Debatt om Matematik

[Hjort]

Matematiken är inte bara grundstenen i universum

Karta, möt verklighet?

[illerrre]

Vänd på det...

 

När kommer jag att behöva ha läst grekisk poesi? (från SvB)

När kommer jag att behöva veta vem som var stadsminister i Sverige 1940? (från ShA)

När kommer jag att behöva kunskapen om hur många som dog i spanska sjukan i slutet av 1910-talet? (HiA)

 

Aldrig. Därför snittar jag som naturvetare g i betyg och alla lärare hatar mig

[Fido]

Vänd på det igen då: Vad skadar det att veta de där sakerna? Det kallas allmänbildning och kommer om inte annat att ge dig potentiell status i samhället. Sällan fel att vara smartare än sin omgivning.

[illerrre]

Vänd på det igen då: Vad skadar det att veta de där sakerna? Det kallas allmänbildning och kommer om inte annat att ge dig potentiell status i samhället. Sällan fel att vara smartare än sin omgivning.

 

 

Och hur mycket av det man "lär" sig kommer man ihåg efter ett år? 1 promille?

[Jennez]

Vänd på det igen då: Vad skadar det att veta de där sakerna? Det kallas allmänbildning och kommer om inte annat att ge dig potentiell status i samhället. Sällan fel att vara smartare än sin omgivning.

 

Det skadar så till vida att man hade kunnat utnyttja tiden till att lära sig andra, viktigare saker.

Jag säger inte att matematik inte behövs, jag säger bara att samhällsvetare i allmänhet inte behöver mer än grundläggande kunskaper förslagvis upp till Matematik B på gymnasienivå.

 

Naturligtvis har man nytta av all kunskap men eftersom skoltiden är begränsad.... fill in the blanks....

[eurythmech]

Och hur mycket av det man "lär" sig kommer man ihåg efter ett år? 1 promille?

 

Alternativt så är man dels begåvad och dels tar det lugnt med pundandet.

[Ost]

Jag säger inte att matematik inte behövs, jag säger bara att samhällsvetare i allmänhet inte behöver mer än grundläggande kunskaper förslagvis upp till Matematik B på gymnasienivå.

Åtminstone ekonomer (som väl räknas som "samhällsvetare") kan må bra av matematik, även om de kanske inte "har nytta" av den per se i sitt yrkesutövande. En anekdot som en kompis berättade för mig:

 

Ett gäng (ett hundratal) ingenjörsstudenter bevistar en föreläsning i någon form av ekonomikurs. Föreläsaren är en erkänt kompetent ekonom som har skrivit en hel del inom "sitt" område. Status, respekt, etc. Under föreläsningens gång presenterar föreläsaren en formel "på tavlan", varpå en student nyfiket undrar:

"Ursäkta, är den formeln härledd från nån geometrisk serie, eller...?"

Ridå. Föreläsaren har inte en jävla aning om vad han frågar om. Föreläsaren är visserligen en bra ekonom, men kan inte matematik, och har ingen aning om varifrån formlerna hon använder kommer eller egentligen "betyder".

 

Det faller tillbaka på vad Fairlane sa tidigare... i nämnda fall hade lite djupare matematisk förståelse onekligen underlättat kommunikationen mellan föreläsaren och ingenjörsstudenterna.

[Jennez]

Det faller tillbaka på vad Fairlane sa tidigare... i nämnda fall hade lite djupare matematisk förståelse onekligen underlättat kommunikationen mellan föreläsaren och ingenjörsstudenterna.

 

Ekonomer behöver Matte C – fine. Resten då? Sam-sam?

[Ost]

Behöver och behöver. Vad "behöver" man som individ, egentligen?

 

Du behöver kunna läsa. Det är väl något man inte kan överleva i samhället förutan, läskunnighet (såvida inte du har någon läskunnig att hålla i handen 24/7). Men andra sakkunskaper? Slå i nån bok, eller fråga nån annan som vet. Spela fotboll? Trams. Laga mat? Köp färdiglagat. Engelska? Vi bor ju för fan i Sverige. Naturkunskap? Jag plockar aldrig svamp, varför bry sig om vad som är giftsvamp och inte? Och fåglarna kan dra åt helvete, skränar och skräpar ner är allt de gör. Slöjd? Vem fan syr sina egna kläder eller gör sina egna möbler när man kan köpa dem? Räkna? Det görs ju automatiskt i snabbköpskassan. Algebra? Nej vet du vad!

 

Det handlar ju inte om vad man behöver och inte behöver. Man skapar i mycket sina egna behov (eller åtminstone så bidrar ens sociala miljö starkt till vilka behov man upplever). Kan man laga sin egen mat så gör man väl kanske det, men inte fan behöver man. Kan man engelska så kan man ex. surfa runt på utländska sajter och... ja, vad man nu ska ha utländska sajter till. För inte fan behöver man dem? Kan man matematik så kan man behandla eventuella problem man stöter på, på sådant sätt att matematiken hjälper en. "Men jag stöter aldrig på såna problem där matematiken hjälper mig?" Nej, så trevligt för dig då. Men det kan ju också bero på att du undviker dem eller helt enkelt inte ser dem. Matematik är inte att kunna räkna. Det är ett abstrakt mentalt verktyg för att lösa problem... att tänka analytiskt, systematiskt, logiskt. Det finns andra saker än matematikundervisning som kan hjälpa en att träna upp den sortens tänkande (spela shack, lös sudoku, whatever), men inget är lika brett och djupt... och hatat.

 

Att ensidigt slå för någon slags nyttoargument blir snart absurt, oavsett vilket skolämne man berör. Ingen kunskap är onödig, för någon... men lika lite "behöver" man kunna en massa saker. Det vi behöver är äta, skita, sova och ha socialt umgänge.

 

Sist jag kollade så behövde inga andra än ekonomerna läsa Ma C heller.

[gdaily]

Min erfarenhet av ekonomer på Handls är att 80% av dom inte kan räkna procent ens, och resten är betydligt duktigare på matte än civilingenjörsstudenterna.

[eurythmech]

och resten är betydligt duktigare på matte än civilingenjörsstudenterna.

 

Det är för att dom är F:are som dubblar.

[Jennez]

Sist jag kollade så behövde inga andra än ekonomerna läsa Ma C heller.

 

Sist jag kollade ingick det i vissa program (ex sam-sam) där man inte har någon som helst praktisk nytta av ämnet. Vare sig i yrkesliv eller för vidareutbildning.

 

Och jag håller med om att man inte kan få för mycket kunskap men som jag skrev tidigare: tiden är begränsad och nyttan av det man lär sig blir då otroligt viktig. Det går inte att jämföra med kunskaper om vilka svampar som är ätbara eller hur man räknar %. Grundläggande kunskaper i alla ämnen behöver alla. Precis som Naturvetare behöver grundläggande kunskaper i historia och samhällskunskap behöver samhällsvetare grundläggande kunskaper i naturvetenskap och matematik. Gränsen går dock ungefär vid Ma C för en samhällsvetare (ekonomer undantaget).

[Ost]

Sist jag kollade ingick det i vissa program (ex sam-sam) där man inte har någon som helst praktisk nytta av ämnet. Vare sig i yrkesliv eller för vidareutbildning.

Jag ber dig peka ut en skola som har ett samhällsprogram där Ma C är obligatorisk, jag har misslyckats med att finna nån. (Och skulle det vara ett problem för en elev så finns det ju nuförtiden inga formella hinder för att denna väljer en annan skola som inte tvingar på en Ma C.)

 

Bara för att man går Samsam behöver det inte betyda att man inte vill bli ekonom efter gymnasiet. Visst, felval kan alltid korrigeras i efterhand, men jag kan på ett sätt tycka att ju mindre skillnad det är mellan de olika studieförberedande programmens kursutbud, desto bättre. Samtidigt så inser jag det knasiga i att SP och NV skulle konvergera mot någon slags generellt "studeförberedande program". Även om det givet vissa prioriteringar, och ett års extra utbildningstid, inte skulle vara så svårt att utforma. En parentes i sammanhanget.

 

Grundläggande kunskaper i alla ämnen behöver alla.

Det finns fortfarande möjligheter i landet att jobba, tjäna pengar och leva ett hyggligt liv även om du knappt tagit till dig någonting av innehållet i en gymnasieutbildning. Det är knappt att man behöver kunna nåt mer än att läsa text och läsa av klockan - resten lär man sig på arbetsplatsen. Visst, du har väl inga karriärmöjligheter, direkt, och skulle ditt jobb försvinna lär du bli stamkund hos Soc. Men vad fan, det finns civilingenjörer som är idag...

 

Precis som Naturvetare behöver grundläggande kunskaper i historia och samhällskunskap behöver samhällsvetare grundläggande kunskaper i naturvetenskap och matematik. Gränsen går dock ungefär vid Ma C för en samhällsvetare (ekonomer undantaget).

Right. Jag kan nog knappt peka på en enda situation (undantaget Trivial Pursuit-omgångar eller motsv.) där jag "behövt" innehållet i Hi A eller Sh A, om vi nu ska vara på det viset. Var "gränsen går" är högst godtyckligt när det gäller många ämnen, så mycket beror på vem det är som tycker och vilket perspektiv denna antar. Givet rätt argument kan man propagera för att Ma B ska tas bort från samhällsvetarprogrammen. Eller ännu radikalare men lika lätt att motivera: stryk Hi A och Sh A från alla andra program...

 

Min egentliga poäng är denna: nyttoargumentet är dumt. Vi skaffar karriär efter vår kompetens, och skaffar kompetens som matchar de karriärer vi drömmer om. Det är ett växelspel, i vilket vi på ett sätt skapar våra egna behov. Ser vi på det så, kan ingen förutom du själv säga vad du "behöver" i ett utbildningspaket. (Även om en gymnasieelev inte kan ha nån riktig koll på det.)

Det handlar också inte bara om vad man ska kunna i ett yrkesutövande eller för vidareutbildning. Det handlar lika mycket om att varje individ är medveten om världen runtomkring henne, och allt vi lär oss i skolan bidrar till detta - om inte på något annat sätt så öppnar det kommunikationsvägar till människor med vissa särskilda intressen. Bättre kommunikation, bättre förståelse, ett mer demokratiskt samhälle, yadda yadda, den retoriken.

 

Men det här handlade inte om de stora, idealistiska perspektiven, utan om matematik för samhällsvetare. Och där är jag tämligen säker på att Ma C är valfritt för icke-ekonomer, så jag förstår inte vad du gnäller om.

[Jennez]

Jag ber dig peka ut en skola som har ett samhällsprogram där Ma C är obligatorisk, jag har misslyckats med att finna nån. (Och skulle det vara ett problem för en elev så finns det ju nuförtiden inga formella hinder för att denna väljer en annan skola som inte tvingar på en Ma C.)

 

Gymnasieskolan i sig är ju inte obligatorisk. Man kan ju byta ut samtliga kurser i ett program om man känner för det men då blir det helt plötsligt inte det program man antogs till.

 

Bara för att man går Samsam behöver det inte betyda att man inte vill bli ekonom efter gymnasiet.

felval kan alltid korrigeras i efterhand

 

Eller läkare, truckförare, kärnfysiker, logoped whatever.

Poängen är att om en samhällsvetare ändrar sig och vill läsa något naturvetenskapligt på högskolenivå så är just Ma C en droppe i havet och hjälper inte denne nämnvärt.

 

Right. Jag kan nog knappt peka på en enda situation (undantaget Trivial Pursuit-omgångar eller motsv.) där jag "behövt" innehållet i Hi A eller Sh A, om vi nu ska vara på det viset.

 

Som tidigare påpekats är A-kurserna i de flesta ämnen viktiga, inte minst för allmänbildningen. Exempelvis grundläggande demokratiska rättigheter och skyldigheter kan ju vara ganska viktiga att känna till.

 

Var "gränsen går" är högst godtyckligt när det gäller många ämnen, så mycket beror på vem det är som tycker och vilket perspektiv denna antar.

 

Helt riktigt, men i den här tråden diskuteras matematik.

 

Givet rätt argument kan man propagera för att Ma B ska tas bort från samhällsvetarprogrammen. Eller ännu radikalare men lika lätt att motivera: stryk Hi A och Sh A från alla andra program...

 

Håller inte med, med hänvisning till tidigare argument i tråden.

 

Min egentliga poäng är denna: nyttoargumentet är dumt. Vi skaffar karriär efter vår kompetens, och skaffar kompetens som matchar de karriärer vi drömmer om. Det är ett växelspel, i vilket vi på ett sätt skapar våra egna behov. Ser vi på det så, kan ingen förutom du själv säga vad du "behöver" i ett utbildningspaket. (Även om en gymnasieelev inte kan ha nån riktig koll på det.)

 

Nyttoargumentet är det argument som är det enda vi kan ta på här. Utbildning för utbildningens skull är värdelös om du inte använder den (och här menar jag att man naturligtvis använder de flesta ämnen i de flesta ämnen till en viss grad).

 

Oavsett tvingas man (mer eller mindre) att välja ett linje/program och får en massa kurser på köpet som man kanske anser oanvändbara men som visar sig vara mycket nyttiga samtidigt som man får en massa kurser som de facto är helt värdelösa ställt i ljuset att man hade kunnat lära sig mer användbara saker istället.

 

 

Det handlar också inte bara om vad man ska kunna i ett yrkesutövande eller för vidareutbildning. Det handlar lika mycket om att varje individ är medveten om världen runtomkring henne, och allt vi lär oss i skolan bidrar till detta - om inte på något annat sätt så öppnar det kommunikationsvägar till människor med vissa särskilda intressen. Bättre kommunikation, bättre förståelse, ett mer demokratiskt samhälle, yadda yadda, den retoriken.

 

Svar ja, till en viss gräns.

 

Men det här handlade inte om de stora, idealistiska perspektiven, utan om matematik för samhällsvetare. Och där är jag tämligen säker på att Ma C är valfritt för icke-ekonomer, så jag förstår inte vad du gnäller om.

 

Like I said, hela gymnasieskolan är ju valfri och man har väl alltid haft möjligheten att välja bort kurser. Det jag protesterar mot är att onödiga kurser finns inbakade i programmen (i det här fallet Ma C i sam-sam). Det är mycket möjligt att det har ändrats på senare tid då jag inte gått i gymnasiet på 10 år men principfrågan kan ju trots det diskuteras.

[Hjort]

Samtidigt så inser jag det knasiga i att SP och NV skulle konvergera mot någon slags generellt "studeförberedande program".

Varför vore det knasigt?

 

Är ju inte alls så orimligt att kapa ned gymnasieutbildningen till ett minimum, göra den till en del av grundskolan och sen kicka ut ungarna i världen ett eller två år tidigare. Resterande utbildningsbehov kan ju skötas på högskolor, folkhögskolar, KY-utbildningar och liknande.

 

I praktiken är ju gymnasiet redan ett "studieförberedande program", men med en massa plojkurser som vare sig är studieförberedande eller användbara på andra sätt. Orsaken att så många kurser förekommer till att börja med är ju att de inte alls är relaterade till behov samt att kostnaden inte är relaterad till konsumtion.

 

Du betalar precis lika mycket för dina barns utbildning oavsett om de enbart tar kurser som förbereder väl för ingenjörsutbildning eller om de dessutom lägger till "Kafékultur" eller liknande.

 

Det är i stort sett ett jätteproblem som leder till att en massa värdelösa kurser sker, människor är lärare som nyttigare kunde sysselsatts annorstädes, eleverna vänjer sig vid lökig miljö där prestation, kostnad och resultat har mycket litet med varandra att göra och som kostar enormt mycket mer än den borde. De lär sig också att utbildning är "gratis" och därmed värdelös.

 

Det spelar ingen större roll vad du väljer för dina framtida möjligheter och du får ändå betala lika mycket.

 

Skulle vi däremot sätta kostnaden man betalar efter vilka kurser som väljs så kan vi vara rätt säkra på att gymnasietiden skulle bli bra mycket kortare och effektivare.

 

Notera att skolgången som är obligatorisk är satt till 9 år och därmed borde vara ett rätt bra mått på vilka kunskaper som man minimalt kan kräva.

[Ost]

Eller läkare, truckförare, kärnfysiker, logoped whatever.

Poängen är att om en samhällsvetare ändrar sig och vill läsa något naturvetenskapligt på högskolenivå så är just Ma C en droppe i havet och hjälper inte denne nämnvärt.

OK, förstår din poäng.

 

Som tidigare påpekats är A-kurserna i de flesta ämnen viktiga, inte minst för allmänbildningen. Exempelvis grundläggande demokratiska rättigheter och skyldigheter kan ju vara ganska viktiga att känna till.

 

...

 

Håller inte med, med hänvisning till tidigare argument i tråden.

Vilka är argumenten, jag har svårt att finna ork att bena ur dem - är det för "allmänbildningen"? Vad är det? Och varför är vissa saker positivt värderade för att de ingår i nån sorts "allmänbildning", men i sig egentligen är helt värdelösa om du inte ska tävla i Postkodmiljonären eller Jeopardy? Varför är derivator betraktade som värdelöst vetande ur allmänbildningssynpunkt, medan Oliver Cromwell och svensk romantik featuring Esaias Tegnér inte är det?

 

Nyttoargumentet är det argument som är det enda vi kan ta på här.

Varur skulle man kunna deducera att jag då borde finna hela debatten ganska dum.

 

Oavsett tvingas man (mer eller mindre) att välja ett linje/program och får en massa kurser på köpet som man kanske anser oanvändbara men som visar sig vara mycket nyttiga samtidigt som man får en massa kurser som de facto är helt värdelösa ställt i ljuset att man hade kunnat lära sig mer användbara saker istället.

De facto så rör ju detta långt fler ämnen än matematik, men jag får intrycket av att det bär dig emot att betrakta kurser i Sv, Hi och Sh på samma sätt som dito i Ma. Påverkar bakgrund och intressen, tro? Som gammal naturare har jag inte ha svårt att föreställa mig en klart tillfredsställande NV-utbildning utan vare sig Sv B, Sh A eller Hi A. Eller Idrott och hälsa, för ta upp ett annat kärt debattföremål.

[Ost]

Varför vore det knasigt?

Det vore knasigt med nuvarande system. Om vi skulle förlänga studieförberedande utbildningar på gymnasiet till fyra år och likrikta innehållet, tror jag att vi skulle få färre ungdomar som är villiga att läsa dem. Och det är ju inte vad pappa staten vill, han har ju länge velat att så många som möjligt skaffar sig så god utbildning som möjligt.

 

Men skolsystemet är ingalunda perfekt, och väldigt trögt för förändringar.

 

Det är i stort sett ett jätteproblem som leder till att en massa värdelösa kurser sker, människor är lärare som nyttigare kunde sysselsatts annorstädes, eleverna vänjer sig vid lökig miljö där prestation, kostnad och resultat har mycket litet med varandra att göra och som kostar enormt mycket mer än den borde. De lär sig också att utbildning är "gratis" och därmed värdelös.

Kan hålla med om att kursutbudet är slarvigt och tramsigt på många håll. Men det lär inte bli bättre om gymnasieskolorna (fortsättningsvis precis som idag) för sin ekonomiska hälsas skull tvingas profilera sig på så sätt att de får "ragga" elever. Då blir det gärna att de inriktar sig på vad de tror eleverna vill ha - enkel underhållning, ett utbud av skitkurser så man kan tillämpa minsta motståndets lag. Jag har inte nåt förslag till hur man skulle kunna komma tillrätta med det - men det vill jag ha sagt, att jag inte tror på att bedriva nationell grundutbildning på marknadsmässig basis.

[Hjort]

Jag menade alltså att man skulle likrikta och skära ned gymnasiet. Inte utöka det. Vilket beror på att jag anser att en stor del inte gör någon direkt nytta för högre studier, arbetsliv eller kunskap om samhället.

 

Angående konkurrens om elever så är det ju föräldrarna som måste punga ut, varvid elevernas underhållning torde hamna rätt långt i baksätet. Tror inte många skulle vara beredda att betala vad det verkligen kostar att sätta sitt barn i någon obskyr historiakurs när kunskapen är tillgänglig nästintill gratis på nätet eller närmaste bibliotek.

 

Jag vet inte vad priset för lokal + lärare blir per elevtimme, men jag föreställer mig att det inte är helt billigt. Och så ska det ju multipliceras med rätt många tusen över en utbildning.

 

Problemet med nuvarande system är ju att man betalar lika mycket oavsett hur mycket man konsumerar och vad man konsumerar. Vilket gör att det inte riktigt blir effektiva beslut. Föreställ dig hur din lunchnota skulle se ut om du var tvungen att dela jämnt med samtliga personer i Sverige.

 

Anyway, till större delen bygger mitt resonemang på att kunskapen är poängen med utbildningssystemet. Vilket jag misstänker egentligen är rätt underordnat.

 

Tror följande prioriteringar antagligen är viktigare än att ge elever och studenter kunskap som är direkt användbar för dem:

 

Att ha någonstans att stoppa ungarna medan föräldrarna jobbar

 

Att skapa likriktningar och gemensamma referenser hos medborgarna

 

Att fungera som en signal för arbetsgivare om att en sökande är kapabel att ta sig genom utbildningsväsendet.

 

Att ge pengar åt lärare och andra som får sin inkomst från utbildningsväsendet.

 

Alltså, det handlar mest om barnpassning, ekonomisk och social signalering samt lite slitande i begränsade resurser.

[JoeFalk]

.

[Ost]

Spännande idé, Hjort. Jag kan dock inte låta bli att spontant fråga vad som skulle ske med de familjer som lever utan extravaganser, och har det allmänt snålt. Vilken skola skulle de ha råd med? Den billigaste av alla, med de sämsta resurserna, minst kompetenta och mest underbetalda lärarna? Vilka förutsättningar ges då deras ungar? Får vi inte klasscementering?

 

Nog för att klasscementering de facto äger rum idag, i och med det på sina håll kraftigt segregerade boendet... men man gör väl knappast nåt för att avhjälpa problemet om man konstruerar ett system som snarast främjar det.

 

Om man då inte med hjälp av bidrag ska försöka hjälpa de "underpriviligierade"... men då är det ju ingen skillnad mot hur det fungerar idag.

 

Dessutom tror jag att idén faller samman, just för att det är som du misstänker:

 

Anyway, till större delen bygger mitt resonemang på att kunskapen är poängen med utbildningssystemet. Vilket jag misstänker egentligen är rätt underordnat.

 

Tror följande prioriteringar antagligen är viktigare än att ge elever och studenter kunskap som är direkt användbar för dem:

 

Att ha någonstans att stoppa ungarna medan föräldrarna jobbar

Helt sant.

Att skapa likriktningar och gemensamma referenser hos medborgarna

Helt sant.

Att fungera som en signal för arbetsgivare om att en sökande är kapabel att ta sig genom utbildningsväsendet.

Var nog mer aktuellt förr. Idag tar de flesta "studenten", på ett eller annat sätt... dess betydelse är urvattnad jämfört med för en klase år sedan. (Tänkandet lever dock i viss mån kvar när det gäller vissa universitetsutbildningar, då särskilt civilingenjörsprogrammen som är hårda av tradition, inte för att de måste vara det.)

 

Att ge pengar åt lärare och andra som får sin inkomst från utbildningsväsendet.

Heh, nja. De flesta skolor försöker klara sig med ett minimum av personal, personal som sällan är särskild välbetald i förhållande till utbildningstiden. Behöver en skola en mattelärare och en naturkunskapslärare, så anställer man en mattelärare som får ta naturkunskapslektionerna också (utan att ha vare sig intresse eller formell kompetens för det). Man väljer inte lärarkarriären för pengarna, det är nån annan perversion man har. Så detta är väl snarare "verkan" och inte "orsak" i kausaliteten.

 

Men i varje fall de två första punkterna är jag helt övertygad om överskuggar det faktiska behovet av tillämpbar kunskap hos individen.

[Jennez]

Vilka är argumenten, jag har svårt att finna ork att bena ur dem - är det för "allmänbildningen"? Vad är det? Och varför är vissa saker positivt värderade för att de ingår i nån sorts "allmänbildning", men i sig egentligen är helt värdelösa om du inte ska tävla i Postkodmiljonären eller Jeopardy? Varför är derivator betraktade som värdelöst vetande ur allmänbildningssynpunkt, medan Oliver Cromwell och svensk romantik featuring Esaias Tegnér inte är det?

 

Som sagt, för säkert tredje gången, grundläggande kunskaper i alla ämnen behöver alla och just A-kurserna känns ganska lagom. Man behöver trots allt kunna lite addition och division i livet. Precis som det kan vara ganska bra att veta hur ett val genomförs eller vem Strindberg var.

Poesianalyser av Esaias Tegnér kommer garanterat i andra hand för en naturvetare. För övrigt tror jag att det tillhör Sv B.

 

Hur man deriverar är värdelöst vetande för en samhällsvetare som inte pluggar vidare inom ngt naturvetenskapligt. Visst, man kan hävda att man tränar sitt logiska tänkande men det finns andra, för situationen mer lämpliga sätt att göra det på för samhällsvetare. För övrigt är den faktiska kunskapen inte applicerbart på någon förekommande situation i livet för en samhällsvetare (om han inte stöter på en störig naturare på en fest som vill diskutera just derivator).

 

De facto så rör ju detta långt fler ämnen än matematik, men jag får intrycket av att det bär dig emot att betrakta kurser i Sv, Hi och Sh på samma sätt som dito i Ma. Påverkar bakgrund och intressen, tro?

 

Självklart är det så men jag har heller aldrig förnekat det omvända förhållandet för naturvetare.

 

Som gammal naturare har jag inte ha svårt att föreställa mig en klart tillfredsställande NV-utbildning utan vare sig Sv B, Sh A eller Hi A. Eller Idrott och hälsa, för ta upp ett annat kärt debattföremål.

 

Vilket ungefär är min poäng (med undantag för A-kurserna).

[jello]

Varför kan man inte derivera en samhällare...?

[swalc]

Hur man deriverar är värdelöst vetande för en samhällsvetare som inte pluggar vidare inom ngt naturvetenskapligt.

 

För vissa typer av samhällsvetare kan detta vara sant, men generellt så kan man knappast hävda det. En nationalekonom exempelvis har väldig stor nytta av att "kunna derivera" (eller snarare ha kunskap om integralkalkyl i allmänhet).

 

Ett annat argument för att kunna derivera är att man kan uppskatta följande skämt:

 

Två funktioner, x^2 och e^x, var ute och gick på stan. Plötsligt såg x^2 en derivator närma sig och utbrast: "Hjälp, där kommer en derivator! Kom så gömmer vi oss!". Men coola e^x sa: "Äh, ta det lungt grabben. Jag går fram och snackar lite med honom", varvid han gick fram till derivatorn och sa: "Tjena, vad heter du?". Derivatorn svarade med ett leende: "d/dy".

[Mejer]

Två funktioner, x^2 och e^x, var ute och gick på stan. Plötsligt såg x^2 en derivator närma sig och utbrast: "Hjälp, där kommer en derivator! Kom så gömmer vi oss!". Men coola e^x sa: "Äh, ta det lungt grabben. Jag går fram och snackar lite med honom", varvid han gick fram till derivatorn och sa: "Tjena, vad heter du?". Derivatorn svarade med ett leende: "d/dy".

 

Alltså viss form av humor borde det verkligen vara dödstraff på

[Franco_Baresi]

När kommer jag att behöva veta vem som var stadsminister i Sverige 1940? (från ShA)

 

Stadsministern FTW...

 

Ett annat argument för att kunna derivera är att man kan uppskatta följande skämt:

 

Två funktioner, x^2 och e^x, var ute och gick på stan. Plötsligt såg x^2 en derivator närma sig och utbrast: "Hjälp, där kommer en derivator! Kom så gömmer vi oss!". Men coola e^x sa: "Äh, ta det lungt grabben. Jag går fram och snackar lite med honom", varvid han gick fram till derivatorn och sa: "Tjena, vad heter du?". Derivatorn svarade med ett leende: "d/dy".

 

Undrar varför matematiker aldrig får pussy...