Gå till innehåll

Vad handlar livet om för dig? (Filosoferande i mörkret)


Jennez

Recommended Posts

Jag har varit mer rebellisk känner jag. Jag har liksom vågat hoppa över stängslet medan de andra kossorna (tjurarna :mrgreen: ) så vackert spatserar i fållan in i ladan. Jag känner mig fri här ute. Skakar på huvudet åt de stackare som inte fick se annat än baken på framförvarande kamrat på sin färd mot ladan.

Åh, queer-Jennez! :-)

Jag menar inte att frånta dig din upplevelse här, men på vilket sätt menar du att du har varit mer rebellisk? Du lever i en monogam(?) relation med en kvinna sedan flera år, bor i lägenhet(?), har hund och bil och jobbar för lön för att skaffa dig stabil ekonomisk grund. Att du inte har barn och inte jobbar med något relaterat till en högskoleexamen är ju inte heller särskilt unikt. Dessutom skriver du att du "bygger bo" inför eventuella framtida barn. Det låter ju ganska standard. Så frågan är vad annat du är sugen på? Är du missnöjd med något och i så fall varför? Annars blir det ju lite som att vara missnöjd av principiella skäl i någon form av protest mot något som man egentligen är ganska nöjd med (vilket naturligtvis kan vara ganska uppfriskande).

 

Det finns ju många sätt att organisera sitt liv på, men tror du inte att människor generellt sätt är rätt stressade över hela den här individualisthetsen; att det gäller att leva ett så unikt och fulländat liv som möjligt och ha "följt sin egen väg"?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • Svars 91
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Åh, queer-Jennez! :-)

Jag menar inte att frånta dig din upplevelse här, men på vilket sätt menar du att du har varit mer rebellisk? Du lever i en monogam(?) relation med en kvinna sedan flera år, bor i lägenhet(?), har hund och bil och jobbar för lön för att skaffa dig stabil ekonomisk grund. Att du inte har barn och inte jobbar med något relaterat till en högskoleexamen är ju inte heller särskilt unikt. Dessutom skriver du att du "bygger bo" inför eventuella framtida barn. Det låter ju ganska standard. Så frågan är vad annat du är sugen på? Är du missnöjd med något och i så fall varför? Annars blir det ju lite som att vara missnöjd av principiella skäl i någon form av protest mot något som man egentligen är ganska nöjd med (vilket naturligtvis kan vara ganska uppfriskande).

 

Jag tycker nog iofs att min informatörsutbildning korrelerar ganska väl med det jag jobbar med (bara för att spä på min svensson-het ännu mer). :mrgreen:

 

Jag säger inte att jag är unik. Jag känner dock att jag i större utsträckning har gjort "egna val" än bekantskapskretsen. Rättare sagt, jag har inte gått i fållan som de flesta andra runtomkring mig. Jag har liksom vågat chansa lite mer, både vad gäller utbildning och jobb.

Edit: Orkar inte skriva ner min life story så jag gör en tf: lumpen -> mera militär -> Lärarprogrammet -> Poker och så en massa extraknegande vid sidan av. Nu när jag ser det så ser det inte så "speciellt" ut men jag har hunnit bo på några olika vitt skilda platser, rest under längre perioder osv.

 

Jag säger inte heller att det finns något slags värde i att vara "rebellisk". Så länge man gör det man vill göra så har man min respekt (om man nu vill ha den :-P ). Vad man sen gör kan ju kvitta. Är man lycklig med att bygga altaner i varberg så grattis till dig.

 

Jag är inte missnöjd, jag undrar väl mest om jag borde vara det på något skruvat sätt? Kan något av valen jag gör i de närmaste åren göra mig missnöjd? Ja, det kan de väl men... äh, vad fan. Borde jag vara sugen på att göra något annat än att "bygga bo"? Har jag missat nåt?

 

Det finns ju många sätt att organisera sitt liv på, men tror du inte att människor generellt sätt är rätt stressade över hela den här individualisthetsen; att det gäller att leva ett så unikt och fulländat liv som möjligt och ha "följt sin egen väg"?

 

Alltså, jag ser det inte som ngt självändamål att vara individualist eller leva unikt. Absolut inte. Jag undrar bara om det är ngt man missar? Jag kan gärna följa med in i ladan men då måste jag veta vad som finns där ute hos Roffe. Han har ju förklarat ganska bra vad han har hittat men jag vet inte om det är så mycket bättre än ladan. Jag vill att ni berättar om galna äventyr, om spontana resor och urflippade fester! Hit me!!!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Den utstakade vägen, you say :-D

 

Det är lite svårt att formulera eftersom jag inte vill gå ut med hur mycket personlig information som helt på ett publikt forum men jag kna nog garantera dig att min väg inte alltid har varit så spikrak mot svenssonlivet som du vill låta påskina. Sure, jag gjorde aldrig en Rasmuss på Luffen men det är väl inte nödvändigt för att vara motvalls?

 

Jag menar alltså att du är Luke Skywalker vilket ju är coolt. Men är det inte coolare att vara Darth Vader?!

 

Andrew_W är Yoda och Roffe är... Chewbacca. Jag är prinsessan Leia.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag tycker nog iofs att min informatörsutbildning korrelerar ganska väl med det jag jobbar med (bara för att spä på min svensson-het ännu mer). :mrgreen:

Ah, hade fått för mig att du hade nåt annat i grunden också.

 

Jag säger inte heller att det finns något slags värde i att vara "rebellisk".

Gör du inte? Du skriver att du "skakar på huvudet åt de stackare som inte fick se annat än baken på framförvarande kamrat på sin färd mot ladan". Men okej, jag kanske lägger in lite för mycket här, eftersom jag själv tycker att det finns ett egenvärde i att vara "rebellisk".

 

Alltså, jag ser det inte som ngt självändamål att vara individualist eller leva unikt. Absolut inte. Jag undrar bara om det är ngt man missar?

Ja, du riskerar tydligen att bli en sån där kossa i ladan som inte har fått se nåt av världen :)

 

Jag kan gärna följa med in i ladan men då måste jag veta vad som finns där ute hos Roffe. Han har ju förklarat ganska bra vad han har hittat men jag vet inte om det är så mycket bättre än ladan. Jag vill att ni berättar om galna äventyr, om spontana resor och urflippade fester! Hit me!!!

Om jag vore du (eller kanske om du vore jag :)) så skulle jag fundera på om det verkligen bara finns två alternativ, dvs i ladan eller utanför.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ah, hade fått för mig att du hade nåt annat i grunden också.

 

Ja, tanken var ju att jag skulle bli lärare en gång i tiden men de planerna sket sig när pokern kom in i bilden.

 

Gör du inte? Du skriver att du "skakar på huvudet åt de stackare som inte fick se annat än baken på framförvarande kamrat på sin färd mot ladan". Men okej, jag kanske lägger in lite för mycket här, eftersom jag själv tycker att det finns ett egenvärde i att vara "rebellisk".

 

Ja, för mig har det varit viktigt att göra det jag vill göra, men det betyder inte att jag inte kan glädjas med de som är nöjda med den spikraka vägen in i ladan.

 

Ja, du riskerar tydligen att bli en sån där kossa i ladan som inte har fått se nåt av världen :)

 

Det tycker jag inte, det är därför jag ser ladan som ett alternativ. :-D Men det kanske finns mer av världen att se? Det kanske finns större och finare korkekar ännu länge bort, där Roffe sitter?

 

Eller ja vad fan, klart att det finns mer att se av världen men när fan blir man nöjd? Om, när och varför ska/bör man slå sig till ro? Det finns ju nämligen en tidsaspekt i det hela. Det är för sent att börja leva svensson-liv när man är 40+ och om man börjar leva svensson-liv vid 30 så är det för sent för allt annat.

 

Om jag vore du (eller kanske om du vore jag :)) så skulle jag fundera på om det verkligen bara finns två alternativ, dvs i ladan eller utanför.

 

Det är ju det jag funderar på! Upplys mig!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Så nu undrar jag vad livet handlar om för just dig?

 

- Gammal som ung, hur ser du på framtiden?

- Blev det som du har tänkt dig fram tills nu?

- Hade du gjort några andra val om du hade kunnat?

- Hur tror du att dina val ser ut längre fram i livet?

 

1) Jag är rätt så övertygad om att dö ensam bitter och utblottad. Livet är ju ingen höjdare nu och lär ju knappast bli bättre.

 

2) Nej, jag hade trott på att jag skulle ha en chans att åstadkomma i alla fall något vettigt i det här jordelivet. Det har dock sakta gått upp för mig att jag inte tillhör den ytterst lilla minoritet som har något att bidra till mäsnkligheten med. Började väl fatta det så smått som nittonåring i lumpen och sedan mer och mer under studietiden. Mina upplevelser i arbetslivet har mest varit en bekräftelse på vad jag redan viste.

 

3) Jag har ångrat de flesta val jag gjort i mitt liv. Det värsta är att jag förmodligen hade ångrat mig även om jag valt annorlunda.

 

4) Har mer eller mindre resignerat och insett att jag kommer vara en belastning för mänskligheten oavsett så ärligt talat bryr jag mig mindre nu än förut. Rimligtvis borde minna beslut spela mindre och mindre roll också.

 

Basicly, livet går ut på att inse sin obetydlighet som mäniska och få ångest och hata sig själv.

 

/Bjorn

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Eller ja vad fan, klart att det finns mer att se av världen men när fan blir man nöjd? Om, när och varför ska/bör man slå sig till ro? Det finns ju nämligen en tidsaspekt i det hela. Det är för sent att börja leva svensson-liv när man är 40+ och om man börjar leva svensson-liv vid 30 så är det för sent för allt annat.

Så om du läste en massa beskrivningar av människor som springer på superhäftiga fester, reser jorden runt samtidigt som de spenderat sju år som munk och levt med vargar så skulle du bli klokare? Det blir nog svårt för andra att svara på vad du skulle uppleva som meningsfullt.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag försöker ta mig ur Nextopia (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197491985 inte läst boken men vet vad den handlar om typ). Att inte för stor del av mig själv och mitt välmående konstitueras av vad jag gör imorgon/gjorde igår. Låter sick klychigt, men är ju typ lite fånga dagen-modell. Det innebär dock inte att man inte skaplanera för morgondagen, men att inte hela ens "må bra-bägare" fylls av saker som inte händer just här och nu.

 

/SK

 

++ Dett känner jag absolut igen mig i. Inte tillräckligt mycket tid och kraft går åt till att leva för stunden. Helt ärligt tror jag detta kan stämma för många pokerspelare eftersom 0.00 planeringsförmåga/framtidstänkande kan höra ihop med att man blir tiltongoskottare.

 

Själv har jag väl två saker jag skulle vilja göra:

1. Hitta min själsfrände (nu tror jag inte riktigt på det där med EN själsfrände men ni fattar vad jag menar).

2. Resa mycket.

 

Poker spelar jag mest för att få in lite pengar för så kallade eventualiteter och att kunna grinda in en krona eller två i framtiden om man skulle hata att jobba.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

jennezleiaco6.jpg

 

Kunde inte låta bli...

 

Haha, priceless! :lol: Lova mig att skicka en bok med alla dina alster (och mina % eftersom jag står modell). Och wtf is up med hakan på "mig"?

 

Så om du läste en massa beskrivningar av människor som springer på superhäftiga fester, reser jorden runt samtidigt som de spenderat sju år som munk och levt med vargar så skulle du bli klokare? Det blir nog svårt för andra att svara på vad du skulle uppleva som meningsfullt.

 

Just det, det är ju därför jag frågar vad som är meningsfullt för andra. 8-) Med lite tur kanske man får en aha-upplevelse.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Helt krasst så finns det väl två sorters människor.(egen teori)

De som anser att livet går ut på att fortplanta sig, eftersom alla andra har gjort det sen stan brann. Skaffar man inte barn är man inte en hel människa och har inte en aning om vad livet går ut på.

 

Den andra sorten ger fulla fan i dessa teorier. Lever sitt eget liv fullt ut, utan att behöva ägna halva livet åt ungar som i slutändan ändå bara siktar på ett eventuellt arv och ställer till ett helvete när din dödsdag kommer.

 

Kategori ett vill gärna och ofta döma ut folk som inte lever efter den enda filosofi som de anser är den rätta.

Kategori två ger fulla fan i hur folk lever sina liv. Ett fritt val, helt enkelt.

 

Väljer man att leva utanför förväntade normer, klassas man jävligt snabbt som suspekt och konstig. Skaffar man sig en hund, ses det som ett surrogat för att man längtar efter barn...o.s.v.

 

Jag har sett så många exempel på folk som bildar familj av ren desperation.

Bara för att det ska vara så och för att andra förväntar sig det.

Tunga skilsmässor som skadar ungarna mest av alla.

En bild av en lycklig kärnfamilj som egentligen bara är en fasad utåt.

 

Mer än en gång har jag snört på mig spikskorna när damens "biologiska klocka" börjat tuta.

Mer än en gång har jag råkat ut för bakhåll, där damens tanke var att jag skulle bli farsa, utan min egen vetskap.

 

Numera är den gamla kanonen laddad med lösa skott...:-D

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Helt krasst så finns det väl två sorters människor.(egen teori)

De som anser att livet går ut på att fortplanta sig, eftersom alla andra har gjort det sen stan brann. Skaffar man inte barn är man inte en hel människa och har inte en aning om vad livet går ut på.

 

Den andra sorten ger fulla fan i dessa teorier. Lever sitt eget liv fullt ut, utan att behöva ägna halva livet åt ungar som i slutändan ändå bara siktar på ett eventuellt arv och ställer till ett helvete när din dödsdag kommer.

 

Kategori ett vill gärna och ofta döma ut folk som inte lever efter den enda filosofi som de anser är den rätta.

Kategori två ger fulla fan i hur folk lever sina liv. Ett fritt val, helt enkelt.

 

Väljer man att leva utanför förväntade normer, klassas man jävligt snabbt som suspekt och konstig. Skaffar man sig en hund, ses det som ett surrogat för att man längtar efter barn...o.s.v.

 

Jag har sett så många exempel på folk som bildar familj av ren desperation.

Bara för att det ska vara så och för att andra förväntar sig det.

Tunga skilsmässor som skadar ungarna mest av alla.

En bild av en lycklig kärnfamilj som egentligen bara är en fasad utåt.

 

Mer än en gång har jag snört på mig spikskorna när damens "biologiska klocka" börjat tuta.

Mer än en gång har jag råkat ut för bakhåll, där damens tanke var att jag skulle bli farsa, utan min egen vetskap.

 

Numera är den gamla kanonen laddad med lösa skott...:-D

 

Första kategorin har ett namn och dom kallas kommunister.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

jennezleiaco6.jpg

 

Kunde inte låta bli...

Du viner första pris i Besudla Jennez-Photoshoptävlingen, dock med ett självklart minus eftersom du inte valde bilden av princess Leia in the gold bikini :-P

Jag menar alltså att du är Luke Skywalker vilket ju är coolt. Men är det inte coolare att vara Darth Vader?!

 

Andrew_W är Yoda och Roffe är... Chewbacca. Jag är prinsessan Leia.

Nu är du bara inställsam. Med vår postningshistorik i ämnet kärnfamilj så är jag rätt övertygad om att du ser mig som en generisk ewok. Även om nu Luke är alla moders grinpelle :-P

 

En sak som jag funderar på är din inställning till omvärlden. Du verkar ta stolthet i att leva utanför den och bryta mönster (även om du nu faktiskt inte har brutit speciellt många mönster, eller tja, inga som spelar någon som helst roll iaf). Men, vad är det som säger att det är ens i närheten av "fel" att inordna sig i den gängse samhällsstrukturen om det nu är lycka och Meaning of Life som vi är ute efter? Är individen som brutit mot samhällsnormen per definition lyckligare än kärnfamiljen som följer alla statistiska normer? För du verkar ge uttryck för det, eller åtminstone ta ära i att inte följt strömmen (vad nu poängen skulle vara med det?).

 

Vad gör mig då lycklig?

 

- Jag har en sambo somn jag är rätt glad i och som i sin tur verkar kunna stå ut med mig och mina olater. Det är inte alltid frid och fröjd i hemmet men över lafg har vi nog mer glädje av varandra än tvärtom.

- Jag har släkt och vänner som jag tycker om men jag väljer själv vilka jag vill ha nära mig och som ger mig positiv qi

- Våra barn är en källa av oerhört mycket glädje men också mycket frustration och ågren. Men alla små stunder av lycka/kärlek/närhet/upptäckarglädje/gemenskap/mys uppväger på länga vägar de uppoffringar man gjort i det att man skaffade dom

- En ordnad ekonomi

- Alla möjligheter som jag har framför att dela med min familj och vänner

- Min sköna säng

 

/Happy happy joy joy

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Du viner första pris i Besudla Jennez-Photoshoptävlingen, dock med ett självklart minus eftersom du inte valde bilden av princess Leia in the gold bikini :-P

Nu är du bara inställsam. Med vår postningshistorik i ämnet kärnfamilj så är jag rätt övertygad om att du ser mig som en generisk ewok. Även om nu Luke är alla moders grinpelle :-P

 

En sak som jag funderar på är din inställning till omvärlden. Du verkar ta stolthet i att leva utanför den och bryta mönster (även om du nu faktiskt inte har brutit speciellt många mönster, eller tja, inga som spelar någon som helst roll iaf). Men, vad är det som säger att det är ens i närheten av "fel" att inordna sig i den gängse samhällsstrukturen om det nu är lycka och Meaning of Life som vi är ute efter? Är individen som brutit mot samhällsnormen per definition lyckligare än kärnfamiljen som följer alla statistiska normer? För du verkar ge uttryck för det, eller åtminstone ta ära i att inte följt strömmen (vad nu poängen skulle vara med det?).

 

Vad gör mig då lycklig?

 

- Jag har en sambo somn jag är rätt glad i och som i sin tur verkar kunna stå ut med mig och mina olater. Det är inte alltid frid och fröjd i hemmet men över lafg har vi nog mer glädje av varandra än tvärtom.

- Jag har släkt och vänner som jag tycker om men jag väljer själv vilka jag vill ha nära mig och som ger mig positiv qi

- Våra barn är en källa av oerhört mycket glädje men också mycket frustration och ågren. Men alla små stunder av lycka/kärlek/närhet/upptäckarglädje/gemenskap/mys uppväger på länga vägar de uppoffringar man gjort i det att man skaffade dom

- En ordnad ekonomi

- Alla möjligheter som jag har framför att dela med min familj och vänner

- Min sköna säng

 

/Happy happy joy joy

 

Gullegull och tjovadbra. Vad händer ifall ekonomin kraschar?

Vad händer ifall frugan fattar tycke för Rutger?

Vems sida ställer sig släkten på?

Hur ska bohaget fördelas?

 

Tänk om kärringen tar sängen...

 

Det jag vill säga är att det är mycket enklare att leva ett liv utan barn.

Vad som än händer har man bara sig själv att tänka på.

Egoistiskt som faan, men man valde ju den bagen för länge sedan.

 

Jag respekterar till fullo alla familjeskapare, men jag respekterar inte deras åsikter om oss som valt bort biten med barn.

 

I min bekantskapskrets handlar misären uteslutande om skilsmässor med ungar inblandade. Förhållanden som aldrig borde ingåtts.

 

Tungt ämne Jennez.

Plugga sädesledarna tills du har bestämt dig till 100%.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Med vår postningshistorik i ämnet kärnfamilj så är jag rätt övertygad om att du ser mig som en generisk ewok. Även om nu Luke är alla moders grinpelle :-P

 

Oh, and you're not? "Hur ska jag scamma försäkringsbolaget?" "Varför får inte min sambo bonus som alla andra?" "Varför är Jennez elak?" etc. ;-)

 

En sak som jag funderar på är din inställning till omvärlden. Du verkar ta stolthet i att leva utanför den och bryta mönster (även om du nu faktiskt inte har brutit speciellt många mönster, eller tja, inga som spelar någon som helst roll iaf). Men, vad är det som säger att det är ens i närheten av "fel" att inordna sig i den gängse samhällsstrukturen om det nu är lycka och Meaning of Life som vi är ute efter? Är individen som brutit mot samhällsnormen per definition lyckligare än kärnfamiljen som följer alla statistiska normer? För du verkar ge uttryck för det, eller åtminstone ta ära i att inte följt strömmen (vad nu poängen skulle vara med det?).

 

Jag är glad att jag inte har följt strömmen men jag ser ju knappast ner på de som har gjort det så länge det är ett medvetet val. Har så många barndomskamrater som jag vet mer eller mindre har följt mammas och pappas önskningar när det gäller yrkesval m.m.

Jag är stolt över att jag gav fingret åt alla som försökte tycka någonting åt mig och tyckte att jag slösade bort min "talang" (de menade tid men de fattade de inte själva) på exempelvis poker. Jag visste då och jag vet nu vad jag gör. Om allt går åt helvete en dag så får man börja om.

 

Som jag sa tidigare, så länge man gör det man vill göra så ska man vara nöjd, oavsett vad det är. Även om det är att följa strömmen och bli en Svensson.

Det är alltså inte fel att "inordna sig i den gängse samhällsstrukturen" om man nu känner att det är det bästa. Men då uppkommer genast två frågor:

1. Är det verkligen det bästa för mig pesonligen? (Ja, jag erkänner motvilligt att det kan vara det bästa för exempelvis TF)

2. Hur vet jag att jag verkligen vill bli Nisse Normal med fru och barn? Det kanske bara är det sociala trycket som gör att jag tror det?

 

Vad gör mig då lycklig?

 

- Jag har en sambo somn jag är rätt glad i och som i sin tur verkar kunna stå ut med mig och mina olater. Det är inte alltid frid och fröjd i hemmet men över lafg har vi nog mer glädje av varandra än tvärtom.

- Jag har släkt och vänner som jag tycker om men jag väljer själv vilka jag vill ha nära mig och som ger mig positiv qi

- Våra barn är en källa av oerhört mycket glädje men också mycket frustration och ågren. Men alla små stunder av lycka/kärlek/närhet/upptäckarglädje/gemenskap/mys uppväger på länga vägar de uppoffringar man gjort i det att man skaffade dom

- En ordnad ekonomi

- Alla möjligheter som jag har framför att dela med min familj och vänner

- Min sköna säng

 

/Happy happy joy joy

 

So what? Allt det där har ju jag också, förutom ungarna. Varför skulle man inte kunna fylla den punkten med något heeelt annat? Frågan är vad det skulle vara. Det är det jag vill veta. Upplys mig LappRolf, Cleburne och alla barnlösa! Bittra fäder som Matfrid och Snabelguy får gärna fylla i också. :-D

 

Edit: Kort sagt, jag vet vad alternativ 1 är (TF-livet) men vad är alternativ 2 och varför är det mindre dåligt än ettan?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gullegull och tjovadbra. Vad händer ifall ekonomin kraschar?

Vad händer ifall frugan fattar tycke för Rutger?

Vems sida ställer sig släkten på?

Hur ska bohaget fördelas?

 

Äh, sånt där är jag faktiskt inte det minsta orolig för. Det kan hända vem som helst och det är ju helt omöjligt att sia in i framtiden. Vad man däremot kan göra är ju att undvika att hamna i Matfrids situation (om jag nu har fattat den rätt) OM skiten skulle träffa fläkten.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

 

So what? Allt det där har ju jag också, förutom ungarna. Varför skulle man inte kunna fylla den punkten med något heeelt annat? Frågan är vad det skulle vara. Det är det jag vill veta.

 

Varför ska du fylla ett tomrum som du aldrig haft något i? Var istället nöjd med livet och ta dagen som den kommer.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...