräsarna, men som helt enkelt inte haft röta nog, att någonsin ta sig uppåt i någon större utsträckning? Har de riktiga essen inom pokervärlden den nästan övernaturliga skicklighet de tillskrivs, eller har de helt enkelt en gång eller annan ackumulerat så mycket kapital att de klarar fluktuationerna? För jag menar, tillslut måste ändå förklaringar till en del spelares extrema framgångar ettdera börja tillskrivas fjärrskådning, eller helt enkelt tur. Givetvis, kombinerat med hårt arbete och en jävla massa skicklighet, men ändå.

Min pokerkarriär är än så länge teoretisk, se följande länk om du funderar: http://pokerforum.nu/forum/viewtopic.php?p=505450 men det hindrar mig inte från att spekulera. Fancy Play Syndrome (FPS), dvs att trixa med en massa onödigt tjafs istället för att spela rakt av, avråder alla ifrån. Carson (med flera) menar att det inte är någon idé mot dåliga spelare, eftersom de ändå inte förstår signalerna du försöker manipulera dom med utan bara kör sitt race ändå, mot bra spelare menar han att det inte heller är någon idé, eftersom de märker vad du försöker göra, vilket medför att du blir ändå lättare att läsa. Med dessa två antaganden är poker inte stort sett mer än att ganska rutinmässigt vänta in bra kort och nyttja dem maximalt givet det aktuella läget, eller? Enligt detta borde alltså den bästa kombinationen vara en bra spelare, som spelar mot en "halvbra" spelare (som alltså kan förnimma desinformation, men inte genomskåda den), och inte som man kan tro; en bra spelare som spelar mot en asdålig spelare. Det jag egentligen funderar på är om kombinationen bra spelare vs. asdålig spelare ändå genererar mer vinst än det andra alternativet, pga av att spelet då mer handlar om att spela mekaniskt och korrekt enl. principen om EV+, istället för att även ha som komponent att vara klurig och spela litet metapoker. Har ni några tricks för att s.a.s. bedöma vilken signalstyrka ni behöver, indikationer/indikatorer på att ni får respons av motspelarna, oavsett om ni spelar rakt på och enkelt, eller försöker er på något smart? Din flickvän säger med martyrrösten precis då du är på väg ner till puben "jaja, ha det så skoj då, jag får väl hitta på något själv!"Det kvittar att du sagt att du ska träffa en gammal polare från Koreakriget, och att du förvarnat om detta i tre veckor så att hon kan planera något annat, bara för att slippa just en sådan kommentar. Hon kör ett enkelt mindfuck. Låt säga att du vore autist, då skulle du antagligen inte notera detta utan fortsätta att leka med dina modelltåg, men förutsatt att du är normalbegåvad och utan alltför mycket neurologiska och psykiatriska störningar, så kommer du förstås att bli sur och/eller frustrerad, få dåligt samvete och ha en bitter smak i kalken resten av kvällen. Med andra ord precis det hon vill. Hon ger en signal, rätt eller orätt, och den signalen påverkar dig. Du kan reagera genom att slå igen dörren, till synes nonchalera det hela eller försöka resonera med henne, men du reagerar oavsett du vill det eller ej. Även om du är kylig som bara den och fullständigt struntar i att bry dig om ett sådant tjuvnyp, så har ju ändå själva händelsen hänt och själva signalen blivit skickad. Detta är kanske en dålig analog till poker, eller i varje fall långsökt. Men ändå, låt säga att du helt enkelt aldrig bryr dig i sådana saker, skulle hon då ens säga dom? Jämför med en spelare som helt enkelt inte "accepterar" att bli påverkad av andra spelare. Om ett träd faller i skogen utan att någon är närvarande, låter det då? Hursomhelst, låt säga att du noterar, men struntar i signalen, missar du ett budskap då? I varje fall, hon agerar, du reagerar, eller låter bli att reagera. Om du vet att hon nästan alltid gör så, kanske du redan innan borde ta befälet, och helt sonika komma hem med två brasilianska prostituerade, redan innan hon sagt något alls. Äh, nu ballade det ur, men jag har en poäng faktiskt. Hur mycket list och spel, kontra mekanik anser ni att pokern är? Detta beror förstås på nivå och motspelare.

Fortsätt att läsa! Jag behöver input. För det första; jag har inte spelat en endaste sekund poker, vare sig live eller online. Alltså, inget, nada, noll. Men häng nu kvar ett tag till; för några månader sedan insåg jag att poker faktiskt verkade vara en utmaning, och köpte följande böcker: Theory of poker (TOP, Sklansky) Small stakes hold em (SSHE, Miller et. al.) Internet texas hold em (ITH, Hilger) Weighing the odds in hold em poker (Yao, inköpt för 3 v. sedan) Beginner's guide to texas hold em (Byron Jacobs) The complete book of hold em poker (Carson) Eftersom jag arbetar natt, och har ett arbete som ger mig obegränsat med tid att sitta och läsa, så har jag under sommaren spenderat många timmar (120+) med att läsa, anteckna, visualisera och i allra största allmänhet klura på poker, närmare bestämt hold em. Jag har i brist på annat uttryck, "spelat i huvudet". So far so good. Nu återstår bara att börja spela på riktigt. Det här blir ett långt inlägg inser jag nu, så hämta en kopp kaffe och kom tillbaks! För att i den mån det överhuvudtaget går slippa de mest elementära nybörjarmisstagen, så har jag alltså så långt jag kan, läst på innan. När jag börjar spela, så kommer jag förstås att under de första 40-50 timmarna att helt enkelt vara tvungen att anstränga mig för att ens greppa det mest elementära. Ungefär som att lära sig att köra bil. Till en början är växling, koppling, position etc. krångliga och kräver aktiv tanke innan det blir en självklarhet, och man istället kan koncentrera sig på själva körningen. Jag känner till och förstår det som finns i böckerna ovan, dvs ungefär allt man behöver veta om FLHE. Med detta icke sagt att jag kan tillämpa det, eller ens alltid komma ihåg det utan att ha boken framför mig!!! Outs, odds och whatever kan jag räkna på, men det sitter inte i ryggmärgen. Först när detta mer eller mindre sker per automatik, då floppen kommer och den processas sekundsnabbt, kan spelet börja. Jag har förresten roat mig med en mängd små tankeexperiment där jag försökt gå in i psyket på imaginära spelare, visualiserat mig själv genom deras ögon och så långt det går, försökt få en förståelse för spelet. Ganska feta trippar när man spelat fullring med sig själv i huvudet, och bytt utblickspunkt mellan tio olika spelare. I varje fall, jag vill påstå att jag gjort min läxa än så länge. Mycket mer än såhär kan jag inte göra utan att börja spela. Jag har full (teoretisk) förståelse för pokerns slumpmässiga natur, badbeats, swings, tilt och annat elände. Och hur tjurig man måste vara, och den inte föraktliga psykologiska komponent som föreligger i form av disciplin, ett ständigt rannsakande av sitt eget spel och en konservativ hållning med bankrullen. Jag vet också att det finns många suckers, som läst en jävla massa pokerböcker, men trots detta ändå bombar totalt och skamsna efter ett halvår sätter in en annons på blocket; "pokerböcker till salu". Så till er som står i begrepp att bomba mig med svar i stilen "glöm det, läsa böcker är en sak, spela en annan, vad är ditt nick lilla akademikerfisk!" vill jag bara säga, typ, säg något konstruktivt eller skit i det. Men vad i helvete vill människan med detta inlägg tänker nog fler än en av er nu! Okej, jag skriver frågorna i punktform, och fortsätter sedan med mina idéer. En del frågor har jag svar på, det finns sökfunktioner och jag kan tänka själv, men det vore ändå sjysst med input. 1. Hur skall jag bäst förvalta de 3000 SEK jag avsatt för pokerprojektet? Hur hade du gjort om du vet vad du vet nu, men s.a.s. varit i min situation? En site, flera siter? SnG, MTT el. cashgames, SH el. fullgame? Rakebacks eller bonusar? Vilken nivå till att börja med givet grundkapitalet? 2. Vilka programvaror ska jag använda för att analysera mitt spel, hålla koll på räkenskaper etc? Jag vill ha maximal användarvänlighet, och möjlighet att analysera synnerligen exakt efteråt. Vidare vill jag ha möjlighet att ha ikoner motsv. på andra spelare, där nyckeldata för deras tidigare spel syns. Pokertracker + något mer? Eller? Är det för övrigt vanligt att folk använder gråzonsprogram som pokerprophecy etc., personligen vill jag vinna eller förlora på samma villkor som andra spelare. Men jag vill givetvis inte förlora en massa pengar för att det stora flertalet har ett informationsövertag som jag inte har. 3. Hur ska jag på bästa sätt nyttja mig av detta forum? Posta handhistorys och be om feedback? 4. Använder någon av er här på forumet av någon slags mentala el. visualiseringsövningar för att förbättra ert spel? Hur gör ni isåf? Jag menar, om spjutkastare får bättre resultat av det, så borde ju pokerspelare kunna få ändå bättre resultat. 5. Hur många använder Wilson Turbo o. likn., är det värt för en total nybörjare att experimentera med simuleringar? Vad tror ni? 6. Kommer botar att inom en snar framtid (ett år eller mindre) att börja spela en stor roll på FL låglimitbord (och därmed fullkomligt förstöra internetpoker)? Vad är era kvalificerade gissningar om dagsläget på botfronten? Jag är en hängiven anhängare av teknologi, men pokerspel ska ske mellan människa och människa, eller möjligen mellan bot och bot. För att få koll på spelet så behöver jag göra tre saker; spela, analysera mitt spel och få feedback från andra. Men hur ska jag göra för att få koll på själva pokerscenen, det är ett inte så litet problem! Inom hifi-sfären, orkidesamlarsfären, biltrimningssfären eller ungefär vilken livaktig subkultur som helst, så finns det alltid bra, halvbra och riktigt pissiga forum och informationskällor. Någonstans i bruset finns the nuts s.a.s. Pokersfären är milt sagt brusig. Jag har kommit fram till att detta forum samt 2+2 verkar stabila. Fler förslag? Mina mål med pokerspelandet skiljer sig inte från någon annan nybörjares; att bli svinrik fort som satan, vinna WSOP nästa år och glida runt med platinablonda babes i Las Vegas. Men om jag för en stund återvänder till verkligheten så kan jag omformulera mig och säga att mitt mål är att bli en så skicklig pokerspelare som jag kan bli. Att maximera den potentialen i den mån den finns. Vad tycker jag om böckerna då? Jo, alla är bra, inkluderat Carsons bok. Många verkar gnälla på honom och hans bok (han har gett ut en ny nu), men som ickespelande pokerwannabe (alltså en vars åsikt inte är värd så mycket vad gäller just detta!) vill jag påstå att den har en del mycket tänkvärda poänger, inte minst vad gäller spelartyper och psykologi. Till skillnad från Sklansky och Malmuth verkar han trots att motsatsen ofta påstås, ha inte så litet självdistans. Weighing the odds är superbra, SSHE som verkar vara en bibel för de flesta innehåller mycket bra, men är enl. mig slarvigt skriven och onödigt komplicerad. Det som sägs kan sägas på ett enklare sätt. ITH har många bra handexempel, och ToP är ju ett referensverk att alltid återgå till (även om jag hatar allt jävla fjäskande för Sklansky på 2+2, de har ju knappast monopol på vetande) Byron Jacobs bok är en synnerligen bra nybörjarbok, med "nybörjar" understruket. Det blir inga fler böcker på ett tag, möjligen undantaget HEFAP. Jag har sneglat på Jacobs&Brier "How good is your limit hold em?", Slotboom "Hold em on the come", Feeney "Inside the poker mind" samt Ciaffones "Improve your poker" och "Middle limit hold em poker". Jag har 100-120 timmar/månad att spendera på pokern, utan att försumma någon annan aspekt av tillvaron (alternativet just nu är annars att dricka bira med polarna eller låta hjärnan förtvina med en massa trams) och kommer därför i dagarna påbörja projekt "500 timmar" Målet är att efter 500 timmar göra en analys av mitt spelande, mina vinster och/eller förluster, för att därefter se om jag har en fingervisning om jag lutar mot EV+ eller EV- vad gäller mitt pokerspelande som helhet. Mitt tillgängliga kapital är 3000 SEK. Min strävan är att vinna så mycket som möjligt (vad annars?!), därefter om så icke blir fallet, i följande fallande ordning; att gå +/- 0, att inte förlora alltför mycket och slutligen att inte gula helt och hållet utan till varje pris hålla sig kvar, om så på lägsta av låga limiter. Insatser utöver de 3000 SEK är inte aktuella förrän de 500 timmarna har gått. FL fullring blir vad jag börjar med. Men jag kommer att prova på potlimit, nolimit och shorthanded. Det jag tycker är roligast är jag förstås bäst på och vice versa, det ger sig allteftersom. Jag har genom noggranna studier kommit fram till att en duktig spelare vinner i längden, eller i varje fall att de har ett övertag och möjlighet att vinna. Jag var tvungen att genom en massa läsande helt enkelt konstatera att så var fallet. Jag är övertygad om att minsta gnutta tvivel på den punkten annars gör sig påmint direkt då det går dåligt; "det är bara slump! sajterna är riggade! spelet är totalt oförutsägbart! jag har sådan jävla otur!" Tidsaspekten kan inte heller nog understrykas, hundratals, tusentals timmar av korrekt spel krävs. EV+, men över tid. Efter att jag insett detta, vilket jag gjorde rätt snart, så blev jag såld. Av någon för mig okänd anledning så känner jag att jag helt enkelt måste bli hyfsad, gärna världsbäst, på poker. Så här uppfattar jag poker: Det finns ett limbo bortom tid och rum. En plats som inte är en plats utan ett medvetandetillstånd. Ett konglomerat av psykologi, matematik och slumpmässiga händelser. Ingen kan resa dit med fysiska färdmedel, och ingen kommer heller dit mot sin vilja. Där verkar logik och kaos sida vid i myriader av sammanlänkade flöden. Där råder Heisenbergska principer tillsammans med ett visst mått av förutsägbarhet. Givet erfarenhet och navigeringsförmåga kan man förutsatt att man stannar nog länge, kröka rymden till sin egen fördel, och därmed få en del av de guldklimpar som cirkulerar att sakta klustra sig ner i säcken man bär på. Welcome to pokerspace! O yes vad flummigt, läge att sova nu!