Illvillja

Att resa lär väl i många fall ses positivt från arbetsgivare, att man får lite livserfarenhet och perspektiv på livet. Jag är glad att man har ett registrerat enskilt bolag iaf, så man man säga att man varit egen företagare den dagen det är dags att kila vidare i karriären...

Iom att det nätverket gick i konkurs o förrgår lär du få vänta ett tag till... torskade en hel del där jag med

Såg en dokumentär om "oljekrigen" i eftermiddags på Viasat History av en slump medan jag passade lillen... Den var från 2003 tror jag, precis när USA gick in i Irak... Då tyckte de oljepriset var högt med $35 per fat...

Det kan ju ha att göra med att det är betydligt "simplare" beslut än i vanlig cashgame poker... push/fold och ngn resteal här och där med små relativa stackar erbjuder ju ett helt annat spel än deep stack NL exempelvis...

http://forumserver.twoplustwo.com/showthread.php?t=73786&highlight=spreadsheet Kan var att jag missuppfattat det, men diagrammet på sidan 4 tolkar jag på det viset... Annars är ju första diagrammet rätt talande. på 5000 st $20 SNG så kan resultatet för en person med 9% ROI skilja från +ca $2000 för sämsta resultat till $20 000 för bästa...

15% ROI bör vara inklusive rakeback/bonusar (varje 10% i rakeback ger väl mer eller mindre 1% ökad ROI)... Jag spelade drygt 100 SNG förra veckan på lite drygt 20 timmar på de nivåerna, på en mindre site... Det går utmärkt att leva på det (som sagt $6k i förväntad vinst på en månad), problemet är variansen som kan vara halvjobbig. Såg en tråd på 2+2 där det gjorde en del beräkningar där de konstaterade att chansen att ha (eller ha haft) en 20 buy-in downstreak efter 500 turneringar med 15% ROI var 100%.

Jag satte in $50 på Unibet och spelade .25/.50 FL för 3 år sedan. Bara ngn dag senare tog jag ut det då det alltid var fulla bord och bytte till Betsson (hade nu $62 och kände mig rik). Där gick det tyngre (hade ubertight/weak stil) till en början. En kompis som då spelade de "gigantiska highstakesnivåerna" $1/2 NL frågade om han fick prova att spela med $20 av min rulle (vilket var ungefär hälften av de jag hade kvar) och jag godkände. Han vann en pott med 88 på $56 dollar och jag var lyrisk över att man kunde vinna så mkt i poker... Jag har jobbat mig upp sakta men säkert från low limit och har idag en rulle på $16,5k med uttag på totalt ca $60k under dessa år (varav drygt hälften i år)... Det som lagt grunden för att jag äntligen kunnat få ett "break" och komma upp mig i år är MTTs (bl.a. vann jag en $20 rebuy på VC poker efter att ha testat deras $10 no deposit bonus här genom Poker.se och tog hem $8000 i januari) Jag tror det är viktigt att inte alltid jämföra sig med sina vänner, jag tror att risken är att man blir besviken då och inte uppskattar sina egna resultat. Jag har många vänner med stabil bankrulle för $5/10 NL och uppåt och visst kan jag ibland bli avundsjuk på vilka summor dessa spelare tjänar, men samtidigt får man ju titta på vad jag gick in med. Räntan på mina $50 har varit bättre än något annat som jag kan tänka mig... däremot tänker jag nog aldrig räkna ut min timlön under de första 2 åren jag spelade poker...

Jag kör med 3 och fungerar oftast bra (till o med här ute i Lysekil)...

Jag håller med o matt de e unfair, men känns som om de inte finns ngn annan RIMLIG lösning? Folk som gdaily, som kom in med 2500 / 3500, ska han spela om? Eller jag som kom in 15 sekunde för sent o bara förlorat en blind?

Jag klagar inte på omstarten, jag hann ju busta ärligt. 99 på 98x bräda mot KQs med färgdrag all-in

Tänker slå ut dig om vi möts då

Nej, tjejer e onda, man ska inte lyssna för mkt på dem... de e mkt våld och blod och sex i serien, kan väl aldrig gå fel?

Vet inte hur uppdaterad du e på serier, men jag har gillat Rome väldigt mycket, men ska ärligt medge att jag inte sett säsong 2... Annars e de ju inget som slår A-team!

Vilka sidor räknar den poäng på? Hade Telefonkiosk på mitt bord på $100k gtd på Everest o blev väl inte direkt överimponerad av hans spel?

Har spelat 3-4 matcher mot honom med, klart trevlig motståndare...

Som för mig då, 129 på Everest va väl de mest lyckade, men 90 ITM så säger väl allt... fula beats o kalla lekar kommer ibland... varians e ondsint...

Tänkte prova den jag med...

Riktigt kul att se att det lossnat för dig... Det är härligt att se att hårt arbete belönas, för du är ju helt klart en av dem som verkligen tar pokern seriöst och har jobbat dig upp med bra BR managment...

Märks att du inte har barn. Min unge rycker aldrig ut nätverkssladden eller rycker ut strömsladden ur väggen när jag har sämre än fyrtal i damer...

Jo, jag tycker du ska vara nöjd med turneringen. Jag såg hur kall du var på finalbordet, men fortfarande så dubblade du din rulle...

Hur ligger man under med 1-1? Dessutom trodde jag att det bara var 12 spelare på plan i hockey...

De va som faan... att du inte gulat gör mig förvånad... GL mate

Jag trivs grymt bra i Lysekil, vackert vid havet och lugn o ro, med flera bra restauranter... men e ju väldigt beroende på vad man vill ha...

Jag har en 6 månaders son så jag vet precis vad du menar med hur bortskämd man blir. Tjejen tar hand om det mesta i hemmet inklusive sonen. Jag tar varannan morgon fram till kl 12 i princip (finns få bra bord innan dess iaf). Sen när jag sitter och grindar tar hon hand om honom så jag kan koncentrera mig på jobbet... Har varit ensam med honom en kväll... höll på att slita ihjäl mig...

Det är en intressant frågeställning. Jag har under snart 2 år levt av inkomster från pokern, från spelet och allt runt omkring och alltid fått kämpa mot frågor om när jag ska skaffa ett "riktigt" jobb. Nu har jag inte dragit samma summor som trådskaparen, men jag har klarat mig, jag har skattat på de bitar som ska tas på företaget osv... Dock fortfarande nu när pengarna börjar komma i en skrämmande hög summa varje månad så ligger dock flera vänner på och tycker att jag måste skaffa ett riktigt jobb, likaväl min sambo (som är mammaledig just nu). Jag ser dock inte problemet när jag mår bättre än jag någonsin gjort. Jag kan styra min egen tid och just nu "behöver" jag egentligen inte arbeta supermycket för att klara mig, men under 6 månaders tid när jag drog igång ett nytt projekt jobbade jag o tjejen 16-06 7 dagar i veckan. Nu får jag vara delaktig och se min son växa upp och utvecklas, jag kan även vara hemma och hjälpa min sambo med att ta hand om honom, vi har bl.a. hand om honom varannan morgon för att den andra ska få vila upp sig. För mig är det mer värt än något annat. Visst att jag ibland saknar arbetskamrater och att det kan bli "asocialt", speciellt i en liten stad som Lysekil där vi bor och är nyinflyttade. Vi har dock nu försökt umgås mycket med vänner osv för att väga upp bristen av arbetskamrater, men som någon sade, hur ofta umgås man med dessa på fritiden? Jag har pluggat på heltid och jobbat på heltid och vantrivts med både och, även om jag haft tur och haft "drömjobb" (jobbat som datorspelsförsäljare och insett att man aldrig hade tid att spela de spelen som man så glatt stod och visade upp för andra, spelrecensent med problemet att man inte kunde fortsätta spela de spel som var bäst, på ett av de största pokerrummen som marknadsförare utomlands som även om det var en spännande upplevelse som gett mig mycket inte var nåon skillnad mot att jobba som marknadsförare för vad som då ingen ens kunde spela poker) så har jag aldrig mått så bra som jag gör nu... Jag tror att det måste komma inifrån dig själv, du vet om du mår bra av det eller inte. Sen får föräldrar och vänner tycka vad de vill... *usch vad flummigt det blir, dessa morgnar med sonen e kanske inte vettiga när man spelat ett pass alldeles för sent*