leatherboot

Tar till mig av vad du säger. Har inte själv sånt häftigt temperament, men kan ändå inte låta bli att ta illa vid mig om jag åker dit ett par händer i följd. Att tilt skulle vara något som bara drabbar vissa e trångsynt att tro. Alla tiltar nån gång, vare sig det beror på att flickvännen gjorde slut i början av veckan och nu blir man kalld k*ksugare i chatten, eller att TreKronor förlora efter 3-0-ledning efter andra och f-n vad den där snubben spelar ubertight - alla tiltar. Bara det att vissa passerar den gränsen förfärligt lätt. Det kan ju vara så att man i princip redan innan man sätter sig ned framför datorn, har en liten stubin inom sig som bara väntar på att antändas, ja kanske rentav tar pokern som medel för att släppa på trycket. Om man vet med sig att så är fallet, ja då kanske man inte ska sätta sig ned från första början. Som så många pokerkunniga med sådan enkelhet säger att man ska lämna känslorna utanför pokern, så svårt är det för många att låta bli. Jag menar, försök säga till en alkoholist att han ska lämna känslorna utanför puben... Ja, man ser lätt problematiken. Visst, nån sade mycket klarsynt om slumpens inverkan i poker att; varför bli upprörd över något som man inte kan ha någon kontroll över. Det är ju lika genialt sagt som det är självklart. Hur som helst, vad jag tänkte komma till, och med reservation för det faktum att jag inte är nån expert på beroendepersonligheter: Jack the Dipper: För mig är du ett typexempel på en person som kan göra spelandet till ett problem. De övriga i inlägget belyser ju olika fel du gör i ditt spelande, men det du ska fråga dig e om du ska spela överhuvudtaget- Du tar själv upp exempel på hur du spelar för spänningens skull, hur du känner adrenalinkickarna, och du har svårt o handskas med de 'idioter' som synar ned allt möjligt. Du säger själv att spelandet så gott som alltid slutar med att du tiltar bort det du går in med. Du vet det med dig, likväl kan du inte slita dig. I det avseendet skiljer du dig inte mycket från den där travtoken som spelar bort spargrispengar på banan en gång i veckan. Eller vilken annan spel- eller drognisse som helst. Du kanske inte har kommit dit än. Men jag skulle vara varsam. Jag moraliserar inte, för jag har en tendens hos mig av det också. Jag har vart nära att försätta mig i trubbel ett flertal gånger. Poker lockar, för spelet för med sig så mycket av det vi själva har inom oss, det speglar i så mycket vad för slags människor vi är, och att spela det är som att söka lite efter sanningen om oss själva. Kan låta högtravande, men jag tror många håller med mig om det //Andreas