Gå till innehåll

Hjälp/Tips på att hantera sorg.


RuchYa

Recommended Posts

Min pappa dog för ca: ett dygn sedan. Han blev 55 och inte riktigt så gammal som de flesta av oss hade hoppats. Jag själv är 20 och jag har en bror som är 17. Detta är något som är otroligt svårt att hantera för både mig och min bror. Det som gör saken än värre är att jag redan är i en deppresion som jag har bearbetat under ett tag. Det samma gäller tyvärr även för min bror. Vi har även levt ensamma tillsammans med vår pappa de senaste åren då han och min mamma skiljt sig.

 

Det jag funderar på är hur man hanterar något sådant här. Ja, jag får proffesionel hjälp. Även min mamma och delar av min släkt finns här som stöd. Jag har även en del vänner som finns där. Likväl skulle jag vilja höra från personer som varit i liknade situationer. Personer som mist någon som dom verkligen älskat. Men även från personer som har funderingar och tankar omkring döden i allmänhet. Hur gjorde/gör ni för att bearbeta detta? Vad fyller ni era dagar med?

 

Jag vet att detta är ett forum rörande poker. Men jag vet också att det finns många personer här inne som är omtänksamma, förstående eller i viss mån har liknade erfarenheter. Självklart kommer jag använda mig av all den hjälp som jag får på hemma plan. Men som sagt så vore det tacksamt ifall detta också kan bli en väg att hantera sorgen.

 

Tack!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag är ledsen, och förstår att det är jävligt tungt.

 

Det enda du egentligen kan göra, och det har du säkert redan fått höra, är att låta det ta den tid det tar, och inte försöka stänga in känslorna. Använd dina nära och din psykolog för att ventilera det hela, gråt ut och ta det tag för dag. Du måste se till att inte låta depressionen få överhanden. Tvinga dig själv att göra de viktigaste sakerna, och gör också något mindre viktigt varje dag. Se till att sätta upp mål för dig själv. Sätt upp enkla mål till en början, det kan vara saker som att fortsätta duscha varje dag, tvätta en maskin eller fika hemma hos någon. Även så små saker kommer kännas otroligt tunga och meningslösa till en början, men det kommer bli lättare och lättare, och du kan börja sätta upp fler, och senare även svårare mål.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag beklagar sorgen.

 

Som sDehman säger så verkar du ha det bra support, men det som behövs mest är tid. Klyschigt kanske men IMO sant. Eftersom det bara gått ett dygn så har det nog inte riktigt sjunkit in än. Ni får ta dag för dag och våga behandla sorgen som ni själva vill inte som det kanske "förväntas" av er.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Beklagar sorgen :(

 

Min far gick bort när han var 50 och det känns bra jävla orättvist. Han rökte inte osv osv. Men livet är inte alltid rättvist. Jag visste att han skulle gå bort men hoppades att de skulle ordna sig.

 

Min rehabilitering var att "utnyttja" mina närmaste vänner och fortsätta umgås med dem. De visste om min situation men jag sa att de bästa var att vara som vanligt. Hitta på grejer. Snacka skit. Spela spel.

 

 

Det är ok att gråta och må skit. Det är ok att må bra och skratta. Det sistnämnda kan man få ångest för att man inte borde få vara glad men det är inget fel med det. Jag mådde faktiskt oförskämt bra ganska snabbt och jag fick höra, vilket stämnde väldigt bra, att jag börjande sörja omedvetet redan tidigare.

 

Mitt tips är att fylla upp din tid med nära och kära. Det är jobbigast när man är själv, då jobbar hjärnan lite väl mycket. Nu funkar inte alla så men det är mitt råd iaf. Jobba och gå i skolan är också bra alternativ.

 

Livet går vidare. Det finns toppar och det finns dalar. Jag kan också säga att jag har blivit en väldigt positiv människa och har mått bättre nu än jag någonsin gjort. Jag har fått en annan livssyn. Något gott kom ur det onda.

 

Håller tummarna att du härdar ut och finner glädje snart igen. Låt det ta den tid det tar.

 

/john

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Beklagar sogen.

 

Instämmer till fullo med det föregående skrivare har sagt. Känner igen mig i vad t ex JohnH skrev.

 

Min far gick bort för snart 6 år sedan, jag var då 17 år. Han blev 54 år.

 

Det är viktigt att umgås och prata med sina vänner och familj, och inte stänga in sig själv.

 

Man får ta dag för dag, och du får känna själv vad du har lust/ork med just då. Man brukar säga "tiden läker alla sår", och det stämmer till stor del faktiskt. Även om det, som sagt, kan låta klyschigt.

 

Ta väl hand om dig och din familj!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...