Tada!
Det blir ofta en salig röra och sammanblandning av begrepp såhär, framförallt mellan begreppen likhet - olikhet och jämlikhet - ojämlikhet eller rättvis - orättvis.
Frågan om skillnader mellan könen är ganska tröttsam och faktiskt i mångt och mycket ointressant. Förutsätter rättvis behandling verkligen likhet?
Har funderat fram och tillbaka över åren och mer och mer kommit att inta följande ståndpunkt:
Med andra ord kan man ifrågasätta själva värdet i att leta efter likheter mellan män och kvinnor och om dessa skillnader är relevanta. Likabehandling är inte alltid rättvis. Och vi behöver inte hävda likhet för att kräva rättvis behandling. Skillnader och likheter har ingen bestämd betydelse i sig själva, utan de utgör grunden för tolkningar som får reella förtryckande och orättvisa konsekvenser.
Vidare: det finns inte något sådant som en "neutral" eller genusfri biologi. Den innebär att jag och många med mig ställer oss starkt tveksamma till att biologi och genus är två oberoende storheter som lite då och då kan samspela med varandra. Genus organiserar hur vi förstår någonting, vår omvärld, oss själva, olika fenomen såväl som vår biologi. Med andra ord ifrågasätter många feminister grundantagandet i sådana här debatter att vi på något sätt skulle ha tillgång till en ren biologi. Och det har såklart konsekvenser för hur vi tolkar och förklarar olika fenomen.
Så istället för att tjata på om huruvida könsskillnader existerar eller ej, kanske den relevanta frågan är hur det kommer sig att frågan om könsskillnader framstår som så oerhört viktig. Vilka syften tjänar alla argument för eller emot olika könsskillnader och vad är det vi låter bli att fråga oss, när vi är så upptagna med att tjata om könsskillnader?
Överkurs: att fundera över dilemmat om att hävda skillnader och samtidigt förneka essentialism
Puss