Gå till innehåll

Debatt om Matematik


Jennez

Recommended Posts

Det som jag som samhällsvetare alltid stört mig på vad gäller matte är att det inte finns något användningsområde för denna vetenskap.

 

Det enda jag har behövt i livet är addition, subtraktion, division, multiplikation och procenträkning (och eventuellt sannolikhetslära men endast pga pokerspelandet).

 

Matte A kändes ok, repetition från högstadiet, Matte B (nåja, klarar man sig nog utan), Matte C = WHY GOOOOD... WHYYY????

 

Frågade man läraren fick man väldigt väl underbyggda svar... "Varför ska jag som samhällsvetare läsa Matematik C?" Svar: "Tja, nån gång i framtiden kanske du vill läsa något naturvetenskapligt på högskolan." Det argumentet kan jag till och med köpa. Men hur långt kommer jag med Matte C då? Konklusion: Ingen -jävla- stans. Skulle jag av någon oförklarlig anledning få en hjärntumör och helt plötsligt få en stark vilja att bli fysiker måste jag ändå läsa en helvetes massa andra naturvetenskapliga ämnen på gymnasienivå.

 

Pythagoras sats är ändå det skönaste. Noll verklighetsförankring i undervisningen där; när i livet kommer jag ställas inför en triangel där jag vet två sidors mått men inte det tredje? Vet jag två sidor så har jag nog mätt upp de själv och kan ju lätt mäta den tredje sidan också.

 

Oj vad långt det här inlägget blev men är det något jag verkligen hatar så är det den svenska läroplanen och i synnerhet matematikundervisning för folk som har noll, nada, zip nytta av det. Slöseri med tid och liv säger jag.

 

Ska nog till och med starta en helt ny tråd så att någon lärar-student kan få skälla lite på mig.

 

Vad säger ni? Behöver man läsa så pass "avancerad" matte som C-kursen och derivera röven av sig när man går en icke-naturvetenskaplig linje? (detsamma gäller förstås det omvända förhållandet, en naturvetare som läser typ Samhäll C)

 

(Måste tillägga att den bittra personen bakom detta inlägg är 26 år gammal idag och egentligen inte behöver bry sig om derivator, grafer och andragradsekvationer.)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • Svars 175
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Vänd på det...

 

När kommer jag att behöva ha läst grekisk poesi? (från SvB)

När kommer jag att behöva veta vem som var stadsminister i Sverige 1940? (från ShA)

När kommer jag att behöva kunskapen om hur många som dog i spanska sjukan i slutet av 1910-talet? (HiA)

 

Jag är inte heller naturvetare, lär sluta som lingvistikdoktorand, men med det resonemanget skulle vi snart inte ha några ämnen kvar alls. När man går på gymnasiet är man 16-19 år (ungefär och i regel), och det enda 95 % har i huvudet är det motsatta könet. Man är helt enkelt för dum för att få välja exakt vad man vill och inte vill läsa. Lärarna vet att många kan komma att ändra sig och att treårigt gymnasium är en lång tid. Visst, alla ändrar sig inte, men tillräckligt många gör nog det för att det ska vara befogat. Alla ska ju ha möjlighet att söka till högskola efter genomgången gymnasieutbildning är det tänkt; jag kan köpa resonemanget om att det verkar korkat om man just utbildat sig till fordonsmekaniker, men att göra så att 15-åringar som valt att läsa samhäll i gymnasiet inte kan gå vidare och läsa till ingenjörer eller matematiklärare efter detsamma utan att först ta omvägen via komvux eller basår, det är precis lika dumt.

 

Edit: Det kan förresten tilläggas att MaC i mycket är den svåraste mattekursen som går att läsa på gymnasiet. Inte den mest avancerade, men den som kräver att man tar störst steg. MaD framstår i jämförelse som betydligt enklare. Av det skälet kan det ligga något i att ha tagit kursen så tidigt som möjligt så man blir av med fanskapet. :)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det är uppenbart att matte inte behövs i dagens svenska samhälle, hur kan vi annars ha en finansminister med så obefintligt vetande eller att 1.5 miljoner avsätts till miniräknare till förstaklassare.

 

Sitter här o spånar lite och de enda ämne jag tycker man behöver är svenska och engelska så har man grunden att förstå 2 språk. Sen kan man själv läsa in det man vill/behöver.

 

Samhällskunskap, religon och historia måste vara mindre nyttiga än tex hemkunskap. Dvs om man inte ska vara med i jeopardy, vilken nytta har man annars av dem?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Fråga redaktören på Jyllandsposten.

 

Kan tyvärr inte, geografi är totalt meningslöst med så jag har ingen aning var i sverige jylland ligger.

 

Var i Sverige Jylland ligger? Skämtar du? Det har väl inget med geografi att göra, det är ju tv-historia. Jyllands hörna ägde!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

När jag tidigt bestämde mig för att läsa juridik så hade jag ungefär samma tankar om matematiken sista året på naturvetenskapliga linjen (som det hetter på oss oldtimers tid).

 

Idag tycker jag att den svåra matematiken tränade min hjärna i att tänka logiskt, att se samband, att kunna sätta upp ekvationliknande resonemang o dyl som jag har haft jättestor nytta av i mitt vardagsliv, men kanske framför allt i juridiken.

 

Jag märkte t ex att de av oss i utbildningen som hade läst natur hade betydlig lättare att ta till sig och applicera juridiska resonemang än samhällsvetarna.

 

Andra ämnen som pyskologi, filosofi, samhällsvetenskap, svenska, historia, mm har också visat sig vara väldigt nyttiga i yrkeslivet.

 

Så jag tror inte att man ska gräva ner sig i det som är specifikt för ämnet, utan försöka se dess generella derivator enligt formeln A upphöjt till nX ger derivatan nA upphöjt till (n-1)X ;)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Alla ska ju ha möjlighet att söka till högskola efter genomgången gymnasieutbildning är det tänkt; jag kan köpa resonemanget om att det verkar korkat om man just utbildat sig till fordonsmekaniker, men att göra så att 15-åringar som valt att läsa samhäll i gymnasiet inte kan gå vidare och läsa till ingenjörer eller matematiklärare efter detsamma utan att först ta omvägen via komvux eller basår, det är precis lika dumt.

 

Jag håller med här. Jag tycker att kärnämnena som alla läser är helt ok Matte A, Svenska A+B, Eng A, Naturkunskap A, Samhäll A osv.

 

Men just Matte C ger ett så litet lyft för din behörighet till naturvetenskapligt inriktade program på högskolan att det argumentet faller som en fura.

 

Det där med Grekisk litteratur i Svenska B är också ett typexempel på värdelöst vetande. Dock anser jag att viss litteraturhistoria tillhör allmänbildningen medan derivering inte gör det.

 

Matematik är ett verktyg för din hjärna att utvecklas. Sedan varför man som samhällsvetare ska läsa MaC vet jag inte då det inte står med i läroplanen utan är helt frivillig.

 

MaC var iaf inte på min tid frivillg. De enda samhällsvetarna som slapp det var humanisterna.

 

Köper att det utvecklar logiskt tänkande etc men come on, A+B kursen räcker väl?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Pythagoras sats är ändå det skönaste. Noll verklighetsförankring i undervisningen där; när i livet kommer jag ställas inför en triangel där jag vet två sidors mått men inte det tredje? Vet jag två sidor så har jag nog mätt upp de själv och kan ju lätt mäta den tredje sidan också.

Tro mig det kan hända. Jag fick så sent som för ett halvår sedan hjälpa en matematikhandikappad man att räkna ut hur mycket stupränna han behövde köpa för att han skulle kunna fixa nån grej. Extremt enkelt att räkna ut för någon som åtminstone kan enkel geometri.

 

I övrigt. Det är klart att de matematiklärare du har haft kanske inte är de vassaste knivarna i lådan. Det är ofta därför de är lärare och inte framgångsrika vetenskapsmän. Att begära att en lärare ska kunna ge svar på varför man ska lära sig nånting är lite väl mycket begärt. De vet oftast knappt varför de själva har lärt sig något om de ens har gjort det.

 

Matematik är extremt användbart. Frågan är istället om vi behöver alla de samhällsvetare, socionomer, litteraturvetare, mediafolk etc. som vi utbildar.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

tycker man i gymnasiet ska försöka läsa så mycket matte som är möjligt i den inriktning man har valt oavsett om man avser studera vidare eller ej. avser man inte studera vidare så bör man dessutom se till att bli så bra inom det att man kan få jobb direkt.

 

matte är allmänt bra träning i problemlösning. och problem kommer man ställas inför i livet flera gånger vare sig man vill eller ej.

 

dock tycker jag inte att man ska följa svenska läroplanen i matematik. sitta och räkna ta efter tal och skriva prydligt ger inte mycket imho. fundera på uppgiften, tänka ut hur man går tillväga för att lösa den och eventuellt påbörja en lösning för att se om man vet hur man löser den räcket gott. jag räknade inte många tal i gymnasiet och fixade ändå MVG i matte A-E.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Förr tyckte jag också det var totalt onödigt med mer matte än det vanliga basics, diskuterade detta ofta och länge med min lärare i Matte B.

Sedan dess har har ändrat uppfattning, jag läser numer Matte D på vuxenutbildningen här i stan, mest för att det är kul.

 

För övrigt, om det är något livet lärt mig så finns det ingenting som inte är värt att lära sig. Denna insikt kom jag till efter att ha haft användning av att veta vad tandställning heter på franska (i Sverige) :D

 

Och slutligen, ett konkret exempel på när du kan behöva använda Pythagoras sats:

Tänk dig att du ska bygga ett hus eller något annat där det behövs räta vinklar, men du har inget att mäta vinklar med. Då kan du rita upp en triangel som är där sidorna är 3, 4 och 5 meter (eller cm eller whatever). Pythagoras sats = 3^3+ 4^4 = 25

Roten ur 25 = 5

Alltså vet du att du har en rät vinkel. =)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Pythagoras sats är ändå det skönaste. Noll verklighetsförankring i undervisningen där; när i livet kommer jag ställas inför en triangel där jag vet två sidors mått men inte det tredje?

 

Matte använder de flesta varjedag utan att tänka på det. Sen pythagoras sats är ju grymt bra att ha när du vill veta hur stor bildyta din 40 tums widescreen har. Eftersom måttet mäts på diagonalen och sedan vet du att förhållandet mellan sidorna är 16:9 och helt magiskt har du ett bra sätt att använda dina kunskaper om pythagorassats.

 

FÖr den som gillar matte så är filem PI en riktig höjdare. Handlar om en man som söker gyllene snittet, hans jobb är att hitta strukturer i börsen. Själv är jag väldigt fascinerad av det gyllene snittet. Det gyllene snittet hittar man överallt i naturen tex huvudet formar en gyllene rektangel, och ögonen är mittpunkten. Från ögonen ner till hakan så är munnens placering vid 0,618 utav 1, och motsvarande från hakan upp till ögonen så är näsan vid 0,618. :lol:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Några kommentarer angående några ehh kommentarer :)

 

matte är allmänt bra träning i problemlösning. och problem kommer man ställas inför i livet flera gånger vare sig man vill eller ej.

Men med enbart matematik kommer du ju bara kunna läsa matematiska problem väll?

 

Tro mig det kan hända. Jag fick så sent som för ett halvår sedan hjälpa en matematikhandikappad man att räkna ut hur mycket stupränna han behövde köpa för att han skulle kunna fixa nån grej. ... Matematik är extremt användbart. Frågan är istället om vi behöver alla de samhällsvetare, socionomer, litteraturvetare, mediafolk etc. som vi utbildar.

För att knyta an till Heltoks kommentar: vad är användbart? Tydligen behövde ju mannen du hjälpte inte kunna matematik eftersom han kände dig?

 

Det där med Grekisk litteratur i Svenska B är också ett typexempel på värdelöst vetande. Dock anser jag att viss litteraturhistoria tillhör allmänbildningen medan derivering inte gör det.

Vad är det som avgör om något är allmänbildning? Är det verkligen den upplevda nyttan av kunskapen eller är det den kunskap som folk förväntas kunna? (vem som skapar dessa förväntingar är en annan diskussion)

 

Matematik är ett verktyg för din hjärna att utvecklas.

Det samma kan man säga om filosofi, hemkunskap och tyska också. Att hjärnan skulle utvecklas mer av ett ämne än av ett annat är bara en fråga om definitioner enligt mig. Vem säger att jag kommer ha större "nytta" och "utveckla" min hjärna mer av att lära mig derivera än att lära mig mer tysklands storhetstid?

 

Sitter här o spånar lite och de enda ämne jag tycker man behöver är svenska och engelska så har man grunden att förstå 2 språk. Sen kan man själv läsa in det man vill/behöver.

Hur skall du veta vilka ämnen du behöver? Trots allt tar det ett tag att läsa in sig i ett ämne. Dessutom är frågan hur väl engelska undervisningen går om man inte har andra baskunskaper att knyta an till? Trots allt måste även engelska kännas meningsfull, och lär du dig att översätta meningar som "Tyskland är en förbundsrepublik där det bor en del buddhistiska drogmissbrukare" utan att ha kunskap i statskunskap, geografi, religion och samhällskunskap i stort, kommer den meningen kännas ganska innehållsfattig och därmed troligtvis inte speciellt meningsfull.

 

Det som jag som samhällsvetare alltid stört mig på vad gäller matte är att det inte finns något användningsområde för denna vetenskap.
När kommer jag att behöva ha läst grekisk poesi? (från SvB)

Behöver allt vi lär oss kunna knytas an till vår vardag? Måste vi ha användning för allt vi lär oss?

 

Tippar på att det beror på tanken att alla är ganska lika och har ungefär samma behov.

Men vem är det som skapar och definierar dessa behov? Är det meningsfullt att lära sig enbart för lärandets skull? Är det meningsfullt att lära en person, som är säker på att han/hon vill bli murare, hur rysk litteratur har utvecklats de senaste 100 åren?

 

Det jag ser är att många personer som sig som naturvetare upphöjer matematiken och säger att det är alltid bra att kunna och att det faktiskt går att använda i vardagen. Samtidigt menar man att många andra ämnen, som historia och geografi, inte kan användas på samma sätt. Då uppstår ett par grundläggande frågor:

- Vad är meningsfull kunskap?

– Måste allt vi lär oss gå att omsätta i vår vardag? Om jag alltid bär på en miniräknare och vet hur denna används, är det då meningsfullt för mig att kunna dividera och addera rätt? Om jag ständigt är uppkopplad med min PocketPC mot Wikipedia.org, behöver jag då läsa någon litteraturkunskap?

- Utveckals vår hjärna mer av vissa ämnen än av andra?

 

Bara några saker jag spontant tänkte på när jag läser vissa personers upphöjande av matematiken.

 

//Mjonasson

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

matte är allmänt bra träning i problemlösning. och problem kommer man ställas inför i livet flera gånger vare sig man vill eller ej.

Men med enbart matematik kommer du ju bara kunna läsa matematiska problem väll?

 

De flesta problem kan göras om till ett matematiskt problem (Nu pratar jag inte om relationsproblem, men man kan säkert hitta en formel för det).

 

Jag tror inte att det flesta inser hur mycket matematik de använder dagligen. Man använder matematik när man försöker att förutspå väder. Förhoppningsvis så har de flesta byggnader, bro m.m. fått sin hållfasthet beräknad. Fysiker använder matematik varje dag för att försöka beskriva hur universum är uppbyggt. Nu är detta väldigt avancerad matte och inget vi vanliga döda har nytta av. Men när man ska bygga om sitt hus är det ju bra att kunna göra en enkel överslagsräkning på hur mycket material du behöver, när du handlar är det bra att kunna räkna ut hur mycket det kostar och vad du ska ha tillbaka. Men man ska aldrig underskatta hur mycket matte man och andra använder varje dag.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Har ryktesvägen hört att man i vissa skolor haft den mycket uppskattade kursen AKSS (Att Klara Sig Själv).

Tror generellt sett att det är en bra idé, på såväl högstadie som gymnasium, att i en del undervisning fokusera på hur man klarar av praktiska saker i livet själv.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

De flesta problem kan göras om till ett matematiskt problem (Nu pratar jag inte om relationsproblem, men man kan säkert hitta en formel för det).

Att du kan problematisera utifrån matematiken har ju i sig ingen nytta. Du kan göra om många matematiska problem till filosofiska problem, men det gör inte att filosofi är en bra metod att lösa dem på.

 

Sedan talar du om hur mycket vi använder i vardagen.. Gör vi verkligen det? T ex att vi skulle använda mycket av den matematik vi lärt oss i skolan när vi handlar stämmer inte. De flesta räknar t ex inte ut kilopris på en vara när de står inför ett val mellan två olika typer av chipspåsar.

 

Sedan talar du om att fysiker och meterologer använder matematik: sure, men det är inte jag. Och jag behöver itne kunna matematik för att ha nytta av deras arbete, så inte detta är ett argument för mig att lära mig matematik.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

De flesta problem kan göras om till ett matematiskt problem (Nu pratar jag inte om relationsproblem, men man kan säkert hitta en formel för det).

Att du kan problematisera utifrån matematiken har ju i sig ingen nytta. Du kan göra om många matematiska problem till filosofiska problem, men det gör inte att filosofi är en bra metod att lösa dem på.

Skillnaden är att på filosofiska problem finns ingen rätt eller fel lösning. På matemtiska problem finns det rätt och fel lösning.

 

Sedan talar du om hur mycket vi använder i vardagen.. Gör vi verkligen det? T ex att vi skulle använda mycket av den matematik vi lärt oss i skolan när vi handlar stämmer inte. De flesta räknar t ex inte ut kilopris på en vara när de står inför ett val mellan två olika typer av chipspåsar.

Nej varför ska man räkna ut kilopriset, när affärerna enligt lag måste skriva ut det. När du går in i en affär och handlar och har lite pengar kvar på kontot så tror jag de flesta gör en snabb överlsagsräkning för att inte handla på sig för mycket varor.

 

Sedan talar du om att fysiker och meterologer använder matematik: sure, men det är inte jag. Och jag behöver itne kunna matematik för att ha nytta av deras arbete, så inte detta är ett argument för mig att lära mig matematik.
Det här var inte ett argument för att lära matte utan exempel på vardagliga saker vi anväder varje dag som har mattematik i grunden.

 

När du får din lön kontrollräknar du att du har fått rätt lön eller litar du blint på att ekonomiavdelningen gör rätt? Du behöver ju inte mattematikkunskaper för att ha nytta av deras arbete, men vill du kunna kontrolera vad de gjort så är det bra med matte.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Skillnaden är att på filosofiska problem finns ingen rätt eller fel lösning. På matemtiska problem finns det rätt och fel lösning.

Detta är nog en fråga om definitioner och avgränsningar. Även inom filosofi kan man säga att något är rätt respektive fel, även om gränserna är lite luddigare än de gränsern som matematiken satt upp. Och matematiken handlar ofta om avgränsningar när du skall försöka utifrån matematiken problematisera vardagliga ting. Försök t ex räkna ut med matematik hur länge du skall steka en 150g hamburgare för att den skall bli lagom stekt.

 

Angående inköp i affärer sade jag aldrig att folk inte använder matematiken, de använder den bara inte på det sätt som den lärs ut i skolan. Istället använder de flesta andra strategier för att vikta och värdera köpvärdheten hos en enskild vara. Sedan använder nog de flesta som du säger överslagsräkning i butiken, trots att den mesta matematiken jag minns från skolan hade exakt ett rätt svar.

 

Sedan är det klart det ligger något i att vi behöver en viss kunskap om vi vill kontrollera någon annans uträkningar. Men då är det ju själva kontrollmöjligheten av deras arbete som är nyttan med att äga kunskapen och inte att jag skall kunna ha nytta av deras arbete. Så länge jag litar på min löneavdelning behöver jag ju inte känna till matematiken bakom. Om jag känner den på ekonomiavdelnignen som kontrollerar mina siffror och litar på henne behöver jag inte matematiken. Med andra ord skulle jag kunna ersätta min brist på matematiska kunskap med min social kompetens.

 

//MJonasson

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Även inom filosofi kan man säga att något är rätt respektive fel, även om gränserna är lite luddigare än de gränsern som matematiken satt upp.
Ja du kan säga att något är rätt eller fel i filosofi men då utgår du från ditt synsätt och dina normer. Men det gör inte att det du tycker är rätt filosofiskt är rätt för någon annan eftersom den personen har andra synsätt och normer. Ett exempel är om dödsstraff rätt eller fel. Hur bestämmer man vem som har rätt och fel i den diskutionen.

 

Mattematiken har klara regler som gör att svaren kan vara antingen rätt eller fel.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...