Gå till innehåll

Hur stor är rymden?


Boxman

Recommended Posts

  • Svars 96
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Enda sättet att komma fram till svaret är genom att ligga på rygg på nån gräsplätt en bit från stadens onda sken och stirra på stjärnorna, gärna lite måne och småfylla också.. då kan man känna sig j-vligt liten.. och så vänder man på det.. så stort är det. :)
Henkeman har ju redan gett det bästa svaret som passar alla och envar på individnivå. Helt fockin otroligt jämrans stort, helt enkelt.
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag är själv oerhört fascinerad av rymde. Jag kan ytterst litet men att gå en runda på senkvällen med hunden och kolla upp på stjärnorna är fan ett billigt nöje. När jag, under min korta tid på båten med juvel-juden, så fick är det en annan stjärnkarta man ser så jag kände mig lyckligt lottad av att få se på dem en stjärnklarnatt då jag var trött som fan. På Mauritius var det också en helt annan karta som jag fick se i klarhet.

 

När jag var i Israel fick jag höra att om man är vid Italien så kan man "tydligt" se att Månen har ögon och mun. Detta stämmer fan och man behöver inte använda för mkt fantasi för att se det.

 

 

Tanken som kan skrämma (eller snarare förundras över) mig är: Hur skapades allt det här!? Vad fanns innan?

 

Tidigare i år så letade någon fram planeter i icke-fallande storleksordning. Nu är de uppdaterade och större! Kolla in:

http://www.youtube.com/watch?v=pnbuhjliCKA

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Helylleintressant ämne. :)

 

Så här säger Hans-Uno Bengtsson (docent i teoretisk fysik vid Lunds universitet) om saken:

Universum i sig är förmodligen oändligt, men det synliga universum, den del av universum vi kan se, är ändligt, eftersom ljuset rör sig med ändlig fart och därför bara hunnit en ändlig sträcka sedan universum blev till. Men för varje år som går ökar det synliga universum i storlek; det blir (sådär) ett ljusår större i utsträckning.

 

Nu är det ju Hans-Uno som är docent i teoretisk fysik och inte jag, men borde det inte bli (sådär) två ljusår större varje år? Det expanderar väl inte bara i en riktning?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Helylleintressant ämne. :)

 

 

 

Nu är det ju Hans-Uno som är docent i teoretisk fysik och inte jag, men borde det inte bli (sådär) två ljusår större varje år? Det expanderar väl inte bara i en riktning?

Eftersom det i så fall skulle krävas att två föremål rörde sig med dubbla ljushastigheten relativt varandra, skulle jag inte tro det. Men jag heter inte heller Hans-Uno.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det är iofs snart jul men ni är ju helt dumma i huvudet. Alla vet ju att det ligger till så här...

 

När vi ovan talade om massiva galaxhopar är det ett relativt begrepp. I verkligheten består galaxhopar till 95 % av tomrum. Endast 5 % av en galaxhop är alltså synbar materia och en av de stora gåtorna inom kosmologin idag är varför galaxer är så tätt packade medan det mesta av universum är tomt. Universum är alltså homogent bara över mycket stora områden.

Den största observerade strukturen i universum är "The Great Wall." Den är som en gigantisk vägg av galaxer, 500 miljoner ljusår lång, 200 miljoner ljusår bred och 16 miljoner ljusår tjock. Dess totala massa uppskattas till tio gånger så stor som lokala superhopens massa. Vintergatan befinner sig omkring 260 miljoner ljusår ifrån denna struktur. Universum var extremt homogent från skapelsen, Big Bang, till ett par hundra tusen år efteråt. Det är än så länge en gåta för astronomerna hur universum kunde bli så komplext som det är idag.

En annan fråga man brottas med är vilken struktur som är den karakteristiska för universum. Man brukar tala om tre alternativ: schweizisk ost, köttbullar eller tvättsvamp. Med andra ord, består universum av hålrum avdelade av sammanhängande materia, isolerade klumpar av materia eller ett mellanting med tunna trådar av materia och tomrum? Om vi fick reda på det kunde vi förstå bättre hur universum kom till och utvecklades i det tidiga skedet.Ett annat ämne av intresse är hur stort och gammalt universum är. Universum expanderar med en hastighet nära ljusets. Studier av galaxers spektra visar att ju längre bort galaxer befinner sig desto snabbare avlägsnar de sig från oss (Hubbles lag). Objekt som befinner sig längre bort än en miljard ljusår kan vi i regel inte se. Kvasarer kan vi dock se på ända upp till 13 miljarder ljusårs avstånd (med stora teleskop). Man tror att kvasarer är en sorts aktiva galaxkärnor, förmodligen mycket unga galaxer, och att de har svarta hål som energikällor. Dessa objekt antyder att universum är åtminstone 13 miljarder ljusår i diameter. Om vi antar att det expanderar med ljusets hastighet och alltid har gjort det så är det alltså minst 13 miljarder år gammalt.

tully.gif

Detta är en skiss av strukturen hos den lokala superhopen. De gröna klumparna representerar den synliga materian, d.v.s. galaxer och galaxhopar som vi kan se med teleskop. Vi befinner oss i bildens centrum. Frågan är om universum har en "köttbullsstruktur" eller inte. Det finns olika sätt att uppskatta universums ålder, bl.a. att studera enstaka stjärnor. Då kan man komma upp i åldrar på 15 miljarder år. Men detta är en tvistefråga mellan olika teoretiker - olika studier ger olika gränser för lägsta respektive högsta möjliga ålder för universum, och allvarliga motsägelser har uppstått. Med det ovan nämnda värdet på Hubbles konstant får vi t.ex. maximalt ett 12 miljarder år gammalt universum medan vi som sagt har 15 miljarder år gamla stjärnor i Vintergatan. Alltså har vi här ytterligare ett kosmologins mysterium.

 

"När tomten talar så gråter QoS" - ett gammalt PF.nu ordspråk

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Enda sättet att komma fram till svaret är genom att ligga på rygg på nån gräsplätt en bit från stadens onda sken och stirra på stjärnorna, gärna lite måne och småfylla också.. då kan man känna sig j-vligt liten.. och så vänder man på det.. så stort är det. :)

 

Det där är antagligen ganska relativt.

 

Jag kan slå vad om att när universum ligger på ryggen på nån gräsplätt och stirrar på alla människor så känner han sig också jävligt liten.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Eftersom det i så fall skulle krävas att två föremål rörde sig med dubbla ljushastigheten relativt varandra' date=' skulle jag inte tro det. Men jag heter inte heller Hans-Uno.[/quote']

 

Läste nånstans att man upptäckt att universums expandtion accelererar. Det finns alltså en kraft som motverkar gravitationen (dark energi). Borde då inte expansionen nu överskrida ljusets hastighet om höll ljusets hastighet innan?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Läste nånstans att man upptäckt att universums expandtion accelererar. Det finns alltså en kraft som motverkar gravitationen (dark energi). Borde då inte expansionen nu överskrida ljusets hastighet om höll ljusets hastighet innan?

 

Njae, det tror jag inte.

 

Det står lite om expansion här

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Inflationary_expansion

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag tror det finns en Gud bakom allting...

En skapare bakom skapelsen helt enkelt.

Det kan man ju tro om man vill, men man kanske då ska ställa sig frågan var skaparen håller hus, och kanske även var han höll hus innan universum var skapat. Vad skapade han universum av? Vem skapade skaparen? Inte direkt glasklart...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det stämmer fint det, så du heter nog Hans-Uno ändå

 

Hur funkar det? Varför kan inte två föremål röra sig relativt varandra med dubbla ljusets hastighet? Hur kan två föremål som är helt och hållet oberoende av varandra påverka varandras hastighet?

 

Sen tolkar jag det inte som att universums gränser är två föremål i den bemärkelsen att de är som väggar som rör sig från en mittpunkt, utan bara som ljus som rör sig utåt, och utanför ljuset finns bara tomhet.

 

Om jag tänder en glödlampa så färdas väl ljuset i ljusets hastighet i alla riktningar? D.v.s. dubbla ljusets hastighet relativt ljuset som färdas i motsatt riktning. Eller? Och vad händer om jag tänder en en riktad strålkastare eller ficklampa? Blir det annorlunda då?

 

/Gert-Uno. Junior. II.

Procent i gastronomifysikologi vid Teckomatorps Universitet, gastronomiska fakulteten i Vinslöv.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Myss, det är här rel börjar bli krångligt.

 

Constant velocity from all reference frames

 

It is important to realise that the speed of light is not a "speed limit" in the conventional sense. An observer chasing a beam of light will measure it moving away from him at the same speed as will a stationary observer. This leads to some unusual consequences for velocities.

 

Most individuals are accustomed to the addition rule of velocities: if two cars approach each other from opposite directions, each travelling at a speed of 50 km/h, one expects that each car will perceive the other as approaching at a combined speed of 50 + 50 = 100 km/h to a very high degree of accuracy.

 

At velocities at or approaching the speed of light, however, it becomes clear from experimental results that this rule does not apply. Two spaceships approaching each other, each travelling at 90% the speed of light relative to some third observer between them, do not perceive each other as approaching at 90% + 90% = 180% the speed of light; instead they each perceive the other as approaching at slightly less than 99.5% the speed of light.

 

This last result is given by the Einstein velocity addition formula:

 

u = {v + w \over 1 + v w / c^2} \,\!

 

where v and w are the speeds of the spaceships as observed by the third observer, and u is the speed of either space ship as observed by the other.

 

Contrary to one's usual intuitions, regardless of the speed at which one observer is moving relative to another observer, both will measure the speed of an incoming light beam as the same constant value, the speed of light.

Interference patern produced with a Michelson interferometer

Enlarge

Interference patern produced with a Michelson interferometer

 

The above equation was derived by Albert Einstein from his theory of special relativity, which takes the principle of relativity as a main premise. This principle (originally proposed by Galileo Galilei) requires physical laws to act in the same way in all reference frames. Maxwell’s equations predict a speed of light, in much the same way as the speed of sound in water, such that it was taken that this speed of light was relative to the luminiferous aether. But the Michelson-Morley experiment, arguably the most famous and useful failed experiment in the history of physics, could not find this aether, suggesting instead that it was impossible to detect one's absolute motion. It should be noted that the Michelson-Morley experiment said little about the speed of light relative to the light’s source and observer’s velocity, as both the source and observer were travelling at the same velocity together in space. Indeed, if light is understood to be due to quantum photon “bullets”, then the Michelson-Morley result is exactly as expected.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...