Fyfan, det är så man mår illa. Får en faktiskt att på allvar fundera över hur jävla omoraliskt det är att sitta och vinna folks pengar kväll efter kväll. Det är inte så att man trott att pengarna kommer från tomma intet, eller så. Men däremot har man nog felaktigt målat upp en romantisk bild som bygger på att många förlorar lite, för att få ska kunna vinna mycket. Artikeln visar dessvärre att denna bild är allt annat än riktig.
Vad jag ska skriva nu har egentligen inget med artikeln att göra, men jag tycker ändå att det känns befogat att ta upp frågan om hur spelbolag och motståndare ska hantera spelare som kantrat, toktiltat, tappat kontrollen. Personligen har några få tillfällen mött spelare som det känns äckligt att vinna av. Nu snackar jag inte om vanliga spelare som tiltat, utan om spelare som helt tappat fästet. Spelare dag efter dag, månad efter månad spelare spelar bort allt. Spelare som uppenbarligen inte spelar för att vinna, utan paradoxalt nog spelar - medvetet för att förlora. Jag förmodar att dessa spelare drabbas av den paradoxala känslan att det känns skönt att förlora. Allt känns redan så jävligt att man lika gärna kan göra det så jävligt det kan bli.
Min reaktion mot denna spelartyp är att be dem lämna. Denna reaktion är självfallet verkningslös och ibland vore det kanske på plats för Spelbolagen att stoppa en spelare, ringa upp honom eller bara göra något. Nu vet jag att även detta i princip är meningslöst då det finns ett hav av nya siter att spela på. Men samtidigt känns det hemskt förespråka devisen: att eftersom det är så jäkla svårt kan vi lika gärna skita i det.