Gå till innehåll

TF ogillar - Devalanteriel gillar!


TotalFarsa

Recommended Posts

TotalFarker skrev:

1. Star Wars Ep. 1 & 2 - jäkla barnfilmer...

2. Alien Vs Predator - inte varje dag en regissör förstör två franchises...

3. Waterworld - en Mad Max på vatten... ja, jo, eller hur

4. Van Helsing - verkade lovande, kul idé men ack så dåligt utfört...

5. Uppföljarna till Scream och Amercian Pie - de skulle ha slutat i tid...

 

 

Devalanteriel skrev:

Hoho, bortsett från 3 & 4 (samt alla AP-filmer) gillar jag faktiskt alla du räknar upp.

Kan ge motiveringar men bara om någon väldigt gärna vill (right).

 

;)

 

Då ska vi se. Gillar inte

 

1. SW 1 & 2 då jag tycker de saknar närvarokänsla. Det känns inte lika "äkta" som de ursprungliga filmerna. Vidare finns det mörka övertoner och en känsla av desperation i den ursprungliga trilogin som jag saknar i de två första. Sätter en dåres tillit till att Lucas nite messar upp 3an :D

 

2. AvP. När jag fick höra att de skulle producera AvP var det ju som en våt dröm. Två av de mest klassiska, übercoola och spännande "filmmonster" i en och samma film. Wow lixom! Sen berättade en polare vem som skulle regissera och dö sjönk mina förväntningar snabbare än QoS chipstack i en pf-trn på 24h. Paul "Worthless Shit" Andersson. Och så blev ju filmen som den blev. Frångick totalt filmmytologin kring Alien-varelserna. Predator som teamar upp med människor. Så barntillåtet som det bara vara möjligt. *suck*

 

5. Första Scream var verkligen en återupptäckt av hack ´n slash-filmerna från 80-talet. Väl utfört och lagom spännande i nån slags popcorntuggandes-laidback.stil som var helskön. De andra filmerna var i mina ögon vara billiga efterapningar på samma tema. Jag slutade snabbt bry mig om karaktärerna levde eller dog. Fast det är klart, det var liiite underhållande att se Monica leka skjutjärnsreporter. Ungefär som att se Ross som drillseargent i det där WW2-eposet i 10 episoder :D

 

American Pie 1 är förmodligen den komedi som jag sett om flest gånger. Det var en asskön mix av karaktärer som fick mig att tänka tillbaka på de två första porky-filmera samt college-filmer som Deltagänget osv :lol: I och med tvåan så gick det sen bara utför. Stifler fick en för framträdande roll. Man cementerade karaktärerna för hårt och det blev lite väl mkt kiss o bajs över det hela.

 

Sådär, Dev, vad sägs ;) Varför tycker du att de är så bra...

 

/TF - inte klokt vad man orkar med när man har tråkigt...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

1. SW 1 & 2 då jag tycker de saknar närvarokänsla. Det känns inte lika "äkta" som de ursprungliga filmerna. Vidare finns det mörka övertoner och en känsla av desperation i den ursprungliga trilogin som jag saknar i de två första. Sätter en dåres tillit till att Lucas nite messar upp 3an :D

Jag håller inte med här, visst var de kronologiskt tidigare filmerna jäkla mycket bättre. Men det berodde inte så mycket på att de skiljde sig så mycket från "The Phantom Menace" et al utan att jag själv gillade den typen av naiv sagofilm mycket mer då. Plus att när de första filmerna kom så fanns det inte så väldans mycket konkurrens i genren vilket gjorde att allting fick en rätt hög originalitetsbonus också.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Du har väl delvis rätt Hjort men nostalgin för de äldre filmerna är vad som gör att de är "speciella" för mig. Ärligt talat så hade det varit jäkla kaxigt om de nya filmerna hade varit producerade att efterlikna de gamla. Lär jag väl få skit för att jag sa, men det är så jag känner :lol: För övrigt tycker jag att alla borde ha på sig bruna manchesterkläder, köra volvo 240, lyssna på nationalteatern, gå barfota, döpa sina barn till oskar/daniel/johan/mikael, semestra i husvagn, kolla på inspelade Vilse i pannkakan & all annan crap man gjorde på 70-80-talet ;)

 

/TF - bakåtsträvare?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Äsch, fick lite tid över ändå... dissar din smak i kronologisk ordning, men det är oxfilé på gång så med lite otur får jag fortsätta senare.

 

1. SW 1 & 2 då jag tycker de saknar närvarokänsla. Det känns inte lika "äkta" som de ursprungliga filmerna. Vidare finns det mörka övertoner och en känsla av desperation i den ursprungliga trilogin som jag saknar i de två första. Sätter en dåres tillit till att Lucas nite messar upp 3an :D

 

Gillade du inte SW1&2 så tvivlar jag på att du kommer att gilla trean heller. Egentligen är inte originaltrilogin något vidare, som redan skrivits lever den på originalitet och kosmossaga. Om samma filmer hade gjorts i dag, hade de blivit lika omtyckta? Hell no.

 

Så till saken. SW1 var lite mer seriös kosmossaga. Tyvärr hade den inte någon allmängiltig målgrupp som ändå 4-6 hade, utan den var betydligt lägre. I min mening är mycket i filmen faktiskt väldigt bra. Strider, förklarande scener, inte minst majoriteten av skådespelarna, och så Darth Maul - det är ju som en våt dröm. :) Det som sänker betyget ett helt steg är Jar-Jar, och så ett steg till av Anakin. Då hamnar filmen på 3/5 vilket är precis det betyg jag skulle sätta på den. Klart godkänt. Min skala är f.ö. 1 = underkänt, 2 = åtminstone något bra, kan vara en scen eller musiken eller fantastiska skådisar; iaf inte missnöjd med att ha sett den, 3 = bra film, 4 = mycket bra, 5 = mästerverk.

 

SW2 är mycket mer serietidning, särskilt då förstås SW-serier, än vad någon av de andra filmerna varit hittills. Den måste ta stora genvägar för att kunna förklara hela det enorma universet som tas för givet i 4-6, och det tappar ploten lite på. Det blir liksom lite för mycket att få förklaringar på precis allt. I övrigt tycker jag att det är en mycket välskriven och välspelad film som egentligen inte går att kritisera för så mycket. Det skulle vara att sagofaktorn saknas isf. En bra saga är Jean Cocteaus La belle et la bête, eller för den delen SW6.

 

Nu var det några år sedan jag såg originaltrilogin sist, och min filmsmak har utvecklats rätt kraftigt under de åren (till det bättre eller till det sämre får andra avgöra), men jag var förstås tvungen att köpa originalboxen när den släpptes, så snart får vi väl se om filmerna fortfarande håller. Indy-trilogin gjorde iaf inte det, utom möjligen sista filmen, vilket jag blev väldigt ledsen för. :)

 

2. AvP. När jag fick höra att de skulle producera AvP var det ju som en våt dröm. Två av de mest klassiska, übercoola och spännande "filmmonster" i en och samma film. Wow lixom! Sen berättade en polare vem som skulle regissera och dö sjönk mina förväntningar snabbare än QoS chipstack i en pf-trn på 24h. Paul "Worthless Shit" Andersson. Och så blev ju filmen som den blev. Frångick totalt filmmytologin kring Alien-varelserna. Predator som teamar upp med människor. Så barntillåtet som det bara vara möjligt. *suck*

 

Äsch, din... din... din kotte! Nu ska vi reda ut begreppen här. Följande påståenden kan på ytan verka galna, men alla stämmer faktiskt (jäääätteobjektivt, eller nåt) utom ett:

 

1) Äh, filmen är väl ungefär lika barntillåten som Predator eller Alien 4.

2) Paul WS Anderson är en mycket underskattad regissör som bl.a. gjort mästerverk som Mortal Kombat.

3) AvP är en bra filmatisering av serien, med en annan men bra inriktning.

4) AvP är en bra film. :)

5) AvP är en massa råröj.

6) QoS är inte alls så dålig på poker som du vill påstå. :)

7) Predator har aldrig varit särskilt spännande.

 

Jag har faktiskt inte ens sett P2, men jag är inte säker på att jag vill heller. Dessutom, och nu lär jag väl uppröra många, tycker jag inte att Alien är något mästerverk heller. A3 är en fantastisk film, tvåan är en av de bästa actionfilmerna någonsin, och A4 är väl ungefär på samma nivå som ettan. Någon direkt mystik runt monstrena kanske det fanns 79, eller när nu ettan kom, men i dag är den som bortblåst.

 

Det för oss in på inriktningen AvP har tagit. Alien är helt enkelt inte spännande längre. Predator har kanske aldrig varit det. Det går inte att göra en film med två monster som håller sig i bakgrunden så att folk skiter på sig av skräck längre. Både älgen och rådjuret måste exponeras för att kunna skapa en film, om du inte vill ha en ny Halloween-film, med dåliga skådespelare och plot holes tagna från en schweizerost, fast med en alien istf Jason.

 

Om jag ska försöka vara lite konstruktiv och inte bara dissa det du säger (vilket iofs är rätt kul det med :P) så är jag ett stort fan av filmer med mycket action och lagom liten handling, som inte tar sig själva på enormt allvar. Dålig actionfilm: Con Air (fast det beror rätt mycket på slutet också). Bra actionfilm: Tomb Raider. Det händer saker precis hela tiden i AvP, och storyn är förklarande men ändå skriven så att en femåring kan fatta. Bara att bunkra upp med god mat, popcorn, chips eller vad man nu vill äta till (jag kände att vaniljglass var den naturliga kombinationen). Perfekt att slippa anstränga hjärncellerna till helt enkelt. Nästan lika bra som A2, men på ett annat sätt. A2 var en seriös actionfilm, nästan som ett drama med röj. Det har i princip ingen annan lyckats med (möjligen i The Rock). De spelar i olika kategorier, men i samma division imo.

 

5. Första Scream var verkligen en återupptäckt av hack ´n slash-filmerna från 80-talet. Väl utfört och lagom spännande i nån slags popcorntuggandes-laidback.stil som var helskön. De andra filmerna var i mina ögon vara billiga efterapningar på samma tema. Jag slutade snabbt bry mig om karaktärerna levde eller dog. Fast det är klart, det var liiite underhållande att se Monica leka skjutjärnsreporter. Ungefär som att se Ross som drillseargent i det där WW2-eposet i 10 episoder :D

 

Jag är som amatörpsykolog och wannabeförfattare oerhört intresserad av starka känslor, och framför andra sorg och rädsla. Det är nog mest av det skälet som jag kan se hur mycket skräck som helst, oavsett kvalitet. Senaste 500-miljonerdollarspg13skräckfilmen från USA? Mycket intresserad. Mario Bavas sjunde film med en budget motsvarande värdet av min bokhylla (bildligt talat)? Ännu mer intresserad. Har nyligen fått hem lite ovanlig rysk skräck och en kambodjansk lågbudgetskräckis, och kan inte vänta på att få se dem.

 

Med det i åtanke tycker jag att du ser Scream på fel sätt. Eller ja, jag tänker inte klaga på din smak så, jag menar, tycker du att det är en återupptäckt så får du hemskt gärna tycka det och gilla filmen för det. Men som jag ser den är den en pastisch, en parodi, på alla slasherfilmer av varierande kvalitet. Som sådan blir den nästan ännu bättre tycker jag. Ser man tvåan och trean på samma sätt så håller jag med om att de i mycket är bleka, kommersiella kopior, men de gör samma sak och de gör dem inte sådär värst mycket sämre. De parodierar all hoppa till-skräck på ett underbart sätt - som en homage, inte som en kopia. Bara att ta en öl och luta sig tillbaka i soffan, så har man en helkväll räddad.

 

Som sagt dock: jag och skräck har ett lite annorlunda förhållande än skräck har med de flesta andra, så mina åsikter i ämnet skiljer sig rätt ofta från de gängse accepterade.

 

American Pie 1 är förmodligen den komedi som jag sett om flest gånger. Det var en asskön mix av karaktärer som fick mig att tänka tillbaka på de två första porky-filmera samt college-filmer som Deltagänget osv :lol: I och med tvåan så gick det sen bara utför. Stifler fick en för framträdande roll. Man cementerade karaktärerna för hårt och det blev lite väl mkt kiss o bajs över det hela.

 

Du kanske missuppfattade mig, jag gillar alltså ingen av de tre. :)

 

AP2&3 behöver jag nog inte motivera eftersom du inte heller sett dem (och ska jag vara ärlig har jag bara sett ungefär 1/3 var av dem), men ettan tycker jag är rena katastrofen. En komedi utan roliga skämt, liksom... svårt att gilla då. :)

 

Sedan, som jag skrev i den andra filmtråden, är jag nog lite för pretto för billig humor-komedier av den här sorten. Jag tänker inte påstå att jag är för mogen för det, eller något sådant korkat, men det är inte riktigt min genre för det mesta helt enkelt. De filmerna har en helt annan målgrupp än den jag är i, sen får jag väl vara glad att andra gillar rullarna, och klaga högljutt på att dagens ungdomar inte gillar Stalker och Peeping Tom eller har hört talas om M och The Most Dangerous Game. :)

 

Du får hemskt gärna komma med motkommentarer så diskuterar vi vidare när jag hinner. :)

 

Och som sagt, jag försöker inte säga något objektivt om något alls egentligen. Allt här är ultra-imho.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Nämen vad faaan Dev, nu har du ju gett mig prestationsångest... Int tusan orkar jag skriva så där mkt text :lol:

 

Hmmm, har jag inget bättre för mig i eftermiddag så kanske jag ger det ett frest. Även om det känns tämligen lönlöst då vi har vitt skiljda preferenser när det kommer till film ;)

 

/TF - som f.ö tycker att Bottom, The Office och Fawlty Towers är stor humor...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • 1 year later...
Hörru TF, kommer det något svar?
Haha, räcker inte 20 månaders tystnad från min sida för att du ska förstå att jag känner mig verbalt överkörd, skriftligen ;)

 

Tar mig en funderar på det här ikväll. Men kan inte lova dig svar för jag har lite chokladpudding & vispgrädde ståendes i kylskåpet :heart:

 

/TF

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ok, det är alltså över 1,5 år sedan den här tråden var på tapeten så det är inte helt enkelt att hitta tillbaka till den mood i vilken den skrevs --> plz, ha överseende Dev. Ska försöka göra det här så strukturerat som möjligt men kan inte lova några större under av litterär prestation.

 

SW 1-3

Japp, nog lyckades Lucas butcha trean också IMHO. Det jag skrev om ettan och tvåan gäller även för trean så därför tar jag den lätta vägen och klipper in vad jag skrev ovan:

SW 1 & 2 då jag tycker de saknar närvarokänsla. Det känns inte lika "äkta" som de ursprungliga filmerna. Vidare finns det mörka övertoner och en känsla av desperation i den ursprungliga trilogin som jag saknar i de två första. Sätter en dåres tillit till att Lucas nite messar upp 3an
Alltså, utifrån ett rent intresseperspektiv (ja, nördig som jag är så älskar jag SW-universumet) så har jag fått ut något av de tre nyaste filmerna. De gör att jag kan uppskatta de tre gamla filmerna på ett helt nytt plan nu när jag har hela historien klar för mig. Så Big Up till Lucas för det. Men, det jag inte gillade var själva utförandet och all CGI/bluescreen. Seriöst, jag tror mig ha haft roligare på bion om den nya filmerna hade vart inspelade i ungefär samma stil som de gamla. Man kanske inte kan lära gamla hundar att sitta och i mitt fall så kände jag att jag nästan ville lipa mig igenom 1-3 pga all tvspelskänsla.

 

Så märk väl, jag uppskattar verkligen de tre nya filmerna då de ger mig mycket info som gör att hela historien vävs ihop på ett nytt sätt. Det jag vänder mig mot är den flashiga ytan och McD-leksakerna (ja, jag syftar på JJ Binks ;) ).

 

AvP

Äsch, din... din... din kotte! Nu ska vi reda ut begreppen här. Följande påståenden kan på ytan verka galna, men alla stämmer faktiskt (jäääätteobjektivt, eller nåt) utom ett:
Huga, din... din... din... frösäck. Tillåt mig att vara lika objektiv som i OP:en.

1) Äh, filmen är väl ungefär lika barntillåten som Predator eller Alien 4.

Höh? Har vi sett samma film? Alla strider eller "hemska" ögonblick är ju klippta på ett sådant sätt så att om man är lagd åt hållet att få epillepsianfall så bör man undvika AvP. Det är snabba klipp, close-ups, skakig hand-cam, allt ihopklippt till en sörja som gör det omöjligt att hänga med. Så är verkligen inte fallet i varken Predator eller A4. Vidare, Predator hade sina gory ögonblick. Svarte killen som fick halva huvudet bortblåst då han låg under en stock, exempelvis.
2) Paul WS Anderson är en mycket underskattad regissör som bl.a. gjort mästerverk som Mortal Kombat.
Hihi. Ok. Alltså, nej. Bara nejnejnej. Håller inte med dig. MK, mästerverk? Nejnej.
3) AvP är en bra filmatisering av serien, med en annan men bra inriktning.
Konceptet är en våt dröm, utförandet uselt. Håller fast vid den ståndpunkten. Jag rankar f.ö filmerna enligt följande, från bäst till sämst, A1, A4, A2, A3. Predator finns det bara en film, och det är ettan. Ingen Ahnuld i tvåan, därmed ingen Predator två ;)
4) AvP är en bra film. Smile
AvP är scheit, pardon my irish.
5) AvP är en massa råröj.
Nej, A2 är en massa rårröj :D
6) QoS är inte alls så dålig på poker som du vill påstå. Smile
Näh, men jag använder mig av samma retorik som ni andra väl medveten om att det är fel. Vidare så är det bara att kika i min tagline;)
7) Predator har aldrig varit särskilt spännande.
Ja, som elvaåring tyckte jag allt att den filmen var mycket spännande. Filmen finns kvar inom mig som ett arv varvid jag mäter andra filmupplevelser. AvP är ren smörja i jämförelse.

 

Det går inte att göra en film med två monster som håller sig i bakgrunden så att folk skiter på sig av skräck längre. Både älgen och rådjuret måste exponeras för att kunna skapa en film
Det är din uppfattning. Alien lyckades väldigt bra med det, likaså Predator. En mästare kan använda stämningar och folks fantasi för att skapa skräck, en humbug som Paul WS måste däremot blaska på med så mkt visuell crap han kan eftersom han inte är förmögen att skapa sagda stämning som återfinns i, exempelvis, första Alien-filmen.

 

Om jag ska försöka vara lite konstruktiv och inte bara dissa det du säger (vilket iofs är rätt kul det med Razz) så är jag ett stort fan av filmer med mycket action och lagom liten handling, som inte tar sig själva på enormt allvar. Dålig actionfilm: Con Air (fast det beror rätt mycket på slutet också). Bra actionfilm: Tomb Raider. Det händer saker precis hela tiden i AvP, och storyn är förklarande men ändå skriven så att en femåring kan fatta. Bara att bunkra upp med god mat, popcorn, chips eller vad man nu vill äta till (jag kände att vaniljglass var den naturliga kombinationen). Perfekt att slippa anstränga hjärncellerna till helt enkelt. Nästan lika bra som A2, men på ett annat sätt. A2 var en seriös actionfilm, nästan som ett drama med röj. Det har i princip ingen annan lyckats med (möjligen i The Rock). De spelar i olika kategorier, men i samma division imo.
Satt länge och funderade över vad du egentligen ville få sagt med det här. Det jag tror du vill komma fram till är att AvP är en skön actionflick med en handling som en popcorntuggande femåring kan följa, am I right? Det jag hoppas att du förstår isf är att jag vänder mig mot den riktning som Paul WS har valt att gå med sin filmatisering. I mitt tycke förtjänar serien och fansen mer än så. Jag vill ha en film som fördjupar "mystiken" kring aliens och predators. Jag vill ha otäcka stämningar där min egen hjärna gör halva jobbet (= vågar inte duscha med ögonen stängda, vilket är en bitch när man tvättar håret :D )Jag vill inte ha en dussinaction där all handling är så simplifierad att det känns som att regissören står bredvid mig och förklarar filmen rätt igenom

 

Btw, du tycker att The Rock är ett seriöst drama med mycket action samtidigt som du dissar Con Air? Nu förstår jag verkligen inte alls :) Allvarligt talat så kan jag inte tänka mig två andra filmer som är så lika varandra i ton, skådespelartalang, action, "drama", scenografi och filmatiseringsteknik.

Eller ja, jag tänker inte klaga på din smak så, jag menar, tycker du att det är en återupptäckt så får du hemskt gärna tycka det och gilla filmen för det. Men som jag ser den är den en pastisch, en parodi, på alla slasherfilmer av varierande kvalitet. Som sådan blir den nästan ännu bättre tycker jag.

Jo, kom igen och klaga dig trött, mig gör det inget ;) Du har såklart rätt i det du skriver om pastisch, parodi osv, det jag ,menade med återupptäckt var såklart (kanske inte var såklart förresten) att den skapade en ny våg av skräckfilmer som var influerade av 80-talet och minst lika parodi-aktiga som Scream 1. Så egentligen håller vi nog med varandra, vi har bara svårt att komma överens om det, hehe.

Ser man tvåan och trean på samma sätt så håller jag med om att de i mycket är bleka, kommersiella kopior, men de gör samma sak och de gör dem inte sådär värst mycket sämre. De parodierar all hoppa till-skräck på ett underbart sätt - som en homage, inte som en kopia. Bara att ta en öl och luta sig tillbaka i soffan, så har man en helkväll räddad.

Håller med, håller med, håller med. Med en öl i näven så funkar de som slötittarunderhållning. Men ettan är likväl sååå mycket bättre.'

 

Som sagt dock: jag och skräck har ett lite annorlunda förhållande än skräck har med de flesta andra, så mina åsikter i ämnet skiljer sig rätt ofta från de gängse accepterade.
Såg "Imprint" häromdagen. En del av Masters of Horror-serien. Det är vad jag akllar stämningsbyggande skräck!

 

American Pie-filmerna orkar jag inte ens kommentera. Mest pga att det här inlägget har tagit två svåra år att skriva (två tfn-samtal som avbrutit) och så har jag fortfarande min chokladpudding i kylskåpet :D

 

Och som sagt, jag försöker inte säga något objektivt om något alls egentligen. Allt här är ultra-imho.
Samma här ;)

 

/TF

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • 1 year later...
  • 1 year later...

Dev ägde TF. Sen är det skönt att se att någon mer än jag kan tycka att Star Wars-trilogin (the original saga alltså) är gravt överskattad även om man uppskattar genren i sig.

 

Dessutom verkar Dev ha samma preferenser för en bra actionfilm som jag. Skulle vilja höra din åsikt om följande rullar:

 

* Transformers 2: Revenge of The Fallen

* X-men Origins: Wolverine

* Event Horizon

* Sin City

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...