Gå till innehåll

Är DÖDARN gul? Halvgul?


Mahirov

Recommended Posts

Äntligen har mänskligheten tagit sit förnuft tillfånga och kan sent omsider föra en normal diskussion om dödarn (liemannen). Döden behöver inte bara vara svart eller vit, utan även gul. Ett stort steg/ansats mot en filosofisk utveckling har tillämpats i den här tråden.

Skål för den progressiva utvecklingen, som uppenbarat sig här och nu!!! och låt oss fortskrida denna djupa och relevanta diskussion för alltid och i evighet. Amen.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • Svars 93
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Likt en far betraktar jag vilsa barn, med översyn för deras tillkortakommanden och bristande slutledningsförmågor. Du har i vanlig ordning fel och borde överväga att kreera ett tankemönster som inte går stick i stäv med ditt nuvarande.

Men gott nytt år grabben!!!!

Du har munläder som en inoljad papegoja, det ska du ha cred för! Men, kom ihåg att förnekelsens makt är stor och leder bara till smärta ju längre tiden går.
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Alltid lika underhållande att se folk som vill framstå som bildade, men som inte kan hålla ihop en text i mer än tre rader.:-D

Jag blir mest förbannad när man försöker sälja skit. Missförstå mig inte, dödarn har/har haft ett underhållningsvärde men han har ju klart laggat senaste tiden och när han slängt in gästskribenter som bara löjlar sig är det ju rent uselt av PM att släppa igenom det. Minns jag rätt i alkobruset så skrev jag tidigare i tråden att det just är risken med att ha någon som skriver gratis. Hade varit bättre om han tagit betalt och haft kravet på sig att leverera lite kvalitet. Kanske t o m varit bättre för hans poker också.

 

Vad kul det är att ha en åsikt som man vet kommer dissas av 99%.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag tänker tänker inte sänka mig till nivån att diskutera skillnaden mellan 100% och 50% eller om man är en tönt för att man inte gillar Dödarns dagbok. Men tänk er följande: Du är intresserad av fotografering, så du köper en prenumeration på Photo Magazine. I tidningen finns en återkommande kolumn av proffsfotografen "Plåtarn". Det ska bli kul att läsa om hur en proffsfotograf jobbar, tänker du.

 

I första numret skriver Plåtarn om hur han ger sig ut på en fotoexpedition till Norge. Han ska fotografera valar. När han kommer fram upptäcker han att han har bara vidvinkelobjektiv med sig och att han har glömt att ladda batteriet i kameran. Han får åka hem utan att ha tagit en enda bild. Han beskriver hur förbannad han är och hur fula han tycker att norska valar är.

 

I nästa nummer försöker Plåtarn sälja ett fotoreportage till en tidning. Han blir refuserad och tidningen väljer istället att köpa bilder av en norsk fotograf. Plåtarn idiotförklarar den norske fotografen och beskriver lite olyckor som han vill att norsken ska råka ut för. Han drygar ut texten med en beskrivning av olika förkylningstyper, som han måste ha skrivit på fyllan.

 

I tredje numret skriver han om sin pappa, som är sjökapten, och sin flickvän, som studerar hemkunskap i Italien. Sen skriver han om kebab, pizzor, lite om film och en del om vissa människotyper som han tycker är lite mindre värda (han kallar dom för "Fantafolket"). Ingenting om fotografering den här gången, men du läser resten av tidningen.

 

I nummer fyra skriver han om fotografering igen. Den här gången handlar det om felexponerade skitbilder som han kastar bort vid första gallringen. Han skriver också lite om en norsk fotomodell som han anlitat, men varit mycket missnöjd med, för hon hade en stor finne på näsan och celluliter i hela ansiktet. Han kallar fotomodellen och hennes agent för en massa elaka saker och avslutar månadens kolumn med att berätta om vilket exklusivt té han brukar dricka och vad han gör med sina kompisar på fritiden.

 

Sen kommer nummer fem. Nu ska han väl ändå fotografera, tänker du. Han har fått gott om utrymme i tidningen. Men nädå - den här gången skriver han om hur han får ett jättefint uppdrag som går ut på att plåta brasilianska bikinimodeller på en strand. Men allt går åt helvete för Plåtarn. Han tappar kameran i sanden när han ska byta objektiv, så den blir helt obrukbar. Han har en reservkamera med sig, men den bara krånglar, så han packar ihop och åker därifrån. En norsk fotograf kallas in för att avsluta jobbet och gör det så bra att han vinner ett pris för sina bilder. Plåtarn klagar över vilken idiot-tur norsken har. Det enda Plåtarn får med sig hem är femton bilder som han tog i smyg på modellerna när de bytte om. Kolumnen avslutas med lite generellt filosoferande över hur gott det är med halvdyra chilenska viner (som han inte kan ett dugg om) och en beskrivning av hur han tänker plåta Pirellikalendern fyra år på raken och sen gå i tidig pension.

 

Du vill inte läsa om andras motgångar, för du har nog med dina egna. Du blir varken inspirerad eller imponerad av Plåtarns historier. Faktum är att du börjar fundera över vad det här är för tidning egentligen. Den är blank och tung och fin och har stjärnfotografer på omslaget, men varför fyller dom ut den med Plåtarns gnäll varenda nummer? Någon påstår att han skriver gratis, men det gör ju inte saken bättre.

 

...så du säger upp din prenumeration och köper en annan istället. När du ringer till Photo Magazine för att avboka prenumerationen, blir du kallad tönt. Big fucking deal.

 

Wow, äntligen en som tar upp Marcels fallna mantel. Kudos!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • 2 weeks later...
jag tycker också att höjdpunkten i hela tidningen är just dödarns blogg. läser alltid den först.

 

intressant kuriosa är att jag fick sparken ifrån okq8, andra eller tredje dagen på jobbet, när jag satt och läste dödarns blogg vid stängning :shock:8-):rolleyes: .

 

Fick du sparken på grund av att du läste tidningen?

:roll:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Fick du sparken på grund av att du läste tidningen?

:roll:

 

jepp var 2-4e dagen.. perfekt jobb då för mig. låg kanske 30 sekunder ifrån vårt hus, bra lön (tyckte jag då) och jag tyckte verkligen om jobbet då jag såg polare hela tiden. allt gick bra till vi hade stängning då dom gjorde grejer jag inte kunde göra. då sa dom; "du kan sätta dig". fine tänkte jag och började läsa lite i pokermagainze. då sa någon som jobbade där att jag inte fick läsa.. svarade "ok" men tänkte "vad spelar det för roll? sitter ju oavsett och ser inte vad dom håller på med, kan lika gärna läsa".. då kom hon igen och sa att jag inte fick läsa... vill säga att jag slutade då.. men läste en sista gång innan jag la bort tidningen.. det kommenterade dom inte då jag gjorde det smidigt

 

dom säger att hon som jobbade där att chefen skulle ringa mig om näst arbetspass. visste att jag skulle börja jobba på "allvar" efter månaden var slut så klonkade i samma veva jobb som telefonförsälare. jobbade där i typ 2-3 veckor innan jag fick självmordstankar och la ner... ringer dom och frågar hur det ser ut med arbetstider men får svar att jag ska vänta. går då dit och snacka om akward... dom två jag jobbat med blir såhär -> :shock: och säger typ "öhh du borde snacka med chefen".. ringer iaf henne och då får jag veta att dom inte har plats för folk som läser tidningar före att lära sig. förklarar min sida av historian men det hjälper inte :-(

 

dumt som fan av mig.. men gick ju helt okej.. kanske var något den dagen i tidningen som fick mig extra sugen till att kunna livnära mig på pokern. intressant att något man tycker är självklart nu var så kul och spännande då :-P

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...