Gå till innehåll

Wellbok - well...


heltok

Vad ska wellboken diskutera 2015?  

117 medlemmar har röstat

  1. 1. Vad ska wellboken diskutera 2015?

    • Bitcoin & Kryptovalutor
      32
    • Politik
      32
    • Filosofi
      26
    • Kost & Träning
      32
    • Personlig utveckling
      31
    • Brudar
      30
    • Teknik, vetenskap och nörderi
      38
    • Prylar
      18
    • TVserier, filmer, böcker
      28
    • Allt som är contrarian
      17


Recommended Posts

Jo. Tänkte likadant... Kul med snygg animerade dinosar... Men inte fan är de snyggt gjorda :P

 

Såg 3.e avsnittet igår. Verkar vara en serie där varje episod har en separat handling. Kanske tråkigt och det enda intressanta dvs handlingen bakom går vääääldigt långsamt framåt...

 

Men vad annars ska man se :P

 

två och en halv man

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jo. Tänkte likadant... Kul med snygg animerade dinosar... Men inte fan är de snyggt gjorda :P

 

Såg 3.e avsnittet igår. Verkar vara en serie där varje episod har en separat handling. Kanske tråkigt och det enda intressanta dvs handlingen bakom går vääääldigt långsamt framåt...

 

Men vad annars ska man se :P

gossip girl

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

hej wellboken!

 

har internet igen!

 

har varit helt bisarrt magiskt hela resan. allt var kanon, allt gick bra och vi turade med djuren. har tusentals bilder och filmer som pa sikt nar natet. vi sag big 5 inom 24, fick se leopard i lang fin sekvens, gepard som at byte, red 5-10m fran lejon flera ganger, blev overraskade av flodhast, elefanter som attackerade oss, sett 10tal lejon pa samma dagar, galloperat med giraffer och zebror och tusentals wildebeest. och landskapet har varit sa sjukt fint och jag har matt sa grymt underbart.

 

aterkommer med mer pa sikt.

 

ha det!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

hej wellboken!

 

har internet igen!

 

har varit helt bisarrt magiskt hela resan. allt var kanon, allt gick bra och vi turade med djuren. har tusentals bilder och filmer som pa sikt nar natet. vi sag big 5 inom 24, fick se leopard i lang fin sekvens, gepard som at byte, red 5-10m fran lejon flera ganger, blev overraskade av flodhast, elefanter som attackerade oss, sett 10tal lejon pa samma dagar, galloperat med giraffer och zebror och tusentals wildebeest. och landskapet har varit sa sjukt fint och jag har matt sa grymt underbart.

 

aterkommer med mer pa sikt.

 

ha det!

 

horror-like.jpg

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Eftersom du uppenbarligen inte har samma definition av "fritt val" som vi andra är det viktigt att du definierar vad du menar med fritt val. Jag har absolut inga problem med att du har en egen hemmagjord definition. Med tanke på att definitionerna skiljer sig åt mellan olika ekonomiska skolor samt att du tidigare förklarat att du föraktar etablerad nationalekonomisk teori i allmänhet är det fullt rimligt att du har en alldeles egen definition av "fritt val". Det enda jag begär är att du ger en fullständig formell definition så att vi tillsammans kan utröna dess konsekvenser.[/Quote]

 

Jag har ingen strikt definition. Jag håller dock fast vid att en individ är fri att välja att inte begå självmord om han inte är fysiskt förhindrad från alla andra val. Att ”ni andra” har en annan definition måste ju mena att det finns en vedertagen definition som stödjer påståendet ”För någon given jobbstressnivå har en individ inte möjlighet att välja att inte begå självmord”. Jag är givetvis väldigt nyfiken på den definitionen.

 

Ett problem för "Slaktavfalls Självmordsteori" är ju dock att alla inte begår självmord för en given jobbstressnivå (vilket dessutom är ett ganska svårdefinierat begrepp). Givet att företaget faktiskt inte vill att deras anställda ska begå självmord så är det ju viktigt att veta vid vilken jobbstresströskel varje individ inte längre har möjlighet att göra det här valet. Denna tröskel beror rimligtvis på en fruktansvärd massa variabler; göra slut med flickvännen, breaking bad osv. Ett förslag jag tror du gillar är att en "nobelpris"-vinnande ekonometriker uppskattar denna tröskel.

 

En annan anledning att hitta denna tröskel är att den krävs för att din teori skall vara falsifierbar. Går det inte att hitta den så lyder din tes "Vid en viss jobbstressnivå kommer de som begår självmord vid given stress nivå att begå självmord". Minst sagt ganska intetsägande.

 

Går det däremot att hitta denna tröskel så borde ju givetvis de företag som utsätter sina anställda för mer stress anklagas för mord (eftersom den anställde inte längre har möjlighet att inte begå självmord).

 

Ytterligare en sak måste du förstå; För att vi ska godta din definition måste den förhålla sig till begrepp som marknadsintegritet, annars är den meningslös ur just nationalekonomisk synvinkel. Det betyder inte att den är meningslös ur filosofisk, neurobiologisk, juridisk eller humanistisk synvinkel, bara att den är ointressant i den här diskussionen.

 

Hur får du den här diskussionen till nationalekonomisk? Det vi diskuterar är som sagt påståendet ”För någon given jobbstressnivå har en individ inte möjlighet att välja att inte begå självmord”.

 

Jag skulle verkligen uppskatta den där definitionen du refererat till så mycket. Efter att ha sett hur du debatterar tvivlar jag dock på att jag får den utan väntar mig istället en orelaterad lista på ekonomer du gillar eller något liknande.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Hur får du den här diskussionen till nationalekonomisk? Det vi diskuterar är som sagt påståendet ”För någon given jobbstressnivå har en individ inte möjlighet att välja att inte begå självmord”.

 

Det jag har försökt diskutera är varför följande påstående är löjeväckande ur ekonomisk synvinkel:

 

Kan dom inte sluta gå till det jobbet istället?

 

Dom var ju knappast fastkedjade, då hade dom ju inte kunnat hoppa...

 

Om du på fullt allvar inte förstår att det är det jag försökt diskutera eller att jag gör det mot bakgrund av ekonomisk teori har vi ju onekligen slösat bort vår tid.

 

Här får du en sammanfattning av vad jag anser att jag gjort:

 

Jag har visat varför det inte är så enkelt att man väljer mellan att hoppa eller att sluta gå till jobbet. Självmord är mycket komplext och valet är orent ur ekonomisk synvinkel. Det avgörande är inte om man är fastkedjad.

 

Jag har vidare påpekat att det är vetenskapligt bevisat att arbetsgivaren genom stressnivån kan påverka antalet självmord i en population. Man kan förvänta sig utökade möjligheter att framtvinga självmord i ett samhälle med högre trösklar jämfört med ett med lägre trösklar.

 

 

Jag skulle verkligen uppskatta den där definitionen du refererat till så mycket. Efter att ha sett hur du debatterar tvivlar jag dock på att jag får den utan väntar mig istället en orelaterad lista på ekonomer du gillar eller något liknande.

 

Bra grundförutsättningar för ett "rent" val ur (mikro)ekonomisk synvinkel är:

 

  • Fullständighet (av alternativen map preferens)
  • Transitivitet (map preferens)
  • behovspreferens i strikt eller indifferent form
  • Individen ska ha full information
  • (obegränsad rationalitet) Individen ska ha kognitativ möjlighet samt tid att väga alternativen (och dess konsekvenser) mot varandra

 

De två sista kraven kan aldrig uppfyllas annat än i extrema fall varvid man kan använda standardmodeller för begränsad rationalitet (jmfr t.ex. Daniel Kahneman). Olika ekonomiska skolor har naturligtvis egna versioner med förbehåll och tillägg men ovanstående är en bra start.

 

Nu verkar du dock inte intresserad av att diskutera saken ur ekonomisk synvinkel, eller ur någon annan synvinkel heller för den delen (istället tycks du helt plötsligt börja prata om vad företaget vill eller inte vill göra med de som eventuellt tänker begå självmord samt tröskelvärden för sannolikheter på individnivå vilket är fullständigt irrelevant).

 

Känns lite Dunning-Kruger det här.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det jag har försökt diskutera är varför följande påstående är löjeväckande ur ekonomisk synvinkel:
Kan dom inte sluta gå till det jobbet istället?

 

Dom var ju knappast fastkedjade, då hade dom ju inte kunnat hoppa...

Om du på fullt allvar inte förstår att det är det jag försökt diskutera eller att jag gör det mot bakgrund av ekonomisk teori har vi ju onekligen slösat bort vår tid.

Diskussionen började inte med att du skrev att det var “löjeväckande” ur ekonomisk synvinkel. Du skrev att det var fel då det finns ett statistiskt samband mellan självmord och jobbstress. Jag håller inte med om den implikationen.

 

Här får du en sammanfattning av vad jag anser att jag gjort:

 

Jag har visat varför det inte är så enkelt att man väljer mellan att hoppa eller att sluta gå till jobbet. Självmord är mycket komplext och valet är orent ur ekonomisk synvinkel. Det avgörande är inte om man är fastkedjad.

 

Jag tvivlar inte på att det är ett komplext beslut, det är ändå självmord vi diskuterar. Jag hävdar att de fortfarande har möjlighet att inte begå självmord. Ett rimlig invändning vore ju något från debatten determinism vs. metafysisk libertarianism och jag trodde först att du hade något argument som relaterade till det. Ditt argument är helt enkelt att det inte är ett “rent” val. Ok.

 

Jag har vidare påpekat att det är vetenskapligt bevisat att arbetsgivaren genom stressnivån kan påverka antalet självmord i en population.

 

Ändra det till det förväntade antalet självmord så håller jag med.

 

Man kan förvänta sig utökade möjligheter att framtvinga självmord i ett samhälle med högre trösklar jämfört med ett med lägre trösklar.

 

Jag hävdar alltså att man inte kan tvinga fram självmord då detta inte är en deterministisk kausalitet; det är människors beteende vi försöker modellera. Du verkar vara av åsikten att man kan förutse antalet självmord från en ändring i arbetsvillkor på samma sätt som man kan förutse hastigheten på en bil beroende på hur mycket man gasar. Jag menar alltså att om man ökar jobbstressen på företaget är det inte omöjligt att självmordsfrekvensen går ner då individer faktiskt har möjlighet att välja att inte begå självmord. På individnivå känns detta närmast trivialt.

 

Bra grundförutsättningar för ett "rent" val ur (mikro)ekonomisk synvinkel är:

• Fullständighet (av alternativen map preferens)

• Transitivitet (map preferens)

• behovspreferens i strikt eller indifferent form

• Individen ska ha full information

• (obegränsad rationalitet) Individen ska ha kognitativ möjlighet samt tid att väga alternativen (och dess konsekvenser) mot varandra[/Quote]

Det där är jättefina definitioner som kan användas inom exempelvis beslutsteori. Det jag har försökt förstå (och fortfarande inte lyckats) är hur du får det att innebära att individer inte längre har möjlighet att inte begå självmord (detta var alltså det du först påstod som startade hela diskussionen).

 

De två sista kraven kan aldrig uppfyllas annat än i extrema fall varvid man kan använda standardmodeller för begränsad rationalitet (jmfr t.ex. Daniel Kahneman). Olika ekonomiska skolor har naturligtvis egna versioner med förbehåll och tillägg men ovanstående är en bra start.

 

Nu verkar du dock inte intresserad av att diskutera saken ur ekonomisk synvinkel, eller ur någon annan synvinkel heller för den delen (istället tycks du helt plötsligt börja prata om vad företaget vill eller inte vill göra med de som eventuellt tänker begå självmord samt tröskelvärden för sannolikheter på individnivå vilket är fullständigt irrelevant).

Anledningen till mitt tröskel-raljerande var för att jag försökt förstå hur du kan påstå att mitt första inlägg var fel. För att klargöra exemplet något:

 

I dagsläget trivs jag bra på jobbet. Jag har inga planer på att begå självmord och men anser att jag har möjlighet till både det samt att helt enkelt sluta gå till jobbet. Om det istället var väldigt stressigt på jobbet kan jag, enligt dig, inte längre sluta gå dit utan har inget annat val än att begå självmord. Det måste rimligtvis finnas något tröskelvärde där jag som individ inte längre kan göra det här valet. Antingen går den tröskeln att hitta och vi borde göra stora insatser för att förhindra folk att bli utsatta för denna stress. Mer rimligt är att denna tröskel inte går att hitta och då lyder din tes "Vid en viss jobbstressnivå kommer de som begår självmord vid given stressnivå att begå självmord". Det är en ganska ointressant hypotes. Jag hävdar å andra sidan att denna tröskel inte existerar och slipper detta problem.

 

Känns lite Dunning-Kruger det här.

Alltid lika ödmjuk.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Du skrev att det var fel då det finns ett statistiskt samband mellan självmord och jobbstress. Jag håller inte med om den implikationen.

 

Varför?

 

Jag hävdar att de fortfarande har möjlighet att inte begå självmord.

 

Du måste skilja mellan nödvändighetskausalitet och sannolikhetskausalitet.

 

Ändra det till det förväntade antalet självmord så håller jag med.

 

När man inom fysik studerar t.ex. våg / partikeldualiteten hos partiklar eller andra kvantfenomen styrs varje enskild partikel av schrödingerekvationen.

 

Lösningen (vågfunktionen) är alltid en sannolikhetsfördelning. Hur ett superponerat tillstånd faktiskt kollapsar för varje partikel vi observerar på individnivå är slumpmässigt men följer sannolikhetsfördelningarna. Det omöjliggör inte på något sätt att vi ställer upp deterministiska naturlagar för t.ex. ljusets egenskaper eller elektroners mobilitet på makronivå.

 

Man säger att att probabilistisk kausalitet på mikronivå (i det kvantmekaniska nanolandet) leder till deterministisk kausalitet på makronivå.

 

När man studerar ekonomi gäller att fenomen ger probabilistisk kausalitet på individnivå och deterministisk kausalitet på mikronivå (här är alltså makronivån av individerna vår mikroekonomiska teoribildning, vilket kan te sig en smula förvirrande men det beror på hur man definierar makro- och mikro inom ekonomi).

 

Jag hävdar alltså att man inte kan tvinga fram självmord då detta inte är en deterministisk kausalitet; det är människors beteende vi försöker modellera.

 

Du verkar därmed inte förstå hur man bygger ekonomiska modeller eller hur nödvändighetskausalitet och sannolikhetskausalitet relaterar till varandra (och eventuellt försöker du blanda in agentkausalitet, vilket naturligtvis vore totalt vansinne, vi arbetar med vetenskap, inte filosofi; frågan om den fria viljan "finns på riktigt" och om människan har en "själ" osv är jättespännande men fullständigt irrelevant för vår diskussion).

 

Du verkar vara av åsikten att man kan förutse antalet självmord från en ändring i arbetsvillkor på samma sätt som man kan förutse hastigheten på en bil beroende på hur mycket man gasar.

 

Just det. Det innebär inte att sambandet är linjärt (man vet aldrig hur du missuppfattar saker) men att det finns ett samband mellan jobbstress och suicidincidens och att kurvorna ser ut på samma sätt i så vitt skilda länder som Japan, Tyskland och Kina är vetenskapligt klarlagt.

 

Jag menar alltså att om man ökar jobbstressen på företaget är det inte omöjligt att självmordsfrekvensen går ner då individer faktiskt har möjlighet att välja att inte begå självmord. På individnivå känns detta närmast trivialt.

 

Javisst, men detta har vi varken diskuterat eller motsagt. Liksom hallå?

 

Det här såna här exempel som får mig att undra om du:

 

  • har fattat något öht
  • tror att alla statistiska samband är linjära
  • förstår skillnaden mellan deterministisk kausalitet, statistisk kausalitet och agentkausalitet
  • förstår hur man bygger deterministiska makromodeller baserade på sannolikhetskausala mikrosamband
  • förstår naturvetenskaplig förankring.
  • spelar dum för att göra mig förbannad

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tack för ett utförligt svar, nu förstår jag hur du resonerar.

 

Man säger att att probabilistisk kausalitet på mikronivå (i det kvantmekaniska nanolandet) leder till deterministisk kausalitet på makronivå.

 

Anledningen till att den probabilistiska kausaliteten blir en deterministisk kausalitet på makronivå (i elektronfallet) är ju stora talens lag. Det borde vara uppenbart att det inte går att applicera när man undersöker en relativt liten population individer (till exempel de anställda på ett företag).

 

Och för att upprepa detta för trettiofjärde gången. Vi diskuterade individnivå och inte makronivån. En elektron kan uppenbarligen inte välja sitt energitillstånd medan en individ kan välja att begå självmord eller inte*.

 

*Eller ja, du påstår ju att individer inte har den möjligheten.

 

När man studerar ekonomi gäller att fenomen ger probabilistisk kausalitet på individnivå och deterministisk kausalitet på mikronivå (här är alltså makronivån av individerna vår mikroekonomiska teoribildning, vilket kan te sig en smula förvirrande men det beror på hur man definierar makro- och mikro inom ekonomi).

 

Jag är följaktligen mycket skeptisk till det påståendet. Dock hade du ju tydligen en tysk studie som kommit fram till det så dela gärna med dig.

 

Du verkar därmed inte förstå hur man bygger ekonomiska modeller eller hur nödvändighetskausalitet och sannolikhetskausalitet relaterar till varandra (och eventuellt försöker du blanda in agentkausalitet, vilket naturligtvis vore totalt vansinne).

 

Jag är medveten om hur man bygger ekonomiska modeller och du borde vara medveten om skillnaden i empiriska studiers validitet när man jämför ekonomi och naturvetenskaperna. Dock tyder elektronexemplet på att du övertolkar resultat från empiriska studier inom ekonomi.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Okej, vi testar en helt annan ingångsvinkel.

 

Anser du att Apple har tillräckligt många anställda för att de ska följa de stora talens lag eller att effekterna åtminstone närmar sig väntevärdet i någon mening?

 

Eller närmare bestämt, anser du att Apple har tillräckligt många anställda i Kina för att ekonomisk teori ska ge någon som helst information av relevans?

 

Och för att upprepa detta för trettiofjärde gången. Vi diskuterade individnivå och inte makronivån.

 

Nej, jag diskuterade ur ekonomisk synvinkel vilket per definition innebär på makronivå (även om begreppet något förvirrande sorterar under mikroekonomi). Om du vill diskutera huruvida det finns ett "fritt val" för människor, om vi har större fri vilja än en elektron, om Gud finns, om universum är deterministiskt eller om vi själva bestämmer över vårt öde kan vi göra det, men det är en filosofisk eller metafysisk diskussion.

 

Vad du diskuterar är något oklart eftersom du ständigt skiftar mellan metafysik, filosofi, religion och ekonomisk teori med naturvetenskaplig förankring.

 

En elektron kan uppenbarligen inte välja sitt energitillstånd medan en individ kan välja att begå självmord eller inte.

 

Det finns människor som påstår att elektronen faktiskt kan välja, eller att ett medvetande väljer åt den. En intressant sidofråga är om vi som observatörer med vår vilja kan påverka hur elektronen väljer sitt energitillstånd. Vad tror du om det?

 

Det finns också människor som påstår att elektronen väljer båda tillstånden (spinn upp / spinn ned) men i olika universum.

 

Slutligen finns det människor som anser att vi inte har något egentligt fritt val utan måste följa den väg universum (eller Gud) valt åt oss.

 

*Eller ja, du påstår ju att individer inte har den möjligheten.

 

Jag har aktivt valt att varken ta ställning Guds existens eller om människor har en "sann fri vilja".

 

Analysen av valet på individnivå visar att det är sannolikt att valet inte uppfattas stå mellan a) sluta jobba och b) ta livet av sig på individnivå. Det är möjligt att det är denna analys på individnivå som felaktigt fått dig att tro att jag sagt något om nödvändighetskausalitet. Det har jag INTE gjort.

 

Du har också nämnt ordet falsifiering. Det är fullt möjligt att minst 1 individ uppfattar valet stå mellan a och b (agent falsifiering). Detta är fullständigt irrelevant ur vetenskaplig synvinkel. Ekonomer använder sannolikhetskausalitet på individnivå för att avgöra valets kvalitet (hur "rent" det är) och drar därmed deterministiska slutsatser på makronivå.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Slaktis nu börjar du låta som E.H när du diskuterar riktig naturvetenskap.

Håll dig till ekonometrin eller vad det nu är för nåt du studerat.

 

:-)

 

Nja, jag försöker förtvivlat hålla diskussionen inom rimliga gränser för ekonomisk teori vilket är lite svårt när min debattkamrat envist hävdar att vi inte diskuterar ekonomi utan istället pratar om begreppet "människans fria vilja" ur ett filosofiskt / religiöst perspektiv, drar in agentkausalitet osv.

 

Att jag använder kvantmekanik som förklaring beror på att jag misstänkte att JackBalsam skulle förstå exemplet (vilket hans svar tydligt visar att han gör) även om ni andra inte gör det.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Nej, jag diskuterade ur ekonomisk synvinkel vilket per definition innebär på makronivå.

 

Jag har märkt det och det är fortfarande oklart varför du envisas med att göra det när det är helt orelaterat till det vi ursprungligen diskuterade.

 

Om du vill diskutera huruvida det finns ett "fritt val" för människor, om vi har större fri vilja än en elektron, om Gud finns, om universum är deterministiskt eller om vi själva bestämmer över vårt öde kan vi göra det, men det är en filosofisk eller metafysisk diskussion.

 

Vadå vilken nivå jag vill diskutera på? Du skrev att jag hade fel och jag blev naturligtvis väldigt nyfiken på varför. Håller man med om att människan har en fri vilja så känns mitt första påstående närmast axiomatiskt vilket gjorde att jag trodde att du hade ett filosofiskt argument. Det visade sig dock att du hade ett argument ur ekonomisk synvinkel och jag har förgäves försökt förstå hur det relaterar till mitt första påstående. Jag börjar dock inse att det helt enkelt inte gör det.

 

Vad du diskuterar är något oklart eftersom du ständigt skiftar mellan metafysik, filosofi, religion och ekonomisk teori med naturvetenskaplig förankring.

 

Jag diskuterar ingenting. Jag försöker förstå hur du argumenterar för att jag hade fel. Jag har gjort det genom att bemöta det du skrivit inom alla de här områdena som DU fört in i diskussionen. Talande är ju den första gången någon nämner Gud i den här diskussionen är du i det här inlägget. Att du sedan fortsätter nästa stycke genom att hävda att jag diskuterar religion är ju ironiskt om något.

 

Okej, vi testar en helt annan ingångsvinkel.

 

Anser du att Apple har tillräckligt många anställda för att de ska följa de stora talens lag eller att effekterna åtminstone närmar sig väntevärdet i någon mening?

 

Eller närmare bestämt, anser du att Apple har tillräckligt många anställda i Kina för att ekonomisk teori ska ge någon som helst information av relevans?

 

Man måste ju beundra ditt sätt att ständigt bygga halmgubbar. Ekonomisk teori ger givetvis relevant information. Underbart hur du smyger in det som om jag påstått motsatsen.

 

Du hävdade att kausaliteten i "Den tyska Självmordsteorin" är deterministisk på samma sätt som när man aggregerar partiklar från kvantnivå till makronivå. Din övertro på ekonometriska modeller är ju löjeväckande.

 

När man talar om makronivå inom fysiken gäller det väääldigt många partiklar och man kan förutse beteendet hos denna grupp partiklar med en enastående precision. Detta beror delvis på att det är så väldigt många partiklar (i.e. stora talens lag) men också att alla elektroner är identiska. Deterministisk kausalitet är givetvis relativt men residualerna är extremt små.

 

Du menar alltså att en ekonometrisk teori som förutser antalet självmord som en funktion av jobbstress (vad det nu är) är deterministisk på samma sätt.

 

Newsflash! Det är den inte!

 

För att göra det lite mer konkret. Om den här teorin hävdar att någon förändring i arbetsförhållanden ökar den förväntade självmordsfrekvensen med 1%, vad kommer ett typiskt utfall vara? Residualerna? Om den påstår en halv procent och företaget har 100 anställda, ska en halv person begå självmord?

Vad du diskuterar är något oklart

 

Vi diskuterar påståendet “Kan dom inte sluta gå till det jobbet istället?” och hur du ska argumentera för att dom inte kan det. Du har försökt med både ekonomi och kvantfysik nu och jag börjar inse att du helt enkelt inte har något argument och bara trollar.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

:-)

Att jag använder kvantmekanik som förklaring beror på att jag misstänkte att JackBalsam skulle förstå exemplet (vilket hans svar tydligt visar att han gör) även om ni andra inte gör det.

 

Du var tvungen att editera in det stycket va ;-)

 

Dina upprepade generaliseringar är ganska patetiska.

 

Du ska se att det finns nog ett antal PF:are som har bättre

koll på ämnet än du och din kvantpop.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Man måste ju beundra ditt sätt att ständigt bygga halmgubbar. Ekonomisk teori ger givetvis relevant information. Underbart hur du smyger in det som om jag påstått motsatsen.

 

Det låter utmärkt. Frågan är nu om den ekonomiska teorin att ökad stress på arbetsplatsen kan leda till fler självmord bland de anställda är relevant.

 

Jag fick känslan av att du köpte den hypotesen men att man på individnivå alltid har möjligheten att välja. Stämmer det?

 

Sedan fick jag känslan av att din invändning var att Apple inte har tillräckligt många anställda för att det ska vara intressant att tillämpa ekonomiska resonemang kring beslutsteori och att varje val bör bedömas på individuell basis. Jag anser att de har tillräckligt många anställda för att det ska vara intressant att använda ekonomiska resonemang.

 

Du hävdade att kausaliteten är deterministisk på samma sätt som när man aggregerar partiklar från kvantnivå till makronivå.

 

Nej, det har jag aldrig hävdat. Vi vet mer om fermioner än om människor :-)

 

Däremot är principen om hur vi flyttar något som är obestämt men sannolikhetsstyrt på mikronivå (t.ex. sannolikhet för spinn, hur en individ uppfattar en valsituation eller whatever) till en makroteori , dvs hur vi går från sannolikhetskausalitet till deterministisk kausalitet densamma.

 

Vi kan lugnt enas om att vi inom fysik har betydligt större möjligheter att genomföra tester och att vi dessutom har större precision i våra modeller.

 

Men det betyder inte att alla ekonomiska modeller per definition är värdelösa.

 

Om du vill kan vi kompromissa och säga att det är sannolikt att de anställda inte kommer ställa valen "ta livet av sig" och "sluta jobbet" mot varandra när de av samlade anledningar (inte bara jobbstressen) funderar på att ta livet av sig.

 

De ekonomiska orsakerna till detta är bland annat frånvaron av full information, begränsad rationalitet, oklar preferens.

 

Edit: I utbyte kan jag erkänna att det kan finnas någon individ (agent falsifiering) som ser valen som just "sluta jobba" eller "ta livet av sig"

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det låter utmärkt. Frågan är nu om den ekonomiska teorin att ökad stress på arbetsplatsen kan leda till fler självmord bland de anställda är relevant.

 

Jag fick känslan av att du köpte den hypotesen men att man på individnivå alltid har möjligheten att välja. Stämmer det?

 

Du fick den känslan alltså? Kan det vara för att jag skrivit klart och tydligt upprepade gånger att jag håller med om hypotesen? Att hypotesen är relevant är ju just det jag försökt få dig att motivera.

 

Sedan fick jag känslan av att din invändning var att Apple inte har tillräckligt många anställda för att det ska vara intressant att tillämpa ekonomiska resonemang kring beslutsteori och att varje val bör bedömas på individuell basis.

 

Ok.

 

Jag anser att de har tillräckligt många anställda för att det ska vara intressant att använda ekonomiska resonemang.

 

Ja, det verkar rimligt.

 

Du hävdade att kausaliteten är deterministisk på samma sätt som när man aggregerar partiklar från kvantnivå till makronivå.

 

Nej, det har jag aldrig hävdat.

 

Man kan ju onekligen tolka det så efter:

 

Slaktavfall: Jag har vidare påpekat att det är vetenskapligt bevisat att arbetsgivaren genom stressnivån kan påverka antalet självmord i en population.

jackbalsam: Ändra det till det förväntade antalet självmord så håller jag med.

Slakavfall: När man inom fysik studerar t.ex. våg / partikeldualiteten hos partiklar...

 

Vi kan lugnt enas om att vi inom fysik har betydligt större möjligheter att genomföra tester och att vi dessutom har större precision i våra modeller.

 

Vad bra.

 

Om du vill kan vi kompromissa och säga att det är sannolikt att de anställda inte kommer ställa valen "ta livet av sig" och "sluta jobbet" mot varandra när de av samlade anledningar (inte bara jobbstressen) funderar på att ta livet av sig.

 

Vi kan kompromissa om vad du vill bara den här diskussionen tar slut. Starfitter har en poäng, dags att sluta spamma tokens wellbok nu.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Vi kan kompromissa om vad du vill bara den här diskussionen tar slut. Starfitter har en poäng, dags att sluta spamma tokens wellbok nu.

 

Ok, då kompromissar vi om följande.

 

  1. Det är vetenskapligt bevisat att jobbstress påverkar suicidincidens
  2. På grund av begränsad rationalitet är det osannolikt att anställda väljer mellan självmord och att sluta jobbet
  3. Youngs dubbelspaltsexperiment har mer med ekonomisk beslutsteori att göra än man kan tro
  4. att åberopa agentkausalitet eller Gud i ett naturvetenskapligt sammanhang är förbjudet
  5. Betraktaren kan inte mäta utan att påverka

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...