En spelmissbrukares berättelse.

[NuffPlayed]

Vad denna text syftar till vet jag egentligen inte riktigt själv. Det är skönt att bara skriva av sig lite och dela med sig av min historia om mitt spelmissbruk. Det är ingen tycka-synd-om text, inte heller är det en berättelse att göra narr av.

 

Texten kan vara något osammanhängande men jag ber er ha överseende med detta, jag skriver bara det som kommer till mig.

 

Kommentera vad ni vill, kanske känner ni igen er i något av det jag skriver och vill skriva kort om det, eller bara ge ett par uppmuntrande ord. Det kommer jag behöva i min kamp mot speldjävulen!

 

Jag hoppas jag kommer att kunna använda denna tråd och det som skrivs här som en hjälp att ta mig ur mitt spelmissbruk.

 

---

 

Nu när jag själv, äntligen fattat beslutet (som så många gånger förr), att sluta spela poker, så tänkte jag att min tid som pokerspelare och den erfarenhet jag samlat på mig vad gäller hur det är att vara spelberoende spelmissbrukare kan vara en berättelse värd att dela med mig av. Dels som terapi för mig själv då jag svart på vitt tydliggör den nakna sanning om min tid som pokerspelare, dels som en hjälp för andra. Jag har varit en flitig användare på PF under en längre tid men väljer att skriva detta inlägg under ett nytt alias. Varför? Jo precis, du har nog redan listat ut det – Jag skäms!

 

Ni kommer inte att få läsa någon berättelse som sällar sig till ytterligheten att jag spelat bort allt jag äger eller försatt mig i en mycket hemsk ekonomisk situation. Min historia liknar, vilket jag är säker på, många andra pokerspelares vardag. Spelare som själva ställt sig frågan huruvida de är spel- beroende/missbrukare eller inte, men inte velat, eller kanske inte vågat rannsaka sig själva och blottat sig inför den obekväma sanningen, och acceptera att sitt förhållande till pokern inte riktigt är vad det borde vara. För har man vunnit stort en gång, visst är tanken att man kan göra det än en gång mycket starkare än tanken att man kanske borde lägga av när gått gul både första och femte gången? Så var det i alla fall för undertecknad.

 

Jag tänker inte berätta om att jag vunnit si och så mycket eller vilka summor det egentligen handlar om. Många av talen är fiktiva om jag inte skriver annat, det jag istället vill närma mig med den här texten är kärnan i mitt beroende och missbruk och hur mina tankegångar de senaste tre åren har gått vad gäller pokern, och försöka förstå vilket sjukt förhållande jag egentligen har haft (läs: har) till pokern, och givetvis kärnan i det hela: Pengar.

 

Spelberoende kan man som vi alla vet vara på många olika sätt. Det kan yttra sig som abstinens efter en kortare eller längre tid ifrån pokerborden, eller att man helt enkelt gör en ny insättning och ytterligare en för att vinna tillbaka det man tidigare förlorat m.m. Nej, ni behöver ingen grundkurs. Vad jag vill komma till är att mitt osunda förhållande till pokern inte har karaktäriserats av dessa vanliga symptom i extrem bemärkelse. Jag har aldrig känt ett riktigt sug efter pokern då jag inte suttit framför borden. Jag har heller aldrig gjort en insättning för att ”vinna tillbaka det jag förlorat”. Istället har jag i riktigt missbruksmanér blundat för mina insättningar, och bara sett mina uttag. Det hände dock titt som tätt att jag öppnade ögonen för mina insättningar, och då mådde jag väldigt dåligt just den kvällen. Dagen efter dök bankdosan fram där jag nallade på besparingar och det var bara att göra en ny insättning och sätta sig ned vid borden igen med en enda tanke: Förvandla 500 kronor till 15000 på en dag som jag gjorde en gång, en gång för tre år sedan.

 

Tankar i stil med den tog överhanden då jag egentligen var mycket medveten om att mitt pokerspelande totalt låg kraftigt på minussidan. Varje ny dag i tre år kände jag att jag kunde åstadkomma stordåd vid pokerborden, fast all statistik och kontoutdrag pekade på motsatsen. Men det var just det, ena dagen vann jag faktiskt stort, ganska ofta faktiskt, dock inte tillräckligt ofta för att förbättra min ekonomi. Men tillräckligt ofta för att känna mig så tillfreds med mig själv att när jag vann mycket och cashade ut 10000 kr, glädjekänslan och tron på att jag skulle kunna göra det nästa dag igen, var större, än känslan jag fick när jag förlorade 2000 varje dag några dagar i sträck. Det kändes som att jag faktiskt låg plus, eller i alla fall att jag skulle kunna upprepa +10000 kr dagen oftare och minska -2000 dagarna. För när det gick bra, då hade jag varken tur eller otur, då var jag högst upp på berget. Störst, bäst och ostoppbar. Men mina dagar då jag förlorade mina insättningar om 2000 kr, då hade jag fruktansvärd otur, utdragning på utdragning. Jag kände att när min tur kontra otur ligger i balans dagen efter, då kan jag än en gång tjäna storkovan. Visst är det sjukt hur man kan lura sig själv?.

 

Jag är en duktig pokerspelare när jag spelar mitt A-game. Men å andra sidan, hur många är inte det när A-gamet spelas? Men vad gör A-gamet om man som mig, ständigt skottar? Moneymanagement är intet för intet. Att jag aldrig lär mig.

 

Handen på hjärtat kan jag ärligt säga att jag inte lyckats hålla min ”bankrulle” levande mer än en vecka någonsin under tre års spelande. Det är förvisso värre än vad det låter (eller inte?), då jag ofta cashar ut min ”vinst” illa kvickt för att inte förlora den när fokus försvinner och ”riggen” återkommer. Sen går jag gul och det är bara å sätta in lite av vinsten än en gång och börja spela på för hög nivå igen, för att antingen vinna stort eller förlora större. Det är en sak jag har lärt mig.

 

Uppfattningen om pengars ”värde” eller hur jag ska uttrycka det har även det förändras sjukt mycket under min tid som spelberoende. Att knega för 120 kr i timmen känns inte aktuellt när jag vet att jag kan göra det tiodubbla vid pokerborden. När ska jag inse att jag faktiskt har tjänat mer på de få pantburkarna jag som liten pantade, än tre års nötande av poker som bara har skapat ett stort hål i min ekonomi? Jag kan ärligt säga att om jag spelat låga nivåer hade jag kunnat fixa en stabil inkomst varje månad. Eller? Det skulle jag kanske ändå inte göra. Min skeva uppfattning om pengar har gjort att jag inte kan sitta ner på dessa låga nivåer, jag spelar för slaskigt helt enkelt, spelandet känns omotiverat och där kan jag verkligen inte spela mitt A-game. Alla dessa ”kickar” som det pratas om. Jag antar att det är exakt det jag söker och det jag är förslavad under i mitt spelberoende. Jag måste helt enkelt spela två eller tre nivåer högre än vad jag borde.

 

Varje gång jag klickar på menyn i pokerklienten och väljer två eller tre nivåer högre än vad jag borde spela så vet jag så väl att jag INTE borde göra det. Jag är fullt medveten om det i samma stund som jag gör det. Ändå så gör jag det, dag efter dag efter dag. Jag antar att det är på den fronten jag är som sjukast, dessa sökanden efter kickar, som damen på spelberoendehjälplinjen skulle kalla det. Jag lever för mycket för nuet, för lite för framtiden.

 

Det som är värst egentligen är väl att jag ljugit för nära och kära, vänner och bekanta om hur det egentligen står still. Man pratar om vinsterna men sätter munkaveln på när man förlorat. En annan skrämmande utveckling jag har märkt hos mig själv är att det känns inte så jävligt längre när jag har förlorat en för mig stor summa pengar. I början kunde jag må fruktansvärt dåligt. Nu är det som att det var nästan det jag visste jag hade att vänta.

 

I det ”riktiga” livet kan jag faktiskt vara mycket ekonomisk och att lägga några hundra extra för att få den där snäppet bättre modellen kan vara en seglivad beslutsprocess. Men att spela bort några tusen om dagen, det har jag inga större problem med. Det är så sjukt, när man skriver upp allt det här, att det faktiskt är så det ligger till. Speldjävulen har mig i sitt grepp och att sluta spela poker kan komma att bli svårare än vad jag tänkt mig.

 

Mitt pokerspelande har som sagt inte försatt mig i en hopplös ekonomiskt situation. Det jag faktiskt har förstått är att det inte är en dag för sent att lägga ner idag. Mitt förhållande till pokern och på det sätt jag hanterar det kommer antagligen inte förändrats, att fortsätta såhär kommer över tid bara att gräva ett större hål i plånboken och på sikt antagligen få mig att må väldigt, väldigt dåligt.

 

Att försörja sig som pokerspelare är få förunnat som endast ett fåtal klarar av. Någonstans inom mig vet jag att jag själv skulle ”kunna” göra det, men det är ju det. Har jag inte ändrat mig och mina brister på tre så kommer jag aldrig att kunna göra det. Men det är så lätt att lura sig själv, man väljer vad man vill se och komma ihåg. Allt för att försvara sin drog. ”Hej, mitt namn är X och jag är spelmissbrukare!” Ahh, där satt den!.

 

Tack för att ni tog er tid att läsa!

[negothian]

Bra skrivet och starkt att erkänna och lägga av för gott. Lycka till ute i livet!

[Matteprof]

Bra skrivet och lycka till!

[Kidder]

Mycket intressant inlägg, jag tycker man kan hitta nyanser i texten som mycket väl gäller för en själv.

 

GL

[don_sebbe]

Mycket bra skrivet, lycka till nu!

[Driver]

Jag kan nog gå i god för att vi är många som känner igen oss i det som du skrivit. Lycka till!

[tonkaa]

Mycket bra! Lycka till med allt nu!

[TheMooSe]

Bra skrivet, lycka till!

[alund1]

Väldigt bra skrivet, strongt att se folk som ser sanningen och verkligheten för vad det är. GL in life

[PianoPer]

Mycket tänkvärt.

Jag fastnade framförallt för raderna där du beskriver hur 120kr inte betyder nåt längre när man vet att man kan vinna så mycket på poker.

Men när man summerar det hela hade man tjänat mer pengar på att panta burkar.

Jag både tror och befarar att vi är många som befinner oss i exakt ditt läge.

För min egen del har jag fått uppleva en hel massa kul tack vare pokern, spelat en tävling i england, var i vegas nu i sommar, lärt känna ett försvarligt antal riktigt trevliga människor osv osv. Men vad gäller inkomsterna är det för min del ett litet minus. Om man räknar in omkostnader vad gäller resor,böcker etc är det ingen tvekan och räknar jag bara själva pengarna vid pokerborden är det ytterst marginellt. Det har kostat mig mindre än mitt golfande.

 

Hursomhelst, det som är viktigt är att vi som inte vinner miljarder faktiskt inser hur vår omsättning ser ut så att vi behåller kontrollen över spelandet.

 

För övrigt undrade jag i vegas om NÅN plussar på poker. För varför skulle annars Johnny Chan och ett gäng andra proffs stå o kränga nån äcklig läsk och skriva autografer till svettiga turister?

[HataB2B]

För övrigt undrade jag i vegas om NÅN plussar på poker. För varför skulle annars Johnny Chan och ett gäng andra proffs stå o kränga nån äcklig läsk och skriva autografer till svettiga turister?

 

Därför att de flesta inte längre drar in som de en gång gjorde skulle jag tro...

Är förresten inte många av dessa amerikanska spelare bara pokerversioner av Linda Rosing? Dvs mediakåta prylbögar utan vare sig jobb eller hjärna? Jag tänker främst på spelare som Mike 'förstoringsglaset' Matusow och Howard Lederer som ser ut som en lobotomerad mentalpatient.

[ElNeko]

En sak har nästan alla som skapar trådar under spelberoende gemensamt och det är att de vet att de är vinnande när de spelar sitt A-game och inte skottar och inte tiltar etc. Är det verkligen rimligt att det stämmer i de flesta fall?

Jag tror inte det.

 

Jag tror istället att det handlar om selektivt minne och vad jag skulle vilja kalla dold tur. Det är lätt att glömma att motståndarna haft second best hand, kk vs aa, att man träffat sina aggressivt spelade drag osv. Med dold tur så menar jag beslut som ofta är -EV men som råkar vara rätt. Som ett exempel man bestämmer sig för att motståndaren bluffar och tar en väldigt marginell syn och det är rätt! Då känner man sig som en kung och många övertygar sig om att det beror på skicklighet och i efterhand så intalar man sig att ja jag visste att han var tom. De följande tio gångerna då synen inte var rätt, då beror det på att man inte spelat sitt A-game.

 

Om man försöker sluta på grund av stora förluster i form av tid och pengar, då tror jag bara det är ett recept för återfall att inbilla sig att man har ett vinnande A-game.

[Nidson]

En sak har nästan alla som skapar trådar under spelberoende gemensamt och det är att de vet att de är vinnande när de spelar sitt A-game och inte skottar och inte tiltar etc. Är det verkligen rimligt att det stämmer i de flesta fall?

Jag tror inte det.

 

Jag tror istället att det handlar om selektivt minne och vad jag skulle vilja kalla dold tur. Det är lätt att glömma att motståndarna haft second best hand, kk vs aa, att man träffat sina aggressivt spelade drag osv. Med dold tur så menar jag beslut som ofta är -EV men som råkar vara rätt. Som ett exempel man bestämmer sig för att motståndaren bluffar och tar en väldigt marginell syn och det är rätt! Då känner man sig som en kung och många övertygar sig om att det beror på skicklighet och i efterhand så intalar man sig att ja jag visste att han var tom. De följande tio gångerna då synen inte var rätt, då beror det på att man inte spelat sitt A-game.

 

Om man försöker sluta på grund av stora förluster i form av tid och pengar, då tror jag bara det är ett recept för återfall att inbilla sig att man har ett vinnande A-game.

Helt korrekt iakttagelse. Utan att veta något om just OP så är det nog i allmänhet väldigt sällsynt att man erkänner att man helt enkelt inte är vass nog. Det är lättare att acceptera att man är förlorande spelare om det beror på tilt/fyllesessioner etc. Problemet är just som du säger att det blir lättare att trilla dit igen om man tror sig vara en vinnande spelare under rätt förutsättningar.

[NuffPlayed]

En sak har nästan alla som skapar trådar under spelberoende gemensamt och det är att de vet att de är vinnande när de spelar sitt A-game och inte skottar och inte tiltar etc. Är det verkligen rimligt att det stämmer i de flesta fall?

Jag tror inte det.

 

Jag tror istället att det handlar om selektivt minne och vad jag skulle vilja kalla dold tur. Det är lätt att glömma att motståndarna haft second best hand, kk vs aa, att man träffat sina aggressivt spelade drag osv. Med dold tur så menar jag beslut som ofta är -EV men som råkar vara rätt. Som ett exempel man bestämmer sig för att motståndaren bluffar och tar en väldigt marginell syn och det är rätt! Då känner man sig som en kung och många övertygar sig om att det beror på skicklighet och i efterhand så intalar man sig att ja jag visste att han var tom. De följande tio gångerna då synen inte var rätt, då beror det på att man inte spelat sitt A-game.

 

Om man försöker sluta på grund av stora förluster i form av tid och pengar, då tror jag bara det är ett recept för återfall att inbilla sig att man har ett vinnande A-game.

 

Vetskapen om att jag knäcker lägre nivåer behöver inte frågasättas bara för att jag nu kan klassificeras som spelberoende. Mitt problem, är som jag skrivit, min fruktansvärt dåliga disciplin som gör att jag hoppar upp i nivåer, där jag klarar mig otroligt bra många gånger. Men Moneymanagement är A och O, och har man inte den så blir man inte långlivad. Mitt behov att få "kickar" när jag spelar är större än att hålla på bankrullekrav...

 

Det är svårt att vara för ödmjuk, även som spelmissbrukare, då man faktiskt vet att man kan spela bra poker. Receptet för återfall som du beskriver det stämmer inte riktigt in på mig då det inte är inbillning. Jag vet att jag är vinnande på en viss nivå, problemet är att jag inte kan hålla mig där. Det du har rätt i är att den vetskapen ökar min risk för återfall och därmed att än en gång spela för högt. Lyckans ost den som lever med vetskapen att sitt A-game inte räcker ens för lägre och medelhöga nivåer.

[limpanwe]

Mycket bra skrivet!

[koskos0102]

Grymt bra skrivet av OP och jag känner att det lika gärna skulle kunna varit jag som skrivit tråden. Jag var en gång på väg att göra det - men slutade nånstans efter 3:e meningen eller så. Jag är som DU, jag ÄR du i ditt sätt att hantera poker.

 

En solig dag för 2 år sedan vann jag $2k i en turnering. Vänner informerades och jag bjöd till det lite då och då när man var ute. "En drink är ju bara $10, en droppe i havet för mig på pokerborden" tänkte man. Tack vare dig och din post, har jag nu fått en ÄNNU klarare sikt på hur misshandlat mitt pokerspelande är. Det går inte längre för mig - jag kommer att sluta upp bankrutt och gråtandes och förmodligen knarkandes om jag fortsätter spela poker.

 

Jag har under hemlighet gjort flertalet uttag på mitt sparkonto. Det finns inget jag mer ångrar i hela mitt liv. Det står nu på 400 kr och mitt personkonto på 5,53 kr. Dagarna när man dragit in 10k är precis som du säger, jag är KUNG. Man informerar vänner, copy/pastar raden på potten man vinner, polarna säger... fan, ta ut! 2 timmar senare sitter man där, helt tömd.

 

Under en kväll gick jag från $200 till $500 (från ca 22.00 till 02:00). Skolan började 09:00. Från 02:00 satt jag uppe till klockan 08:20 innan jag slängde på mig kläder, tvättade av håret snabbt och sprang för att hinna med sista bussen för att hinna i tid. Under natten hade jag varit uppe i $1440 och vad jag gjorde? Började spela $10/$20 PLO. 2 bord och ett $5/$10. Ikväll ska jag bli rik, tänkte jag, eller nåt. Slutade såklart i ett konto med $0 och en fruktansvärd ångest den skoldagen.

 

Men höjden av ångest är nog att jag förlorat 18 års sparande av mina föräldrar. Det är ingen monstersumma, men wow. Principen. Och det är ändå mycket pengar för mig. Har nu valt att mejla varje pokersajt att stänga mina samtliga konton. No more poker, tack vare dig OP.

 

Min lösning och enda livsglädje idag är att jag jobbar heltid under sommaren och kommer att tjäna ihop pengar motsvarande det jag hade sparat. Pengarna skall tillbaka på kontot. Jag skall aldrig mer spela internetpoker i hela mitt liv. Har redan fått svar från mina 2 favoritsajter att mina konton är permanent avstängda. Högg till i hjärtat, förmodligen är det lycka och välbefinnande för mitt framtida liv som en normal människa med god ekonomi och goda sociala kontakter, kontakter som sargats av mitt bedrägliga beteende till datorsittande, pokerspelande och pengamani.

 

Även jag valde att skapa ett nytt konto då jag inte känner att jag vill skriva på mitt riktiga.

 

Tack op och starkt lycka till i fortsättningen till dig.

[NinjaSwede]

Hej!

 

Jättebra skrivet! Och absolut ett inlägg som borde stå som ett permanent inlägg överst på foruminläggen. Det är bland annat en av grunderna till att jag inte spelar CG. Jag läste någonstans att det bara är 5% som faktiskt tjänar på CG. Det är kanske är något som folk borde tänka på innan man börjar att pumpa in pengar på borden.

 

Uppmanar alla unga killar på denna sida med drömmar om storkovan att läsa dina välvalda ord. Och det är just det som skrämmer mig mest, att det är så många mellan 18-20 år på denna sida, som tror att de kan gå den korta vägen till succes. Jag har den uppfattning, att skall man börja spela poker, så skall man ha arbetat i några år. Få ett hälsosamt förhållande till pengar. Ha sparade pengar på banken och inte ta av de pengar som kommer hyppigt i små doser som studie/barnbidrag. Det är en farlig väg att gå.

 

Hoppas allting går väl med dig här i livet och att du lyckas ta dig ur den onda cirkeln. Och tusen tack för dina ord.

 

hilsen Ninja

[gazzaflush]

Hej!

 

"Uppmanar alla unga killar på denna sida med drömmar om storkovan att läsa dina välvalda ord. Och det är just det som skrämmer mig mest, att det är så många mellan 18-20 år på denna sida, som tror att de kan gå den korta vägen till succes. Jag har den uppfattning, att skall man börja spela poker, så skall man ha arbetat i några år. Få ett hälsosamt förhållande till pengar. Ha sparade pengar på banken och inte ta av de pengar som kommer hyppigt i små doser som studie/barnbidrag. Det är en farlig väg att gå."

 

 

Mycket bra poäng och jag själv som studerande har fått gå igenom tunga ekonomiska perioder just på grund av att man inte har den kunskapen och kontrollen över pengar som nog krävs för att bli vinnande över en lång tid!

Jag tror nog själv att många av dom här "young guns" kommer gula sina bankrullar inom ett par år just på grund av dom skälen du beskriver.

[Zarec]

Mycket bra skrivet!

Känner igen mitt första 'seriösa' pokerår med att 'alltid' skotta. Man vinner ju! Men sen är 'bad beaten' där å man losar hela rullen, igen och igen... tänk om man bara kunde slippa 'otur' eller oj, Det var visst BR-management

 

Hoppas du håller dig borta från pokern i alla dess former. Lycka till! Det var väldigt tänkvärd läsning (nu ska jag inbilla mig mer att jag ska hålla BR-kraven, har ju lyckats två hela månader).

 

Kanske får jag insikt till slut också

 

GL

[Kidder]

Hej!

 

Jättebra skrivet! Och absolut ett inlägg som borde stå som ett permanent inlägg överst på foruminläggen. Det är bland annat en av grunderna till att jag inte spelar CG. Jag läste någonstans att det bara är 5% som faktiskt tjänar på CG. Det är kanske är något som folk borde tänka på innan man börjar att pumpa in pengar på borden.

 

Uppmanar alla unga killar på denna sida med drömmar om storkovan att läsa dina välvalda ord. Och det är just det som skrämmer mig mest, att det är så många mellan 18-20 år på denna sida, som tror att de kan gå den korta vägen till succes. Jag har den uppfattning, att skall man börja spela poker, så skall man ha arbetat i några år. Få ett hälsosamt förhållande till pengar. Ha sparade pengar på banken och inte ta av de pengar som kommer hyppigt i små doser som studie/barnbidrag. Det är en farlig väg att gå.

 

Hoppas allting går väl med dig här i livet och att du lyckas ta dig ur den onda cirkeln. Och tusen tack för dina ord.

 

hilsen Ninja

 

Bra inlägg Ninja, jag har spelat i 3 år nu och varje år har jag gått lite plus, det enda jag inte är plus på är CG och det tog två år innan jag fatta det. Jag är ingen vinnande spelare på CG. Nu lirar jag bara CG för bonusclearing och på låga nivåer.

Jag håller mig till turneringspoker som passar mitt lynne bättre samt att det är mycket hälsosammare för bankrullen trots att jag spelar hyfsat dyra inköp.

 

Därmed inte sagt att alla ska lira turneringar, vissa ska nog inte lira alls.

 

Så tänk efter en gång till innan ni gör nåt som kommer att ångra sen

[Jizy]

Grymt bra skrivet av OP och jag känner att det lika gärna skulle kunna varit jag som skrivit tråden. Jag var en gång på väg att göra det - men slutade nånstans efter 3:e meningen eller så. Jag är som DU, jag ÄR du i ditt sätt att hantera poker.

 

En solig dag för 2 år sedan vann jag $2k i en turnering. Vänner informerades och jag bjöd till det lite då och då när man var ute. "En drink är ju bara $10, en droppe i havet för mig på pokerborden" tänkte man. Tack vare dig och din post, har jag nu fått en ÄNNU klarare sikt på hur misshandlat mitt pokerspelande är. Det går inte längre för mig - jag kommer att sluta upp bankrutt och gråtandes och förmodligen knarkandes om jag fortsätter spela poker.

 

Jag har under hemlighet gjort flertalet uttag på mitt sparkonto. Det finns inget jag mer ångrar i hela mitt liv. Det står nu på 400 kr och mitt personkonto på 5,53 kr. Dagarna när man dragit in 10k är precis som du säger, jag är KUNG. Man informerar vänner, copy/pastar raden på potten man vinner, polarna säger... fan, ta ut! 2 timmar senare sitter man där, helt tömd.

 

Under en kväll gick jag från $200 till $500 (från ca 22.00 till 02:00). Skolan började 09:00. Från 02:00 satt jag uppe till klockan 08:20 innan jag slängde på mig kläder, tvättade av håret snabbt och sprang för att hinna med sista bussen för att hinna i tid. Under natten hade jag varit uppe i $1440 och vad jag gjorde? Började spela $10/$20 PLO. 2 bord och ett $5/$10. Ikväll ska jag bli rik, tänkte jag, eller nåt. Slutade såklart i ett konto med $0 och en fruktansvärd ångest den skoldagen.

 

Men höjden av ångest är nog att jag förlorat 18 års sparande av mina föräldrar. Det är ingen monstersumma, men wow. Principen. Och det är ändå mycket pengar för mig. Har nu valt att mejla varje pokersajt att stänga mina samtliga konton. No more poker, tack vare dig OP.

 

Min lösning och enda livsglädje idag är att jag jobbar heltid under sommaren och kommer att tjäna ihop pengar motsvarande det jag hade sparat. Pengarna skall tillbaka på kontot. Jag skall aldrig mer spela internetpoker i hela mitt liv. Har redan fått svar från mina 2 favoritsajter att mina konton är permanent avstängda. Högg till i hjärtat, förmodligen är det lycka och välbefinnande för mitt framtida liv som en normal människa med god ekonomi och goda sociala kontakter, kontakter som sargats av mitt bedrägliga beteende till datorsittande, pokerspelande och pengamani.

 

Även jag valde att skapa ett nytt konto då jag inte känner att jag vill skriva på mitt riktiga.

 

Tack op och starkt lycka till i fortsättningen till dig.

 

 

Måste säga att jag tror du skrivit om mig Vi har nästan exakt samma pokerhistoria, hyfsat stora vinster i början för att sedan börja hantera pengar på ett mycket dåligt sätt. Även jag har tagit ut en hel del från mina föräldras sparkonto de satt upp åt mig, och visst som du säger det är ju inte "jättemycket" pengar men det är principen. Att farsan satt in pengar på mitt konto i 19 år och jag spelar bort dem på ett par veckor. Pinsamt var ordet ! Tråkigt nog är jag en riktigt ramblin man i alla dess former och har inte den styrka du verkar funnit så jag kommer nog fortsätta så länge jag lever med osunda vanor såsom poker och spelande, jag jobbar dock nu och det känns bra att äntligen ha lite struktur på sitt liv även om det är spänningen man söker, den spänningen kommer jag aldrig finna på ett knegar jobb. Det som är lite oroväkande kan tyckas är att jag i januari åker till alla gamblers sanna hem vegas för att börja på college där, trouble ahead eller vad tror ni ?

[riverwild]

Jag har nu läst ditt inlägg och känner med dig. Jag förstår hur du tänker och känner är själv i liknande sits. Hopaps att du växer dig starkare än någonsin ur detta och att du kämpar på! Skönat att höra från någon med liknande problem. Än en gång lycka till på färden mot en bättre värld! // Benke

[NuffPlayed]

Ja... Hur gick det då för mig, nästan ett år efter att jag skrev inlägget...

 

Som ni säkert redan anar så letade jag upp denna tråd efter att precis gulat mina sista pokerpengar, än en gång... Så vad har hänt egentligen under det gågna året?

 

Vi tar det från början. Från början av det att jag skulle lägga av med spelandet fram tills i skrivande stund - skrivandes med ett stort hål i plånboken och en rejäl dos ångest.

 

Jag har svårt att erinra mig hur länge efter jag skrev denna tråd som jag lyckades hålla mig undan pokerborden. Bortsett från den ångest pokerspelande gav mig vill jag minnas att livet var gott när jag väl bestämt mig för att sluta - och jag såg ljust på framtiden. Något egentligt sug efter poker hade jag inte, och det hade jag nog inte den där kvällen präglad av leda och tristess då jag fick ett "återfall" och slog mig ner vid pokerborden.

 

Det var småpengar jag började spela för och jag hade inga som helst planer på att skotta aka "jaga kickar". Visst funkade det, jag höll mig enligt rullekrav i sisådär 1-2 dagar men sen tog speldjävulen överhanden och jag spelade för högt, alldeles för högt, än en gång... och några gånger till.

 

Jag spelade ganska sällan efter detta, jag kunde hålla mig bort från borden några månader men rätt som det var satt jag där igen. Det kändes liksom aldrig farligt, jag vann stort ibland.. men förlorade mer. Historien har en tendens att upprepa sig...

 

När jag för några minuter sig läste tråden igen för första gången på några månader så kände jag verkligen fortfarande i mig i allt jag skrev.

- Jag spelar fortfarande för högt.

- Bryr mig inte om Money Management

- Känner mig kung när jag vinner, otur när jag förlorar, eller så inser jag att jag spelade handen dåligt och att jag ska lägga AA nästa gång. Vilket fortfarande aldrig händer.

- Det känns fortfarande förjävligt att lägga 120 kr på en sexa på krogen men att lira bort några tusen inom loppet av en timma rör mig mindre.

- Mitt spelande gav mig visst ett större hål i plånboken, det är nu empiriskt bevisat.

 

Så nu ska jag sluta igen. Jag har som sagt mest spelat till och från men jag HAR spelat och det är väl det jag nu inser. Då alkoholisten inte ska dricka en droppe ska inte heller en spelmissbrukare lägga ett enda bet, eller spela en enda hand.

 

Jag funderar på att gå med på något internetbaserad program för spelmissbrukare eller kanske rent ut sagt gå på något möte för spelmissbrukare. Inte för att jag egentligen ser mig som någon missbrukare, utan för att just det - jag inte ser mig som en spelmissbrukare. Det är väl någonstans där jag får börja... att en gång för alla erkänna det för mig.

Kanske även för mina nära och kära?

 

Tänkte att denna text kunde vara intressant för övriga spelare eller fd. spelare att läsa. Uppmuntrade ord, tips och råd eller liknande berättelser är mer än välkommet i denna tråd.

 

/n

[TheAnalyst]

Trist att du åkt dit på spelandet igen. Skulle nog vara väldigt värdefullt om du erkände för de närmsta att du har problem med spelandet. Du kan då lättare få stöd av andra och det måste vara väldigt jobbigt att ständigt ljuga om detta för släkt och vänner. Att gå någon slags behandling låter också mycket bra. Lycka till!