Gå till innehåll

Egons vardagsbok


valterego

Recommended Posts

Har ÄNTLIGEN så smått börjat fingra på klättring på Cypern, efter nästan fyra månader här. En av kollegorna har visat intresse, så tanken är att jag visar honom toppprepande och säkring i det och så tar vi det därifrån. Ny känsla att klättra limestone i 35 plusgrader jämfört med granit i tio :-)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Igår var jag ut med några kollegor på en kort after work efter jobb. Skyndar mig för att hinna med bussen hem, jag bor någon mil utanför stan. Jag tar linjen som går från turistområdet och ut till gallerian med intentionen att jag hoppar av i centrum och byter till landsortsbussen. Redan på första bussen inser jag att jag kommer att missa sista landsortsbussen (sen går det nattbuss, men det är ytterligare fem timmar dit). Jag sitter kvar på första bussen och åker ut till gallerian. Köper mig ett par Cheeseburgare och lite dryck på Donken, och lägger upp en ny strategi. Finns typ två val. Gå - det tar en timme - eller leta upp en taxi. Det sista är inte jättelätt ute på gallerian, men man kan å andra sidan ringa efter en. Istället slänger jag upp google maps och kollar närmaste promenadväg hem den dryga halvmil det är. Jag har alltid haft bra lokalsinne, så en minut över kartan lär räcka. Sen bestämmer jag mig för att börja gå. Redan utanför Gallerian inser jag att det kommer att bli mörkt. Klockan är åtta och det har redan börjat skymma rejält. Medelhavet är ju inte som Skandinavien med långa, ljusa kvällar utan här blir det mörkt tidigt och när det kommer smäller det fort. Efter en kvarts promenad var det mörkt. Efter 25 minuter var jag ute på landet, och då var det svart. Min färdväg gick på grusvägar mellan åkrar och planteringar, och det ska sägas direkt att man bör ha exakt noll anlag för mörkrädsla. Jag är rädd för en del saker som höjder, att flyga och att det ska hända mina barn nåt. Mörker, not so much. Däremot bjöd promenaden på lite andra intressanta saker som skapade en surrealistisk känsla. En liten, ortodox kyrkogård mitt ute på landet, upplyst av massor av ljus som anhöriga satt upp under dagen. En kyrkoruin mitt ute i ingenting, och en inhägnad odling med ett flertal lösa vakthundar i. Det sista var lite scary iom att jag inte hade en aning om hur tätt och kvalitativt stängslet var.

 

Anyhow, jag kom hem vid gott mod, om än något öm i fötterna. Chucks är inte optimala för långpromenader.

 

Idag är det de facto min födelsedag, detta säger jag inte i hopp om några hurrarop, utan för att berätta att det är nog första gången i mitt liv jag firar den HELT solo. Familjen är i Sverige, och jag tänkte städa. Möjligen med en paus för att gå upp till bageriet och unna mig en gräddbakelse.

 

Det blir ett familjefirande veckan som kommer istället.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Käpp? Jag har aldrig haft bättre klipp i steget än nu. Däremot börjar jag misstänka att nån form av demens börjar komma smygande... Du är väl i samma generation va?

 

Oja. Första halvan av 70talet. När orange-bruna tapeter, furupanel och sammetssnickarbyxor ansågs vara snyggt.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...