Illvillja

Skaffa barn... då får du knappt sova alls... mkt bättre *snark*

För min del är ett "grattis" för min glädje mer än nog. Tackar å det hjärtligaste... jag har ju släkt i Malmö dock... så risken finns ju att jag ngn gång per år åker ner till dina trakter...

Det är stort när "barnälskaren" Jennez grattar till att ännu en snorunge som kan ställa till bekymmer för honom är född Jag besiktigade bilen igår. Fick förklaringen till varför jag tyckte bilen vibrerade så mycket i högre farter. Bakaxeln satt tydligen inte fast. Jag som inte kan så mycket tyckte det lät typiskt ohälsosamt, men tydligen ska det mest tugga däck. Det var spännande att se Jamies reaktion på sin lillebror. Man såg verkligen hur han fick kämpa för att försöka förstå. Han verkar ha förstått att den lille kommer bli kvar och att det är viktigt att han är snäll mot denne. Han var också en fantastisk storebror igår. Han kom flera ggr och klappade på Alexander och när han skulle gå upp och sova kom han och gick och gav honom puss på munnen. Han var dessutom snäll nog att ge honom sin bästa snuttefilt, även om han i den stunden blev lite ambivalent och flera ggr tog tillbaka den och gav den åter. Samtidigt märkte vi snabbt hur avundsjuk han blev. Han gör verkligen allt för att få uppmärksamhet. Vi försökte verkligen ge honom minst lika mycket som vanligt, jag försökte ta Alexander medan Nathalie lade Jamie, men det sket sig efter att Alex skitit två ggr och sen insett att han var hungrig. Då uppstod nästa dilemma. Jamie kan inte sova med lampan tänd längre, Alexander vägrar ta tutten om det är mörkt. Det var mysigt att få hem hela familjen, även om Nathalie fick tjata rejält för att de skulle släppa hem henne. De verkar allmänt griniga för att de inte fick förlösa henne. Som om vi hade något val. Vi ska in dit i morgon igen för att ta lite prover. Inatt fick jag sova rätt mycket. Sov som planerat i gästsängen. Vaknade bara ett par gånger av att Alexander inte var på humör, men enligt Nathalie har även hon sovit gott så det var ett fall framåt. Det ösregnade hela natten, ganska mysigt att ligga under takfönstret då i gästrummet. Nu på morgonen och förmiddagen har Alexander snällt legat och sovit och vilat i liggvagnen som vi tagit upp. Det gjorde aldrig Jamie, han vägrade sova om han inte låg i famnen. Vore underbart om det kan hålla i sig. Nu tänkte vi försöka inviga dubbelvagnen och ta en promenad till dagis med Alexander. Vädret visar sig dock inte från sin bästa sida så får se hur det blir med de planerna.

Tack för alla gratulationer. Det var svårt att komma till ro igår. Dels för att folk ringde och grattade hela tiden, men även för att jag fortfarande hade så mycket adrenalin i kroppen att den inte vill sova. Jag fick 2 timmars sömn på eftermiddagen och åkte och hämtade Jamie sedan. Han hade haft en jättebra dag tydligen, lekt och haft roligt utan att gnälla alls. Vi har tur som har så bra vänner som kan komma över klockan fyra på natten och lösa allt till det bästa. Vi var där i fredags och hade med oss fikabröd och så. Störde nog egentligen då, för de satt och åt oxfilé och verkade ha en romantisk middag. Dock hade Jamie det roligt där, kände sig hemma på en gång, och det gjorde att det kändes mycket lugnare. Efter att ha hämtat Jamie igår så satte vi oss och såg på TV. Vi har till slut fått vår digitalbox att fungera igen efter att ha fått ett nytt kort. Eftersom man har ett nytt kort så har man alla kanaler upplåsta ett tag, så vi satt och tittade lite på filmkanalerna. Han vaknade nästan direkt i sin säng så vi kollade på lite mer film innan vi gick och lade oss tillsammans i min och Nathalies säng runt klockan 21. Jamie såg oroligt i natt, han känner väl på sig att något har ändrats. Han vaknade och gallskrek några gånger. VI gick till slut upp runt 7:45, då hade han sovit på min arm i en halvtimme. Vi hade de vanliga morgonrutinerna och gick upp till dagis. Kändes underbart att kunna säga att han var storebror. Vi mötte även Oliver, en dagiskompis som blev storebror förra tisdagen. Sen mötte vi Camilla med sin dotter Emilia som jag nog berättat om tidigare. Jag fick nästan dåligt samvete över att vara så glad som jag är, för hon förlorade sin pappa (mamman alltså) alldeles för tidigt förra måndagen. Hon var dock väldigt glad för vår skull. Vanligtvis när man återberättar historier så brukar de ju bli "bättre och bättre" allt eftersom tiden går, men faktum är att det känns som inget har hänt ännu med denna födselstory. Kanske är för att det är svårt att göra den mer dramatisk än den är...annars hade det kanske låtit så här vid detta laget nu. "Vattnet gick samtidigt som Nathalie satte sig i bilen och vi skulle åka in. Jag ställde mig på gasen och gjorde en 180graders kurva med handbromsen (detta vore för övrigt väldigt imponerande med tanke på hur dåligt den fungerar). I med D och sen körde jag på rykande hjul genom Lysekil. Vi hade så klart inte tid att vänta på färjan så jag tog sats och brände ALLT som våran bil klarade ner för backen och hoppade över Gullmarsfjorden (det brukar ta tio minuter med färjan bör kanske klargöras). Vi klarade det precis och brände vidare i 300 km/h. Alla fartkameror var på, men de var för långsamma i utlösningen för att hinna fånga oss. Nathalie sitter med korsade ben och håller emot så ungen inte ska komma emot, när vi tillslut svänger in på akuten så skriker hon "ta emot, för här kommer barnet", varpå hon släpper greppet och den lilla sonen "ploppar" ut i famnen på de chockade sköterskorna." Nej, nu ska jag gå och fräscha upp mig med en dusch innan jag ska lyckas lista ut hur fan jag ska montera babyskyddet i bilen (för er som inte har barn är det den minsta modellen av barnstol som man kan ha tills dess att barnet väger ungefär 10 kilo). Kl 13 är det besiktning och jag tänkte passa på att tanka samtidigt. Av någon anledning började bensinlampan lysa redan efter 51 körda mil (har 70-liters tank) så antar att gårdagens hastigheter skapade en fin virvel i tanken. Efter det hämtar jag upp Jamie och ska in och hämta resten av min familj... BTW: angående speltorsks kommentar: När du har fått barn vill du inget hellre än att skrika ut det till hela världen. Du är seriöst oförstående till varför det inte toppar alla nyheter på alla kanaler i världen och de har expertpaneler i morgonsoffan på SVT. SÅ stort känns det att få barn, även om det "bara" är det andra. Folk som inte ringer 112 när någon tar en överdos utan istället vänder sig till ett forum riskerar troligen att bli intagen av folk i vita dräkter i ett sådant tillfälle.

Tänk så det kan bli i livet ibland. Vi har ju som ni sett i dagboken bara gått och väntat nu under en längre tid på att värkarna ska komma igång och vi kan åka in till BB. Igår satt jag och spelade lite cashgame där jag blev brutalt våldtagen och en $25k GTD turnering vid sidan av. Jag slutade till slut 25a och fick $200 i turneringen och klockan var då närmare halv 2. När jag kommer upp i sovrummet säger Nathalie att hon tror hon fått första värken nu. Eftersom det varit så mycket "falsklarm" på sistone så bestämmer vi oss för att försöka sova. Dock är man ju lite spänd och ingen av oss kommer till ro. Värkarna tilltar i styrka och vi konstaterar att det nog är riktiga värkar. De verkar (verkar och värkar, spännande språk vi har) dessutom tillta i styrka. Vi ringer in till förlossningen på Östra sjukhuset i Göteborg dit vi ska och de tycker vi ska åka in direkt. Sagt och gjort, vi ringer Carl som kommer över direkt som planerat. Han lägger sig på gästsängen så att Jamie får fortsätta sova. Vi skyndar oss in i bilen och sticker iväg, vi har trots allt 15 mil att åka. Jag står på bra, det är lite blött väglag, men inget regn. När vi väl når motorvägen börjar Nathalie ha värkar mer eller mindre konstant, och det är fortfarande 10 mil kvar. Jag kör så pass fort som känns safe, runt 160, men min stackars volvo 850 klarar nog betydligt mer, men framvagnsinställningarna är långtifrån optimala så det skakar en hel del... I Stenungsund säger Nathalie -"Nu är det krystvärkar, det känns som ungen är på väg ut!" Om jag inte var nervös innan detta, så får jag mer eller mindre panik nu. Det är fortfarande 55 km kvar till sjukhuset. Jag drar ner på farten till 135 för att minska skakningarna lite så att det kanske håller tillbaka värkarna något. Det fungerar i 30 sekunder iaf... Återigen kommer jag ihåg hur jävla hjälplös man är som man när den man älskar skriker ut sin smärta och du kan inte göra ett jävla skit. Nathalie har riktigt hög smärttröskel, jag hade varit död vid detta lag, och det finns inte ord för att beskriva hur stolt jag är över henne (och andra kvinnor för den delen som genomlider en graviditet och förlossning). När hon dock skriker rakt ut av smärta och det ser ut och känns som om hon skulle kunna krypa ur sitt eget skinn för att bli av med smärtan så är jag nära att brista i gråt. Jag sliter upp mobilen och ringer förlossningen och säger: -"Vi kommer inte klara detta, kan ni skicka ambulans?" De säger åt oss att ringa 112 och svänga in och möta upp den vid Kungälvs Sjukhus som har en öppen akutmottagning. På avfarten dit kommer ytterligare en ny krystvärk och jag kör så fort jag vågar utan att för den sakens skull tvingas till tvärbromsar eller liknande som bara förvärrar saken. Jag känner mig som värsta actionhjälten när jag svänger in till akuten där de står redo efter larmet. De plockar upp Nathalie och lägger henne på en bår. Jag ställer undan bilen och springer efter. Ingen på detta sjukhus har utbildning som barnmorska, men de flesta av sjuksköterskorna har iaf fött egna barn. Det hindrar dem inte från att springa runt som yra höns och jag hindrar mig själv från att säga: -"Är det någon här som vet hur detta går till?" då jag inser att detta inte hjälper saken. De har bättre kunskaper än jag har åtminstone. Medan de fortfarande diskuterar sterila underlag och när ambulansen kommer för att köra oss vidare så får Nathalie en ny krystvärk. -"Ok, för i helvete, kan någon ta upp ungen, den är ute nu och ligger mellan mina ben", skriker hon och mycket riktigt, plötsligt hörs ett barnskrik under den filt de lagt på henne. En liten son ligger där blodig och ynklig som bara ett helt nyfött barn kan se ut. Det är nu jag inser hur adrenalinet pumpar, jag kysser Nathalie på pannan och är så glad och stolt som man bara är i just dessa lägen. Personalen var oerhört hjälpsamma och trevliga, tar bilder och försöker göra allt så bra som möjligt för oss. Ambulansen kommer så småningom och kör in Nathalie till Östra Sjukhuset. De släpper iväg mig till min egen bil med viss skepsis, men jag intalar mig själv och dem att min chock har släppt och jag kan köra in efter. Väl framme på Östra vägs vår lille parvel, han väger 3345 gram, vilket är lite mer än Jamie och är lika lång som Jamie var, 50 cm. BB är tyvärr överfullt så det finns ingen sängplats för mig och den fåtölj jag fick var inget vidare att sova i så efter ett par timmar ger jag mig hit hem. Ska försöka sova nu ett par timmar och sen åka och plocka upp Jamie. I morgon ska Nathalie och vår nya, som troligen kommer kallas Tom Vegas Alexander, med det sistnämnda som tilltalsnamn och Tom efter Nathalies pappa få komma hem. På vägen hem har jag god lust att ställa mig på ett bord på McDonalds där jag stannar för att äta lunch och skrika -"Jag har fått min andra son" Jag låter dock bli, ringer lite släkt och vänner istället. För er som inte har barn säger jag bara det, att även om det finns mycket jobbiga saker med barn, så finns det inget som går upp mot stoltheten och kärleken du känner till dem. Jag ska nog gå och sova lite nu, känner mig förvånansvärt otrött, men det är nog adrenalinet som finns kvar i mig, och lyckan. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hänt om vi inte svängt av vid Kungälv. Enligt våra tidsberäkningar hade vattnet gått i tingstadstunneln ungefär... jag som nästan svimmade igår av det blod som kom när jag satte en potatisskalare i tummen hade väl troligen inte sett ett lyckligt slut där. Kommer lite bilder senare

Lövbiff med klyftpotatis är alltid enkelt att utföra. Ta vitlökssmör till. Lövbiff steker du bara ngn minut per sida. Peppra och salta. Klyftpotatis skalar du potatis, skär i klyftor, häll i långpanna och salta och peppra och höll över olivolja. Kladda runt lite. In i ugnen ca 35 minuter. Vitlökssmör trycker du i ett par vitlöksklyftor i lite smör och rör runt. Ta inte för mkt dock, för då förstör du liksom kysstämningen...

Det gör min höggravida sambo också, har du tagit ett graviditetstest? Du kan ha + kanske?

Ok, Hur ställer jag in "noScript" och klickar ur den där skiten i firefox? Det ska fan till att man snart inte vågar surfa alls på burken

Som jag skrev i en annan tråd. Anledningen till att jag tycker att Cardrunners filmer har gett mig mycket är att de lär mig att resonera, eller åtminstone se hur andra resonerar. I vissa filmer, bl.a. ett par SNG-filmer håller jag inte med, i andra håller jag med delvis. Det viktiga är att lära sig att bli en tänkande spelare själv... Det känns dessutom som allt blev mer strukturerat sedan de gjorde om och började med filmserier. Dock tror jag att jag får titta lite närmare på alternativ då många verkar ha negativa åsikter om cardrunners. Att döma av de Stoxpoker-filmer man fick på köpet när de gick samman så kändes det inte värt det för mig, kändes som det var lägre kvalitet på dem än CR iaf...

Jag har inte sett på ngra DC - filmer, men tycker att Cardrunners har bra kvalitet på flera filmer. De har bl.a. en serie om hur man krossar microlimit NL som kanske skulle komma till hjälp i detta fall... Sen tittar jag mest på filmer som dessa för att få tips om hur jag ska lära mig "tänka" och utveckla mitt eget spel, inte för att leka copycat...

Jobbiga med stars är ju att det inte är skattefritt...

Med tanke på min hitratio i söndags tror jag inte det hjälpt om det varit det omvända läget

Jag hade 40% ROI på 200st $30+3 SNGs tidigare innan helvetet brakade lös Keep up the good work, men du vet, Illvillja rår du inte på HU

Det var falskt alarm denna gång med... Jag sov trots det oroligt hela natten, Jamie låg och sov större delen av natten hos oss. Tror jag iaf, vet inte när han kom in till oss, men när jag kollade på klockan vid 02:11 så låg han iaf mellan oss. Jag vaknade klockan 6 av att jag bankade skallen riktigt jävla hårt i nattduksbordet som står bredvid sängen. Sov oroligt sedan, för man vill inte röra sig för mycket så att lillen vaknar. Han sov dock till 07:45. Mycket lyxigt! Efter att ha ätit frukost och krånglat på honom kläderna inklusive ytterkläder så går han in och vill sätta sig på pottan. Eftersom det bör uppmuntras så är det bara att ta av honom allt igen. För att citera en textrad från en gammal goding (gissningar tas gärna emot, vinnaren får en fantastisk ära) "Döm om min förvåning, vad tror ni jag får se" Jo ungen sätter sig faktiskt och KISSAR på toan. Han leker inte med den så som han oftast gör utan kissar i den (en liten skvätt kom på golvet, men det får man nog räkna med). Det gjorde det värt att klä på honom allt igen. För er som inte har barn så var det en ensamstående mamma som beskrev det som att försöka klä på en åttaarmad, sprattlande bläckfisk kläder utan att ha några armar stickande ut från något håll...Detta var beskrivningen för en nyfödd unge... du får skruva upp svårigheten ett par grader för en 20-månaders... Det var en vacker morgon igen, dollarn och euron rusar (vilket betyder att mina inkomster gör detsamma) och jag hade bara 2 mail att ta hand om... Nu ska jag gå och knäcka min morgonburk med coca cola och hitta lite grind!

Jag har inte hunnit skicka iväg ungen med dem än... förvärkarna fortsätter så ska gå till sängs nu ifall det blir så att vi får åka in i natt... Hittade lillplusset på en timmes grind. Va totalt galna bord, men lyckades inte få in degen med bra händer, men drog ut och träffade hyfsat några gånger...

Tjuren från Lund anser sig vara för god för att spela sådana ovitala saker Tjuren från Lund är nog egentligen en rejäl bratt *ja, jag har tråkigt, Nathalies värkar sätter ju aldrig igång*

Oj vad lat jag blir när jag inte har hund. Tog bilen upp till dagis idag igen. Det var lite småregnigt. Får skylla på det. Hittade lite grind efter dagens jobbsysslor på förmiddagen. Det gick rätt bra idag. Spelade bra större delen av tiden, gjorde en onödig bluff med T7s, men jag tror att jag egentligen spelade ganska korrekt, men att han nog träffade bättre än jag räknade med... Jag slutade ett inköp upp efter att ha hittat en kille som hade ganska vettiga stats förutom att han abusade 3 bets. Jag floatade sönder honom ett par ggr och gulade honom sen när han blev misstänksam och jag hade nöten. Hade kunnat bli lite mer upp om jag inte tappat ett halvt inköp med KK mot AA tidigt mot en shortstack. Var all-in pre så inte mycket att göra åt det... Jag fixade maten till lunch. Blev Charlie Chaplin, ett bra hamburgeställe i stan. Hemkörningen är helt ok, även om det ibland kan ta lite tid och man får ganska ofta det man beställer... Vi åkte upp till bilverkstaden för att betala gårdagens reparation, men de hade fortfarande inte fått in några volvokort. -"Kom in på fredag och betala om ni inte är på BB då" Känns riktigt skönt med den inställningen. Vi fick tillbaka vår digitalbox nu igen från Com hem... Den slutade fungera den 8e augusti (samma dag som OS började). Har skickat in den och fått tillbaka den två ggr med samma fel. Idag fick vi en helt ny box, fortfarande samma fel. "Sätt in kortet" säger boxen, känns ju som de kunde provat med att skicka ett nytt kort från början... Vi är så desperata när det gäller att fördriva tiden nu att vi till och med åkte och handlade MED Jamie. Alla som har barn vet att detta är en självmordsakt i sig. Små barn i matbutik är ungefär som att släppa in en anabolasmittad rabiesapa i ett glasbruk och hoppas att han inte ställer till några bekymmer. Gick faktiskt ganska bra idag, bortsett från att han blev snattare när jag inte han rycka bort honom från lösgodiset innan han tryckt i sig en godis (jag hann dodga 5 försök innan det sket sig). Med tanke på att vi betalar 5-6000 i månaden i matinköp i den butiken kan de gått ta svinnet på en ynka godisbit. När vi kom hem visar sig denna desperation i än större grad när vi märkte alla Jamies kläder med etiketter som man stryker fast. Detta är ju något som bara riktigt präktiga föräldrar gör (typ en "nit"). Vi blev hungriga under tiden och Jamie hjälpte glatt till med pannkakssmeten. Han hade smet i håret och på benen och mest överallt. Så efter att ha spätt på med sylt över hela magen och armarna när han åt pannkakorna fick vi ta ett bad. Han är mycket duktig i badet tills man ska tvätta håret. Han tvålar gärna in sig själv, speciellt snoppen är rolig att tvätta och fötterna. Han var så trött efter badet att han somnade i TV-soffan med Nathalie medan jag satt och jobbade med tio olika saker samtidigt. Känns som jag påbörjat en massa projekt nu för att fördriva tiden under slutskedet av graviditeten. Blir värre sen att slutföra allt när ungen väl kommer, men antar att det blir bra. Det är alltid roligt när man är supermotiverad, och just nu känns det som allt går riktigt bra... Verkar vara förvärkar nu igen, hoppas det utvecklas till något riktigt...

Eftersom jag spelar SNGs sket jag i statistiken och nöjde mig med sharkscope.

Jag hade problem med att mitt ongame segade ihop totalt även utan HUDs. Kontaktade supporten som hade mycket kontakt med Ongame osv innan de konstaterade att de inte kunde göra något åt det. Jag fick tipset av Kraclob att stänga av "enable statistics" och sedan jag gjorde det har det aldrig hänt igen...

Jag ringde dagis och sade att jag skulle komma sent. Hoppades de skulle ringa inom kort. Efter en timme inser jag att de inte kommer göra det, så går upp och hämtar honom. Han fick gå ner själv. Det tog ca 45 minuter (promenaden brukar ta 6-8 minuter när jag går själv). Jag hinner knappt innanför dörren innan de ringer och säger att bilen är klar. Jag får inte tag på Carl så jag får traska. Är en ganska bra bit (3 km kanske) men går rätt bra. Kände att det var skönt att röra på sig nu när man inte går ut med hunden. Känns riktigt ovant att inte ha någon hund hemma. De enda gångerna vi varit utan hund är när vi åkt på semester typ sedan vi skaffade Nalle. Killen på bilverkstaden är trevlig, jag får 15% rabatt. Det är illa att jag är mer back på pokern denna månad än jag betalar för bilen. Fick dock inte betala idag. Frågade om jag kunde få ett VOLVO-kort... men han hade inga hemma, så skulle komma in och betala i morrn. Känns som det inte riktigt fungerar så i storstäder... Hinner köra hem bilen och konstaterar att det känns ovant att inte ha den varningslampan lysande. Den har lyst sen jag köpte bilen av mina föräldrar och när jag lånade den bilen av dem tidigare med. Samtidigt som jag kommer innanför dörrn typ kommer Carl förbi och vill fixa bromsarna på bilen. Det är bara att åka iväg igen. Jag är dock inte så behjälplig utan tar hans bil och åker på mitt första föräldramöte som förälder. Kändes kul att köra manuellt växlad bil igen. Var ett tag sedan, men det sitter i ryggmärgen kände jag. När jag kommer tillbaka till Carl så har han konstaterat att mina bromsskivor där fram var rejält slitna och bromsbeläggen nästan nere på metallen. Återstår bakhjulen och spänna handbromsen, sen vågar jag kanske besiktiga bilen. När jag kommer hem till slut så är det dags att lägga Jamie. Att sitta i mörkret och inte kunna göra något direkt alls känns ibland som waste of time. Man får sitta och fundera. Hade jag varit betydligt sluskigare hade jag kunnat passa på att peta näsan och rensa öronen från öronvax. Nu blir det snarare att jag sitter och funderar på att jag borde rensa öronen, men glömmer bort det så fort jag går ut ur rummet... På sistone har jag spenderat mycket tid i Jamies sovrum med att massera min ömmande nacke och axlar. Den där operationen har ännu inte varit någon success för min migrän, men det handlar mycket om att jag inte riktigt kan träna heller. Så fort jag försöker träna ögonen får jag sådan skallebank att hela dagen e förstörd... Nu ska jag nog titta på House...

Använder mest miranda själv... Hade tydligen redan ställt in alternativ adress, så har la tänkt till någon gång...

Skickade in skiten igår, men har inte hört ngt än... slappa jävlar...

Tack, jag försökte hitta själv, men blir tiltad bara jag närmar mig MSNs hemsida

Min adress är reggat på en domän som inte har publika mails, jag har adressen jag har eftersom jag jobbade där i en forntid... Kan man inte ställa in i sitt live messengerkonto till vilken mail de ska skicka lösenordet om man har glömt det?

Så länge domänen fortfarande är aktiv så borde det väl vara safe så länge man litar på dem som äger den?