Gå till innehåll

Egons vardagsbok


valterego

Recommended Posts

Följde ännu en mobildiskussion här på forumet, denna gång i tokboken. Jag är nyfiken om det i dagens mobilklimat finns några budgetsmartphones som man inte blir direkt arg av att använda. Dvs en mobil som kan köra lite surf, appar, sociala medier och gärna har en kamera och acceptabelt lagringsutrymme. Samt som inte laggar så man hinner gå till jobbet och komma hem under responstiden. Och därtill har ett lågt pris? Dvs inte en iPhone eller premium-android?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Följde ännu en mobildiskussion här på forumet, denna gång i tokboken. Jag är nyfiken om det i dagens mobilklimat finns några budgetsmartphones som man inte blir direkt arg av att använda. Dvs en mobil som kan köra lite surf, appar, sociala medier och gärna har en kamera och acceptabelt lagringsutrymme. Samt som inte laggar så man hinner gå till jobbet och komma hem under responstiden. Och därtill har ett lågt pris? Dvs inte en iPhone eller premium-android?

 

När jag söp bort luren gick jag in i en Alina-butik dagen efter och köpte nån budgetvariant, Samsung A5 tror jag den heter. Kostade 3k, och det lär väl ändå ses som rätt billigt med tanke på att du får ge 6k för premium. Haft den i några månader nu och jag är nöjd, så nog finns det.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

När jag söp bort luren gick jag in i en Alina-butik dagen efter och köpte nån budgetvariant, Samsung A5 tror jag den heter. Kostade 3k, och det lär väl ändå ses som rätt billigt med tanke på att du får ge 6k för premium. Haft den i några månader nu och jag är nöjd, så nog finns det.

 

Fast det kan du väl ändå inte mena kan klassas som en budgettelefon? :mrgreen: Jag tänker mig att Egot menar något i stil med absolut max en tusenlapp.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

När jag söp bort luren gick jag in i en Alina-butik dagen efter och köpte nån budgetvariant, Samsung A5 tror jag den heter. Kostade 3k, och det lär väl ändå ses som rätt billigt med tanke på att du får ge 6k för premium. Haft den i några månader nu och jag är nöjd, så nog finns det.

 

Fast det kan du väl ändå inte mena kan klassas som en budgettelefon? :mrgreen: Jag tänker mig att Egot menar något i stil med absolut max en tusenlapp.

 

Plus på Meta. Budget på mobil för mig är €150, mööööjligen €200. 3K SEK är inte budget på nåt sätt, Lundin ;)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Hittade en skivrecension jag skrev för nästan sju år sedan. Inser med vemod att jag skrev bättre då än nu, eller åtminstone med mer själ. Jag tror det drabbar många som börjar skriva som profession.

 

Först är det bara tyst. Alldeles tyst. Sedan det karaktäristiska raspandet av någon som spelar på en akustisk gitarr och har dämpat strängarna med ackordhanden. Sen kommer gitarrslingan i två takter, innan Rösten tar vid. Gitarren är grym. Smått fantastisk faktiskt. Det är emellertid först när man hört Rösten som man verkligen är tagen. Om det här blir soundtracket till ditt liv, så har du problem. Däremot skulle det göra en utmärkt och lagom överdramatisk fond till din död. Sorgtyngd är det nya svarta. Det är sand, gamar och blekt, död hud sträckt över torra benknotor.

 

”You’ll pray for a candle when the darkness falls

when the night time closes in

When life’s fateful curtain finally draws

and you won’t see the morning again”

 

Det är när du hör Rösten som du inser att det första mötet med William Elliot Whitmore sker i ett för dig tidigare obesökt rum. Om du någon gång hört David Eugene Edwards och hans 16 Horsepower, så är det möjligt att du känner igen dig en smula i rummets atmosfär. Men du har garanterat inte varit där tidigare.

 

Tänk dig att du parkerat din nästan fyrtio år gamla Camino vid en liten småstadsbar strax utanför staden Keokuk, precis där Iowa möter Missouri och Illinois, i någon sorts amerikanskt treriksröse i landets geografiska hjärta. Mer midlands än så här blir det inte.

Att döma av rösten torde Whitmore vara en snart sjuttioårig svart Iowabo som sitter i ett hörn och spelar på sin banjo, klädd i en sliten brun kostym och en liten hatt. En man som levt hela sitt vuxna liv på Whiskey och blues som han snappat upp från flodbåtarna som passerat förbi.

 

”Those buzzards will circle all overhead

just waiting for you to die

In their hearts they know you’ll soon be dead

and not one of them will cry”

 

Whitmore är mycket riktigt uppväxt i Keokuk, på en gård, men det är också det enda som stämmer, möjligen tillsammans med kostymen. Om döden skulle få för sig att satsa på en karriär inom musik skulle hans röst säkert låta något sånt här. Nu tillhör den istället en trettioårig vit farmarson som brutit med sitt liv som hårdrocksroadie, och nu har mutat in ett eget revir med hjälp av sin röst, en grym fallenhet för banjo, akustisk gitarr och för att skriva förjävla bra folksånger.

 

Har du något som helst intresse av amerikansk folkmusik i någon form, vare sig det drar sig åt country, cajun eller blues, så finns det egentligen inte en enda anledning whatsoever att inte springa ut och skaffa dig ett exemplar av ‘Ashes To Dust’ från 2005 eller föregångaren ‘Hymns For The Hopeless‘. Det är så jävla bra så man vill klämma handen i en dörr en smula, för att verkligen känna lite fysisk smärta till musiken.

 

”You’ll hope against hope for one last breath

when you find that yours is gone

In this world there won’t be nothin’ left

just a pile of bleached white bones”

 

Texten är hämtad från William Elliot Whitmores ”The Buzzards Won’t Cry” från ‘Ashes To Dust’. Klicka på titeln och spola fram två minuter och fyrtio sekunder in i klippet, och se ljuset. Eller mörkret.

 

Med en sådan recension kan det kanske vara på sin plats att länka till musiken. "Vi" vill oxå lyssna.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Följde ännu en mobildiskussion här på forumet, denna gång i tokboken. Jag är nyfiken om det i dagens mobilklimat finns några budgetsmartphones som man inte blir direkt arg av att använda. Dvs en mobil som kan köra lite surf, appar, sociala medier och gärna har en kamera och acceptabelt lagringsutrymme. Samt som inte laggar så man hinner gå till jobbet och komma hem under responstiden. Och därtill har ett lågt pris? Dvs inte en iPhone eller premium-android?

 

2 riktigt prisvärda.

 

http://www.mediamarkt.se/mcs/product/_HUAWEI-Ascend-Y600-Svart,90952,2095645.html?langId=-16

 

http://www.mediamarkt.se/mcs/product/_LG-L40-Svart,90952,2059825.html?langId=-16

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Hittade en skivrecension jag skrev för nästan sju år sedan. Inser med vemod att jag skrev bättre då än nu, eller åtminstone med mer själ. Jag tror det drabbar många som börjar skriva som profession.

 

Först är det bara tyst. Alldeles tyst. Sedan det karaktäristiska raspandet av någon som spelar på en akustisk gitarr och har dämpat strängarna med ackordhanden. Sen kommer gitarrslingan i två takter, innan Rösten tar vid. Gitarren är grym. Smått fantastisk faktiskt. Det är emellertid först när man hört Rösten som man verkligen är tagen. Om det här blir soundtracket till ditt liv, så har du problem. Däremot skulle det göra en utmärkt och lagom överdramatisk fond till din död. Sorgtyngd är det nya svarta. Det är sand, gamar och blekt, död hud sträckt över torra benknotor.

 

”You’ll pray for a candle when the darkness falls

when the night time closes in

When life’s fateful curtain finally draws

and you won’t see the morning again”

 

Det är när du hör Rösten som du inser att det första mötet med William Elliot Whitmore sker i ett för dig tidigare obesökt rum. Om du någon gång hört David Eugene Edwards och hans 16 Horsepower, så är det möjligt att du känner igen dig en smula i rummets atmosfär. Men du har garanterat inte varit där tidigare.

 

Tänk dig att du parkerat din nästan fyrtio år gamla Camino vid en liten småstadsbar strax utanför staden Keokuk, precis där Iowa möter Missouri och Illinois, i någon sorts amerikanskt treriksröse i landets geografiska hjärta. Mer midlands än så här blir det inte.

Att döma av rösten torde Whitmore vara en snart sjuttioårig svart Iowabo som sitter i ett hörn och spelar på sin banjo, klädd i en sliten brun kostym och en liten hatt. En man som levt hela sitt vuxna liv på Whiskey och blues som han snappat upp från flodbåtarna som passerat förbi.

 

”Those buzzards will circle all overhead

just waiting for you to die

In their hearts they know you’ll soon be dead

and not one of them will cry”

 

Whitmore är mycket riktigt uppväxt i Keokuk, på en gård, men det är också det enda som stämmer, möjligen tillsammans med kostymen. Om döden skulle få för sig att satsa på en karriär inom musik skulle hans röst säkert låta något sånt här. Nu tillhör den istället en trettioårig vit farmarson som brutit med sitt liv som hårdrocksroadie, och nu har mutat in ett eget revir med hjälp av sin röst, en grym fallenhet för banjo, akustisk gitarr och för att skriva förjävla bra folksånger.

 

Har du något som helst intresse av amerikansk folkmusik i någon form, vare sig det drar sig åt country, cajun eller blues, så finns det egentligen inte en enda anledning whatsoever att inte springa ut och skaffa dig ett exemplar av ‘Ashes To Dust’ från 2005 eller föregångaren ‘Hymns For The Hopeless‘. Det är så jävla bra så man vill klämma handen i en dörr en smula, för att verkligen känna lite fysisk smärta till musiken.

 

”You’ll hope against hope for one last breath

when you find that yours is gone

In this world there won’t be nothin’ left

just a pile of bleached white bones”

 

Texten är hämtad från William Elliot Whitmores ”The Buzzards Won’t Cry” från ‘Ashes To Dust’. Klicka på titeln och spola fram två minuter och fyrtio sekunder in i klippet, och se ljuset. Eller mörkret.

 

Jäkligt bra grejer!

Har för mig du skrev en fantastisk text om Whole lotta rosie också men mina googlingskills funkar inte!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jäkligt bra grejer!

Har för mig du skrev en fantastisk text om Whole lotta rosie också men mina googlingskills funkar inte!

 

ty! Alltså, WLR är en av mina absoluta favoritrocklåtar, och jag har ju droppat den i bloggar och forum många gånger, men kommer inte ihåg nån specifik text om den. Däremot vet jag att jag skrivit åtminstone två bloggar om Phil rudd, AC/DCs trummis.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det var 1,5 år sedan jag postade nåt i den här miniserien och då i modddagboken. Härmed byter den officiellt kanal till vardagsboken. Vad gäller frekvens avger jag inga löften.

 

Adolphson & Falk har inte lämnat mer än två stora spår för eftervärlden i form av en rätt skruvad julsång, och så brottarhitten "Blinkar blå". Det är fortfarande en av de bästa poplåtar som gjorts på svenska. Kent något decennium innan Kent. Den här versionen då själva gjorde många år senare gillar jag skarpt.

 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det var 1,5 år sedan jag postade nåt i den här miniserien och då i modddagboken. Härmed byter den officiellt kanal till vardagsboken. Vad gäller frekvens avger jag inga löften.

 

Adolphson & Falk har inte lämnat mer än två stora spår för eftervärlden i form av en rätt skruvad julsång, och så brottarhitten "Blinkar blå". Det är fortfarande en av de bästa poplåtar som gjorts på svenska. Kent något decennium innan Kent. Den här versionen då själva gjorde många år senare gillar jag skarpt.

 

 

Den hade man ju glömt bort helt. Blinkar Blå. Fruktansvärt bra jävla låt det där. Sitter framför datorn med gåshud.

 

Det här är min favorit från Kent. Dom som försvann. Videon är ju bara sanslöst vacker. Inspelad på Beckomberga mentalsjukhus kan tilläggas och bland villorna i Södra Ängby.

 

 

-En spellista med dom 10 svenska bästa låtarna genom tiderna hade varit intressant. Vad har ni för favoriter?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Har inget bättre för mig så postar min 10 i topp svenska låtar.

 

1. Imperiet, Österns röda ros

2. Imperiet, Fred

3. Ted Gärdestad, Oskyldigt blå.

4. Kent, Dom som försvann

5. Kent, Utan dina andetag

6. Ratata, Så länge vi har varann.

7.Tommy Nilsson, Amelia

8. Sussies Orkester, Man kan äga

9. Gyllen Tider, Flickan i en Cole porter Song

10. imperiet, Var e vargen

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Har inget bättre för mig så postar min 10 i topp svenska låtar.

 

1. Imperiet, Österns röda ros

2. Imperiet, Fred

3. Ted Gärdestad, Oskyldigt blå.

4. Kent, Dom som försvann

5. Kent, Utan dina andetag

6. Ratata, så länge vi har varann.

7.Tommy Nilsson, Amelia

8. Sussies Orkester, man kan äga

9. Gyllen Tide, Flickan i en Cole porter Song

10. imperiet, Var e vargen

 

Svenska låtar eller låtar på svenska?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Har inget bättre för mig så postar min 10 i topp svenska låtar.

 

1. Imperiet, Österns röda ros

2. Imperiet, Fred

3. Ted Gärdestad, Oskyldigt blå.

4. Kent, Dom som försvann

5. Kent, Utan dina andetag

6. Ratata, Så länge vi har varann.

7.Tommy Nilsson, Amelia

8. Sussies Orkester, Man kan äga

9. Gyllen Tider, Flickan i en Cole porter Song

10. imperiet, Var e vargen

 

Svenska låtar eller låtar på svenska?

 

Det spelar väl ingen roll :D Det blir samma lista oavsett. Jag kanske kunde valt några få andra beroende på humör.

Men i huvudsak VWP

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Plus på Meta. Budget på mobil för mig är €150, mööööjligen €200. 3K SEK är inte budget på nåt sätt, Lundin ;)

 

Lumia 640. Oförskämt möed kräm för pengarna.

Tar 20 minuter att sätta sig in i wwindowsphone.

Och tvärt emot vad dåligt insatta säger så kan du tanka ner alla versioner av Angry birds du nånsin kommer att behöva.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...