Fido: Man behöver intebry sig om det man talar om, allting handlar om talarens karaktär, hans ethos. Sen om den är sann eller inte är en annan sak och det är massvis av retoriska faktorer som spelar in när man utvecklar sitt ethos.
Och du kan hålla ett tal, som Fido säger, om princip vad som helst. Retorik ÄR allting, i princip. Folk i allmänhet har en skruvad inställning till retorik som enbart en talkonst medan den är mycket mer än så. Det bygger på ett sofistiskt resonerande och någon snubbe från way back, kommer inte ihåg namnet som försökte dela upp filosofi och retorik som två olika saker och som sedan fått tråkiga konsekvenser för hur folk serpå retorik. Men egentligen så är både filosofi och retorik beroende och omfattar varandra. Retorik är även ett viktigt analysmetod, både som kan tillämpas på olika artefakter man som man också använder i det vardagliga livet. Sen är det mycket mer, så tänkt inte på om ditt ämne har en retorisk koppling, alla ämnen har/kan få det.
Använd gärna stilfugrer om du vill, de behöver ju inte låta som om du talar grymt abstrakt men det är väldigt bra för att konkretisera och göra saker tydligare. Det hjälper i alla lägen! Det viktigaste tipset är dock att tänka på din inledning (kommer inte ihåg den latinska termen) men det handlar om att du ska få med publiken och få dem intresserade så fort som möjligt. Försök att få dem att skratta, ställ en retorisk fråga, ta ett exempel där de kan känna igen sig eller tvingas vara delaktiga, något sånt. Sen är det viktigt med partitio, alltså att du berättar vem du är, vad su ska tala om, i vilken ordning allt kommer och även att du presenterar din tes, som sedan ska återkomma 3-4ggr i talet. När du lägger upp dina argument se då till att efter/före alla förargument använda ett vederläggande där du tar upp en fråga som är största bristen på din tes och så motbevisar du den, mycket effektivt. Avsluta gärna med en sammanfattning, tes, slutsats och en uppmaning om vad din publik ska göra.
Om du väljer att inte skriva om poker så har jag ett ganska roligt emotionellt tal som jag höll på grundkursen i retorik på södertörns högskola. Det är egentligen ett fest/lovtal (genus demonstrativum) men jag valde att hylla mig själv. Bjöd in folk till min födelsedag och hade som bakgrund att de visste att jag var självgod, ego osv. Men jag byggde upp talet på att allt jag gjorde var gduomligt, från mat till min plats här på jorden. I slutet drog jag paralleler mellan mig och jesus och det slutade i en narcisistisk tongång där jag tog livet av mig själv pga jag aldrig skulle kunna finna kärlek i någon som var lika bra som mig.
Annars kan du ju göra det roligt och argumentera för att kanelbulledagen ska bli en officiell helgdag. Eller något klassiskt som man alltid får godkänt på, typ att göra om betygsysmetet i skolan.